Sv: När går era barn och lägger sig?
Nej, jag tror inte det är någon fara för ett barn eller någon annan att enstaka nätter sova för lite. Generellt.
När det gäller sonen så är det inte något aktuellt problem, eftersom han får den sömn han behöver.
Det var två olika diskussioner: 1) Är det farligt för barn att någon gång sova för lite? 2) Lider mitt barn av sömnbrist för att han går och lägger sig för sent för sitt eget bästa? Det är två olika frågor. Mitt svar på båda frågorna är nej.
Systemet bygger inte på att vi är beredda att anpassa särskilt mycket. På morgonen har vi ytterst regelbundna tider, och lämnar 7:30 alla morgnar i veckan. När det gäller nivån på aktiviterna så är han som sagt inte ens tre år fyllda, han har inga krävande aktiviteter i sitt liv. Det är icke-krävande aktiviteter alla dagar för honom ändå. Möjligen för att han är van att ha det så och det inte är konstigt för honom, så känner jag inte alls igen att det skulle bli kaos när man har fria tider på semestern. Det enda som händer då, är att vi föräldrar oftast puttar hans sovtider en timme framåt, av egen lathet för att vi inte vill gå upp klockan sju alla dagar när vi är lediga om vi kan slippa. Annars ändras inte hans sovmönster vidare värst, han sitter inte uppe halva natten bara för att han får, eftersom han inte känner till något annat än att få bestämma själv. Det är liksom inget spännande för honom att själv få bestämma när han ska gå och lägga sig, och vara uppe så länge han vill, för det är det normala för honom.
Däckar han i bilen nån dag så resonerar vi väl som så att då behövde han väl sova, då. Såvida den där bilsömnen inte infaller efter sju på kvällen brukar den inte påverka nattsömnen. Sover på dagen gör han ändå alla dagar, eftersom han är så liten än. Förhoppningsvis kommer han sova mer på natten när han slutar sova på dagen, men det får man ju se. Än så länge klarar han i alla fall inte att vara vaken hela dagen.
Det är som jag ser det flera stora fördelar med att inte ha föräldrabestämda, fasta läggtider redan från början, t ex att man lär sig hantera friheten, och sitter inte uppe halva natten för att man är så ovan vid att få bestämma själv. Som förälder behöver man aldrig nånsin ha konflikter vid läggningen. Nattningen blir extremt odramatisk, vilket man är tacksam för när barnet kommer i en ålder där det mesta ska diskuteras och förhandlas, och det blir tillräckligt med konflikter ändå. Man har helt enkelt plockat bort ett stort konfliktområde, och det är guld värt, tycker jag.
På din beskrivning låter det som att det är jätteproblem om barnen inte sover exakt lika mycket varje natt, eller om de någon gång är lite trötta? Kanske är dina barn exceptionellt känsliga när det gäller sömn och trötthet? Då kan jag förstå om detta med den perfekta, föräldrastyrda sömnen prioriteras högt. Men det är nog långt ifrån alla barn som är så känsliga, tror jag.
Nej, jag tror inte det är någon fara för ett barn eller någon annan att enstaka nätter sova för lite. Generellt.
När det gäller sonen så är det inte något aktuellt problem, eftersom han får den sömn han behöver.
Det var två olika diskussioner: 1) Är det farligt för barn att någon gång sova för lite? 2) Lider mitt barn av sömnbrist för att han går och lägger sig för sent för sitt eget bästa? Det är två olika frågor. Mitt svar på båda frågorna är nej.
Systemet bygger inte på att vi är beredda att anpassa särskilt mycket. På morgonen har vi ytterst regelbundna tider, och lämnar 7:30 alla morgnar i veckan. När det gäller nivån på aktiviterna så är han som sagt inte ens tre år fyllda, han har inga krävande aktiviteter i sitt liv. Det är icke-krävande aktiviteter alla dagar för honom ändå. Möjligen för att han är van att ha det så och det inte är konstigt för honom, så känner jag inte alls igen att det skulle bli kaos när man har fria tider på semestern. Det enda som händer då, är att vi föräldrar oftast puttar hans sovtider en timme framåt, av egen lathet för att vi inte vill gå upp klockan sju alla dagar när vi är lediga om vi kan slippa. Annars ändras inte hans sovmönster vidare värst, han sitter inte uppe halva natten bara för att han får, eftersom han inte känner till något annat än att få bestämma själv. Det är liksom inget spännande för honom att själv få bestämma när han ska gå och lägga sig, och vara uppe så länge han vill, för det är det normala för honom.
Däckar han i bilen nån dag så resonerar vi väl som så att då behövde han väl sova, då. Såvida den där bilsömnen inte infaller efter sju på kvällen brukar den inte påverka nattsömnen. Sover på dagen gör han ändå alla dagar, eftersom han är så liten än. Förhoppningsvis kommer han sova mer på natten när han slutar sova på dagen, men det får man ju se. Än så länge klarar han i alla fall inte att vara vaken hela dagen.
Det är som jag ser det flera stora fördelar med att inte ha föräldrabestämda, fasta läggtider redan från början, t ex att man lär sig hantera friheten, och sitter inte uppe halva natten för att man är så ovan vid att få bestämma själv. Som förälder behöver man aldrig nånsin ha konflikter vid läggningen. Nattningen blir extremt odramatisk, vilket man är tacksam för när barnet kommer i en ålder där det mesta ska diskuteras och förhandlas, och det blir tillräckligt med konflikter ändå. Man har helt enkelt plockat bort ett stort konfliktområde, och det är guld värt, tycker jag.
På din beskrivning låter det som att det är jätteproblem om barnen inte sover exakt lika mycket varje natt, eller om de någon gång är lite trötta? Kanske är dina barn exceptionellt känsliga när det gäller sömn och trötthet? Då kan jag förstå om detta med den perfekta, föräldrastyrda sömnen prioriteras högt. Men det är nog långt ifrån alla barn som är så känsliga, tror jag.
