När går era barn och lägger sig?

[voltis]

Sv: När går era barn och lägger sig?

kl

Men alla barn är ju så otroligt olika och reagerar olika på tex rutiner och regler. Vissa kanske klarar det utmärkt att själv välja läggtider medans andra kanske behöver lite hjälp på vägen.
Det enda vi kan göra är att ge våra erfarenheter och ev lite tips på vägen, men ingen kan säga vad som är rätt eller fel.

Det har aldrig skett att vår dotter protesterat eller lagt sig efter bråk eller tvång. Hon börjar gäspa innan 19, hon är trött. Alltid varit ett kvällstrött tjej.
Att då låta henne vara vaken hur länge hon vill s kulle inte fungera.. då jag vet hur mkt sömn hon behöver och att hon är morgonpigg och kommer vakna runt 6 ändå.
Men det är för att jag känner henne, och jag ser det inte som ett tvång att säga till henne att nu är klockan mycket och vi ska gå och läsa saga och sova.
Hon säger ibland att hon kanske vill se klart ngt program på tvn och då kan hon få göra det, då säger jag: ja det får du men efter det lägger vi oss. Och det accepterar hon.

Men så fungerar hon, och vi. Skulle hon gråta och protestera kanske jag skulle tänka annorlunda. Men nu lägger hon sig lugnt, får sova sina timmar hon behöver och är glad och utvilad på morgonen.
Det funkar för oss, kanske ej för andra

 

[Snurrfian]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Fördelen som jag ser det är att inte ha sovrutiner efter klockan är att man slipper konflikter och bråk på kvällen när alla är trötta. Sen kan man självklart uppmuntra och erbjuda sömn till barnet när man ser att h*n börjar bli trött, jag menar inte att alla pysslar med sitt tills barnet kommer och självmant frågar efter pyjamas och tandborste, men om vi föreslår nattning och barnet säger nej, så respekterar vi det. Han vet att han inte måste sova - pyjamas och tandborstning är ett måste, men när man väl är klar för natten får man bestämma själv när man vill sova. Även om vilda lekar inte är ok klockan halv tio, om inte annat så av omsorg om grannarna.

Alltså de enda gångerna vi har bråk runt läggning är när barnen är övertrötta, annars säger jag till dem att det är läggdags, de är nu så pass stora att de fixar tandborstning, toalett och klä av sig själva, de lägger fram kläder till morgondagen själva och sedan går jag eller maken upp och stoppar om dem, tidigare har vi läst högt, vissa kvällar läser den yngsta högt för oss men jag gör det hellre i soffan där jag sitter bättre, säger godnatt och går ner. Är de inte "sovtrötta" så läser de själva en stund, annars somnar de på någon minut.

Just runt läggning så hade det snarast varit en mysstund, äldsta som visserligen är kvällsmänniska men gillar att läsa kan självmant gå och lägga sig och läsa ännu tidigare för att sedan kanske gå ner på toa en vända innan vi stoppar om.

 

[Calazirya]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag tror fortfarande att ni missuppfattat Mabuse. Man behöver inte nödvändigtvis vänta tills barnet själv säger att den vill sova, man föreslår och lyssnar till barnet!

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag tror fortfarande att ni missuppfattat Mabuse. Man behöver inte nödvändigtvis vänta tills barnet själv säger att den vill sova, man föreslår och lyssnar till barnet!

Ja, precis. Det är väldigt sällan som sonen själv föreslår att han vill gå och öägga sig, utan det vanliga är att vi föreslår när vi ser att han börjar bli trött och det är sent. Men om han då säger nej, så är det helt ok, då får han leka en stund till istället. Det är alltid frivilligt att gå och lägga sig.

Så är det ju inte när vi ska iväg på morgonen, t ex, ska vi gå till dagis en viss tid så gör vi det, då är det inte ett alternativ att leka en halvtimme till istället.

Sen tror jag absolut att det kan fungera bra att göra på andra sätt också, men eftersom jag personligen tycker det är fruktansvärt med barn som inte vill vara i sängen och sova, men måste även fast de inte vill (även om det bara är fem minuter som de är ledsna), så skulle det aldrig funka för oss att ha fasta tider, och att jag skulle bestämma en tid då barnet måste vara i sin säng.

Och jag tror inte det beror på barnen, utan på föräldrarna om man praktiserar fasta, föräldrabedtämda läggtider eller inte. Eftersom man alltd verkar göra likadant med alla syskon i en familj, eftersom syskon sällan är likadana så tyder ju det snarare på att föräldrarna väljer det sätt som de gillar bäst.

