När barnet inte kan bo hemma?

[trazel]

Ja det gör det ju, finns även ett antal psykiatriboenden i kommunen där man i vissa fall bor inne på boendet, sedan lägenhet utanför där man lite mer sköter sig själv och sedan kan flytta till vanlig lägenhet med boendestöd. Har själv jobbat så och tror den strukturen skulle passa honom även om han är lite för ung för det ännu. Tror det skulle passa betydligt bättre än LSS boende då dessa boenden är extremt blandade, många som kräver mycket somatisk vård, gravt utvecklingsstörda osv och det är ju inte riktigt vad man önskar kanske. Men vi får se...

Socialpsykiatri går först in efter man blivit myndig, i alla fall i min kommun. Det kan säkert variera hur det är upplagt i olika kommuner inser jag nu... Men en tanke skulle ju kunna vara LSS-boende fram till dess. Det finns många olika typer av boenden inom LSS också, men det varierar nog också mellan kommunerna.

 

[Inte_Ung]

Förr var han super duktig innan datorerna kom in i bilden.

Han uppför sig faktiskt som en missbrukare.
Har han blivit skärmberoende?
Vissa forskare hävdar att skärmtid fungerar på samma sätt som knark.
https://helagotland.se/samhalle/forskare-varnar-bildskarmen-ar-som-kokain-for-hjarnan-15404688.aspx

 

[Emine]

Socialpsykiatri går först in efter man blivit myndig, i alla fall i min kommun. Det kan säkert variera hur det är upplagt i olika kommuner inser jag nu... Men en tanke skulle ju kunna vara LSS-boende fram till dess. Det finns många olika typer av boenden inom LSS också, men det varierar nog också mellan kommunerna.

Japp, tror det funnits åtminstone någon 17 åring där så kanske. Div boenden finns det gott om i kommunen i allafall

 

[Emine]

Han uppför sig faktiskt som en missbrukare.
Har han blivit skärmberoende?
Vissa forskare hävdar att skärmtid fungerar på samma sätt som knark.
https://helagotland.se/samhalle/forskare-varnar-bildskarmen-ar-som-kokain-for-hjarnan-15404688.aspx

Japp, det är han minst sagt. Allt kretsar kring datorn och skärmar på ett ganska sjukt sätt i mina ögon.

 

[AraSlei]

@Emine
Jag har inga tips eller råd att ge, men vilken fruktansvärd situation ni sitter i, alla inblandade
En tanke som slog mig, som kanske är helt fel, men skulle ni kunna ha någon kameraövervakning i de allmänna utrymmena i hemmet? För att slippa att ord ställs mot ord om ännu fler gränser passeras?

 

[Is]

Bildsheman har aldrig funkat på honom, inte när han var mindre och definitivt inte nu.
Så har han gjort med alla hjälpmedel, allt från elektroniska timstockar, planeringstavlor och larm, han skiter helt enkelt i dem.

Han har även gjort egna planeringar och strukturer men likväl skiter han i dem.

Han måste slita väldigt, tänker att om han har vilja att göra egna scheman men sedan inte har drivet att fullfölja det han har haft som ambition måste va psykiskt jobbigt även för honom.
Blir så frustrerad åh era vägar att myndigheterna inte kan ge er de stöd ni behöver (tänker nu närmast på att han behöver eget boende) att man ska behöva "slåss för allt" när man kanske har det som svårast.

 

[Inte_Ung]

Japp, det är han minst sagt. Allt kretsar kring datorn och skärmar på ett ganska sjukt sätt i mina ögon.

Jag undrar om det kan finnas någon typ av missbrukarvård för det där?
Det sägs ju att tiden 13-23 år sätter grunden för hela resten av livet, så för sin egen skull måste han ju ur det på något vis.
Om spelen blir hans referensramar så blir det ju oerhört fel.

