Men hur har ni tänkt att det ska fungera när han blir stor nog att börja skolan?
Det är ju lite svårt att säga nu exakt hur vi kommer göra om fem år, men jag antar att vi kommer fortsätta som nu, vi väcker på morgonen i tid för att hinna till dagis/skola, och sonen går och lägger sig när han känner att han vill på kvällen. Och funkar inte det då, så får vi lösa det då.
Och min yngsta kan rätt envist hävda att han inte vill gå och lägga sig, men är han så trött så vi ser att det är det enda rätta så tar jag hellre 5 min skrik om att jag tvingar honom att borsta tänderna och följa med upp till sängen. Sen brukar vi ligga och prata lite, läsa bok och helt enkelt har det trevligt lite och han somnar glatt istället för om jag inte av någon andledning framhärdar att han ska gå och lägga sig somnar sittande i ett hörn tokgråtande för att han är så trött att han inte vet var han ska ta vägen. De gånger det har hänt så har jag ett barn som sover oroligt och oftast behöver tröstas mitt i natten när han vaknar till.
Och som jag ser det så är det enda rätta att aldrig tvinga till sängen under skrik, jag skulle tycka det var fruktansvärt. Äta och sova är frivilliga aktiviteter i min värld, inte något som sker under tvång. Som förälder erbjuder jag mat och sömn till den som är hungrig eller trött, men barnet kan alltid säga nej, och det respekterar jag i så fall. Vår son har också någon enstaka gång somnat lekandes istället för i sängen, men det är inte hela världen, som jag ser det. Vill han göra så, så får han det, och även han tycker ju att det är mysigare att bli nattad i sängen än att somna på golvet i vardagsrummet.
Men visst det kanske fungerar för er, det är något jag har lärt mig på 10 år som mamma, alla barn är olika, alla familjer är olika och man har inte en susning om hur andra barn faktiskt är.
Jag tror det handlar om att föräldrar gör olika, i första hand. Inte om att barn är olika. När det gäller sömnbehov är barn helt klart olika, där kan ju syskon skilja rätt rejält, men när det gäller fria läggtider eller fasta rutiner så är mitt bestämda intryck att det beror på vad föräldrarna har valt och trivs med, inte på hur barnet är. En del föräldrar tycker det är hemskt med barn som är så trötta att de är ledsna och gråter innan de somnar, andra föräldrar tycker det är hemskt med barn som ska tvingas i säng fast de inte vill. Jag tillhör den senare kategorin, jag tycker inte det är hela världen om sonen nån gång är uppe för länge för sitt eget bästa, men jag tycker det är direkt motbjudande att tvinga någon i säng som säger nej.
