Fast alltså det där får ju vara upp till var och en, och otroligt kulturellt olika. Här i Sverige är det en sådant (i mitt tycke) överdrivet fokus på att man ska vara så himla självständig, men det är ju inte Det Enda Rätta. Det måste inte vara generationsboende med allt från åldringar till småbarn, men något mellanting kanske? Utifrån vad som passar individerna såklart. Jag brukar skoja lite med min unge att jag kommer flytta efter honom om han flyttar utomlands
. Riktigt så illa är det kanske inte, men jag förutsätter att vi kommer ha tät kontakt och umgås, och kanske resa tillsammans även efter att han har flyttat hemifrån. Att man inte ska "hälsa på" sin gamla mamma utan "komma hem till" sin gamla mamma. Jag försöker faktiskt ganska aktivt att vagga in honom i tänket att man är lyckligare tillsammans, utan att det betyder att man inte KAN klara sig själv när man vill och behöver.