När båda föräldrarna jobbar obekväma arbetstider.

[athena]

Nu ingår det ju i kommunernas skyldigheter att tillhandahålla barnomsorg. Det är meningslöst att tjafsa om det här.

Nej. Inte på obekväm arbetstid.

 

[Petruska]

Nej. Inte på obekväm arbetstid.

Hm! Det påstod kommuntjänstemännen själva att de hade här för sådär tre år sedan.

 

[Alexandra_W]

Nej. Inte på obekväm arbetstid.

Nej. Men de ska sträva efter det. Så de måste i alla fall försöka och motivera varför de inte kan om de inte kan det. Dvs de kan inte bara rycka på axlarna och skita i det. Det anses dessutom angeläget att det utvecklas och erbjuds möjligheter till barnomsorg även för de som arbetar obekväm tid.

Så ingen skyldighet, men ett väldigt starkt incitament att försöka. Och kan de ska de. Kan de inte ska de motivera varför inte.

 

[MiaMia]

Jag hade absolut lämnat in en ansökan oavsett om de säger innan att det inte går att få.
Om inte annat för att skapa bevis på att behov finns och få förvaltningen att börja hantera frågan.

Nygjord granskning av Skolinspektionen, kanske ger TS mer argument inför diskussionen med kommunen. https://www.skolinspektionen.se/sv/...rt/Kvalitetsgranskning/omsorg-pa-obekvam-tid/
Kommunen ska alltid ta emot och pröva en ansökan, dvs. ge ett ja eller nej efter individuell prövning. Utgångspunkten ska vara att man ger omsorg i de fall det behövs. Man bör ha beredskap att hantera när det uppkommer behov på obekväma tider. En generell princip om att aldrig ge omsorg på obekväma tider följer knappast skollagen.
Det är svårt för Skolinspektionen att klaga på någon när lagkravet är ”att sträva efter”. Hur mycket eller lite ska man ha ansträngt sig innan det är ok att säga att det inte gick att lösa?

.
.

 

[Lingon]

Nu ingår det ju i kommunernas skyldigheter att tillhandahålla barnomsorg. Det är meningslöst att tjafsa om det här.

Den förbannade idén om att barn är pigga och utvilade på morgonen är närmast ett hån mot oss som inte är det och som har barn som inte heller är det.

Mina barn hade lätt kunnat vara pigga på förskolan till framåt midnatt, men ingen av dem har NÅGONSIN vaknat av sig själv så att vi var redo till kl 8. Trötta, gråtande barn togs motvilligt till dagis. Glada barn som gärna vill stanna kvar längre hämtades på eftermiddagen.

Jag har inte sagt något om morgonen. Bara om dagen. Förhoppningsvis är barnen piggare på dagtid än på kvällstid/nattetid.

 

[Petruska]

Jag har inte sagt något om morgonen. Bara om dagen. Förhoppningsvis är barnen piggare på dagtid än på kvällstid/nattetid.

Om de är i barnomsorg nattetid, antas de väl sova. Piggare tex kl 21än kl 10, är standard för mig när det gäller barn.

 

[Squie]

Det är (tyvärr) väldig skillnad på våra inkomster, i dagsläget har vi inte råd att han går ner i tid, särskilt inte efter tre års sämre ekonomi.

O jag undrar stillsamt...på vilket vis höjer det din yrkeskarriär att vara den som viker undan igen. Du har ju redan "gett bort" 3 år av din karriärmöjlighet. Medan han inte förlorat något (om jag förstår det hela rätt?).

 

[Petruska]

O jag undrar stillsamt...på vilket vis höjer det din yrkeskarriär att vara den som viker undan igen. Du har ju redan "gett bort" 3 år av din karriärmöjlighet. Medan han inte förlorat något (om jag förstår det hela rätt?).

Att man faktiskt inom familjen kan hjälpa den lägst avlönade att få upp sina inkomster om man hjälps åt, verkar vara en tanke som mycket få ägnar någon uppmärksamhet.

En fördel med att göra så, är ju DESSUTOM att den högre lönen blir bådas resurs, inte ett maktmedel.

 

[stjarnhimmel]

Att man faktiskt inom familjen kan hjälpa den lägst avlönade att få upp sina inkomster om man hjälps åt, verkar vara en tanke som mycket få ägnar någon uppmärksamhet.

En fördel med att göra så, är ju DESSUTOM att den högre lönen blir bådas resurs, inte ett maktmedel.

Precis.
Annars blir ju skillnaden bara ännu större.
Jag hör ofta att folk säger att
" hen inte kan vabba, vara föräldraledig etc.
Då kommer den med lägst inkomst tjäna ännu mindre och kunna satsa ännu mindre på jobbet och få upp sin inkomst.

 

[em-pirre]

Jag håller med ovanstående. Samtidigt kan ju ts ha menat att pappan har varit hemma typ 3 år och därför är ekonomin dålig.

 

[Modest]

Jag håller med ovanstående. Samtidigt kan ju ts ha menat att pappan har varit hemma typ 3 år och därför är ekonomin dålig.

TS skriver ju uttryckligen "jag ska tillbaka till jobbet efter 3 års föräldraledighet" så troligtvis inte.

 

[Sofie.S]

O jag undrar stillsamt...på vilket vis höjer det din yrkeskarriär att vara den som viker undan igen. Du har ju redan "gett bort" 3 år av din karriärmöjlighet. Medan han inte förlorat något (om jag förstår det hela rätt?).