 

[monster1]

Japp, det är han minst sagt. Allt kretsar kring datorn och skärmar på ett ganska sjukt sätt i mina ögon.

Det är ju väldigt vanligt att man om man har autism eller adhd och då har svårt att stänga av intrycken använder sig av dator, telefon eller padda som ett sätt att skärma av sig. Om man vill ta bort det behöver man erbjuda något annat som ger samma effekt. Annars blir det ju som en form av tortyr och då får du alla de där utåtagerande överslagsbeteendena som du beskriver. Förutom dator och telefon, vad har han för verktyg för att kunna dra sig undan intryck och hyperaktiv hjärna?

 

[monster1]

Om du känner att du vill diskutera med andra som har liknande problem och är relativt insatta i Adhd/dd så finns den en grupp som heter "Anhöriga till de som har ADHD/ADD" på facebook. Där handlar det både om barn, partners och fd partners.

 

[TinyWiny]

Det är ju väldigt vanligt att man om man har autism eller adhd och då har svårt att stänga av intrycken använder sig av dator, telefon eller padda som ett sätt att skärma av sig. Om man vill ta bort det behöver man erbjuda något annat som ger samma effekt. Annars blir det ju som en form av tortyr och då får du alla de där utåtagerande överslagsbeteendena som du beskriver. Förutom dator och telefon, vad har han för verktyg för att kunna dra sig undan intryck och hyperaktiv hjärna?

Och vid diverse olika utmattningar och hjärntrötthet med. Allt som gör att hjärnan inte kan filtrera och avskärma så som en frisk hjärna kan utan allt, precis allt flyger på en och tröttar en. För att avskärma sig kan skärmar vara precis det som gör att hjärnan kan finna lite vila. Jag blev vid något tillfälle dumförklarad här på buke när jag skrev att sitta vid datorn/titta på serier på netflix fick min hjärna mindre stressad och att det är en vila för min hjärna och jag förstår att det kan vara svårt att förstå men jag kan ärligt säga att om någon hade begränsat den tid jag behöver för att vila och avgränsa intrycken så hade jag blivit mycket besvärlig. Bra mycket värre än det Ts skriver om hennes son och jag är vuxen. Det är precis som du skriver ren tortyr att inte få den avskärmningen man så väl behöver.

 

[Badger]

En tanke till att allt eskalerat tror jag är pga hans pappa som han träffar sporadiskt.
Hans pappa har det varit mycket strul med genom åren, ända sedan jag var gravid.

Allt handlade egentligen om att jag inte ville ha ett förhållande med mig. Han lovade där och då att han skulle göra mitt liv till ett helvete men kom aldrig åt mig. Då tar han ut det över sonen.

Har varit allt från att han stulit sonen när han var liten, inte gav honom mat/fel mat under umgängena. Vägrat ge honom medicin, misshandlat de andra barnen han har med sin nya.

Han har kallat mig det värsta han kunnat hittat på, och även hela min familj. Hotat att döda både mig och sambon (vi har varit tillsammans sedan sonen var 1,5 år). Han har bankat på dörren, tagit med sig folk och hotat att döda mig. Han fick även med sin nya på detta. Hon skulle vara med redan från starten i deras förhållande, direkt efter jag hämtat sonen som hon skulle lämna till mig började smsen hagla om vilken ful och äcklig hora jag var.

2009 fick han en som för olaga hot och trakasserier. Och däremellan avstannande umgängena då sonen berättade om misshandel hos pappa.

Sista åren har han träffat pappan tillsammans med sin farmor, det är alltså inte pappan som har umgängen.

Men jag hör ju när de pratar i telefon vad som sägs om mig ”ja, jag skulle ju vilja ge dig min stora TV, men då säljer ju din mamma den”...(varför skulle jag det?), eller (tänk att din mamma tvingade mig att skriva på enskild vårdnad (han ville varken ha barn eller vårdnad där och då).
Numera är det mest pappans nya som skriker saker till sonen på Messenger, frågar helt sjuka saker om mig, min familj osv. Hennes konversationer med honom handlar nästan enbart om mig och vad jag gör, säger eller om mina föräldrar bor ihop...vilket hon väl inte har med att göra.

