När är det okej att dra hästen i munnen?

[kryddelydd]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

I sånt fall är det ryttarens ansvar att träna och förbereda hästen så att den inte vill/behöver sticka i fullt sken. När den väl har stuckit är det alltså redan försent och ryttaren har brustit allvarligt i sitt ansvar mot hästen och den omgivning som kan drabbas.

Detta håller jag med om.
Men det tar sin tid att träna och förbereda hästen så att den alltid förstår. Och längs vägen kan man behöva ta till "handbromsen" ibland.


Nej, jag rider inte med handbromsen i.
Men att vänta, som du i ett tidigare inlägg föreslagit, på att hästen slutar springa när man böjer den, kan ta väldigt lång stoppsträcka på exempelvis en före detta tävlingstravare och är inte det mest säkra sättet.

 

[kryddelydd]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Fast värdelösa ryttare är det du som skriver. Är det prestige för dig?

För mig är det bara att vara lite mer ödmjuk och inse att vi (ryttare) har mycket större ansvar och skuld i problemet med skenande hästar än vi vill erkänna.

Fast ödmjukhet är knappast det du visar i dina inlägg.
Dina inlägg är ganska självgoda och du är tydlig med att det är dåligt att inte ha uppnått fullständig kontroll - nej förresten perfekt kommunikation så att hästen vill göra det ryttaren föreslår ska det ju stå

Ödmjukhet handlar mer om att inse att vi inte är perfekta och att se att man heller inte kan kräva perfektion av andra.

 

[the_connemara]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Kl

Jag drar nog min häst i munnen typ varje gång. Fast enligt er definition är nog största delen han som drar men det gör ingen skillnad för mig, det är inget önskvärt för mig.

Det önskvärda hade ju varit att han var mer mellan hand och skänkel och inte flaxade omkring såklart. Och det handlar verkligen inte om att han varken hoppar åt sidorna eller försöker sticka på något vis.

Detta sker bitar av passet, andra bitar har jag honom mer på plats och då drar jag inte i munnen (eller han drar inte i tygeln, hur man nu vill se på det). Men jag är verkligen ingen så bra ryttare att jag har honom på plats från att jag kortar tyglarna. Och jag kan erkänna att jag är lite för mesig ibland och låter honom tralla runt lite ffa i början av passet eftersom jag upplever att han kommer igång bättre då. Det innebär för övrigt inte att han är all over the place den tiden utan han går med hyfsad kontakt i hyfsad form i det tempot jag vill på den linjen jag vill.

Att dra i munnen handlar för mig inte alls om vart tionde år när hästen av oviss anledning blir aprädd. Däremot vill jag bli medveten om hur jag faktiskt använder bettet varenda dag. På den punkten kan jag absolut bli bättre!

 

[the_connemara]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Tillägg kanske. När han INTE håller sig till min linje dock, få är jag rätt hård både i sits, hand o skänkel. Det är ett sjukt stort big nono för mig. Det innebär oftast att jag stramar åt yttertygeln ordentligt och smackar på tillsammans med ytterskänkel och en stark sits. Hästar som inte håller sig på linjen är sjukt jobbiga, jag vill inte hamna i ett dike, ett stängsel eller framför en bil, aldrig. Därför korrigerar jag hårt.

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Fast återigen, läs exemplen här i tråden. Det är mest vardagliga situationer det handlar om och hästar som tar bettet/tygeln och sticker, 100 meter eller 5 km, spelar ingen roll, den tar bettet och blir så okontrollerbar så att man måste dra hårt i tyglarna för att få stopp. Det är dessa VARDAGLIGA situationer jag diskuterar. Inte katastrofsituationer, som sällan ändå händer, där hästar får panik och skenar okontrellbart och blir okontaktbara.

Det kan ju var olika skäl till att hästen (i vardagliga situationer) tar bettet och sticker, tex den blir rädd för något, reagerar och ryttaren reagerar på hästens reaktion med att spänna sig och dra i tyglarna, hästens reaktion förstärks och den sticker. Eller hästen är laddad och vill springa fort, ryttaren börjar dra i tyglarna, hästens blir ändå mer laddad och spänd, ryttaren tappar kontrollen, hästen sticker.

