När barnet inte kan bo hemma?

[Emine]

Så han är helt obehandlad för sin ADD?

Han har bara ”drag av ADD”, och ja han är omedicinerad idag. Vi provade medicin ett kort tag när han var mindre- aldrig igen.

 

[em-pirre]

Han har bara ”drag av ADD”, och ja han är omedicinerad idag. Vi provade medicin ett kort tag när han var mindre- aldrig igen.

Det finns ett antal mediciner att prova, och vissa olika kombinationer också.

 

[Inte_Ung]

Då svälter han ihjäl rent krasst, samt inte sover något alls. Plus att han inte kommer att gå till skolan. Vet inte om det är ett bättre alternativ

Och sedan?
Vad skulle hända då?
Rent krasst så är det ju den delen av livet som han till slut måste hantera på egen hand.
Skolan har han hela livet på sig att ta igen.
Det kan han göra sedan, om han vill.

 

[Emine]

Det finns ett antal mediciner att prova, och vissa olika kombinationer också.

Vi kommer inte att testa mer mediciner på honom efter förra vändan som var hemsk. I hans fall är det inte ADD som är största problemet för honom.

 

[Tora]

Vi kommer inte att testa mer mediciner på honom efter förra vändan som var hemsk. I hans fall är det inte ADD som är största problemet för honom.

Men kan det inte vara ADD:n i kombination med autismen som ställer till det för honom?

 

[KattenKorven]

Men kan det inte vara ADD:n i kombination med autismen som ställer till det för honom?

Man uppvisar inte det beteende som TS beskriver att sonen har bara pga ADD och autism. Det låter som att det är något mer som spökar, inte "bara" kass relation med pappan.

Jag hoppas TS lyckas få hjälp. Främst med tanke på småsyskonen som tydligen är fem(?) och något-äldre-än-fem(?) och tvingas växa upp i en miljö med dagliga trakasserier från en femtonåring.

 

[Badger]

Han har bara ”drag av ADD”, och ja han är omedicinerad idag. Vi provade medicin ett kort tag när han var mindre- aldrig igen.

Men jag tror det är skillnad på yngre barn och äldre/vuxna när det gäller medicinen?

Inte för att jag vet vad som inte fungerade då men det finns ju olika varianter och det kan ju hjälpa oerhört mycket med sömn också. Om han har en diagnos och läkare har skrivit ut medicin tidigare kan ni ju testa igen? Han och ni mår ju inte så superbra just nu.

Alltså speciellt frustration och ilska och det här mot småsyskonen och dig. En person som missat ADHD medicinen kan ju vara som att försöka hänga med en elektrisk ål. Det bara sprakar, man får stötar hela tiden, för absolut ingenting och det är verkligen inte kul för någon, alls.

(Jag trodde också han åt medicin för ADD tidigare i tråden.)

 

[monster1]

Han har bara ”drag av ADD”, och ja han är omedicinerad idag. Vi provade medicin ett kort tag när han var mindre- aldrig igen.

Men vad görs för att hjälpa honom med hans funktionsnedsättningar?

 

[Badger]

Vi har skärmtid, som tyvärr funkar sådär, läxorna görs ju på hans skoldator och där myglar han sig ju till extratid. Eller stjäl den när vi andra sover även om vi försöker gömma dem. Vi har också lösenord på våran dator som han fifflar sig förbi. Han har spärrar på sin dator och telefon som han också kan komma förbi. Därav att datoranvändaret blir en stor konflikt. Både vad det gäller att ta sig förbi saker och mygla, men även när man tycker han skall stänga ner.

Men skulle det gå att ge honom fri skärmtid alltid så länge han äter middag och frukost, går och lägger sig klockan 23, gör läxorna och går till skolan. Dvs de enklaste och mest avskalade krav man kan ge. Går det att rycka bredbandet klockan 23? förutom gömma laptopen.

Om han sedan slukar middagen på fem minuter och sticker till datorn är det ok (och hans syskon behöver ju bara se honom en kort stund då som bonus), om han äter den vid datorn när han spelar ett spel med vänner är det ok. (När min man och jag rädade ibland för länge sedan skar den andra upp all maten på fatet så den gick att få i sig med bara gaffeln , det är inte det civilicerade sättet men det är faktiskt typ ok i det här fallet tycker jag.)

Så han sover, får mat, gör läxorna, men har fri skärmtid i övrigt på hemdatorn och alla andra saker med skärm också förutom på skolans laptop.

