När går era barn och lägger sig?

[Snurrfian]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Den erfarenhet jag har av övertrötta barn handlar om barn som klockan fyra på natten fortfarande skriker att de inte vill lägga sig och att de inte är det minsta trötta. Den erfarenhet jag har av barn som enligt andra vuxna är övertrötta, är att de gnäller en liten stund och sedan somnar, inom rätt få minuter. Oftast verkar det som om de barnen skulle somna inom kort, oavsett om föräldrarna tar (den i mina ögon minimala) "konflikten" eller inte.
.

Ja och jag säger ju att barn är olika, min yngsta blir alltså fullständigt hysterisk om han är övertrött, och har han klivit upp kl 06 på morgonen och haft en fullproppad dag så kan det mycket väl inträffa kl 22. Då behöver jag inte ens säga att han ska gå och lägga sig utan han kan bryta ihop och skrika rakt ut för att jag säger att jag är trött... Kl 4 på natten hade han redan somnat, stående om jag inte har vält omkull honom i sängen.

Jag pratar inte om lite gnäll eller tjurig unge, jag pratar om en unge som kan slänga sig handlöst i golvet för att han är övertrött och vägrar gå och lägga sig... Och genom att läsa honom i tid, se teckena att han börjar dra iväg åt det hållet så slipper han må så dåligt, och vi slipper konflikt överhuvudtaget.

Däremot min äldsta kan man låta vara vaken till hon själv vill gå och lägga sig, hon blir inte trött och arg utan hon blir trött och somnar utan att komma till det där övertrötta läget då allt brister, de är väldigt olika trots samma rutiner och vardag och bemötande...

Jag är helt övertygad om att det finns mängder av olika barn och människor, men att tro att ens eget sätt fungerar på alla barn är ungefär som att tro att alla människor är precis lika och regagerar på precis samma sätt.
Vissa barn behöver tydliga tydliga rutiner för att klara av en fungerande vardag, andra barn klarar sig fint utan några rutiner och vanor alls, och så finns det alla barn och varianter där emellan.

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Hade han inte velat bli nattad, utan hellre somnat själv, så hade jag respekterat det. Hade han varit kvällstrött så gissar jag att han hade valt att somna tidigare. Nu verkar han ju vara kvällstrött, och väljer att lägga sig sent, men det är ju hans val. Han får absolut gå och lägga sig tidigare om han vill det, hela poängen är ju att han väljer själv när han vill lägga sig.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Och genom att läsa honom i tid, se teckena att han börjar dra iväg åt det hållet så slipper han må så dåligt, och vi slipper konflikt överhuvudtaget.

Jamen vilket är då problemet? Du ser att han är trött, du föreslår att han lägger sig, han följer med till sängen? Varför skulle du låta bli att föreslå läggning när han börjar bli trött? Det låter ju idealsikt. Ungefär så funkade mina barn också, fast det inträffade ganska sent och sedan var landningsbanan i sängen påfallande lång, ofta ett par timmar, inte sällan mer än så. Oavsett hur dags jag dragit upp dem de senaste veckorna. Men då låg/satt de ju där och pysslade med sitt, det gjorde inte mig något. De sprang säkert upp lite ibland också och hämtade någon sak eller så, men de verkade ha det rätt mysigt och det verkade ge dem viss vila att vara ifred så där under kvällarna.

De flesta barn verkar ju inte lära sig att säga till om läggning, toabesök och mat i tid förrän de är rätt stora, man blir ju tvungen att själv föreslå sådana saker för dem. Men därifrån till att lägga barn för att det är en viss tidpunkt, oavsett om de alls känner sig trötta eller inte, är det ju en bit.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Min erfarenhet är att om du har behov av att sova flera timmar längre än när väckarklockan ringer så har du inte fått nog med sömn. Jag är själv precis likadan men när jag fått nog långa nätter så vaknar jag faktiskt utsövd och pigg!

Det har jag aldrig gjort, tror jag. Det blir så klart inte lättare om jag sover för lite, men att sova lagom mycket hjälper ganska lite på morgonen. Däremot mår jag ju bättre under resten av dagen om jag sovit hyfsat.

