När går era barn och lägger sig?

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Om jag inte haft läggtid så hade jag förmodligen varit uppe än

Vara trött på morgonen tror jag inte är problemet, det är väl nästan alla alltid. Min reaktion när klockan ringer är ÅH NEJ oavsett om jag sovit 2 eller 10 timmar. Vaknar till under dusch och frukost sen.

Men dagen blir ju så påverkad av sömnunderskott. Man blir orkeslös och grinig, hjärnan funkar dåligt. Blir det inte så för alla om de inte sover tillräckligt?

Sen börjar ju skolan på morgonen, de flesta jobb gör det också.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jo, dagen blir så klart påverkad. Mer än morgonen, tycker jag. Men om man så gott som alltid går med sömnunderskott, så tror man väl att det är så livet är och känns, helt enkelt.

Men jag tror att vi har rätt många, kanske särskilt unga, personer i samhället som går på konstant sömnunderskott. För några år sedan förekom det en hel del artiklar i tidningarna som handlade om att väldigt många människor naturligt har en senare dygnsrytm än vad vårt samhälle riktigt tillåter, och att det är besvärligt inte minst för skolbarn. Rön som låter väldigt sannolika för mig.

Nu är ju tidiga morgnar och "uppe med tuppen" inget nytt fenomen, snarare var det väl ännu värre under bondesamhällets tid, men däremot finns ju numera både ljus och diverse stimulans dygnet runt. Dvs även på kvällar och nätter då kvällspigga människors hjärnor vill ha stimulans - för 150 år sedan hade man väl somnat flera timmar tidigare av ren leda, naturligt kvällspigg eller inte.

Jag trodde att det var lite sådana hänsyn som låg bakom det där med "flextid" i sonens skola, men det var ju uppenbarligen enbart till för att de morgonpigga skulle kunna briljera och bekräfta varandra ytterligare, medan vi andra sover och missar alltihop.

Själv har jag i viss mån valt yrkesbana med tanke på dygnsrytmen, framförallt då genom att jag undvikit utbildningar som leder till jobb där det blir svårt att undvika att börja kl 7, eftersom jag blir ett sådant vrak av det. Och jag har även sett till att prata med sonen om den aspekten av yrkeslivet, så att han tänker sig för.

 

[Bebben]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Usch vad jag känner igen mig i det mesta!

Har sen spädbarnsåldern alltid valt att vara vaken på nätter och sova på dagar, om jag kunnat.
Eller snarare, jag har haft en rytm som inte passar in någonstans alls. Behövt vara vaken i 1-2 dygn för att kunna somna, och då helst sovit kring 16-18 timmar. Sovit allra bäst när det varit ljust ute.

Medförde naturligtvis problem i skolan, bland annat.

I tonåren fick jag kontakt med psyk pga andra problem, och efter ett tag uppdagades även dessa grava sömnstörningar - som då utvecklats till en ännu sämre nivå, där jag behövde sömntabletter för att kunna sova oftare än någon gång i veckan. I vilket fall som helst så konstaterades det längre fram att min nivå av melatonin i kroppen inte alls var som den skulle. I en normal människas kropp ska nivåerna förändras utefter dagsljuset bland annat, samt beroende på vakna timmar etc. Min linje var i princip helt rak, utan några toppar eller dalar som ska finnas där för att göra en trött eller pigg typ.
Lösningen blev sömntabletter, pga min trasiga ämnesomsättning som inte kan ta upp mediciner särskilt bra, i enorma mängder.

Vid 25 års ålder (förra året) så genomgick jag en NPF-utredning, efter 11 år (!!) inom psykiatrin. Fick äntligen svar på varför både sömn och så mycket annat var knasigt i min kropp! Helt underbart.
Och inte så jäkla konstigt att kroppen aldrig kunde varva ner, med både autism och ADHD.
Fick mediciner, äter en hög dos, och KAN SOVA. Har nog aldrig varit så lycklig över att sova innan Inha sömntabletter, ingen påtvingad sömn, inga koncentrationssvårigheter hela dagarna, inga snurrande tankar och extrema behov av att stimulera hjärnan konstant med något (framför allt på kväll och natt) etc.

Men i 26 år har jag stått utanför samhället på något vis, eftersom att jag aldrig orkat göra något på dagarna. När jag varit vaken och pigg, så har alla jag känner sovit.. Riktigt tråkigt har det varit.
Skolan gick åt helvete, delvis för att jag verkligen inte orkade gå dit pga sömnen, och delvis pga svårigheterna som det sociala medförde. Så jag hoppade av i 7an. Också något jag ser tillbaka på med stor sorg nu, när jag inser hur otroligt mycket som jag missat. Jag är väldigt lättlärd inom det mesta, och oftast även väldigt snabb med allt teoretiskt - så jag hade kunnat tillgodogöra mig SÅ mycket egentligen.
Men men, det är tur att jag nu får chans att börja göra om allting, med hjälp från samhället.