Dessa situationer är mer vanliga i jämförelse med tex katastrofsituationer där hästen verkligen skenar helt okontaktbart pga rädsla, vilket ju kan hända alla hästar oavsett träning, men är mycket mer ovanligt.

Jag vill inte dra i tyglarna ens i en katastrofsituation (men skulle kanske ändå göra det, jag vet inte, beror på situationen, vilket jag också skrev i mitt första inlägg), oftast är det ändå helt omöjligt att få kontakt/stopp hur mycket man än drar.

 

[the_connemara]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Tillägg igen, haha. Mina inlägg gäller fö all ridning som sker ute. Inne i ett ridhus eller på en ridbana finns ju typ inga störningsmoment direkt på där är min häst (efter en inledande rädd fas om man ska dela utrymmet med andra hästar :-P) betydligt mer med mig och då minskar ju tillfällen där man går ifrån lätt kontakt med bettet drastiskt.

 

[the_connemara]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Att hästen sticker för en bil osv är för mig helt irrelevant i denna tråden (jag har läst och inte fattat hur ni kan snöa in på ett uppenbart PROBLEM). Men om det är vad TS och övriga till diskutera så spelar mina inlägg ingen roll.

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Jag kräver inte perfektion, bara att man bör tänka till och inte se detta med dragande i tyglarna som en lösning på problemet, även om man ibland inte klarar av att göra annat.

Perfektion handlar det definintivt inte om, ingen är perfekt, ingen kommer någonsin att bli perfekt, men man bör sträva efter att bli det, inte minst för hästens skull.

Man behöver ha en plan och göra något åt grundproblemet istället för att argumentera för att det omöjligt att göra något åt hästar som tar bettet och sticker för dom har panik och kan bara nödbromsas i vissa situationer.

Det är något som saknas då i grunden om man har den inställningen. Tar man det "konstaterandet" som kritik, ja då har man problem själv anser jag, inte nödvändigtvis att den som påtalar det är elak.

Jag har inte alltid haft en bra och fungerande kommunikation med mina hästar, även jag har fått kämpa för att komma dit jag kommit, fått tagit mycket kritik, fått lära mig att lyssna och ta till mig denna kritik, se den som positiv i den bemärkelsen att den syftar till att jag behöver förändra mina egna mönster och omvärdera mina tidigare övertygelser.

Detta är ju dessutom en diskussion, där alla lägger fram sin syn på saken, så även jag, plus att det lägger sig i användare (som ofta kommer in och gör på detta sätt i andra trådar också) som verkligen går in för att vrida och vända på allt man skriver, och då hettar det till och blir en del missförstånd och ämnet tenderar att dra iväg på sidospår.

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Att hästen sticker för en bil osv är för mig helt irrelevant i denna tråden (jag har läst och inte fattat hur ni kan snöa in på ett uppenbart PROBLEM). Men om det är vad TS och övriga till diskutera så spelar mina inlägg ingen roll.

Håller med. Diskussionen tog den vändningen för att "någon" försökte motargumentera mitt argument om att det oftast är ryttaren som "skenar", inte hästen, med att dra upp "katastrofsituationer", där hästar verkligen får panik och någon nödbroms egentligen inte har någon verkan.

Man kan ju försöka få stopp på 500 kg häst i panik, med tyglarna sittandes uppe på ryggen, det är fysiskt omöjligt. Kanske om man står på marken och väger ett ton och har ett väldigt starkt rep att det är möjligt att få stopp.

Hur som så försökte jag förtydliga att det var "normalsituationer" (vardagliga) jag diskuterade, alltså situationer som hästar "normalt" inte skenar för. Och sen drog ämnet iväg...

Men hoppas vi har rett ut det frågetecknet nu...

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Det är bra att det finns människor som är sådana proffs att de aldrig behöver stanna hästarna med tyglarna. Det är fantastiskt att det finns människor som alltid lyckas i kommunikationen med alla hästar.

