När barnet inte kan bo hemma?

Ok, han hinner helt enkelt inte med att spela i lugn och ro för att han tjafsar den tiden istället. Förstår definitivt, det är ju ibland nära omöjligt att få barn att förstå att de kunde använt sin tid effektivare. Men frustrerande för honom för det ger väl kontinuerlig stress som han inte förstår att han skapar själv.

Kan han komma hem, duscha, göra läxor, äta middag och sedan få datorn? Då kan han använda den "dötiden" till att gräla. Då går ingen tid efter middagen förlorad för honom och hålet då han inte kan göra något annat innan fylls.

Vissa tonårskillar får ju en viss arom om de inte duschar några gånger i veckan gissar jag, samtidigt som det kanske är svårare att få honom att duscha var tredje dag än varje. Så det är ju begripligt att man väljer varje. Går det att duscha på morgonen kanske? antagligen inte.

Jag förstår att det skulle bära emot att helt enkelt bära in maten till honom när han spelar på de här villkoren. Jag skulle ju bli urförbannad på att han inte klarade att stänga ned med förvarning ibland. Annars kunde man haft ett avtal, om du spelar med andra på onsdag och säger till så bär jag in maten till dig osv. Men det är ju uppenbart att det inte går.

Och så alternativet såklart. Bara låta honom försvinna in på rummet efter skolan och stänga ned bredbandet klockan 23. Låta din man lägga in en lapp/mess om när det sker en gång så han vet framöver. Låsa in sockret och ställa en limpmacka och ett äpple utanför dörren. Dvs lägga energin på övriga familjen och morgontiden med frukost och skola och hoppas att någon kille i klassen säger till honom när han börjar lukta. (en kollega gjorde det med sin dotter, numera duschar hon o byter kläder, men som sagt tjejer är väl tydligare.)
Han behöver helt säkerligen en paus efter skolan där han inte utsätts för krav eftersom han varit i en kravfylld miljö hela dagen.
 
Jag skulle faktiskt checka ut som förälder varannan vecka.
Skita i om han går promenader, duschar, äter.
Och dom veckorna prata massor med honom om djuren, vädret, kul mat och spel. Inte ta en enda konflikt efter att han kommit iväg till skolan (för det måste han ju).
Fast det där skulle aldrig fungera i praktiken.
Och äta måste han då han medicineras. Sköter han inte de medicinerna och han får ett skov blir det jättedåligt för honom.
Och konflikterna kommer att fortsätta, eftersom han söker dem, både hos oss vuxna men även hos syskonen.
 
Slutar han gå till skolan och luktar blir det ytterligare en socanmälan, som inte leder någonstans.
Vi är redan utredda på längden och bredden och upp till taket. Man hittar inga fel hos oss mer än konflikter. Men när det gäller att sätta in stöd för det så är det extremt trögt.
Jag tror de tänker att ”här är ett barn som får sina behov tillgodosedda”- sen släpper man det.
Gör det något då? Jag tänker att ungdomar är rätt känsliga för vad andra ungdomar tycker så han kommer själv vilja duscha när de andra börjar klaga.
 
Han behöver helt säkerligen en paus efter skolan där han inte utsätts för krav eftersom han varit i en kravfylld miljö hela dagen.
Jo säkert. Så jag tror ju egentligen på mitt ignorera totalt hela eftermiddagarna alternativ. Men jag förstår ju att det kanske inte hamnar i kategorin barnuppfostran direkt och är ju inte övertygad om att det gör någonting bättre för just honom. Han blir ju ensam med bara sin pappas meddelanden men
 
Fast det där skulle aldrig fungera i praktiken.
Och äta måste han då han medicineras. Sköter han inte de medicinerna och han får ett skov blir det jättedåligt för honom.
Och konflikterna kommer att fortsätta, eftersom han söker dem, både hos oss vuxna men även hos syskonen.
Men jag tänker på morgonen, om man kör hela konfliktgrejen där, äta frukost, medicin, gå upp gå till skolan. Såklart antagande att det är en medicin man kan ta då.

Sedan kör hands off hela eftermiddagen.

Duschningen o kläderna lämnas därhän och om soc vill att han inte ska lukta så kan de duscha honom själva helt enkelt.