Men nog tycker i alla fall jag att det är långt värre att behöva stiga upp jättetrött från ens sköna, mjuka säng än att på kvällen ta ett rosamt bad och sedan lägga mig och mysa i sängen även om jag inte riktigt än är nog trött för somna på stubinen.

Fast det är inte mina alternativ. Att stiga upp trött gör jag exakt varje dag, jag gillar det inte, men jag har vant mig och ser inget realistiskt alternativ. Jag vill ju ha ett liv på dagtid. Somnat på stubinen har jag heller aldrig gjort i hela mitt liv, och då betraktar jag under en halvtimme som stubinen, ungefär, men jag föredrar att gå och lägga mig när jag börjar känna mig trött, inte innan dess. Då blir jag bara rastlös.

Det går inte att tvinga någon att sova. Däremot blir det ju oftast lättare att somna om jag ligger i sängen och läser en bok än om jag är ute och dansar

Jo, och just därför förhandlade jag mina barn i säng när jag tyckte det fick vara nog för dagen. Sedan pysslade de i sängen tills de somnade, ofta mycket länge. Hade de fått pyssla på samma vis i vardagsrummet, hade de inte somnat. Det testades.

 

[Snurrfian]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Samtidigt är detta med hur det känns när man är trött och vad man ska göra åt det också något man behöver lära sig, tror jag. Och om någon annan alltid bestämmer när det är dags att sova får man inte så mycket övning.

Sonen vill absolut inte alltid gå och lägga sig när han är trött, men vill han inte så slipper han. Även om han är så trött att han ser stjärnor, han får avgöra det själv. Vill han inte så måste han inte, oavsett hur trött vi ser att han är.

Jamen vilket är då problemet? Du ser att han är trött, du föreslår att han lägger sig, han följer med till sängen? Varför skulle du låta bli att föreslå läggning när han börjar bli trött? Det låter ju idealsikt. Ungefär så funkade mina barn också, fast det inträffade ganska sent och sedan var landningsbanan i sängen påfallande lång, ofta ett par timmar, inte sällan mer än så. Oavsett hur dags jag dragit upp dem de senaste veckorna. Men då låg/satt de ju där och pysslade med sitt, det gjorde inte mig något. De sprang säkert upp lite ibland också och hämtade någon sak eller så, men de verkade ha det rätt mysigt och det verkade ge dem viss vila att vara ifred så där under kvällarna.

De flesta barn verkar ju inte lära sig att säga till om läggning, toabesök och mat i tid förrän de är rätt stora, man blir ju tvungen att själv föreslå sådana saker för dem. Men därifrån till att lägga barn för att det är en viss tidpunkt, oavsett om de alls känner sig trötta eller inte, är det ju en bit.

Om du läser Mabuse inlägg så ser du var diskussionen började, jag tycker att det är mitt ansvar som förälder att stoppa ett trött barn i säng, Mabuse tycker att det är helt fel och där började det...
Så egentligen så har du alltså samma åsikts som mig men av någon andledning tyckt att jag har fel ialla fall? Eller har vi bara missförstått varandra fullständigt?

 

[Calazirya]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Så olika man uppfattar inlägg.

Jag har inte alls fått den uppfattningen att Mabuse tycker att jag tvingar min dotter i säng eftersom dottern somnar mellan 18.30-20.00, vi har dock anammat samma tankesätt som Mabuse och det har fungera för oss.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Om du läser Mabuse inlägg så ser du var diskussionen började, jag tycker att det är mitt ansvar som förälder att stoppa ett trött barn i säng, Mabuse tycker att det är helt fel och där började det...
Så egentligen så har du alltså samma åsikts som mig men av någon andledning tyckt att jag har fel ialla fall? Eller har vi bara missförstått varandra fullständigt?

Det beror väl på hur stor skillnaden är mellan "föreslå att han går och lägger sig" och "stoppa honom i säng". Jag gillar inte att barn tvingas till saker som gäller deras egna kroppar - tex sådant som att äta eller att lägga sig/sova. Jag skulle för all del allra helst se att man inte heller behövde väcka dem på morgonen, men det känns orealistiskt. Jag undviker helst att väcka barn som sover middag, för det behövs ju oftast inte på samma sätt. Jag ser det inte som en fråga om "ansvar för sin nattsömn", utan som en fråga om att barnet är sin egen person, med en egen kropp.

