När blir åldersskillnaden ett problem för er/barns förhållanden?

[Sol]

Sv: När blir åldersskillnaden ett problem för er/barns förhållanden?

Jag tycker nog att ett förhållande mellan två 14-åringar känns bra mycket tryggare än att den enda är vuxen och den andra inte ens byxmyndig. Unga tonåringar kan utforska varandra tillsammans. Jag kommer själv ihåg den tiden och det var oerhört spännande och pirrigt och utan förväntningar från något håll. Så fort jag avancerade till äldre killar (som 14-åring fick jag lätt ragg på 25-åringar) kom det in helt andra förväntningar. Spännande på sitt sätt, men mer spännande åt det "farliga" hållet än åt det utforskade och roliga hållet.

Problemet som jag ser det är att en tonåring inte är neurobiologiskt i fas med en vuxen människa. Hjärnan går igenom väldigt stora förändringar under tonåren vilket bla. försämrar konsekvensbedömningen och de blir impulsiva. Det är klart att det kan gå bra med en vuxen partner, men jag har sett allt för mycket utnyttjande i sådana relationer för att jag sådär generellt ska tycka att det är okej. I mina hemtrakter var det ett ganska stort problem att tonårstjejer hade ihop det med äldre killar för att få sprit och tobak, ibland tyngre saker än så. Det var inte gratis...

 

[Ramona]

Sv: När blir åldersskillnaden ett problem för er/barns förhållanden?

Problemet som jag ser det är att en tonåring inte är neurobiologiskt i fas med en vuxen människa.

Det märks extra tydligt i tonåren jämfört med vuxna människor, men det märks väldigt tydligt även bland vuxna. Det är stor mental skillnad på en 35-åring och en 20-åring. De tänker inte alls likadant. Men steget mellan 14 och 23 är ännu större.

Sen finns det givetvis individuella skillnader. Och det är ju också så att det är betraktarens öga som lite sätter standarden. De kanske attraheras just av varandras olikheter.

Jag får massor i utbyte med mina manliga 20-åriga kollegor. De är väldigt roliga på sitt sätt, även om jag aldrig hade varit tillsammans med dem. Men på jobbet har vi väldigt skojigt. De tänker ju helt annorlunda från hur jag tänker och framför allt hur jag kommer ihåg att jag tänkte i den åldern. Genom dem har jag fått massa mer förståelse för hur världen fungerar. De har nog fått en och annan aha-upplevelse från mig med i och för sig, men visst kan vi ha djupa diskussioner och ett mentalt utbyte, även om det i ärlighetens namn är jag med lite mer mognad som lätt styr samtalet helt. Det är ju väldigt lätt att manipulera unga människor....på gott och ont.

 

[Pia]

Sv: När blir åldersskillnaden ett problem för er/barns förhållanden?

Jag tycker det känns fel. Ålderskillnaden kan vara hur stor som helst så länge båda är vuxna. Här är den ena ett barn ju. Om fem år ser jag inget konstigt med detta par, men nu känns det galet.
Om det varit min dotter hade jag hälsat honom hjärtligt välkommen hem till oss. Jag hade varit noga med att få honom att känna sig välkommen och att behandla honom och dottern som just barn. Allt för att få honom att inse att det är ett barn han är tillsammans med.
Troligen en pissesur dotter på köpet men det får man ta.