När blir DU rädd?

[Tarantino]

Sv: När blir DU rädd?

När jag rider har jag aldrig blivit rädd. De gångerna jag blir rädd är då istället när något händer med hästarna.

*för några år sedan fick mitt sto ngt konstigt anfall i hagen. hade ridit o släppt ut henna då stora utslag blomsrade upp på kroppen och hon började vingla, bakdelen vek sig o ho kunde inte stå. vio tog in henne o väntan på veterinären kändes som en eveighet. hon kunde inte hålla balansen men ville inte lägga sig. vet. kommer ut o säger att det ser ut som en hjärn blödning o då finns inget att göra. "men om de e hjärn blödning dör hon inom ett påar minuter" sa vet. då var jag riktigt rädd. men hon fick antibiotika mm och blev bättre efter en timme....men den timmen känndes som en evighet...o att bara stå där o inte kunna göra något.

* förra våren då mitt lilla föl bara var några dagar gammal o syran ringde o berättade att han blivit biten av hundar. jag var inte hemma men hörde som en dåre hem utan att veta om min lille kille skulle klara sig eller inte 5 dagar gammal. men betten hade tagit så "bra" att det gick för vet att sy ihop honom....

*syrrans häst fick svår kolik i sommras, distriskt vet gav smärtlindrande o bad oss att ta oss snabbt upp till strömsholm o hålla tummarna för att hon klarar resan... då var jag nervös i bilen etersom resan upp dit tar drygt två timmar, men även denna gång gick det bra.

*mitt föl fastnade i fårstängsel på väg ut till hagen....o jag kunde inte få loss honom...tidigt på morgonen. satt o höll honom i famnen till syrran kom ut...även denna gång gick det bra men jag trodde att han inte skulle klara sig...mitt lilla oturs föl.

*voltade med bil o släp med häst i. transporten låg upp o ner i diket... pulsen var väldigt hög innan jag lyckats ta mig ut ur bilen för att se om hästen levde. hästen mådde fin fint som tur va med ett litet skrubbsår på knät och kröp lungt ut från transporten!


så vid sådanna olyckor blir jag rädd...men de e nog först efetråt jag blir skakis. då olyckorna inträffar är man istället så fast besluten om att klara av dom.

 

[Panzerkat]

Sv: När blir DU rädd?

ot, varför har du 2 nick?

 

[Maybe]

Sv: När blir DU rädd?

Jag är hopprädd men annars är jag inte rädd för någonting

 

[Tarantino]

Sv: När blir DU rädd?

ot, varför har du 2 nick?

gissar på att du syftade på mig...jag har inte två nick..TwiggyM e min syster så vi e två olika personer.

 

[vickis-pajala]

Sv: När blir DU rädd?

jag vart riktigt rädd i höstas så mitt nya sto kommit och dessa tre muskitörer var ständigt och jämt på rymmen.

på morgonen så sitter jag och tar mig en kopp kaffe och lyssnar på ridion och det dycker upp en trafikvarning och då säger damen i radion att det finns tre lösa hästar efte k********** mot pajala gissa om jag hoppade snabbt i skorna ringde svärmor och sväfar efter vägen och bad dom komma och bistå med hjälp av att köra bil mm

vägen är inte så stor men till viss del tungt trafikerad av timmerbilar och annat skräp

då vart jag riktigt rädd

 

[Lindale]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blir lite smårädd när man blir omkörd av riktigt stora bilar/lastbilar på en smal väg, speciellt om de inte saktar in det minsta.. Vi blev påkörda en gång, det räcker

 

[Fritidsryttare]

Sv: När blir DU rädd?

Det värsta jag varit med om från hästryggen var när jag var ute med min förra häst och skrittade på en ganska smal, asfalterad väg, med ett lerigt dike på höger sida som sluttade ganska kraftigt uppåt. På vänster sida om vägen fanns också staket.
Vi var i en svag uppförsbacke då jag såg grillen på en stor timmerbil uppenbara sig ca 20 meter bort.

Jag övervägde möjligheten att hinna över vägen och fann att den var lika med 0. Det slutar med att vi finner oss inklämda mellan diket med en 3 meter hög lerbrant och timmerbilen. Hästen börjar få panik och kastar sig först åt höger och sen åt vänster- mot lastbilen som nu står stilla, medan han inser att han inte har en chans att ta sig ut nånstans. Jag minns att jag fick syn på lastbilschauffören som tittade skräckslaget på oss medan jag kämpade med att få hästen lugn, oförmögen att kunna göra något.