Flera har t ex skrivit att de anser det vara förälderns ansvar och plikt att se till att barnet somnar i lämplig tid, och att små barn inte är mogna för det ansvaret. Med den inställningen, oavsett vilken sorts barn man får, vad är oddsen att det slutar med att barnet får avgöra när det är dags att sova?

 

[Sar]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Även barn torde ha olika sömnbehov. Sonen har inte sovit mer än ungefär tio timmar per dygn sedan han var ett. Så om han somnar vid halv tio är han utsövd klockan sju på morgonen. Sen sover han en timme ungefär på dagen. Utan dagssömn orkar han inte, då slutar det med att han somnar ståendes klockan fem, sover en timme då, och sen är vaken till elva minst. Så det funkar inte särskilt bra.

Visst kan barn ha olika sömnbehov men det är ytterst sällan några jättemarkanta skillnader. Det finns också skillnader mellan hur föräldrar tolkar barn, det jag skulle tolka som trötthet kan någon annan tolka som lite dåligt kvällshumör.

Att väcka någon som är trött är inte alls samma sak som att tvinga någon att sova som inte vill, som jag ser det.

Jag tycker det är minst lika hemskt om inte värre.

Att tvinga ett barn att sova är ju i det närmaste omöjligt (går inte med en vuxen heller!). Däremot kan man ju se till att det är trevligare i sovrummet vid just den tiden på kvällen än i resten av huset och när det väl blivit en vana tror jag att det blir lättare hursom.
Det är ett helt gäng som berättat om att det faktiskt går att lägga sina barn i ett för barnet vettig tid (för att ha en chans att orka med nästa dag på bästa sätt- kanske extra viktigt om det har lång förskoletid) utan att det behöver innebära något tvång, skrik eller liknande.

Det känns som att vi inte kommer så mkt längre i diskussionen, vi har olika åsikter i frågan helt enkelt!

 

[voltis]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Mitt inlägg var inte direkt riktat till dig, men jag förstår ju vad du säger och som jag skrev så gör alla olika och barn är olika och fungerar det så är det ju toppen.
Det som fungerar för oss fungerar nog inte för grannen.

Men jag motsätter mig att det skulle vara ett tvång eller obehag för att jag bestämt att dottern ska lägga sig runt 19.
Det är inte prick 19, ibland kan det bli 20 också. Om det inte är dagis dagen efter eller om hon gör något roligt.
Men vi säger till i god tid att snart är det sovdags och om hon säger att hon hellre vill leka så förklarar vi att det är natt och i morgon ska du till dagis.
Och hon accepterar det. Inget tvång inget bråk.
Skulle aldrig låta ett barn ligga och gråta i sängen. Utan det ska vara i samförstånd.

Försökte i somras med att låta henne gå och lägga sig precis när hon ville.
Men hon sa själv till vid 19-20 att hon ville sova. Så skulle likväl kunna låta henne bestämma själv nu med, men jag känner henne och hon mår bäst av någorlunda rutiner. Annars kanske hon skulle välja att just en tisdag vara vaken till midnatt och sedan inte orka med dagen på dagis, då blir den dagen bara jobbig för henne och alla runtomkring

Jag tror på att samtala och komma överrens, inte bestämma över huvudet på nggn, barn eller vuxen.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Fast om du läser diskussionen så handlade det om att stoppa ett övertrött barn i säng, inte att stoppa ett klarvaket piggt barn i säng... Det är viss skillnad enligt mig...

Det är jättefint att allt fungera så smärtfritt för dig och Mabuse men jag vet ju hur mina barn fungerar och vilken vardag vi lever i och för oss skulle det inte fungera.

Den erfarenhet jag har av övertrötta barn handlar om barn som klockan fyra på natten fortfarande skriker att de inte vill lägga sig och att de inte är det minsta trötta. Den erfarenhet jag har av barn som enligt andra vuxna är övertrötta, är att de gnäller en liten stund och sedan somnar, inom rätt få minuter. Oftast verkar det som om de barnen skulle somna inom kort, oavsett om föräldrarna tar (den i mina ögon minimala) "konflikten" eller inte.

Jag tror som Mabuse att de åsikter och "system" som de vuxna skapar runt sina barn, säger mer om de vuxna än om barnen. Sedan är barn olika, men det verkar inte alls vara utifrån deras olikheter som olika regler och rutiner skapas, utan det utgår från föräldrarnas behov och önskemål. Tex att man vill vara ifred på kvällen, och tycker att det är värt det att barnen vaknar i ottan även på helgen.