Förlåt för OT, det var bara en sådan flashback att se hur andra som levt sitt liv på kvällar och nätter gjort/gör och tänker.

Och för att vara lite ON, så är jag otroligt tacksam över att mina barn än så länge inte visar tecken på att bli som jag där, för det underlättar enormt för en att vara "normal" verkligen.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Om jag inte haft läggtid så hade jag förmodligen varit uppe än

Vara trött på morgonen tror jag inte är problemet, det är väl nästan alla alltid. Min reaktion när klockan ringer är ÅH NEJ oavsett om jag sovit 2 eller 10 timmar. Vaknar till under dusch och frukost sen.

Men dagen blir ju så påverkad av sömnunderskott. Man blir orkeslös och grinig, hjärnan funkar dåligt. Blir det inte så för alla om de inte sover tillräckligt?

Sen börjar ju skolan på morgonen, de flesta jobb gör det också.

Jo, fast samtidigt är det ju inte sagt att ett barn som får välja när det vill gå och lägga sig kommer lida av ständig sömnbrist. Det förutsätter att barnet då ständigt kommer vilja gå och lägga sig senare än det borde, och så upplever inte jag att det är. Snarare att eftersom sonen alltid fått välja själv, så är detta med att gå och lägga sig väldigt oladdat. En och annan natt blir det kanske lite mindre sömn än optimalt, men det tar han igen nästa natt då han kanske somnar lite tidigare. Och det är ingen katastrof om han är lite trött någon enstaka dag här och var, då kan han ju ta det ,ite lugnare den dagen om han behöver.

Varför förutsätta att barn som väljer själva ständigt går och lägger sig för sent?

 

[mino]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Det jag spontant tänker är att det finns ju en anledning till att barn sover mer än vuxna och det är att de växer under natten. Det är delvis därför jag tycker att ett litet barn inte ska få kontrollera sin läggtid själv om det inte också är fri att vakna när den vill. Sömnunderskott på småbarn är rent biologiskt sämre än sömnunderskott för vuxna.

Jag har svårt att tro att ett litet barn under fyra år utan större syskon skulle kunna känna sig sårad av att hen behöver gå och lägga sig. Jag tycker gott att man kan ta det lite pö om pö och inte ge hela friheten från början. Min sexåring vill vara mer fri och hon bestämmer själv när hon släcker lampan och kan lyssna på musik eller läsa eller nåt annat stillsamt innan hon somnar. Hon skulle möjligtvis klara ytterligare frihet men då blir det för mycket diskussioner med lillebror om inte han också får vara uppe. Men lillebror är för svårstartad på morgnarna om han inte lägger sig någorlunda i tid.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

08.29

Nej, det låter ju ju knepigt att gnälla på honom om han håller sig inom tidsramen. En lektion i vuxenskap kanske - folk menar något annat än det de faktiskt säger...

Jag minns inte om jag hade läggtid som liten. Men förmodligen hade jag det. Och det jag minns, som jag tycker komplicerar din och Mabuses bild lite, det är att jag levde som om varje dag var den sista, jag ville ALDRIG gå och lägga mig, jag kunde ju missa något.

Jag minns också en massa ursäkter som jag radade upp för att få lämna sängen och komma upp igen. Törstig, för mörkt, för ljust, för varmt, för kallt, kan-inte-sova osv.

Och det där upplever jag inte som unikt, jag tycker mig ha sett det hos många ungar som passerat under åren.

Så det tycker jag ställer till det lite med den där totala frivilligheten.

Men visst, det kanske hade rättat till sig efter nån vecka om mina föräldrar hållit ut, jag hade kanske stupat i säng av sömnbrist till slut. Men frågan är om det hade varit en långsiktig bot mot min starka vilja att den här dagen bara inte får ta slut.

Sån var jag också när jag var liten, ville aldrig att dagen skulle ta slut, och ville inte till sängen. Det är väl anledningen till att jag gjort som jag gjort med sonen, han behöver ju inte hitta på en massa ursäkter för att få lämna sängen och komma upp igen, han kan bara säga att han inte vill ligga där och kliva upp. Vi slipper förhandlingarna och ursäkterna för att inte behöva sova, eftersom han inte behöver sova om han inte vill.