De här tre åren har vart den bästa och meningsfullaste tiden i mitt liv. Jag älskar att vara föräldraledig! Jag hade gärna vart hemma längre men ekonomin tillåter inte det.

Jag ser det absolut inte som att jag måste ge vika eller offra mig. Barnen är bara små en gång och jag har många år kvar att jobba.

 

[Sofie.S]

Att man faktiskt inom familjen kan hjälpa den lägst avlönade att få upp sina inkomster om man hjälps åt, verkar vara en tanke som mycket få ägnar någon uppmärksamhet.

En fördel med att göra så, är ju DESSUTOM att den högre lönen blir bådas resurs, inte ett maktmedel.

Komiskt nog har jag aldrig fått så bra lönehöjning som jag fått nu under min föräldraledighet.

 

[Flixon]

De här tre åren har vart den bästa och meningsfullaste tiden i mitt liv. Jag älskar att vara föräldraledig! Jag hade gärna vart hemma längre men ekonomin tillåter inte det.

Jag ser det absolut inte som att jag måste ge vika eller offra mig. Barnen är bara små en gång och jag har många år kvar att jobba.

Men ville inte barnens pappa vara hemma något, med det argumentet? Det vore kanske läge för honom att ta igen lite av den tiden nu, med kortare arbetstid?

 

[Petruska]

Komiskt nog har jag aldrig fått så bra lönehöjning som jag fått nu under min föräldraledighet.

Men det är knappast resultatet av att ni vuxna i familjen har samarbetat för att jämna ut den ekonomiska obalansen mellan er?

 

[Sofie.S]

Men ville inte barnens pappa vara hemma något, med det argumentet? Det vore kanske läge för honom att ta igen lite av den tiden nu, med kortare arbetstid?

Han jobbar mycket sovande nätter och kvällar, som gör att han är ledig mycket dagtid och ibland i längre perioder.

 

[Miks]

Rent krasst tycker jag att har man skaffat barn är det bara att gilla läget.
Att skaffa barn och sedan skyffla över ansvaret för pass och omsorg på samhället eller släkt och vänner tycker jag är rent ut sagt oförskämd.
Vill man ha/skaffar barn så är det erat val som föräldrar och samhället samt släkt och vänner skal inte behöva belastas med barnpass på "obekväm" tid som ni rimligen bör ha förutsätt skulle bli ett problem redan innan ni gick till sängs.
Betala vad det kostar för barpass på "obekväm" tid eller byt till arbetstider/jobb som passar in i samhällets erbjudanden.

Rent krasst då tycker jag att du skulle få betala vad det kostar att handla på Ica vid 19-tiden, ringa sjukvårdsupplysningen kl 23, vara ute och äta på restaurang och betala vid 22-tiden, sitta och snaska popcorn i biosalongen en fredagkväll, när du råkar få blindtarmsinflammation en sen tisdagskväll, osv osv osv.

Ditt svar var rätt så ogenomtänkt. Samhället skulle se ganska snnorlunda ut om vi inte hade människor som jobbar på knasiga tider. De människorna råkar ibland ha barn som det är bra om vi hjälps åt att ta hand om.

Mvh Miks

 

[Mabuse]

Nu var det ingen som sa att alla skulle byta till arbeten som finns enbart på dagtid. Men i de familjer där båda föräldrarna jobbar på obekväm arbetstid, där det kanske är mer eller mindre omöjligt att pussla med scheman, så kan jag nog anse att det är bättre att den ena av dem försöker hitta en annan tjänst, hos samma eller någon annan arbetsgivare, så att deras arbetstider blir mer kompatibla.

Även om kommunen skulle vara skyldig att ordna nattlig barnomsorg, så är det stor skillnad mellan att ha rätt eller att få rätt.

Någon form av anpassning i yrkeslivet tror jag är vanligt att man behöver göra när man får barn. Jag tror det är svårt för samhället att buffra så mycket att arbetslivet inte påverkas alls. Tjänster med mycket resor t ex är inte helt enkelt med småbarn, eller obekväma arbetstider såklart. Det tror jag man får leva med. Har båda valt jobb med mycket kvällar och helger, och man dessutom har valt att bo i en liten kommun utan barnomsorg kvällar och helger - jag tänker nog att man då har gjort det svårt för sig och att det inte bara är samhällets skyldighet att se till att det funkar.

 

[em-pirre]

Någon form av anpassning i yrkeslivet tror jag är vanligt att man behöver göra när man får barn. Jag tror det är svårt för samhället att buffra så mycket att arbetslivet inte påverkas alls. Tjänster med mycket resor t ex är inte helt enkelt med småbarn, eller obekväma arbetstider såklart. Det tror jag man får leva med.

Jag känner till familjer där barnen är på dagis 27 timmar, hemma med mamma i 5 timmar och sedan dagis igen i 27 timmar. En ledig dag och sedan samma runda igen. Men mamman får jobba med det hon trivs med

 

[Mabuse]

De här tre åren har vart den bästa och meningsfullaste tiden i mitt liv. Jag älskar att vara föräldraledig! Jag hade gärna vart hemma längre men ekonomin tillåter inte det.

Jag ser det absolut inte som att jag måste ge vika eller offra mig. Barnen är bara små en gång och jag har många år kvar att jobba.

Du har inte funderat på att byta yrke, kanske utbilda dig, till något som känns mer meningsfullt? Det skulle nog vara min första tanke om jag kände som du efter föräldraledigheten.