(Och som sagt klockan 23 säger man inte ett pip utan bara drar sladden till bredbandet i hela huset och ger typ till grannen. Vilket är förvarnat om, man kan sätta väckarklockan på hans skoldator på 22.30 och 22.50 som förvarning (Vet ju hur sura barn kan bli om de överraskas med att behöva avsluta så det kan ju bli hemskt.).)
 
Senast ändrad:
Men varför gör han det tror du? Söker konflikter alltså?
Bra fråga, med syskonen kommer det som en blixt från klar himmel. En knuff, ställa sig och stirra och göra miner och sedan hånflina när de blir arga och skriker.
Oftast sätter han sig för nära dem så han stör, vägrar flytta sig och 5 åringen försöker putta bort honom och han slår tillbaka. 9 åringen flyr fältet och vrålar, han tar aktivt initiativ och går in på rummet och stirrar på henne.

Med oss vuxna är det antingen som med syskonen eller att han är oförrättad på något sätt. Att han har det värre än alla andra (kompisar har ju dator och mobil själva och tar ansvar). Behöver inte hjälpa till hemma osv eller så handlar det om hans pappa vad han säger och hur bra han är. Det kommer också oftast som en blixt från klar himmel.
 
Men jag tänker på morgonen, om man kör hela konfliktgrejen där, äta frukost, medicin, gå upp gå till skolan. Såklart antagande att det är en medicin man kan ta då.

Sedan kör hands off hela eftermiddagen.

Duschningen o kläderna lämnas därhän och om soc vill att han inte ska lukta så kan de duscha honom själva helt enkelt.

(Och som sagt klockan 23 säger man inte ett pip utan bara drar sladden till bredbandet i hela huset och ger typ till grannen. Vilket är förvarnat om, man kan sätta väckarklockan på hans skoldator på 22.30 och 22.50 som förvarning (Vet ju hur sura barn kan bli om de överraskas med att behöva avsluta så det kan ju bli hemskt.).)

Hur får man upp någon som verkligen inte vill? En 3 åring som lägger sig på golvet och vrålar klär kan ju på ändå och stoppar en macka i handen på... en stor 15 åring som slåss, vägrar resa sig. Provocerar för att han vet att vi inte kan få honom att göra något då han är fysiskt starkare? Som inte går att motivera verbalt. Och som kan inte bara kan lyfta upp och klä på.

Förvarningar har han haft många och på olika sätt, han struntar i dem och exploderar sedan om hur man förstört i något extra viktigt.
 
Gör det något då? Jag tänker att ungdomar är rätt känsliga för vad andra ungdomar tycker så han kommer själv vilja duscha när de andra börjar klaga.
Han bryr sig inte när andra säger att han luktar. Han tycker det är deras problem.
Egentligen skall han duscha 2-3 dagar i veckan, tvätta av sig och ta på deo varje morgon. Men det gör han ju inte.
Rent krasst är han en sanitär olägenhet med smutsiga kläder och ett rum det bokstavligen kryper i. Även om jag försöker ta det värsta ibland.
 
Hur får man upp någon som verkligen inte vill? En 3 åring som lägger sig på golvet och vrålar klär kan ju på ändå och stoppar en macka i handen på... en stor 15 åring som slåss, vägrar resa sig. Provocerar för att han vet att vi inte kan få honom att göra något då han är fysiskt starkare? Som inte går att motivera verbalt. Och som kan inte bara kan lyfta upp och klä på.

Förvarningar har han haft många och på olika sätt, han struntar i dem och exploderar sedan om hur man förstört i något extra viktigt.
Ingen aning, men det verkade som att ni fick iväg honom till skolan på något sätt nu, eftersom han tydligen är där och ägnar tiden åt sin laptop.

Jag kan självklart ha fått fel intryck om det.

Så jag tänkte väl att ni kan köra på där som vanligt helt enkelt. Bara inte göra någonting alls och inte prata med honom på eftermiddagarna.
 
Ingen aning, men det verkade som att ni fick iväg honom till skolan på något sätt nu, eftersom han tydligen är där och ägnar tiden åt sin laptop. Så jag tänkte väl att ni kan köra på där som vanligt helt enkelt. Bara inte göra det på eftermiddagarna.
Han får gå upp själv och så blir det som det blir. Då jag lägger mig på morgonen efter jobbet måste sambon gå senare till jobbet för att undvika krig på morgonen.
Ibland får han han också komma tidigare från jobbet när det blir för mycket hot/våldsituationer.