Och det är fantastiskt att de tar sig rätten att kritisera majoriteten som inte är lika fantastiska.
Och det är fantastiskt att inte alla hästar är automatiskt väl inridna och välskolade och alltid "vill" göra som ryttaren ber.

Fiador, du brukar skriva mycket vettigt men här är du för kategorisk. Visst handlar det om kommunikation och visst ska man jobba för att det ska bli bättre och bättre.
Men de flesta kombinationer av häst och ryttare är inte på super-nivå utan på hobbynivå (och en hel del av proffsen tar också i för att behålla kontroll över sina hästar) och en lite mer ödmjuk inställning än att beskriva hur fantastisk man är själv, är mer konstruktiv.

Sorry för personlig kritik, men man behöver inte döma ut alla andra.

Just nu är de ju faktiskt du som dömer ut, jag bara påtalar min syn i sakfrågan som diskuteras. Utifrån det drar du slutsatser.

Jag har hjälpt många människor med liknande problem, inte har det hjälpt dom ett dugg om jag avstått att påtala deras misstag för att inte trampa dom på tårna inte.

Detta att lära sig rida och träna hästar utan att dom sticker i full fart okontrollerbart och skapar oändligt mycket lidande för sig själv och sina ryttare är inte en ridstil bara proffsryttare klarar av.

Det är mycket mer elementärt än så. Oftas är det vädligt enkla små förändringar man behöver göra. Grundläggande förändringar, tex lära sig att inte dra i tyglarna för att få stopp, till att börja med i skritt på en ridbana om man känner sig osäker (=tenderar att börja dra i tyglarna) på uteritter. Sen ökar man farten succesivt. Lägger in uteritter, succisivt. Svårare än så är det inte. Alla klarar av det, jag har haft nybörjare på uteritter som inte dragit i tygeln alls, fast dom aldrig suttit på en häst förut.

Det handlar inte om prestige, om någon fantiskt avvancera teknik som bara experterna kan, utan bara en så enkel grundläggande princip som att låta bli att dra i tyglarna. Men det kan vara svårt nog, om man övat in denna reflex i många år, men inte svårt på någon prestigenivå, utan bara pga svårigheten att lära om sina reflexer.

 

[yennork]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Men läs vad folk skriver här, om sina erfarenheter och om i vilka situationer deras hästar sticker, eller i vilka situationer dom tycker det är OK att dra dom i munnen för att hindra dom från att sticka. Nu senast tex Yennork.

Nu har du läst slarvigt: jag skrev inte att jag sitter och drar hästen i munnen för att hindra den att sticka. Det är f.ö ett bra sätt att få den att jaga upp sig och dra iväg för en liten provokation.

Men när den har stuckit och man exempelvis riskerar att hästen drar ut på en trafikerad väg - finns det något alternativ?

Jag påstår inte att det hänt mig ofta, tvärtom. Men det har hänt att hästen jag ridit stuckit okontrollerat. Oftast har jag haft en längre sträcka på mig att få stopp utan alltför grova hjälper, men det har hänt att det varit kris.

Kan tillägga att jag ridit många hästar - de flesta inte särskilt välridna, eller några jag haft tillfälle att rida regelbundet.

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Nej, jag har nog inte påstått, eller menat, att just du gör på något specifikt sätt eller att det du tog upp som exempel verkligen har hänt. Men du tog upp det till diskussion, situationer som jag anser är vardagliga, situationer som vi diskuterar här, men som Lobelia och fio av någon anledning inte alls menade att diskussionen handlade om. Därför tog jag upp just ditt inlägg. Inte menat som kritik mot dig personligen alls...

Sen kan jag väl som sagt tycka att man inte rider en sådan dåligt förberedd häst alls ut i trafiken....då slipper man dra den i tyglarna....detta oavsett om du har gjort det i verkligheten eller ej....bara som en hypotetisk åsikt...