Vet inte hur jag bar mig åt men på något sätt lyckades jag lugna ner hästen tillräckligt för att få honom att fortsätta rakt fram. Det är nog första gången jag börjat gråta av rädsla, jag var övertygad om att vi skulle dö båda två.

 

[Fritidsryttare]

Sv: När blir DU rädd?

Det finns två saker jag gärna undviker med hästar.

*Lastning- jag blir livrädd av tanken att de ska få panik i transporten, försöka slita sig och bryta nacken eller ännu värre- komma lösa i transporten under färd.

*När hästarna beter sig på ett sätt där jag inte förstår varför de agerar som de gör och då jag inte har någon kontroll över situationen.

Jag tål det mesta som hästar gör, så länge jag kan förstå och förklara varför de gör som de gör, kan jag inte det- då blir jag rädd.

 

[Nixehen]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blir fullkomligt panikslagen om det är halt! Isbana eller en blöt stenhäll får mig att bli stel som en pinne, hjärtat att slå i hundratio och jag håller mig krampaktigt i sadelhornet. Och det blir bara värre med åren! Konstigt eftersom jag bara gått omkull en gång och det var tre år sedan. Att jag var en hårsmån ifrån att få knät krossat kan väl vara en bidragande orsak..

I övrigt kan de bocka, stegra, kuta hur mycket de vill. Håller ju på med problemhästar av olika slag så man vänjer sig efter ett tag!

Självklart blir man också rädd när någon av hästarna inte är sig själva, när de är hängiga eller så.

 

[Lavinia]

Sv: När blir DU rädd?

Tjo!

Jag kan bli ganska rädd när jag rider chefens tokiga fullblod och han tar bettet mellan tänderna och bara drar. Alternativet är att jag håller kvar honom och då går han i luften istället- en situation jag av någon orsak alltid klarat ut hittills, men nog f-n blir jag lika rädd varje gång.

/lavinia, som ändå rider skrället..

 

[Lindale]

Sv: När blir DU rädd?

Det värsta jag varit med om från hästryggen var när jag var ute med min förra häst och skrittade på en ganska smal, asfalterad väg, med ett lerigt dike på höger sida som sluttade ganska kraftigt uppåt. På vänster sida om vägen fanns också staket.
Vi var i en svag uppförsbacke då jag såg grillen på en stor timmerbil uppenbara sig ca 20 meter bort.

Jag övervägde möjligheten att hinna över vägen och fann att den var lika med 0. Det slutar med att vi finner oss inklämda mellan diket med en 3 meter hög lerbrant och timmerbilen. Hästen börjar få panik och kastar sig först åt höger och sen åt vänster- mot lastbilen som nu står stilla, medan han inser att han inte har en chans att ta sig ut nånstans. Jag minns att jag fick syn på lastbilschauffören som tittade skräckslaget på oss medan jag kämpade med att få hästen lugn, oförmögen att kunna göra något.

Vet inte hur jag bar mig åt men på något sätt lyckades jag lugna ner hästen tillräckligt för att få honom att fortsätta rakt fram. Det är nog första gången jag börjat gråta av rädsla, jag var övertygad om att vi skulle dö båda två.

Det var ungefär samma som när jag och min häst mötte lastbilen. Han kom körande bakifrån, vägen var smal, inte en chans fanns att gå ut i sidan, och jag insåg redan från början att det här skulle gå åt helvete. Jag gick ju bredvid vid det tillfället, undrar om det inte hade varit lättare att rida? För hon försökte kasta sig framåt, men flög istället åt sidan eftersom jag höll henne i tyglarna, och lastbilen körde på oss båda två. När jag såg och hörde dunsen av hennes huvud mot lastbilen försvann all min besinning och jag bara skrek. Själv slog jag i lastbilens sida ca 3 gånger innan jag landade på marken och hon stack iväg längs bilvägen. Som tur var fick några ryttare tag på henne längre fram, och kom tillbaka med henne. Men under de få sekunderna innan vi krockade med lastbilen var jag 100% säker på att antingen jag eller hon skulle dö..