Småsyskonet går upp själv, är punktlig äter frukost och går iväg i tid på egen hand. Dock liiite tidigare, för att slippa gå med honom då han bråkar och retas.
 
Han bryr sig inte när andra säger att han luktar. Han tycker det är deras problem.
Egentligen skall han duscha 2-3 dagar i veckan, tvätta av sig och ta på deo varje morgon. Men det gör han ju inte.
Rent krasst är han en sanitär olägenhet med smutsiga kläder och ett rum det bokstavligen kryper i. Även om jag försöker ta det värsta ibland.
Ok för man fick intrycket av att han duschade varje dag eftersom ni hade den konflikten varje dag.

Men om han ändå inte gör det så kan man ju lika gärna låta bli att nämna det för sin egen hälsas skull och syskonens.

Det låter ju lite som att det är läge att värna syskonen från konflikter en stund.
 
Han får gå upp själv och så blir det som det blir. Då jag lägger mig på morgonen efter jobbet måste sambon gå senare till jobbet för att undvika krig på morgonen.
Ibland får han han också komma tidigare från jobbet när det blir för mycket hot/våldsituationer.

Småsyskonet går upp själv, är punktlig äter frukost och går iväg i tid på egen hand. Dock liiite tidigare, för att slippa gå med honom då han bråkar och retas.
Ok det verkar ju vara en bra lösning om han kommer till skolan på det viset.

Så då är det helt enkelt äta någon gång per dag för att få i sig medicin som gäller? ni kör just nu på middagen? Försök få i en macka och medicin på smärtfriaste tidpunkten med minimal interaktion och strunta i resten?
 
Ok det verkar ju vara en bra lösning om han kommer till skolan på det viset.

Så då är det helt enkelt äta någon gång per dag för att få i sig medicin som gäller? ni kör just nu på middagen? Försök få i en macka och medicin på smärtfriaste tidpunkten och strunta i resten?
Vi lägger fram Medicin på morgonen, om han tar den vet vi inte. Men det ärsmärtfriaste sättet. Frukost äter han sällan, ej heller lunch i skolan. Får han så trycker han i sig en halv limpa efter skolan. Får han inte det utan ett snack om att man faktiskt äter på skolan tjurar han och äter pyttelite till middag men länsar skåpen på socker när ingen ser.
Han har samtal med sin läkare ang hans sjukdom och vikten av att äta regelbundet osv. Han har t.o.m. restriktioner på mjölk till enbart 1 glas per dag. Så hans kosthållning och sporadisk medicinering är verkligen inget bra.
 
Vi lägger fram Medicin på morgonen, om han tar den vet vi inte. Men det ärsmärtfriaste sättet. Frukost äter han sällan, ej heller lunch i skolan. Får han så trycker han i sig en halv limpa efter skolan. Får han inte det utan ett snack om att man faktiskt äter på skolan tjurar han och äter pyttelite till middag men länsar skåpen på socker när ingen ser.
Han har samtal med sin läkare ang hans sjukdom och vikten av att äta regelbundet osv. Han har t.o.m. restriktioner på mjölk till enbart 1 glas per dag. Så hans kosthållning och sporadisk medicinering är verkligen inget bra.
Ok, men äta en halv limpa när man kommer hem från skolan tror jag är helt normalt för en 14-15 årig kille? Man var ju jättehungrig när man kom hem från skolan i högstadiet, skollunch eller ej. Dog nästan.

(Tror både min pappa och min man tveklöst mosade i sig en halv till en hel limpa på en eftermiddag trots att de åt skollunch när de var tonåringar. En väninna kunde äta typ en hel Pizzahut pizza :) och en halv.)

Däremot att äta jättemycket socker och dricka läsk är ju inte alls bra.

Det är ju super, då kan ni skippa middagen utan problem och ignorera frukost och skollunch.

Själv kom jag hem ensam och gnagde i mig en jättelång rad med rostmackor och var en väninna med gick alltihop. Det fanns aldrig någon hemma när vi kom hem så på högstadiet kunde vi sticka hem till en kompis på lunchen, äta en kladdkakesmet till lunch och sedan äta en oändlig rad mackor till mellis. Säger inte att det är nyttigt men det var 80-90-tal och barn var ändå lite nättare då så jag tror inte det är limporna. Sedan var det helt lugn och ro till 19 då folks mammor kom hem (om de inte hade syskon).