 

[Asa_S]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

KL

Det var ganska intressant att hitta den här tråden för några dagar sedan efter att jag suttit och funderat på exakt samma sak under ridturen. Jag skulle egentligen vilja testa rida med de där pappersremsorna på tyglarna som det stod om i Ridsport för några år sedan, bara för att se vad min tygelkontakt motsvarar för "vikt" i hästens mun.

Dock kan jag ärligt säga att ja, jag bromsar med tyglarna. Frågan är om jag drar? Jag tömkör ute längs skogsvägarna ganska ofta och när snön plötsligt rasar av höga granar vill ponnyn gärna ge sig i väg i raketfart, och jag har då tre alternativ:

1) Jag håller emot
2) Jag försöker springa med för att inte dra ponnyn i munnen
3) Jag tappar ponnyn och den sticker hem i full kareta utan något trafikvett alls

Naturligtvis håller jag emot. Ponnyn är stark men när hon insett att hon inte kan dra iväg med mig så slappnar hon av och jag kan lätta och vi fortsätter det vi höll på med. När dottern suttit på i liknande situationer har hon stuckit hem istället eftersom dottern inte hunnit bromsa innan hon sticker. Jag skulle dock själv säga att jag väldigt sällan drar, det indikerar på något sätt att jag använder mer styrka än vad hästen gör och det ser jag sällan någon poäng med, även om jag också suttit på hästar som varit ångvältar och där i alla fall önskat att jag orkat dra hårdare än hästen. Det spelar ju då egentligen ingen roll varför hästen pullar, om det är ovana eller en älg som dök upp, är man på väg mot trafik eller nedförsbackar behöver man ju ha stopp oavsett...

Bestraffa i munnen därför att ryttaren tycker att hästen går dåligt har jag aldrig hittat någon poäng med.

 

[stjarnfrugt]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Kan tillägga att jag ridit många hästar - de flesta inte särskilt välridna, eller några jag haft tillfälle att rida regelbundet.

Tänk att det problemet har jag med Jag rider för tillfället några ponnyer åt barn/tonåringar (ofta ombedd av förälder) som av en anledning ber mig rida dem.
Eftersom det inte är mina ponnyer så rider jag dem såklart inte varje dag, eller tillräckligt regelbundet i mitt tycke. Men jag kan inte göra anspråk på att rida andras ponnyer varje dag för att skola om dem, utan jag rider dem när det antagligen är på väg åt helt fel håll för ägarna, eller veckoperioder för att "rida till" dem när ägarna ändå är bortresta. Eller när en förälder kommer med gråten i halsen och viskande frågar om jag skulle kunna tänka mig att rida någon dag eftersom det gråts vid middagsbordet hemma över hur ponnyn beter sig...
De längre perioderna är givetvis det bästa i mitt tycke, då jag hinner nöta grundridning på ett helt annat vis än vid enstaka tillfällen. Givetvis vore ju det bästa om ponnyn + ägare kunde åka iväg på en kurs hos en riktigt duktig och pedagogisk tränare regelbundet, men alla har inte de möjligheterna och då är det lättaste att fråga en stallkamrat i rätt storlek och med mer rutin.

Och nej, det är inte alltid supervackert då jag rider dem. Vuxna hästar som blivit ridna på ett sätt där drag i munnen har blivit vardag och ond cirkel, är inte speciellt enkla att direkt man sitter upp programmera om. Oftast får jag rida en dag i skritt, bara för att få till starten och bromsen utan överdrivna medel. Och rätt ofta behöver man "höja rösten" ett par ggr innan hästen inser att jag menar allvar. Jag tycker att det fungerar varje gång, jag behöver knappast höja rösten hela ridpasset. Men jag är inte den där fantastiska naturbegåvningen som viskar lite i ponnyörat och styr runt den med tankekraft. Jag önskar att så vore fallet, men ibland får man helt enkelt ta den talang man har tillgång till.

 

[Lobelia]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Men du påstod kaksigt att du aldrig behövde dra någon häst i munen alls, att det inte existerade situationer när man behöver, det är det jag kommenterat hela tiden och du det var du som började med det spåret, inte jag. Nu verkar du inte stå för det och försöker komma undan med att tala om för mig att jag menar något helt annat och diskuterar något jag inte kommenterat alls. Tack, men jag väljer själv vad jag avser med mina inlägg och jag är övertygad om att fio är inne på det spåret.