Sen är det möjligt att vi får ändra längre fram, men än så länge funkar det bra.

Att han sen har litet sömnbehov för sin ålder, och behöver sova ganska få timmar, är en annan sak. Det tror jag inte har med fria läggtider att göra, för om han somnar tidigare sover han normalt inte längre, han bara vaknar tidigare.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Det jag spontant tänker är att det finns ju en anledning till att barn sover mer än vuxna och det är att de växer under natten. Det är delvis därför jag tycker att ett litet barn inte ska få kontrollera sin läggtid själv om det inte också är fri att vakna när den vill. Sömnunderskott på småbarn är rent biologiskt sämre än sömnunderskott för vuxna.

Jag har svårt att tro att ett litet barn under fyra år utan större syskon skulle kunna känna sig sårad av att hen behöver gå och lägga sig. Jag tycker gott att man kan ta det lite pö om pö och inte ge hela friheten från början. Min sexåring vill vara mer fri och hon bestämmer själv när hon släcker lampan och kan lyssna på musik eller läsa eller nåt annat stillsamt innan hon somnar. Hon skulle möjligtvis klara ytterligare frihet men då blir det för mycket diskussioner med lillebror om inte han också får vara uppe. Men lillebror är för svårstartad på morgnarna om han inte lägger sig någorlunda i tid.

Självklart är en treåring inte dummare än att de märker att någon annan bestämmer att de ska gå och lägga sig? Och då hamnar ju fokus lätt på vems vilja som ska råda, snarare än på att faktiskt känna efter hur trött man är.

Alla barn sover inte massor, den finns stora individuella skillnader. Som sagt sover inte sonen mer ifall han somnar tidigare, han vaknar efter max tio timmar, oftast nio, oavsett när han gått och lagt sig, såvida han inte är sjuk eller så. Självvald läggtid innebär inte med nödvändighet sömnbrist, han sover inte mer när han är ledig och kan vakna av sig själv på morgonen.

Jag vet inte varför det skulle vara konstigare att han själv kan avgöra hur mycket han behöver sova, än att han själv kan avgöra hur hungrig han är och hur mycket han behöver äta?

 

[mino]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Absolut, men varför skulle just läggdags vara mer problematiskt att bestämma över än allt annat man behöver bestämma över som vuxen? Särskilt om det finns en anledning som barnet inte är kapabel att se? Det kan ju mycket väl vara så att ditt barn är helt nöjt med den mängd sömn hen får men jag svarade utifrån det du skrev tidigare i inlägg #117 som jag tolkade som att du ansåg att det var oproblematiskt att hen inte var fullt utsövd på dagarna eftersom hen inte gör något som kräver full energi.

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Pga av det jag skrev i mitt tidigare inlägg - att jag tror att jag inte var unik som barn i det där med att leva totalt i nuet och att vilja att dagen aldrig ska ta slut.

Din pojke är ju så liten ännu, det är nog lättare med total frivillighet innan skolåldern.

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag har jobbat ständig kväll i 10+ år och därför haft en förskjuten dygnsrytm. Nu jobbar jag dagtid sedan februari och det är en tuff omställning. Jag börjar näst sist av alla på min avdelning, vid 9, har kunnat välja det. Det gör att jag kan sova till 7.

Och jag har upptäckt att jag vaknar tidigt även på helgerna, trots att jag lägger mig mycket senare då. Mitt system verkar ganska anpassat till dagsljuset, alltså.

Om jag började ännu tidigare skulle det vara jobbigt, men jag skulle nog inte bli något vrak. Tidig uppgång tror jag man får lösa med tidigare sänggående, helt enkelt - fast man får väl huka sig när man sagt det

 

[mino]

Sv: När går era barn och lägger sig?

En tanke jag har fått ang detta med sömn är att jag undrar om detta med att prata om kvällspigg/morgonpigg får folk att låsa sig vid att alla antingen är det ena eller det andra. Om jag ser till mig själv och till mina barn så kan vi flytta runt sömnen och vänja oss vid olika tider, tex vid semestrar mm. Det hela är väl rätt mycket en vanesak och vad man trivs med och har förmodligen mindre med nån sorts biologisk klocka än man tror.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag vet inte varför det skulle vara konstigare att han själv kan avgöra hur mycket han behöver sova, än att han själv kan avgöra hur hungrig han är och hur mycket han behöver äta?

Vilket iofs också är ett förtroende som många vuxna inte verkar känna för sina barn(s kroppar). Många vuxna lägger ju enorm möda på att få barn att äta de mängder som de vuxna finner lämpliga, och pratar bekymrat om att barnet inte äter någonting osv, trots att det syns att barnet är normalt välnärt.