Han överlever och mår hyggligt och hans syskon slipper stöta på honom hela eftermiddagarna för han sitter vid datorn och umgås med sina vänner.

Han vet hur man beter sig och hur man är artig och han vet att man ska hjälpa till eftersom han gör så borta och verkar trevlig då. Kort sagt så behöver ni ju inte öva mer på det. Och han gör läxorna, det är ju sjukt imponerande ändå. (Vad är det han gör på datorn? är det ett spel?)

 

[Tora]

Man uppvisar inte det beteende som TS beskriver att sonen har bara pga ADD och autism. Det låter som att det är något mer som spökar, inte "bara" kass relation med pappan.

Jag hoppas TS lyckas få hjälp. Främst med tanke på småsyskonen som tydligen är fem(?) och något-äldre-än-fem(?) och tvingas växa upp i en miljö med dagliga trakasserier från en femtonåring.

Absolut är det säkert mer som spökar men att själva uttrycken för problemen blir annorlunda än om det varit ett barn som inte har dessa funktions varianter.

 

[Badger]

Men skulle det gå att ge honom fri skärmtid alltid så länge han äter middag och frukost, går och lägger sig klockan 23, gör läxorna och går till skolan. Dvs de enklaste och mest avskalade krav man kan ge. Går det att rycka bredbandet klockan 23? förutom gömma laptopen.

Om han sedan slukar middagen på fem minuter och sticker till datorn är det ok (och hans syskon behöver ju bara se honom en kort stund då som bonus), om han äter den vid datorn när han spelar ett spel med vänner är det ok. (När min man och jag rädade ibland för länge sedan skar den andra upp all maten på fatet så den gick att få i sig med bara gaffeln , det är inte det civilicerade sättet men det är faktiskt typ ok i det här fallet tycker jag.)

Så han sover, får mat, gör läxorna, men har fri skärmtid i övrigt på hemdatorn och alla andra saker med skärm också förutom på skolans laptop.

Han överlever och mår hyggligt och hans syskon slipper stöta på honom hela eftermiddagarna för han sitter vid datorn och umgås med sina vänner.

Han vet hur man beter sig och hur man är artig och han vet att man ska hjälpa till eftersom han gör så borta och verkar trevlig då. Kort sagt så behöver ni ju inte öva mer på det. Och han gör läxorna, det är ju sjukt imponerande ändå. (Vad är det han gör på datorn? är det ett spel?)

Alltså orsaken till att jag vacklar mellan skola utan dator och fri datortid är att jag inte riktigt greppat hur stor skärmtid han får ha per dag? Ursprungsgissningen var nog att han satt 10+ timmar per dag, hela nätterna och lektionerna i skolan. (varvid jag tyckte att utan kanske är bättre) Men nu börjar det luta åt att det är ett par timmar skärmtid/en timma skärmtid för läxan och sedan slut?

Att sitta klistrad 3+ timmar vid ett multiplayerspel en kväll eller fem timmar en helg är inte ens konstigt, eller speciellt mycket, men utan mer vad som krävs för att få rullning på det kanske. Det är kanske inte så väldigt bra för en tonåring egentligen men jag är osäker på exakt hur dåligt det är jämfört med en del annat.

 

[TinyWiny]

Jag undrar ofta när sådant här kommer upp om samma förälder hade reagerat likadant på ett barn som tillbringar/vill tillbringa samma tid med hästar som det här barnet vill göra framför en skärm. Varför ses det ena som fult och illa och det andra som något bra? Visst, man rör sig och allt det där ihop med hästar men om vi bortser från det, varför ser så många det som så illa att ens barn har datorer/spel som intresse? Jag är tvärtom väldigt tacksam för att mina barn fick växa upp i en tid med datorer. Så enormt mycket framförallt mitt äldre barn lärde sig genom det och så enormt mycket frustration hen fick ut genom spelens värld, inget annat hade kunnat ersätta det.

(Ja jag fick höra mycket från andra om att jag skulle begränsa tid osv. Jag lyssnade aldrig på det utan på mitt barns behov.)

 

[monster1]

Jag undrar ofta när sådant här kommer upp om samma förälder hade reagerat likadant på ett barn som tillbringar/vill tillbringa samma tid med hästar som det här barnet vill göra framför en skärm. Varför ses det ena som fult och illa och det andra som något bra? Visst, man rör sig och allt det där ihop med hästar men om vi bortser från det, varför ser så många det som så illa att ens barn har datorer/spel som intresse? Jag är tvärtom väldigt tacksam för att mina barn fick växa upp i en tid med datorer. Så enormt mycket framförallt mitt äldre barn lärde sig genom det och så enormt mycket frustration hen fick ut genom spelens värld, inget annat hade kunnat ersätta det.