 

[Sar]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jo, och just därför förhandlade jag mina barn i säng när jag tyckte det fick vara nog för dagen. Sedan pysslade de i sängen tills de somnade, ofta mycket länge. Hade de fått pyssla på samma vis i vardagsrummet, hade de inte somnat. Det testades.

Där verkar det ju vara samma lika. Mitt mål med läggning vid en vettig tidpunkt har dock inte varit att skapa egentid utan just att de ska ha en sportslig chans att få sitt sömnbehov tillgodosett.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Fast "vettig tidpunkt" skrev jag inget om. Vettiga tidpunkter hade krävt tvång, förhandlingar hade inte räckt. Och jag har svårt att se hur ett slagsmål om läggning skulle kunna vara sömngivande för någon, så tvånget hade ju förfelat sitt syfte.

Alltså, jag har i långa perioder varit glad om barnet varit någorlunda stabilt förankrat i sängen före midnatt och sovit vid tvåtiden på natten, vanliga dagis- och skoldagar. De där timmarna i sängen har verkat ge mer vila än att vara uppe som vanligt, och framförallt gav det ju mig mer vila, eftersom han tacknämligt nog höll sig till sängen. Jag orkar inte umgås till kl 2 natt efter natt. Jag somnade ofta före ungen när han var liten.

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men när sov han då?

 

[Mabuse]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Så olika man uppfattar inlägg.

Jag har inte alls fått den uppfattningen att Mabuse tycker att jag tvingar min dotter i säng eftersom dottern somnar mellan 18.30-20.00, vi har dock anammat samma tankesätt som Mabuse och det har fungera för oss.

Nej, absolut inte. Det jag inte vill tillämpa är fasta läggtider bestämda av mig, oavsett tidpunkt. Vi har alltid låtit barnet avgöra om han vill gå och lägga sig, från första början. Vi har aldrig haft rutiner för när han ska sova, utan han har alltid fått somna för natten när han själv var trött.

Det är alltså de föräldrabestämda fasta läggtiderna jag inte vill tillämpa på mina barn. Jag tror inte alls att alla vars barn somnar före 22 tvingar sina barn i säng, men jag tror att barn som alltid går och lägger sig ett visst klockslag som deras föräldrar har bestämt, någon gång gör det under protest. Det behöver inte innebära att barnet skriker och gråter och tvingas fysiskt, utan kanske helt enkelt säger att det inte vill, men ändå måste gå och lägga sig, fast det säger nej.

 

[cirkus]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Ditt barn och min yngste är alldeles lika på denna punkt - det är rätt skönt eftersom jag uppfattar det som relativt ovanligt med så kvällspigga ungar

 

[cirkus]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jag kan svara för min som var/är exakt likadan. Han sov från det att han somnade till att han vaknade (hahahahah). Dvs typ från nångång eftre midnatt tills man släpade upp något medvetslöst vid sjutiden och satte vid frukostbordet...inte helt optimalt, men så var det

Om han får välja fritt idag (vilket han gör på loven om han inte jobbar) så blir det vakenperioder och sovperioder som är lika långa ungefär och nånstans i häradet 16-24 timmar

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men om han somnade efter midnatt - det blir alltså mindre än sju timmars sömn. Då måste väl en unge sova på dagen för att ta igen?

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Men när sov han då?

Aldrig!

Några timmar på natten. Rätt lång middagsvila så länge han gick på dagis. Gärna hela förmiddagen alla lediga dagar, från späd ålder som en tonåring i miniformat.

Ditt barn och min yngste är alldeles lika på denna punkt - det är rätt skönt eftersom jag uppfattar det som relativt ovanligt med så kvällspigga ungar

Ja! En av mina bästa kompisars kompis hade en jämngammal unge som var likadan som min, och varje gång vi sågs hade vi långa terapisamtal om barnens nattsömn och om hur det är när andra föräldrar tycker att det är jobbigt att barnen är vakna kl 21.

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jösses. Då fattar jag inte hur han överlevde skolgången.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Jösses. Då fattar jag inte hur han överlevde skolgången.

Det gjorde han ju med nöd och näppe.