Jag har haft extremt kvällspigga barn - troligen är vi alla den sortens personer som har ett biologiskt dygn i kroppen som är längre än 24 timmar - och jag har ju förstått av andra att de skulle ha hanterat det på väldigt olika sätt. Tipsen på regler och rutiner har varit oändligt många. Alla har handlat om samma barn. Tipsen säger mer om de vuxna som ger dem, än om mina barn.

Jag tycker det är minst lika hemskt om inte värre.

Det är ett helt gäng som berättat om att det faktiskt går att lägga sina barn i ett för barnet vettig tid (för att ha en chans att orka med nästa dag på bästa sätt- kanske extra viktigt om det har lång förskoletid) utan att det behöver innebära något tvång, skrik eller liknande.

Till skillnad från mina barn, verkar ju Mabuses pojke också komma i säng i tid för att orka, utan bråk. Och utan bestämd läggtid.

Men alltså, jag tror inte att vare sig jag, min son eller min bonusdotter någonsin har varit pigga när vi har vaknat. Om jag inte blir väckt (av klockan, då) en vanlig dag, sover jag flera timmar för länge, detsamma har gällt barnen sedan de var så små att de kröp.

Jag brukar bli sur på att ungarna tex vid lägerskolor måste vara tysta tex kl 21, medan det är helt ok att väsnas kl 06. Då behöver ingen sömn respekteras, inte. Det visar ju så tydligt vilkas sömn som anses viktigast.

Men jag kan inte tycka att det är hemskt att väcka trötta barn (eller vuxna) på morgonen, egentligen (bara om det är i onödan, som kl 06 på lägerskolor). I alla fall inte om alternativet är att helt missa dagens normala sociala liv. Vilket det är för både mig och mina barn om ingen väcker oss, oavsett hur dags vi somnade kvällen innan.

En viktig skillnad är ju också att det går att väcka trötta personer, de vaknar vad det lider om man bara står på sig, och det brukar inte ta någon längre stund om man är det minsta ihärdig.

Att tvinga någon att sova går faktiskt inte. Någon gång somnar de ju, men om läggningsproceduren tar fyra timmar, så hade de ju antagligen somnat efter de fyra timmarna ändå. (Jag överdriver inte, mina barn har ofta legat vakna i timmar efter att de lagt sig, och lekt och läst och så.) Man kan inte somna på ren viljestyrka, men man kan gå ur sängen på ren viljestyrka.

 

[majola]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Han blir snart ett och ett halvt. OFtast gar han och lägger sig vid 20-20:30.

Efter kvällsmaten (vi äter oftast runt 19-19:30) sa leker vi lite, borstar tänderna, byterblöja, tar pa pyjamas. Läser lite om han vill.

Sedan gar vi in i sovrummet (han sover i egen säng med i vart sovrum). Sjunger tre olika sanger, varje tva ganger.
1. En liten visa om gulddroppar som gör att man kan sova. Vi tar en droppe lavendolja i handflatan och smörjer in. Han kastar sina gosedjur och nappen i sin säng och jag "kastar" honom efter.
2. "Müde bin ich geh zu Ruh"
3. Vargsangen fran Ronja Rövardotter.

Han klaättrar lite fram och tillbaka mellan sängarna. Hans säng star i kloss mot var och ibland vill han somna i sin egen säng och ibland vill han gosa tills han somnar. Efter ca 30 minuter kommer min man och väcker mig!

Det är vara rutiner. När hans pappa nattar gör de lite mer manliga saker, tittar pa gräsklippare och sjunger om apor pch sa. Jag vet inte riktigt vad de halls med.

 

[Sol]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Har en 4-åring och han lägger sig kl. 20. Vi äter middag vid 18.30 och efter det varvar vi ned i soffan (päronen dricker kaffe). Sedan borstar vi tänderna, tar på pyjamas och så får han gå och lägga sig. Han får själv välja om han vill lyssna på en saga (eller musik) på CDn eller om vi ska läsa en bok. Oftast blir det en bok. Sedan släcker vi säger godnatt och så somnar han själv.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Ja, det är är väl väldigt uppenbart att vi har olika åsikter? Men det beror knappast på att våra barn är olika, utan på att vi tycker olika, helt enkelt.

