Jag och min dotter har en D-ponny och en storhäst som vi delar på. Storhästen köptes förra hösten, och kom hem den 30/11 2023. Dagen innan hade min dotter och jag kommit hem från sjukhuset där min dotter stelopererat ryggen pga skolios. Efter det fick hon inte rida på 6 månader, så därför var båda hästarna "mina" under hela våren och större delen av sommaren.
Nya storhästen, mål jag satte upp i början av året:
1. Salty Cup
2. Rida i dressyrlaget
3. Att dottern skulle ta fälttävlanskort för häst och starta någon H80 under hösten.
Mitt mål var att ha med honom i Salty cup, dvs Sugar Cup för mammor, innan dottern lade beslag på honom. Jag hade också som mål att rida i klubbens dressyrlag (utan att göra bort oss) med honom.
Det blev lite annorlunda. Medryttaren fick rida honom i dressyrlaget på våren (div 4). Hon är för lång för att rida vår ponny, så hon fick ta honom. De skötte sig utmärkt, och jag var en jättestolt hästägare! Han är så duktig, och det var så härligt att se hur vår medryttare sedan flera år utvecklades av att rida en så välutbildad och välriden häst!
love:
Mitt under våren började både han att kännas motvillig, stod emot, ställde sig med huvudet inne i hörnet av boxen när man kom med sadeln osv. Han ställdes av några veckor, blev bättre men det kom snabbt tillbaka. Efter lite kontakt med förra ägaren om hur han brukar vara så bestämdes att han behandlades i kotorna fram. Han är köpt med artros, och med ny ryttare, stall, underlag osv var vi beredda på att han skulle kunna känna av det. (Efter behandling har han varit glad och framåt igen.) I ungefär samma veva hoppade jag honom några gånger, låga hinder då vi har en liten ridbana, och kände att jag hade svårt att hitta takten. Jag fick inte igång galoppen ordentligt, och tyckte att det var obehagligt att hoppa en häst som inte riktigt bjöd framåt. Av den anledningen ströks tankarna på Salty cup.
Under hösten har jag ridit honom i div 3-laget, så mitt dressyrmål förverkligades ändå.
Dottern hade med honom på ett fälttävlansläger, men de kändes inte mogna att hoppa en H90-bana efter de dagarna. Istället har hon kommit igång med hoppträning och startat vanliga hoppklasser 80 och 90 cm där han gått felfritt.
Ponnyn:
1. Komma till start i dressyrtävling
2. LB hoppning med dottern
3. Debutera P90 med dottern
Jag red ponnyn i div 4-laget. Hade verkligen inga förväntningar alls, men vi red in på 68,88% i LC:1. Jättestolt och nöjd med ponnyn, som förväntade sig att få gå en terrängbana efteråt!
Ungefär så såg det ut när vi skulle skritta ut från dressyrbanan... Några veckor senare tyckte jag att även hon stod emot och fick kollas upp. Hon behandlades en omgång i slutet av våren, blev inte bra. Åter till klinik i början av hösten. Röntgen visade pålagringar/artros i båda kotorna fram och ena bak. Behandling, sjukhage, återbesök mm. Några månader senare började hon sättas igång igen, vilket fortfarande pågår. Nu har hon sin vanliga energi och framåtanda, så det känns skönt. Men det innebär att målen med hoppning och fälttävlan inte uppfylldes. Ponnyn gick faktiskt inte en enda fälttävlan på hela året. (Sedan får vi se vad ponnyn kan klara av i framtiden, med tanke på fynden på röntgen.)
Båda våra hästar var alltså dåliga ungefär samtidigt. Vi har funderat mycket på orsaken, och tror att vi hittat den. Vi har brukat använda en banvall och en grusplan till galoppjobb, men troligen är underlaget på dessa för stumt. Vi märkte att de fick gallor efter galoppjobben på dessa underlag, men inte när vi red i ridhuset eller på ridbanan. Nu har vi försökt göra en liten slinga i hagarna som vi ska testa istället. Funkar inte det får vi åka iväg någonstans där vi kan jobba med konditionsträningen.