I överig håller jag med Krydde, de flesta här inne är mänskiga och gör så gott vi kan, ibland blir det mer hårdhänt än man önskar, alla har inte lyckats få en kontakt som är så perfekt att hästen lyder i allt i alla lägen, ärligt talat är du den enda som jag hört påstå det. Flertalet är antingen inte så enormt skickliga eller så har de åtminstone ett visst mått av ödmjukhet och vågar erkänna att de inte är perfekta. Det finns även ett annat alternativ, att man är "feg" och inte vågar ta risker. Jag skulle kunna rida så att hästen lyder minsta viskning, men jag gör det inte, lite mer utmaning än att rida ensamma på halvlång tygel vill vi båda ha.

 

[Ray]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

När man tömkör är man ju två fristående kroppar som de facto kan "hålla fast" varandra... Även om hästen är starkare har man ju ett övertag när man håller i bettet.

Sitter man på hästen kan man ju egentligen aldrig hålla fast hästen. Det är ju hästen som har markkontakt... Vi kan bara ta spjärn mot hästen och dra och rent krasst kan vi bara göra det obehagligt. Vi kan inte hålla fast den.
Men rider vi bra kan vi få hästen att tro att vi har kommandot. Rider vi ännu bättre kommer hästen följa oss och då håller jag med Fiador att hästen inte sticker annat än i katastrofsituationer.

Kl
Men även om man inte rider så bra så måste man ju klara livhanken medan man lär sig? Ingen här har propagerat för att dra i hästen som att det skulle vara nåt ideal

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Jag vet inte hur känslig du är, eller om du kommer att uppfatta detta som personlig kritik, men modig är du som vågar förklara hur du gör/tänker.

Att du börjat tänka i dom här banorna och funderar över vad du egentligen gör och varför är ju ett steg i rätt riktning.

Hur som, grundproblemet, som jag ser det, är just att du stannar hästen med tyglarna i grunden. Du har ju då inget annat sätt att ta till än det inlärda. Var detta sätt att stanna hästen kommer ifrån blir jag inte klok på. Jag har ju anammat det själv en gång i tiden, men då inte funderat över det. Numera, när jag kommit (nästan) helt bort från det, så har jag börjat fundera över varför man använder den tekniken öht.

Hästar är flyktdjur, deras största fobi är att bli hindrade/fastlåsta/hållna, ändå använder vi en teknik som skapar just den frustrationen. Tränsbettet är inte ens designat för att användas med båda tyglarna samtidigt, det trycker på tunga/gom och laner då, inte särskilt behagligt ens om det är en relativt mjuk förhållning.

Tränsbettet är designat för att användas med en tygel i taget principen, via böjning och sidoförflyttning, visar man hästen hur man vill att den ska göra. Man ska inte "dra" då heller, men det skapar inte lika mycket frustration om man ändå skulle göra det, iom att hästen inte blir fasthållen.

Det är först och främst själva träningsfilosofin som gör det möjligt att få "kontroll" på hästen enligt detta koncept, detta att man tänker att man "aldrig" ska hindra, alltid bara visa en annan väg.

Rent tekniskt så via böjning så kan hästen inte heller dra iväg så fort/långt, eftersom man ur denna böjning kan påverka bakbenen att korsa i sidled så att "energin" kan dirigeras till något där hästen hela tiden rör sig framåt, utan att bli hindrad, men ändå under kontroll iom att den inte kan använda båda bakbenen till att skjuta på framåt.

Ur denna enkla grund kan man komma ifrån "dragande" i tyglarna. Men det krävs ett mycket nogsamt och långsiktigt grundarbete. Det tar tid, man kan inte sätta sig upp på en häst och bara gasa på då, utan man måste först lägga denna grund nogsamt så att man kan böja och flytta utan motstånd och spänning från hästen. Detta grundarbete gör jag från marken först, mina unghästar är i stort sett redan inridnina innan någon ens suttit på dom.

