Sv: När är man för tung för sin häst?
*knapplån*
har inte läst hela tråden, men jag är 1.60 lång och väger 48 kg.
för 2 år sedan började jag rida in mitt gotlandsruss på 129 cm, som var 4 år då. Då vägde jag lite över 40 kg. Sen har vi "växt tillsammans", och idag rider och tränar jag henne regelbundet i både hoppning och dressyr. Och piggare häst får man leta efter! När hon ska skritta av så måste jag hoppa av och leda henne, annars bara taktar hon. Blir aldrig av med energin. Grejen e att hon är van vid min vikt, hade hon varit van vid en liten tjej på 30 kilo hade jag ju aldrig suttit upp på henne! Hon har aldrig varit skadad, har aldrig haft problem med ryggen eller något.
I sommras var det en tjej på 11 år, kanske vägde 35 kilo eller nått, som skulle rida henne en gång. Het som hästen är så blev flickan rädd och drog henne i munnen, skumpade runt i sadeln och hade allmnänt ingen kontroll. Det blev hon urless på och och gick med huvet i taket och öronen bakåt hela tiden, så det syntes lång väg att hon inte trivdes. Med mig går hon som vilken normal pigg och glad häst som helst, för jag följer med i hennes rörelser och vi känner varandra väl. Tror att ryttarens rörelser är mer betydande än ryttarens vikt.
Behöver jag säga att detta är en häst som säger till när hon inte trivs?
Sen har jag för mig att man har gjort ett experiment på strömsholm en gång, när en ryttare på 60 kilo som inte var särskilt duktig eller följsam, och en annan ryttare som var betydligt tyngre (kommer inte ihåg hur mycket) och mycket bättre och följsammare skulle hoppa. Det visade sig att 60 kilosryttaren vägde mer än vad den tyngre ryttaren gjorde när hästen landade från språnget.
Eller är jag helt ute och svamlar i nattmössan? .
/M
*knapplån*
har inte läst hela tråden, men jag är 1.60 lång och väger 48 kg.
för 2 år sedan började jag rida in mitt gotlandsruss på 129 cm, som var 4 år då. Då vägde jag lite över 40 kg. Sen har vi "växt tillsammans", och idag rider och tränar jag henne regelbundet i både hoppning och dressyr. Och piggare häst får man leta efter! När hon ska skritta av så måste jag hoppa av och leda henne, annars bara taktar hon. Blir aldrig av med energin. Grejen e att hon är van vid min vikt, hade hon varit van vid en liten tjej på 30 kilo hade jag ju aldrig suttit upp på henne! Hon har aldrig varit skadad, har aldrig haft problem med ryggen eller något.
I sommras var det en tjej på 11 år, kanske vägde 35 kilo eller nått, som skulle rida henne en gång. Het som hästen är så blev flickan rädd och drog henne i munnen, skumpade runt i sadeln och hade allmnänt ingen kontroll. Det blev hon urless på och och gick med huvet i taket och öronen bakåt hela tiden, så det syntes lång väg att hon inte trivdes. Med mig går hon som vilken normal pigg och glad häst som helst, för jag följer med i hennes rörelser och vi känner varandra väl. Tror att ryttarens rörelser är mer betydande än ryttarens vikt.
Behöver jag säga att detta är en häst som säger till när hon inte trivs?
Sen har jag för mig att man har gjort ett experiment på strömsholm en gång, när en ryttare på 60 kilo som inte var särskilt duktig eller följsam, och en annan ryttare som var betydligt tyngre (kommer inte ihåg hur mycket) och mycket bättre och följsammare skulle hoppa. Det visade sig att 60 kilosryttaren vägde mer än vad den tyngre ryttaren gjorde när hästen landade från språnget.
Eller är jag helt ute och svamlar i nattmössan? .
/M
Senast ändrad: