Jo eller så släpper man det bara ett år, maten, datorn, skolan hoppas att det sociala plockar upp det när han är 16. Så kan de andra barnen ta det lugnt.Det kan också vara så att datorns intåg sammanföll med nåt annat. Och frågan är om detta "något annat" är orsaken till att han ändrades eller om det är datorn. Det händer mycket i tonåren och "något annat" kan vara nåt hormonellt som ändrades. Eller något annat.
Jag tänker att om han nu är så fast i datorn kanske man kan styra om det han gör vid datorn till något konstruktivt: program där han kan göra egen musik, bildbehandling/måla digitalt eller nån form av programmering. Eller vad som intresserar honom. Det kan ju vara en självförtroendekick för honom om han lyckas komponera egen musik, lära sig ett bildbehandlingsprogram eller liknande. Men det måste ju vara något han tycker är roligt och givande.
Men primärt behöver han ju mer hjälp än han får nu.
Vilket väl iofs var essensen i vad som sas ovan från andra om att det är lugnare för honom att vara i datorn.