Sv: När blir DU rädd?
Jag blir rädd ganska ofta.
Men av någon anledning ska jag alltid trotsa rädslan genom att göra det jag är rädd för ändå. Vilket oftast slutar med att det går bra och man känner sig stolt, lite mindre ofta går det inte bra och man blir mer rädd.
Den gång jag varit absolut som räddast på hästryggen var med ett sto jag hade förut. Hon var väldigt het och låg alltid på men var ändå kontrollerbar. En gång när vi var ute stack hon dock med mig och det fanns
absolut ingenting jag kunde göra för att få stopp på henne. Jag
hängde rakt bakåt i tyglarna utan reaktion, försökte även dra hennes huvud åt sidan men ingenting. Det var riktigt, riktigt läskigt.
Dessutom var vi på väg rakt mot en vältrafikerad 90-väg och grusvägen vi red på svängde vid två tillfällen väldigt kraftigt. Båda gångerna var jag på väg av men lyckades sitta kvar på något sätt, ville absolut inte ramla av för då hade hon fortsatt själv mot vägen.
Det hela slutade med att vi mötte en lastbil (dock körde den långsamt på grusvägen och vi såg den tidigt i andra änden av en raksträcka.) Hästen fortsatte i full fart tills vi höll på att krocka med den då stillastående lastbilen, då tvärnitade hon och tog några språng in i skogen. Och då for jag av.
Var så rädd att jag skakade men reagerade genom att bli jätteförbannad på hästen och sitta upp med detsamma. Hann inte ens känna efter om jag var ok innan jag satt på hästen igen, var nog i chock.
Stackars lastbilschauffören måste ha blivit chockad han med, där kommer vi skenande, jag ramlar av med en duns, hinner knappt landa innan jag sitter på hästen igen och är så arg att jag kokar.
Men det var riktigt, riktigt läskigt och faktiskt den enda gången då jag faktiskt varit rädd för både mitt och hästens liv. Fruktansvärt. Usch.