Sedan vill inte kommunen betala någon ridväg vid sidan om, eftersom det är privat mark...

 

[Buppisen]

Sv: När blir DU rädd?

Det absolut värsta jag vet är hästar som stegrar sig. Har varit med om en otäck olycka där min kompis blev mos under en häst framför mina ögon. Efter det pallar jag inte att rida stegrande hästar. Hatar tom små studsiga lyft.


Annars är jag modig vill jag tillägga. Både för hinder, bockningar och i annan hästhantering.

 

[kicki71]

Sv: När blir DU rädd?

Jag tycker det är riktigt obehagligt när man är på uteritt och det visar sig att någon inte kan klara av sin häst på ett säkert sätt. Ser bara framför mig allt hemskt som kan hända....

 

[Bluefish]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blir rädd när hästen bockar, stegrar eller bara sticker. Men inte just i stunden, det kommer efteråt. Samma sak om jag tex. ramlar av. Hinner tänka tusen tankar innan jag slår i marken, men är inte rädd. Mer " Men tusan! Om jag bara haft ett mantag.. Jaja, jag får väl hoppa upp igen. Om h*n inte skadade sig? Gud, hur mår hästen?! *slå i marken* "

 

[Underbar]

Sv: När blir DU rädd?

Blir rädd när min ponny blir dåligt, när han han inte beter sig som han brukar.

Och när det kommer bilar fort på vägarna, speciellt när det är mörkt.

 

[Sophia_]

Sv: När blir DU rädd?

Är sällan rädd så där till vardags men kan namna två tillfällen då jag varit riktigt, riktigt rädd.

* Ett är då jag var ute och red mitt dåvarande fullblodssto i bara grimma. Det går alltid bra att göra i alla gångarter men just den gången lät jag henne gå lite för fort från början, vilket ledde till att hon stack med mig och jag hade ingen chans att stoppa henne. Det var fruktansvärt läskigt att känna att jag hade inte en suck att ens få kontakt med henne, jag var just då bara en liten fluga i hennes värld. Detta sto har gått på galoppen och jag lovar, har aldrig ridit så fort i hela mitt liv varken förr eller senare. Två 90-graders kurvor klarade vi (trodde 1-att hästen skulle gå omkull, 2-att jag skulle fara åt h-vete) men sen möter vi en timmerbil mitt på den lilla skogsvägen, hästen slår tvärstopp och jag flyger ut i skogen. Chauffören tittar vettskrämt på mig medan jag reser mig och kastar mig upp på hästen igen, hann inte ens känna om det gjorde ont någonstans innan. Var så arg och rädd att jag skakade.

* Andra gången var ganska nyligen. Det hade precis kommit ett fint lager snö och alla ungdomar var förstås ute och sladdade...
Är ute med mitt yrväder till arab som mitt på en vältrafikerad väg får ett av sina, förvisso helt vanliga, tokryck och börjar studsa upp och ned. Ser på ungefär 100 meters håll en bil komma i fullt bredställ över vägen och hinner bara tänka "Den där kommer inte kunna bromsa". Det är svinhalt på vägen och jag bara inser att han har inte en chans att stanna innan han är framme vid oss. Och min lilla arabidiot studsar vidare och jag hinner precis få honom åt sidan innan den f-bannade bilen drar förbi. Hoppas han fick sig en tankeställare åtminstone...
Men det var riktigt läskigt att se bilen närma sig i full fart och inse att nu är det kört.

 

[Gotthard]

Sv: När blir DU rädd?

Jag blev livrädd när jag var med om en vagnolycka i höstas... Hästen hade inte blivit körd på 1 år och jag fick prova köra honom en stund på ridbanan (han är en liten b-ponny) och efter ett tag så blev han rädd för något, började skena runt på ridbanan med mig i vagnen och jag fick kasta mig av... Tömmarna fastnade i sulky-hjulen och han tvingade att stanna, som tur var hände det inget allvarlig med någon av oss... Men jag har fått en skräck för att köra hästar igen

 

[Angely]

Sv: När blir DU rädd?

När hästar reser sig, riktigt obehagligt.

Sen blir jag jätterädd om min halvblodstant beter sig hängigt, då VET man verkligen att det är illa...