De köper på honom massor med elektronik och har även skrivit att sonen skall säga till om han inte får ha datorn fritt, då skall de polisanmäla oss osv.

Jag skulle tro att för någon med sånt svartvitt tänk som honom så blir jag den onda. Som är okej att håna och slå, stjäla saker från osv.

Jag tror mycket bottnar i det, förr var han mest besvärlig men aldrig denna medvetna elakhet.

Jag har aldrig talat illa om hans pappa, däremot märker jag ju tydligt på det jag ser och hör att de kör någon form av hjärntvätt på honom. Jag har inte sett eller kontaktat hans pappa på många många år... men uppenbart är att det finns ett starkt hat därifrån.

Jag vet att jag skrev mycket om det här förr, känner någon igen storyn så håll gärna mitt nick för er själva.

Skrev egentligen detta inlägg nu för att ventilera och kunna ge en helhetsbild.

Sonen är erbjuden samtal, men vill inte.
Familjebehandlaren tror jag kommer att ta upp det längre fram.

ok här kommer en jättedum fråga. Har du provat att blameshifta? i stil med självklart får du flytta hem till pappa! Jag är helt för. Jag fixar skola och flyttbil och alla detaljer om du avtalar inflyttningsdatum med honom.

(istället för att säga att det inte går)

 

[Badger]

Så skulle man kunna göra, samtidigt går det inte att undvika farliga situationer. Det kan räcka att jag skall gå någonstans så kan han ställa sig ivägen och bara psyka med blicken... och försöker jag gå förbi när han är argare får jag en smäll/knuff. Småsystrarna kan få en smäll när de säger ifrån eller skriker vilket de ofta gör när han ställer sig och psykar/hånflinar åt honom.

Socialtjänsten har ju pratat med skolan vid senaste utredningen vilket jag bad dem göra. Så de vet läget där och hur betygen rasar. Att han väljer datorn framför skolarbetet osv och att han egentligen är grymt smart och skulle kunnat ha högsta betyg i det mesta bara han hängde med. Förr var han super duktig innan datorerna kom in i bilden.

Samtal till LSS handläggaren sker imorgon. Han skall vara berättigad LSS iaf.

Byta skola till en utan egen dator? Men det finns säkert inte längre?

 

[Kenya]

En tanke jag får är att denna kille känner väldigt mycket ångest.

Kanske är det lika bra att låta honom syssla med de ångestdämpande aktiviteter han gör som inte skadar andra?

Typ begrava sig i datorn. Klart det är dåligt, men om ingenting fungerar i övriga livet kanske skärmmissbruk är en slags självmedicinering som är onödig att ta ifrån honom innan man har en plan för hur man ska gå vidare.

Respekterar absolut din önskan om att han inte ska slösa bort livet framför en skärm. Men ångest och ångestlindring är väldigt allvarliga saker för individen och det finns betydligt värre sätt att hantera ångest.

Många autister lider av intrycksoverload, speciellt i ungdomen innan de lärt sig hur de fungerar. Han förstår kanske inte själv varför skärmen är så viktigt för honom men kanske är det inte bara att det är belönande, utan även att det är en flykt från en outhärdlig situation, som får honom så fokuserad på skärmar?

 

[Emine]

ok här kommer en jättedum fråga. Har du provat att blameshifta? i stil med självklart får du flytta hem till pappa! Jag är helt för. Jag fixar skola och flyttbil och alla detaljer om du avtalar inflyttningsdatum med honom.

(istället för att säga att det inte går)

Han får flytta till pappa, men han vågar inte fråga. Han hade frågat om han fick komma oftare men fick inget svar. När jag frågade vad som hände säger han att han inte vågar fråga och att pappa har för litet hus och för många barn för att ha plats för honom osv osv tusen ursäkter.