Tidig uppgång tror jag man får lösa med tidigare sänggående, helt enkelt - fast man får väl huka sig när man sagt det

Det är det där med "helt enkelt". Lite som att man helt enkelt går ner i vikt om man äter mindre och rör på sig mer. Jag har aldrig lyckats lösa det särskilt bra, utan jag kompenserar då och då med en lång sovmorgon eller med att plötsligt kollapsa ovanligt tidigt på kvällen.

En tanke jag har fått ang detta med sömn är att jag undrar om detta med att prata om kvällspigg/morgonpigg får folk att låsa sig vid att alla antingen är det ena eller det andra. Om jag ser till mig själv och till mina barn så kan vi flytta runt sömnen och vänja oss vid olika tider, tex vid semestrar mm. Det hela är väl rätt mycket en vanesak och vad man trivs med och har förmodligen mindre med nån sorts biologisk klocka än man tror.

Fast de där artiklarna som jag lusläste häromåret, ville ha det till att det var just en biologisk grej. För min personliga del bryr jag mig egentligen inte, jag vet hur svårt det är att påverka i mitt eget fall och sonens, vad det beror på spelar ingen större roll för min del.

Jag har verkligen inga problem med att "vänja" mig vid andra tider vid semestern, det är årets övriga 45 veckor som är svåra att anpassa mig till.

 

[Badger]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Min erfarenhet är att om du har behov av att sova flera timmar längre än när väckarklockan ringer så har du inte fått nog med sömn. Jag är själv precis likadan men när jag fått nog långa nätter så vaknar jag faktiskt utsövd och pigg!

Det håller jag nog inte med om. Jag brukar sova lika länge på mornarna men få svårare och svårare att somna på kvällarna snarare.

Nu när jag fått barn är jag mycket mer morgonpigg, men tidigare gav 8-9 timmars sömn per natt under en period inte att jag vaknade av mig själv innan jag skulle till jobbet. Det blev bara omöjligt för mig att somna på kvällen, flera timmar kan det ta (det är så skönt nu efter att jag började jobba efter studier o tonår osv att jag kan somna på bara 30 minuter om jag håller mig mellan 6-8 timmar per natt).

 

[mino]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Ang jämförelsen med sömnbehov och matbehov så tycker jag inte att den håller i praktiken. Barn kan inte helt bedöma hur mycket de ska äta för att stå sig, men det gör ju inget eftersom det alltid går att sticka åt dem en banan eller ett knäcke om de inte ätit tillräckligt. Men man kan normalt inte låta en unge somna när som helst på dagtid för att kompensera för en felbedömning vad det gäller sömnen. Så utebliven sömn får mycket större konsekvenser än att en unge valt att peta i maten ett mål.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Fast sömn funkar ju inte riktigt som mat. Vi behöver ju äta mycket oftare än vi behöver sova, och har man sovit någotsånär så klarar man sig ju till nästa natt. Att nån enstaka natt sova lite för lite är ju inget större problem. Då är man väl lite tröttare dagen därpå, då, och är man riktigt trött lägger man sig och sover en stund? Så gör jag, i alla fall, och det har funkat fint hittills i livet. Jag går inte under om jag är lite trött någon dag ibland.

Som sagt, varför förutsätter du att fria läggtider leder till sömnbrist? Det gör de inte med nödvändighet. Sonen blir ju trött på kvällen, och vill gå och lägga sig. Han orkar inte sitta uppe halva natten, han blir trött och vill gå och lägga sig. Det kan diffa på någon timme, men hela nästa dag blir ju inte förstörd för att han har sovit åtta istället för nio timmar på natten, så känslig är han inte. Han blir kanske lite tröttare, och somnar kanske en halvtimme tidigare nästa kväll, värre än så är det inte.

 

[Badger]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jo verkligen!

Och tänk om de ändå vore lite snabbare!

Ibland undrar man om folk som är mot ADHD-medicin tänker alls, eller vet ngt om effekterna. Sova är mysigt och nyttigt ibland (släkt med samma story som din). Verkligen vaken många dygn och sedan sova något dygn, inte lätt att passa arbetstiderna direkt.

Fast hen fick massiva doser antidepp också som hjälpte föga (utom för ökad vikt såklart), eftersom hen verkligen hade orsak att vara deppig eftersom livet var åt helsike. + sömntabletter också då förstås. Verkar ok att drämma i med hur mycket medicin som helst så länge det är fel medicin. (sorry utbrottet).