Den som blir väckt är ju alltid trött, annars hade man ju vaknat av sig själv redan. Så om det är hemskt att väcka nån som är trött, så är det ju hemskt att väcka ngn öht. Och om man tycker det är hemskt att väcka barnen, så blir det ju väldigt svårt att låta dem gå på dagis eller skola, då blir ju väckning nästan oundvikligt för de flesta. För egen del är jag aldrig pigg innan klockan åtta på morgonen, oavsett hur mycket jag sovit. Jag är ingen morgonmänniska, helt enkelt. Därför tyckte jag det var mycket värre att vara tvungen att gå och lägga mig tidigare än jag ville, än att väckas fast jag var trött.

 

[Sar]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men alltså, jag tror inte att vare sig jag, min son eller min bonusdotter någonsin har varit pigga när vi har vaknat. Om jag inte blir väckt (av klockan, då) en vanlig dag, sover jag flera timmar för länge, detsamma har gällt barnen sedan de var så små att de kröp. .

Min erfarenhet är att om du har behov av att sova flera timmar längre än när väckarklockan ringer så har du inte fått nog med sömn. Jag är själv precis likadan men när jag fått nog långa nätter så vaknar jag faktiskt utsövd och pigg!

Men jag kan inte tycka att det är hemskt att väcka trötta barn (eller vuxna) på morgonen, egentligen (bara om det är i onödan, som kl 06 på lägerskolor). I alla fall inte om alternativet är att helt missa dagens normala sociala liv. Vilket det är för både mig och mina barn om ingen väcker oss, oavsett hur dags vi somnade kvällen innan.

En viktig skillnad är ju också att det går att väcka trötta personer, de vaknar vad det lider om man bara står på sig, och det brukar inte ta någon längre stund om man är det minsta ihärdig.

Men bara för att det går att väcka en jättetrött, är det ok då? Vi är ju helt överens om att man faktiskt måste gå upp på morgonen för att inte missa dagens sociala liv. Men nog tycker i alla fall jag att det är långt värre att behöva stiga upp jättetrött från ens sköna, mjuka säng än att på kvällen ta ett rosamt bad och sedan lägga mig och mysa i sängen även om jag inte riktigt än är nog trött för somna på stubinen.

Att tvinga någon att sova går faktiskt inte. Någon gång somnar de ju, men om läggningsproceduren tar fyra timmar, så hade de ju antagligen somnat efter de fyra timmarna ändå. (Jag överdriver inte, mina barn har ofta legat vakna i timmar efter att de lagt

Det var ju precis det jag skrev. Det går inte att tvinga någon att sova. Däremot blir det ju oftast lättare att somna om jag ligger i sängen och läser en bok än om jag är ute och dansar (dåligt exempel men du förstår vad jag menar).

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Fast det är ju skillnad på om du själv bestämmer dig för att lägga dig i sängen fast du inte är trött, än om någon annan säger åt dig att lämna den övriga familjen, som är vaken, och gå och lägga dig? Det är ju den skillnaden jag är ute efter, skillnaden mellan att få välja själv, och att andra som har makt över en väljer åt en.

Får man välja själv så kan man ju efter eget tycke välja på att vara uppe länge och vakna trött, eller lägga sig tidigt och vakna pigg. Men inte om någon annan bestämmer åt en.

Är man kvällspigg tror jag att man vänjer sig vid att vakna trött, det är liksom alltid så om man ska upp tidigare än åtta för mig. Så jag tycker inte det är särskilt hemskt. Gå och lägga mig och ligga sömnlös mär jag inte är trött, för att jag borde sova däremot, det tycker jag är hemskt. Turligt nog kan jag ju välja det själv, och har ingen som skickar mig i säng när de tycker att jag borde sova.

 

[mino]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men sover ditt äldsta barn på dagen fortfarande? För det spelar ju en viss roll om man har ett extratillfälle att kompensera genom. För ett småbarn som växer är tex kl 6.30-22.00 en väldigt lång dag. Väcks hen däremot kl 8 eller har ett sömnpass på 1-2 timmar under dagen blir saken självklart en annan.

Jesper Juul pratar sig varm för självständigt ansvar för att sova, jag tycker faktiskt att han har fel på den punkten. Det förutsätter att man är stor nog för att kunna tänka framåt, tex kunna räkna ut saker som "i morgon är det utflykt och vi ska gå en ganska lång promenad, det är bäst att jag är utsövd". Jag tycker att barn först i skolåldern är stora nog att kunna själva avgöra när man ska somna. Om man inte är alldeles lomhörd som förälder så märker man ju om det är någorlunda rätt tid (dvs att ungen somnar inom en kvart). Man ligger ju inte där och nattar i flera timmar bara för att ungen ska i säng ett visst klockslag.

