Tack snälla ni för alla svar! Det känns hoppfullt att flera har goda erfarenheter av pararyttare som gör annat än "bara" leds runt. Och stort tack för tips om ryttare som själva har funktionsnedsättningar och är aktiva inom hästsport!
Angående att rida med ledare så tror jag att det är känsligt och ett stort motstånd hos henne, eftersom hon förut var väldigt självständig både i stallet och i ridningen. Och så är hon väl i likhet med många andra tonåringar orolig för vad "alla andra" skulle tycka och tänka om hon blev ledd, att det skulle vara "pinsamt" och så vidare. Men kanske går det att hitta en ridskola med någon lugn och trygg och lagom stor/liten häst, som hon skulle kunna få rida "själv" (utan ledare) men med någon som går med och kan rycka in vid behov.
Körning vet jag att hon redan erbjudits att testa, då två av hästarna på boendet är inkörda. Det är hon dock helt ointresserad av och vill inte ens ge en chans. Jag tror att det både handlar om att hon inte vill "nöja sig" med körning trots att hon egentligen vill rida, och att hon tycker det verkar lite läskigt. Men de hästarna finns ju tillgängliga, så om/när hon är redo att testa så finns ju alla möjligheter till det.
Jag har en mycket klar bild av Drömhästen med stort D. Det är en tinker som dottern fick umgås med på en ridskola när hon bodde på ett annat boende. Trygg och stabil men ändå pigg med egen bjudning. Mjuka gångarter och en bred, stadig rygg. Dottern hade inte ridit på länge då men kunde utan problem galoppera barbacka ute i skogen med honom. Hon har vid något tillfälle sagt att hon önskar att han fanns i närheten nu, för då skulle hon vilja rida igen
Så jag hoppas att vi hittar någon ridskola inom rimligt avstånd, som har en lika fantastisk häst, där hon kan få testa att rida igen.