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

En tanke jag har fått ang detta med sömn är att jag undrar om detta med att prata om kvällspigg/morgonpigg får folk att låsa sig vid att alla antingen är det ena eller det andra. Om jag ser till mig själv och till mina barn så kan vi flytta runt sömnen och vänja oss vid olika tider, tex vid semestrar mm. Det hela är väl rätt mycket en vanesak och vad man trivs med och har förmodligen mindre med nån sorts biologisk klocka än man tror.

Fast de har gjort sömnexperiment, och människor har i allmänhet en inbyggd biologisk klocka. Låter man människor bo några dagar utan klockor, där de inte kan se vilken tid på dygnet det är, så visar det sig att allas dygn inte är 24 timmar. En del har ett inre dygn på mer, andra på mindre. De som har kortare dygn är morgonpigga, de som har längre dygn är kvällspigga. Alla är naturligtvis inte extremer, men det finns människor som är utpräglat morgonpigga respektive utpräglat kvällspigga. Du och dina barn kanske är varken heller, och har ett inre dygn som är ungefär 24 timmar?

För egen del är jag kvällspigg, och har skaffat mig ett jobb där det är ok. Ingen förväntar sig att man sitter på kontoret klockan åtta, och det är ju bra för mig, eftersom jag ändå inte får något vettigt gjort före nio.

Men det har ju inte så mycket med fria läggtider att göra, Calazirya verkar ju göra ungefär som vi gör, och hennes barn väljer att somna mycket tidigare - det beror ju rimligen på hur stort sömnbehov man har. Gissningsvis är min son inte utpräglat kvällspigg, eftersom han blir trött på kvällen och inte vill vara vaken hur länge som helst. Däremot har han ganska litet sömnbehov för sin ålder, men det är en annan sak.

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men om man har ett sånt där längre inre dygn, har man inte också mindre sömnbehov då? Isåfall är ju problemet inte stort. Man lägger sig sent, sover mindre, men är ändå inte trött.

 

[Enya]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Så de somnar fortare med rutiner, då, eller blir de bara enklare att natta?

Jag är också själv med barnen vissa kvällar, och vi har inga rutiner i den meningen att vi gör saker ett visst klockslag, eller gör på ett visst sätt. Vår regel har alltid varit att man bestämmer själv när man vill sova, inom vissa gränser (kl 23 är det sova som gäller, oavsett, men det är också väldigt sent för en tvååring som stigit upp klockan sju, och så länge har han aldrig varit vaken och leksugen). Det kan diffa på en timme eller mer från kväll till kväll när vi nattar, beroende på hur trötta barnen är just den kvällen. Men jag har inte märkt att barn blir tröttare utan rutiner, tvärtom verkar ju våra rutinlösa barn ha förhållandevis litet sömnbehov?

För mig är rutinerna vid nattning också viktiga, av samma skäl som för Nevin! Om man är två med barnen nästan alla kvällar så kan man visst ha det lite flytande, som ni har. Vad gör liksom en eller två köriga kvällar med trötta barn när de andra kvällarna innebär hjälpa av den andra föräldern?

Om man är ensam med, som i mitt fall, 3 trötta barn eller barn i testa-gränser-åldrarna, så nog är egentiden värd sin vikt i guld! Man kan slappna av på ett helt annat sätt än när barnen är vakna och leker runt fötterna på en. Man kan titta på barnförbjudna tvprogram, sitta och sova i soffan, läsa osv osv osv.

 

[mino]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Byter du fot?
Ena stunden argumenterar du för att det inte är någon fara för ett barn att gå med sömnbrist då och då och när jag argumenterar emot (på ett generellt plan!) så heter det plötsligt att ditt barn får all sömn den behöver?

Vad det gäller din pojke har jag förstås ingen koll på hur han funkar eller hur mycket sömn han behöver. Det låter ju dock som om systemet bygger på att ni är beredda att anpassa er ganska mycket för att få det att funka (tex lämna sent på morgonen och ägna er åt ickekrävande aktiviteter). Utifrån min erfarenhet när mina barn har det ganska fritt på semestrarna så är det inte ovanligt att de säckar ihop vid första bästa tillfälle dagen därpå, tex i bilen. Och sen är de pigga lagom till kvällen igen. Så rörigt skulle jag inte vilja ha det i vardagen, jag vill inte att de ska sova på dagarna eller tappa humöret hela tiden. Därmed inte sagt att ditt barn funkar likadant.

Jag är som sagt inte mot en mer fri läggtid, men först när de är skolbarn. Att ge dem frihet tidigare ser jag inga större fördelar med.