Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

[MrsScabtree]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag gick från en schipperke som bet mig i armen till en jaktgolden som apporterar den?

Skämt å sido. De största skillnaderna jag upplever är att med schipperken så lärde man in ett moment på ganska kort tid sen satt det i ryggmärgen på henne, med min jaktgolden går inlärningen jättefort men det räcker att jag belönar fel två gånger så kan jag ha börjat forma om momentet. Han är med på alla noter och således väldigt lätttränad medans schipperken hade skakat på huvet och frågat vad jag pysslade med om jag tex ville ändra om något med rutan.

Schipperken låg ständigt i hög förväntan och viss stress pga glädjen att arbeta medans jaktgoldens glädje att arbeta visar sig i att han alltid har en fantastisk attityd och en ständigt viftande svans inför vilken uppgift som helst. Magisk!

Genomgående för båda är att de går att belöna dem med vad som helst och att de verkligen älskar varje uppgift, om än på olika sätt.

Exakt den skillnaden är det mellan Grima och Ian också!

 

[Milosari]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag tänker att en hund är ett sällskap först och främst. Innan man köper en ny hund så ska man vilja ha en ny kamrat, en ny individ. Träning och tävling är den lilla biten. Vill du bara ha kees så kanske du bör leta bland särskilt arbetsvilliga individer? Eller kanske titta på andra raser som påminner om keesen (mittelspitz, finsk lapphund, kanske t o m lapsk vallhund) och se om du kan hitta vad du söker där).

Jag hade jättehöga förväntningar på min nya valp, men ffa så ville jag ha en mer samarbetsvillig och signalkänslig hund i en lagom stor förpackning. Det fick jag! Eftersom den gamle är en jättestor personlighet var jag lite orolig för att den nye skulle kännas mer som en "vanlig" hund, men tji fick jag. Nye hunden har massor med personlighet, det är faktiskt en riktigt rolig hund. Sen kanske vi inte klättrar i klasserna så snabbt som vi "borde" göra, men det gör inget. För vi trivs så himla ihop i vardagen!

 

[Ciilia]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jo det är lite så jag tänker....Min kees var den lugnaste i kullen. Vet att det är mer krut i båda hans systrar. Men å andra sidan var inte tävling tanken från början. Och jag vet att det finns keesar som har kommit mycket längre än min, så det är ju inte en helt omöjlighet. En kees tog silver i lydnad i Finland bla 2009, och det är efter svenska linjer. Har faktiskt kikat lite på lapsk vallhund, men de känns rätt ojämna. Så vi får se vad tiden utvisar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag har gjort det bytet flera gånger.

Hund 1 cavalier king charles spaniel. Han fick upp mitt intresse för det "mesta" och vi tränade en hel del och tävlade även i agility. Pga hälsoproblem blev han bara 4 år. När nästa hund införskaffades ville jag ha "mer" att träna med.

Hund 2 jaktgolden. Något hyper (heh) och fullkomligt underbar att träna med! Men en pina att leva med... :P Träningen gick så mycket enklare eftersom motivationen att samarbeta och göra något alltid så gott som alltid var på topp. Att belöna var enkelt, att peppa var enkelt osv. Att dämpa var något svårare... Hon blev pga höftleder och benpålagringar bara 2,5 år.

Hund 3 jaktgolden. Mycket lugnare och mjukare (vilket kändes önskvärt efter virrpannan innan), den perfekta sällskapshunden men dessvärre helt i avsaknad av motor och hon "dör" så fort kraven eller förväntningarna blir för höga. Dagsformen otroligt varierande och träningsstunderna måste hålla korta. Jag gav upp efter ett par år då jag upplevde att frustrationen blev mer vanlig än lyckan över ett bra träningspass. Hon fick vara sällskapshund och blev genast en lyckligare vovve när hon slapp alla krav.

Hund 4 lancashire heeler. Skulle då bli min nya träningshund och han påminner mycket om hund 2 men har en tydlig av och på-knapp samt är mer reaktiv och mindre flamsig. Skitrolig att träna med, oerhört kvicktänkt och rapp! Lite jobbigare att leva med då signalkänslighet och reaktivitet inte alltid är optimalt i en småbarnsfamilj. Men det tar sig. Det här är iaf min typ av hund har jag insett.

 

[Jenka]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Jag har ju också tänkt en hel del på det, mina tankar går lite såhär;
Risken för att "inte lyckas" har jag inte tänkt så mycket på. Visst skulle det vara trist, då det känns lite mer "okej" att inte komma så långt med en hund som inte har rätt förutsättningar från början. Ja, jag har lätt att lägga för höga prestationskrav på mig själv. Men jag får väl acceptera att jag fortfarande är hyfsat mycket nybörjare, och det blir en helt annan sak och nya svårigheter att träna med en annan typ av hund.
Jag har inga prestationsmål, nån nivå jag promt vill ta mig till. Jag vill tävla och det är klart att jag vill att det ska gå bra. Jag vill ha förutsättningarna. Om det sen stannar i lydnadsklass 2 eller på SM får vi väl se

Jag oroade mig mer för vardagen. Blir det för mycket hund, risk att ta ett såpass stort kliv när det gäller skillnader mellan olika hundraser?
Man behöver ju faktiskt inte gå från soffpotatis till rejäl brukshund.

Min vuxna hund är svårtränad, men extremt lätt att ha att göra med i vardagen. Nu är ju brukshunden som sagt fortfarande valp, så mycket ligger ju där, men jag inser hur bortskämd jag är med honom. Han är aldrig jobbig på det sättet även om han har bra och dåliga dagar.

 

[yennork]

Sv: Nån som tävla lydad med en "udda" ras som sen bytt

Lägger Isländsk Fårhund till din förslagslista!

Jag har tyvärr, av olika anledningar, inte tränat på allvar med min, men visst hade jag kunnat komma en bra bit med honom! Det går inte att köra schäferstilen, man får lirka, men han är väldigt trevlig att hålla på med.

Om man inte har den tid som en renodlad brukshund kräver är det bättre med en hund med mindre motor som trivs med det liv man kan erbjuda. Och man behöver ju definitivt inte ha en brukshund för att träna och tävla, det kan man med de flesta raser.