 

[Sar]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Ja, det är är väl väldigt uppenbart att vi har olika åsikter? Men det beror knappast på att våra barn är olika, utan på att vi tycker olika, helt enkelt.

Den som blir väckt är ju alltid trött, annars hade man ju vaknat av sig själv redan. Så om det är hemskt att väcka nån som är trött, så är det ju hemskt att väcka ngn öht. Och om man tycker det är hemskt att väcka barnen, så blir det ju väldigt svårt att låta dem gå på dagis eller skola, då blir ju väckning nästan oundvikligt för de flesta. För egen del är jag aldrig pigg innan klockan åtta på morgonen, oavsett hur mycket jag sovit. Jag är ingen morgonmänniska, helt enkelt. Därför tyckte jag det var mycket värre att vara tvungen att gå och lägga mig tidigare än jag ville, än att väckas fast jag var trött.

Mino sammanfattade min egen åsikt alldeles utmärkt

Jesper Juul pratar sig varm för självständigt ansvar för att sova, jag tycker faktiskt att han har fel på den punkten. Det förutsätter att man är stor nog för att kunna tänka framåt, tex kunna räkna ut saker som "i morgon är det utflykt och vi ska gå en ganska lång promenad, det är bäst att jag är utsövd". Jag tycker att barn först i skolåldern är stora nog att kunna själva avgöra när man ska somna. Om man inte är alldeles lomhörd som förälder så märker man ju om det är någorlunda rätt tid (dvs att ungen somnar inom en kvart). Man ligger ju inte där och nattar i flera timmar bara för att ungen ska i säng ett visst klockslag.

Du la dessutom in en helt annan värdering i mitt svar ang. väckning genom att glömma bort biten om ett jättetrött barn. Jag tycker alltså att det är långt värre att väcka ett jättetrött barn än det är att lägga sig och gosa i sängen trots att barnet inte kommer att somna inom de närmaste 5 minutrarna. Jag skrev dessutom att jag och Petruska var helt överens om att man faktiskt måste gå upp på morgonen för att inte missa dagens sociala liv. Så därför tar jag ansvaret att se till att läggningarna blir inom en vettig tid för mina barns sömnbehov.

När det gäller våra barns olikheter så tycker jag att de faktiskt verkar vara rätt olika. Mina barn verkar behöva betydligt mer sömn än ditt/dina. Jag tror också att det hade varit svårt för mina barn att fixa en väldigt sen middag (trots ev. mellanmål) utan att det hade märkts på humöret.

 

[FlipTheFrog]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Ja, det låter jätteskönt med barnfri tid från klockan 20 varje dag. Stora sonen har aldrig somnat så tidigt, men när det vid enstaka tillfällen har hänt känns det som man fått en ledig kväll till skänks. Men skulle han gå och lägga sig så tidigt varje kväll så skulle vi behöva stiga upp klockan fem varje morgon, så egentligen är jag nog tacksam för att han är kvällspigg.

Jag hatade att gå och lägga mig och somna själv när jag var liten, men tyckte det var jättemysigt att bli nattad, så vi har tvärtom tyckt det var jätteviktigt att man aldrig behöver somna själv om man inte absolut vill.

Ja alla är vi ju olika, och bra är väl det!

Själv blir jag en bättre förälder och människa om jag får egentid och vuxentid varje dag och jag känner mig själv såpass väl att jag vet att jag INTE hade tyckt att det varit mysigt att ligga bredvid sonen varje kväll tills han somnat. Mysigt tycker jag att det blir på riktigt bara när alla inblandade verkligen trivs med situationen! Sen har vi aldrig so far behövt bråka om läggningen - att ligga själv i sängen och lura en stund är inga problem här (utan rent av skönt tror jag).

Men vi har haft det väl förspänt med barn som haft 11-12-timmars bra nattsömn från det de föddes (med 1-2 knappt vakna stunder för amning), så det har varit lätt att hitta läggningsrutiner som passar oss. Dessutom så behöver vi inte vara oroliga ifall sonen sovit 2 timmar i bilen på sen eftermiddagen, han somnar bra på kvällen ändå - och han kan för övrigt likaväl vara uppe till riktigt sent ifall det är fest!

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag tror också det skulle vara svårt för våra barn att byta plats idag, eftersom de är vana vid helt olika saker. Men det är ju knappast medfött vilken tid man vill äta middag, utan det beror ju på vad man är van vid.