 

[Emine]

En tanke jag får är att denna kille känner väldigt mycket ångest.

Kanske är det lika bra att låta honom syssla med de ångestdämpande aktiviteter han gör som inte skadar andra?

Typ begrava sig i datorn. Klart det är dåligt, men om ingenting fungerar i övriga livet kanske skärmmissbruk är en slags självmedicinering som är onödig att ta ifrån honom innan man har en plan för hur man ska gå vidare.

Respekterar absolut din önskan om att han inte ska slösa bort livet framför en skärm. Men ångest och ångestlindring är väldigt allvarliga saker för individen och det finns betydligt värre sätt att hantera ångest.

Många autister lider av intrycksoverload, speciellt i ungdomen innan de lärt sig hur de fungerar. Han förstår kanske inte själv varför skärmen är så viktigt för honom men kanske är det inte bara att det är belönande, utan även att det är en flykt från en outhärdlig situation, som får honom så fokuserad på skärmar?

Fast är det verkligen rimligt att tycka att ett missbruk är något som skall uppmuntras till?
Han hade lika väl kunnat ta droger, skära sig eller annat.

Han har alltid varit sån att även om TV står på text Tv eller en stilla bild så fastnar han ändå. Enligt honom pratar han med kompisar där osv. Och det är ju ganska vanligt hos ensamma personer med diagnos som inte riktigt fungerar i vanliga världen att gå in i en fantasivärld i datorn.

Just nu har han varken dator eller telefon, då kravet är att vi vuxna skall ha lösenorden till barnens grejer. Han vägrar. Men skoldatorn har han ju.

 

[Emine]

Byta skola till en utan egen dator? Men det finns säkert inte längre?

Nej, det är ganska allmänt att alla barn skall ha egen dator och klara det. Även om skolan erkänner att flera barn har problem med detta. Dvs leker med datorn istället för att ta en ordentlig rast eller vara med i undervisningen.

 

[Emine]

Det är ju väldigt vanligt att man om man har autism eller adhd och då har svårt att stänga av intrycken använder sig av dator, telefon eller padda som ett sätt att skärma av sig. Om man vill ta bort det behöver man erbjuda något annat som ger samma effekt. Annars blir det ju som en form av tortyr och då får du alla de där utåtagerande överslagsbeteendena som du beskriver. Förutom dator och telefon, vad har han för verktyg för att kunna dra sig undan intryck och hyperaktiv hjärna?

Förr har han alltid läst mycket eller målat. Idag gör han inget av det. Även om han är på biblioteket så är det för att där finns dator.

För oss är det inga problem att han får skärmtid, men han kan liksom inte sköta det alls.

 

[Kenya]

Fast är det verkligen rimligt att tycka att ett missbruk är något som skall uppmuntras till?
Han hade lika väl kunnat ta droger, skära sig eller annat.

Han har alltid varit sån att även om TV står på text Tv eller en stilla bild så fastnar han ändå. Enligt honom pratar han med kompisar där osv. Och det är ju ganska vanligt hos ensamma personer med diagnos som inte riktigt fungerar i vanliga världen att gå in i en fantasivärld i datorn.

Just nu har han varken dator eller telefon, då kravet är att vi vuxna skall ha lösenorden till barnens grejer. Han vägrar. Men skoldatorn har han ju.

Hm.. nu har jag väl inte riktigt menat att man ska uppmuntra till missbruk. Utan snarare att ha koll på vad som är symptom och vad som är orsak.

Jag menar snarare att han kanske verkligen behöver något sätt att minska mängden intryck och få en mer förutsägbar verklighet. Det kanske är en absolut nödvändighet för honom. Saker som du tycker räknas som hanterbara mängder intryck kanske inte är hanterbara mängder intryck för honom. Och med ohanterligt menar jag att det leder till ångest, den typ av ångest man inte står ut med. Alla som har haft riktigt kraftig ångest under nån längre tid vet att man gör vad man kan för att komma undan, konstruktivt eller ej.