Alltså om det är uselt för hans hälsa ur en läkares synvinkel så är det ju, men han äter ju ändå dåligt oavsett och limpa måste väl vara bättre än att räda sockret? det går ju absolut in under -inte svälta ihjäl och -inte det värsta man kan få i sig. Smör och ost liksom och kanske lite rågmjöl. (I gamla Romarriket och i nutida Danmark lever man väl nästan på mackor.)
 
Senast ändrad:
Han får gå upp själv och så blir det som det blir. Då jag lägger mig på morgonen efter jobbet måste sambon gå senare till jobbet för att undvika krig på morgonen.
Ibland får han han också komma tidigare från jobbet när det blir för mycket hot/våldsituationer.

Småsyskonet går upp själv, är punktlig äter frukost och går iväg i tid på egen hand. Dock liiite tidigare, för att slippa gå med honom då han bråkar och retas.

Jag hade polisanmält hoten och våldet. Han är straffmyndig. Ni ska inte behöva känna er hotade och rädda för våld i ert eget hem. Han får ta konsekvensen av sitt beteende även om han inte har förmågan att förstå det. En 15-årig kille är väldigt stark och just nu låter det som att han terroriserar er. Jag förstår att du älskar din son och vill skydda honom från allt ont och hjälpa honom. Men någonstans måste det finnas en gräns för hur mycket småsyskonen (och ni vuxna) ska behöva stå ut med. Fokusera på att skydda de små barnen primärt. Syskongräl är en sak som är fullt naturlig men när det går över i hot och våld så har det gått för långt och där är ni föräldrar skyldiga att skydda de som är utsatta.

Jag ber om ursäkt för att det låter hårt. Jag förstår att det måste vara en fruktansvärd situation att vara i som förälder. Men jag tycker efter det jag läst i tråden, och jag ber om ursäkt om jag missuppfattat situationen, att oavsett anledning att så går han långt över gränsen för vad som är acceptabelt och eftersom ingen hjälper er på annat sätt så tycker jag att polisanmälan vid hot och våld är befogat. Varje gång. Tills soc eller annan instans förstår allvaret.

Jag skickar en stor kram till dig! Jag hoppas verkligen för alla inblandade att det löser sig snart!
 
Hur menar du nu?
Till exempel, han får inte bo hos sin pappa och som det är nu så får han inte bo hemma heller. Jag tänker att det är svårt att hantera för vilket barn som helst men för någon med autism så är det ännu svårare att hantera. Att det blivit så på grund av hur hans utåtagerande är kanske inte heller helt lätt att greppa. Där ställer hans diagnoser till problem igen.
 
Ok, men äta en halv limpa när man kommer hem från skolan tror jag är helt normalt för en 14-15 årig kille? Man var ju jättehungrig när man kom hem från skolan i högstadiet, skollunch eller ej. Dog nästan.

(Tror både min pappa och min man tveklöst mosade i sig en halv till en hel limpa på en eftermiddag trots att de åt skollunch när de var tonåringar. En väninna kunde äta typ en hel Pizzahut pizza :) och en halv.)

Däremot att äta jättemycket socker och dricka läsk är ju inte alls bra.

Det är ju super, då kan ni skippa middagen utan problem och ignorera frukost och skollunch.

Själv kom jag hem ensam och gnagde i mig en jättelång rad med rostmackor och var en väninna med gick alltihop. Det fanns aldrig någon hemma när vi kom hem så på högstadiet kunde vi sticka hem till en kompis på lunchen, äta en kladdkakesmet till lunch och sedan äta en oändlig rad mackor till mellis. Säger inte att det är nyttigt men det var 80-90-tal och barn var ändå lite nättare då så jag tror inte det är limporna. Sedan var det helt lugn och ro till 19 då folks mammor kom hem (om de inte hade syskon).

Alltså om det är uselt för hans hälsa ur en läkares synvinkel så är det ju, men det går ju absolut in under -inte svälta ihjäl och -inte det värsta man kan få i sig. Smör och ost liksom och kanske lite rågmjöl.
Fast att BARA äta en halv limpa efter att inte ha ätit sedan kvällen innan är inte normalt. För jag antar att de exempel du tar upp inte körde nästan ett dygns fasta och sedan käkade limpmackor?