(Ja jag fick höra mycket från andra om att jag skulle begränsa tid osv. Jag lyssnade aldrig på det utan på mitt barns behov.)

Rent hälsomässigt handlar det ju om att man sitter still långa perioder, dessutom kan det nog uppfattas som asocialt av de som inte förstår att man ofta socialiserar med andra genom spelen. Sen är det kanske det där med de fyrkantiga ögonen som spökar fortfarande.

 

[monster1]

https://spellararen.wordpress.com/2013/11/20/diagnoser-och-dataspel-en-given-kombination/
https://www.psykologiguiden.se/frag...E4tta+rimliga+gr%E4nser+kring+dataspelande%3F
https://urplay.se/program/198034-npf-podden-bara-sitta-och-spela-dataspel

 

[Luff]

Rent hälsomässigt handlar det ju om att man sitter still långa perioder, dessutom kan det nog uppfattas som asocialt av de som inte förstår att man ofta socialiserar med andra genom spelen. Sen är det kanske det där med de fyrkantiga ögonen som spökar fortfarande.

Det beror ju på vad en gör, att engagera sig i ett spel kan ge kroppen en hel del stimulans. Jag tror stillasittandet är ett litet problem i detta fall.

 

[Badger]

Rent hälsomässigt handlar det ju om att man sitter still långa perioder, dessutom kan det nog uppfattas som asocialt av de som inte förstår att man ofta socialiserar med andra genom spelen. Sen är det kanske det där med de fyrkantiga ögonen som spökar fortfarande.

Folk tyckte ju det var förfärligt när barn läste romaner förr i tiden också. Iofs ganska länge sedan. Jag tilläts ju tex läsa 5+ timmar per dag eller mer utan protester. Kunde lätt läsa till 04 på morgonen med.

Tänker absolut att stillasittande är ett problem men att barnet tar sig till skolan och då förflyttar sig lite mellan klassrum och att det är kanske överkurs i sammanhanget. (Normalt kanske man skulle haft en spring/gå ett varv runt skogen varannan dag krav också men det är ju knappast läge.)

 

[Luff]

Vår ADHDpojk med autistiska drag fick ett VR- spel.
Det kan ju vara ett sätt att få TS son i rörelse.
Dock har det strukit med en taklampa och blivit lite repor på garderoben...tur vi har rullgardiner kan jag säga annars hade han nog viftat sönder fönster. Men svettig blir han.

 

[monster1]

Det beror ju på vad en gör, att engagera sig i ett spel kan ge kroppen en hel del stimulans. Jag tror stillasittandet är ett litet problem i detta fall.

Jag tänker mest vad oron i samhället handlar om. Inte vad jag själv anser.

 

[monster1]

Folk tyckte ju det var förfärligt när barn läste romaner förr i tiden också. Iofs ganska länge sedan. Jag tilläts ju tex läsa 5+ timmar per dag eller mer utan protester. Kunde lätt läsa till 04 på morgonen med.

Tänker absolut att stillasittande är ett problem men att barnet tar sig till skolan och då förflyttar sig lite mellan klassrum och att det är kanske överkurs i sammanhanget. (Normalt kanske man skulle haft en spring/gå ett varv runt skogen varannan dag krav också men det är ju knappast läge.)

Stillasitandet är ju inte det största problemet i TS fall. På en samhällsnivå är det dock ett problem att man sitter still så mycket. Vi som samhälle behöver mer vardagsmotion än vad vi får, men då handlar det mycket om att tex ta sig till skolan på egna ben osv. Det spelar ju mindre roll om man sitter i soffan och pratar med någon eller om man sitter och spelar eller om man sitter och läser. Så ur den aspekten har det väldigt lite med skärmtid att göra och mycket med att vara inomhus. Pokemon GO gjorde ju väldigt mycket för att få ungdomar ut ur huset, fram med fler sådana spel tycker jag. Att knyta ihop skärm och fysisk aktivitet tror jag är vägen framåt . Men det är ju en helt annan tråd .

 

[Luff]

Jag tänker mest vad oron i samhället handlar om. Inte vad jag själv anser.

Jepp, jag förstod det, spann bara vidare. :-)