Mitt barn somnar sällan så fort han lagt sig i sängen, det kan ta ganska lång tid, men skillnaden är ju att det är han själv som väljer om han vill lägga sig där. Inte vi som bestämmer att han ska vara där.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men sover ditt äldsta barn på dagen fortfarande? För det spelar ju en viss roll om man har ett extratillfälle att kompensera genom. För ett småbarn som växer är tex kl 6.30-22.00 en väldigt lång dag. Väcks hen däremot kl 8 eller har ett sömnpass på 1-2 timmar under dagen blir saken självklart en annan.

Jesper Juul pratar sig varm för självständigt ansvar för att sova, jag tycker faktiskt att han har fel på den punkten. Det förutsätter att man är stor nog för att kunna tänka framåt, tex kunna räkna ut saker som "i morgon är det utflykt och vi ska gå en ganska lång promenad, det är bäst att jag är utsövd". Jag tycker att barn först i skolåldern är stora nog att kunna själva avgöra när man ska somna. Om man inte är alldeles lomhörd som förälder så märker man ju om det är någorlunda rätt tid (dvs att ungen somnar inom en kvart). Man ligger ju inte där och nattar i flera timmar bara för att ungen ska i säng ett visst klockslag.

Det beror kanske på vad man lever för liv? Vi har inte särskilda dagar då man måste vara extra utsövd, eller särskilda dagar då man måste kliva upp klockan fem för att vara på utflykt hela dagen, osv. Det är ju mer när man är vuxen som sånt kommer, att man har dagar då man ska prestera något särskilt och måste vara extra utvilad, osv. Men även då funkar det ju för det mesta ändå, som de flesta småbarnsföräldrar märkt så funkar det oftast att ta sig igenom dagen och göra det man ska, utan att ha fått sova exakt så mycket som man kanske hade behövt.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag blir också en bättre människa om jag får ledig tid på kvällarna, men nu är det som det är med sonens sömnbehov. Jag kan ju inte gärna skicka honom i säng för att jag ska få vara ledig, det blir ju väldigt märkligt. Jag får försöka vara en ok människa ändå.

Som sagt, jag blev också skickad i säng när jag var liten, precis som du gör med dna barn, men jag tyckte inte om det, så jag vill inte göra så med mina egna barn.

 

[Brandgul]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag tror fortfarande att ni missuppfattat Mabuse. Man behöver inte nödvändigtvis vänta tills barnet själv säger att den vill sova, man föreslår och lyssnar till barnet!

Själv tycker jag Mabuse verkar missuppfatta alla andra. I mina ögon verkar hon tro att alla barn som somnar före 22 tvingas i säng. Precis som att inga barn är trötta före 22. Troligtvis har de kvällströtta barnen tidigare morgonvanor och kanske två timmars mer sömnbehov per dygn. Då är det inte konstigt att de somnar tidigare.

Min kusins barn går lätt och lägger sig klockan 18. Min kusin går upp 4 och pysslar hemma i lugn och ro och barnen går upp 5. De barnen tvingas inte mer i säng än någon som lägger sig 22.

 

[FlipTheFrog]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag blir också en bättre människa om jag får ledig tid på kvällarna, men nu är det som det är med sonens sömnbehov. Jag kan ju inte gärna skicka honom i säng för att jag ska få vara ledig, det blir ju väldigt märkligt. Jag får försöka vara en ok människa ändå.

Som sagt, jag blev också skickad i säng när jag var liten, precis som du gör med dna barn, men jag tyckte inte om det, så jag vill inte göra så med mina egna barn.

Men så negativt du får det att låta!
Jag vill till protokollet föra att läggningen är en positiv upplevelse för min son!

För mig är det sedan inte märkligt att även ta hänsyn till sina egna behov, inom rimliga gränser! Men återigen där är det ju beroende på situationen. Lillasyster på 8 månader har vi ju inte brytt oss om att försöka lägga innan, eftersom det hade kostat mer i energi att få henne ligga i egen säng än vad vi hade vunnit på att få helt barnfritt på kvällarna. Men, nu känner vi att hon börjar bli mogen, så nu har vi börjat så smått! Och det är ju bara till att hoppas det kommer fungera lika bra som med storebror.

Och jag tycker inte att man ska generalisera - bara för att man själv uppskattade eller inte uppskattade något som barn så behöver det ju inte betyda att ens egna barn fungerar och tycker likadant! Nu verkar ju just din son ha ärvt din kvällspigghet, men hade du resonerat annorlunda med ett barn som inte verkat vara som du?