Den käcka mellanstadieläraren införde "flextid". Från att alla skulle börja kl 8.00 fick man börja när man ville mellan 07.00 och 08.30. Självklart började min son 08.29 varje dag efter det, och var förstås motsvarande kvar i skolan längre på eftermiddagen, allt enligt normala principer för flextid.

Då blev jag kallad på samtal om barnets bristande ansvarskänsla. De andra barnen förstod minsann hur mycket bättre det var att börja så tidigt som möjligt och få sluta tidigt, men min unge tog inte sitt ansvar, enligt läraren. Varför det inte var att ta sitt ansvar att stanna kvar längre på eftermiddagen, fick jag inget riktigt vettigt svar på.

 

[Sar]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Alltså, jag har i långa perioder varit glad om barnet varit någorlunda stabilt förankrat i sängen före midnatt och sovit vid tvåtiden på natten, vanliga dagis- och skoldagar. De där timmarna i sängen har verkat ge mer vila än att vara uppe som vanligt, och framförallt gav det ju mig mer vila, eftersom han tacknämligt nog höll sig till sängen. Jag orkar inte umgås till kl 2 natt efter natt. Jag somnade ofta före ungen när han var liten.

Där är jag helt med. Att vila ger ett mervärde vill säga.

 

[mandalaki]

Sv: När går era barn och lägger sig?

08.29

Nej, det låter ju ju knepigt att gnälla på honom om han håller sig inom tidsramen. En lektion i vuxenskap kanske - folk menar något annat än det de faktiskt säger...

Jag minns inte om jag hade läggtid som liten. Men förmodligen hade jag det. Och det jag minns, som jag tycker komplicerar din och Mabuses bild lite, det är att jag levde som om varje dag var den sista, jag ville ALDRIG gå och lägga mig, jag kunde ju missa något.

Jag minns också en massa ursäkter som jag radade upp för att få lämna sängen och komma upp igen. Törstig, för mörkt, för ljust, för varmt, för kallt, kan-inte-sova osv.

Och det där upplever jag inte som unikt, jag tycker mig ha sett det hos många ungar som passerat under åren.

Så det tycker jag ställer till det lite med den där totala frivilligheten.

Men visst, det kanske hade rättat till sig efter nån vecka om mina föräldrar hållit ut, jag hade kanske stupat i säng av sömnbrist till slut. Men frågan är om det hade varit en långsiktig bot mot min starka vilja att den här dagen bara inte får ta slut.

 

[Petruska]

Sv: När går era barn och lägger sig?

Och det jag minns, som jag tycker komplicerar din och Mabuses bild lite, det är att jag levde som om varje dag var den sista, jag ville ALDRIG gå och lägga mig, jag kunde ju missa något.

Jag minns också en massa ursäkter som jag radade upp för att få lämna sängen och komma upp igen. Törstig, för mörkt, för ljust, för varmt, för kallt, kan-inte-sova osv.

Men frågan är om det hade varit en långsiktig bot mot min starka vilja att den här dagen bara inte får ta slut.

Jag gjorde några rätt ihärdiga försök att få ungen i säng i vettig tid, bland annat genom att dra upp honom vid samma tid även lediga dagar under ett par olika perioder, men den enda effekten var att vi blev ännu tröttare eftersom vi inte ens fick sova på lördagsmorgnarna. Jag minns inte hur långa försöksperioderna var, men klart längre än en vecka. Jag ångrade mig efter varje försök, eftersom det var så konfliktskapande.

Men du hade alltså troligen en läggtid, ändå höll du på så där? Vilken är då den praktiska skillnaden mellan läggtid och frivillighet, förutom att man kan bråka om läggtiden om den finns?

Jag vet inte om det är negativt att man inte vill att dagen tar slut? De där som vill gå och lägga sig tidigt - verkar inte det lite deppigt? Att de vill avsluta och få försvinna in i sömnen, och på kvällarna som ju är dygnets trevligaste del?

Att det är roligare att vara vaken än att sova måste man väl se positivt på? Även om jag iofs inte tycker samma sak på morgonen.

En del människor vaknar ju i ottan och kan knappt tåla sig innan de får stiga upp och ringer sedan och väcker en med olika hysteriskt aktiva förslag.

Varför skulle det vara bättre att otåligt påbörja dagen på tok för tidigt än att otåligt vägra att avsluta den?