Att ta droger eller att skära sig är andra klassiska exempel på att hantera ångest, som i autisters fall ofta kommer från att utsättas för alldeles för många intryck. Då hade jag valt skärmberoende alla gånger!

Alltså menar inte att ni ska acceptera situationen, men att allt har sin tid och att det ofta bara går att jobba på ett problem i taget.

Men jag menar inte att försöka övertyga dig om att jag har rätt. Ville bara klargöra vad jag menade. Vilka strider som är bäst att fokusera på för just din son vet du så klart mycket bättre än mig!

 

[Badger]

Hm.. nu har jag väl inte riktigt menat att man ska uppmuntra till missbruk. Utan snarare att ha koll på vad som är symptom och vad som är orsak.

Jag menar snarare att han kanske verkligen behöver något sätt att minska mängden intryck och få en mer förutsägbar verklighet. Det kanske är en absolut nödvändighet för honom. Saker som du tycker räknas som hanterbara mängder intryck kanske inte är hanterbara mängder intryck för honom. Och med ohanterligt menar jag att det leder till ångest, den typ av ångest man inte står ut med. Alla som har haft riktigt kraftig ångest under nån längre tid vet att man gör vad man kan för att komma undan, konstruktivt eller ej.

Att ta droger eller att skära sig är andra klassiska exempel på att hantera ångest, som i autisters fall ofta kommer från att utsättas för alldeles för många intryck. Då hade jag valt skärmberoende alla gånger!

Alltså menar inte att ni ska acceptera situationen, men att allt har sin tid och att det ofta bara går att jobba på ett problem i taget.

Men jag menar inte att försöka övertyga dig om att jag har rätt. Ville bara klargöra vad jag menade. Vilka strider som är bäst att fokusera på för just din son vet du så klart mycket bättre än mig!

Grejen var väl att det fungerade bättre innan han hade dator. Dvs skolan, hemma, allting. Så då kanske det inte är bra för honom. Själv får jag för mycket intryck av en dator och mår bättre av att läsa och måla.

Samtidigt är jag också för att bara strunta i det och låta honom hållas om alternativet är att hans syskon utsätts för psykisk och fysiskt hm press (kanske bäst att inte skriva hot). Det är ju inte den uhm hjälpande eller empatiska vägen för honom kanske men ev mest görbara för alla andra.

 

[Lingon]

Grejen var väl att det fungerade bättre innan han hade dator. Dvs skolan, hemma, allting. Så då kanske det inte är bra för honom. Själv får jag för mycket intryck av en dator och mår bättre av att läsa och måla.

Samtidigt är jag också för att bara strunta i det och låta honom hållas om alternativet är att hans syskon utsätts för psykisk och fysiskt hm press (kanske bäst att inte skriva hot). Det är ju inte den uhm hjälpande eller empatiska vägen för honom kanske men ev mest görbara för alla andra.

Det kan också vara så att datorns intåg sammanföll med nåt annat. Och frågan är om detta "något annat" är orsaken till att han ändrades eller om det är datorn. Det händer mycket i tonåren och "något annat" kan vara nåt hormonellt som ändrades. Eller något annat.

Jag tänker att om han nu är så fast i datorn kanske man kan styra om det han gör vid datorn till något konstruktivt: program där han kan göra egen musik, bildbehandling/måla digitalt eller nån form av programmering. Eller vad som intresserar honom. Det kan ju vara en självförtroendekick för honom om han lyckas komponera egen musik, lära sig ett bildbehandlingsprogram eller liknande. Men det måste ju vara något han tycker är roligt och givande.

Men primärt behöver han ju mer hjälp än han får nu.