Sen när man kommer ut i stora vida världen (men jag har då haft mina unghästar som handhästar under lång tid, vilket gör att den stora vida världen inte är särskilt främmande ändå) så kommer man ändå troligtvis att stöta på situationer där hästen blir spänd, böjning kan i det läget vara svårt även på en väl förberedd häst, då är det viktigt att man har en bra "relation" till hästen i grunden, en relation som man byggt upp under den grundläggande inlärningsprocessen, en relation som leder till att den söker sig till ryttarens reaktion innan den agerar hals över huvud och faktiskt efter en stund lugnar ner sig.

Men det viktigaste av allt är att vara "förståndig" och inte utsätta sig själv och hästen för situationer som man inte kommer att behärska. Att vara förutseende och ta det succesivt. Det är den absolut säkraste metoden för att slippa onödigt dragande och onödiga erfarenheter som hästen inte alls har någon nytta av.

Ja, det är min reflektion på det du skriver, hoppas du inte tar det negativt nu, jag har ju själv varit i din situation även om jag faktiskt aldrig har hamnat i någon dragkamp med häst som stuckit, inte i vuxen ålder i alla fall.

Men sen har jag ju ridit hästar som även stuckit med mig, men då har jag ju varit medveten om problemet innan och inte dragit i tyglarna, medvetet, utan faktiskt ridit på med hästen ända hem och runt på ridbanan och tillbaks till "problemstället" i syfte att på psykologisk väg få hästen att ändra uppfattning om att sticka med ryttare.

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Kl
Men även om man inte rider så bra så måste man ju klara livhanken medan man lär sig? Ingen här har propagerat för att dra i hästen som att det skulle vara nåt ideal

Absolut, men jag uppfattade vissa inlägg i diskussionen som att det i vissa situationer (nu blev det ju en del förvirring i vilka situationer det handlade om) skulle vara helt omöjligt att få stopp på annat sätt än att dra i tyglarna, annars skulle det bli okontrollerad sken hem till stallbacken. Detta oavsett hur väl förberedd hästen var och oavsett ryttarens/tränarens skickligthet.

Det var det jag protesterade mot.

kl
Sen kan jag ju tycka, rent hypotetiskt då för att inte trampa någon enskild på tårna, att det bästa sättet att klar livhanken på är att förbereda sig bättre innan. Dvs avstå från att rida ut i omgivningar/tempon som man inte klarar av. Sen kan det absolut ändå hända saker som man inte förutsett, men att man då i alla fall har som motto att analysera det och gå till botten med grundproblemet innan man ger sig iväg ut igen...

 

[Fiador]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Nej vet du Lobelia, jag tycker inte det är en ok inställning. Lika lite som jag tycker det är ok att mina 17 åringar här hemma, dåligt förberedda ger sig iväg och kör bil i skarpt läge.

Det krävs förbererdelser, man måste tänka på att man har ett ansvar, inte bara mot sig själv och hästen, utan gentemot övriga, oskyldiga, som kan komma att drabbas när man ger sig ut i skarpt läge.

När olyckan väl inträffat så tror jag inte någon skulle tillstå att det räcker med att man "gjort så gott man kan".

Prestige är det minsta det handlar om. Mer förstånd och sunt förnuft.

 

[Gimlan]

Sv: När är det okej att dra hästen i munnen?

Fast vi (jag) pratar inte om nödsituationer, jag pratar om normala situationer där det inte handlar om att undvika allvarlig fara. Det skrev jag i mitt första inlägg, att jag nog också skulle dra i tyglarna på ett eller annat sätt om jag måste för att undvika katastrof.

Men inte för att hindra hästen från att sticka eller skena, då är det redan försent, för att dra i tyglarna då bara förvärrar situtionen. I ett redan spänt läge så lägger man till ändå mer spänning genom att dra i tyglarna.

Jo, jag tror de flesta talar om just nödsituationer eller situationer som vi just då uppfattar som nödsituationer.