Det är ur alla synvinklar det blir onyttigt, dels har han depotmedicin som skall verka över dygnet tillsammans med mat.

Han har en ganska allvarlig somatisk sjukdom som gör att det är ännu viktigare att äta nyttigt och regelbundet, annars blir han väldigt sjuk vilket han blir i skov. Och får då sitta på sjukhuset med dropp då han förlorar för mycket blod och värdena blir usla vilket i sig leder till att han blir väldigt trött.

Det är också mycket därför jag tänker att ett boende vore bättre,med personal som har sånt här som arbetsuppgift än att han blir jättesjuk och just nu förstör för hela familjen.
 
Fast att BARA äta en halv limpa efter att inte ha ätit sedan kvällen innan är inte normalt. För jag antar att de exempel du tar upp inte körde nästan ett dygns fasta och sedan käkade limpmackor?

Nej men det är säkert bättre än ett halvt dygns fasta + 3 timmar till middag, knappt någon middag och sedan socker?

Så då måste ju en halv limpa med ost och smör eller skinka vara en oerhörd vinst i det hela?

Speciellt som alla ungdomar jag känt till äter mellis på limpmackor även om de ätit skollunch. Så om han inte ätit skollunch måste han ju vara jättehungrig, när det är dags för middagen kanske det nästan gått över. Jag själv skulle varit på jättedåligt humör som tonåring om jag inte fick äta mellis det är så himla hemskt att vara hungrig i den åldern.

Men som jag förstod det så i minst ett exmpel jag nämnde så kallades individen för mackerian och levde i perioder på limpmackor och lever än idag. Men då säkert iofs limpmackor fördelade över frukost, lunch och middag. (eller ok jag ska vara helt och totalt ärlig, individen hoppar utan tvekan som det är nu över frukost, glömmer lunch, och äter iofs lagad middag sedan. Om man inte sväljer sin stolthet och lägger en smörgås i väskan. Så det är inte en omöjlighet att limpmackorna åts på samma sätt.)

Själv levde jag på snabbmakaroner och champinjoner som student och det tror jag är oerhört mycket sämre, inget jag rekommenderar.

Det är ur alla synvinklar det blir onyttigt, dels har han depotmedicin som skall verka över dygnet tillsammans med mat.

Fast jag måste ha missförstått igen, för jag förstod det som att han inte åt frukost, inte skollunch, sedan inte fick äta mellis och inte vill äta middag, varpå han åt socker. Så då låter limpmackor som rena rama hälsokosten för mig och en möjlighet att bli hungrig igen till middagen. Men jag förstod nog fel.

Han har en ganska allvarlig somatisk sjukdom som gör att det är ännu viktigare att äta nyttigt och regelbundet, annars blir han väldigt sjuk vilket han blir i skov. Och får då sitta på sjukhuset med dropp då han förlorar för mycket blod och värdena blir usla vilket i sig leder till att han blir väldigt trött.

Det är också mycket därför jag tänker att ett boende vore bättre,med personal som har sånt här som arbetsuppgift än att han blir jättesjuk och just nu förstör för hela familjen.

Det är jag helt övertygad om, men det lät som att ni inte erbjudits det ännu?

Jag antar att det är bäst att fråga läkaren om det här med limpmackor. Men det verkar konstigt om han tycker det är sämre än att inte äta. Och samtidigt glömmer jag ju att han är överviktig så det kanske inte är bra ur den synvinkeln med mackor, men.
 
Senast ändrad:
Jag håller helt med dig om att ett boende vore det bästa. Men nu ska familjen överleva också. Finns det NÅGOT som han skulle kunna tänka sig äta till frukost som kan förberedas?
Jordgubbsmoothie? Med två råa ägg i som inte syns/känns är det en suverän frukost. Sötat med osötad äpplesaft så är det godis att dricka.
Och till kvällsmat är det väl datacoolt att äta en/två Billys serverat på papptallrik i rummet.
Inget fel på dom ur näringssynpunkt om en inte ätit ett dussin samma dag.
Så ni får ro och hans medicin funkar.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 210
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 636
Senast: Tassa
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 727
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 280
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avels fråga
  • Valp 2025
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp