Något inbyggt mot svärmor?

Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Det är bara det att hon lägger sig ju inte ens i :crazy: Det är ju det som är det hemska... Jag har ingen motivering för att känna så här. Gissa om att jag får skuldkänslor...

RS känns ju lockande, men båda är pensionärer och hemma jämt och blir nog inte så smittade. Men jag vill ju verkligen inte ta det ifrån dem liksom *suck* Jag har ingen anledning till det. Jag är bara hemsk... Men jag får försöka att att få min sambo att träda fram så mycket som det går. Det är ju faktiskt hans föräldrar :p Han är heller ingen mes utan han säger rätt ut när han tycker att något är fel. Så jag har ju stöd från honom och jag vet att han förstår mig. När vi pratade om det första gången så sa jag att du får ta bebis och jag får gömma mig och det var ju helt okej tyckte han!
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Hormoner!!

Som sagt, i mitt fall så förstorade jag upp det hela! Jag blev helt enkelt känsligare än vad jag själv var medveten om!

Jag känner även igen det där med att känna sig som ett djur i bur! Vi bestämde tidigt att vi skulle vänta med de flesta besöken tills vi kom hem. Men när barnen väl var hemma så ville jag inget annat än visa upp mina barn och ta åt mig äran för att de kommit till världen! :)

/Timsetim

Ja jag hoppas att det bara är hormoner och att det går över!! Jag har ju ingen egen släkt här och vi umgås faktiskt jättemycket med hans föräldrar. Vi är där i princip varje vecka och äter, fikar eller bara kollar på TV. Ibland kan vi åka över bara för att se en spännande hockeymatch eller nått :p Så jag har ju absolut inte haft något emot henne tidigare.

Men det dröjde många veckor innan vi berättade för dem. Jag kände att jag inte orkade med uppståndelsen. När vi väl gjorde det så var jag glad att vi väntat för hon hoppade ju runt i 1 h och skrek *hurra hurra* och sen alla alla alla alla frågor om hur jag mår hela tiden. *ta en kudde bakom ryggen* Att en sådan lite sak om omtanke kan få en att gå i taket. Det är helt galet :crazy:

Jag hoppas att det blir så att jag VILL att de ska komma och beskåda miraklet :D
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Liten allmän reflektion;

Är det bara svärmor/svärfar som ni har problem med ?

Era egna föräldrar då ?

Men det är ju det som är det hemska. Min mamma skulle gå hur bra som helst... Nu bor hon ju väldigt långt bort, så det tar ett tag innan hon flyger ned. Men för henne känner jag ju inte alls så. Tvärtom. Så jag är både missunsam och snål dessutom. Hur kul är det??? :eek: Inte ett dugg roligt...
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Men något som stör mig otroligt mycket överlag är varför "alla" är så fixerade vid min vikt. Visst, jag är lite överviktig till att börja med så jag är väl känslig inför ämnet redan från början. Men är det verkligen ok att vem som helst kan komma och bara fråga rätt ut "Hur många kilon har du gått upp nu då"? Det är väl min ensak kan jag tycka!

Jo det där känner jag igen. Fast tvärtom... Jag har inte gått upp så mycket i vikt och trots att min mage följer alla kurvor som den ska så ser den inte så stor ut. ALLA har tjatat och tjatat och tjatat... Gu vad liten mage du har. Undra hur många gånger jag hört det? När jag hade 4 vckor kvar till BF kom det fram folk på jobbet som jag knappt ens kände och sa att det såg ut som att jag var i 6:e månaden. Hur kul var det att höra? Jag tog upp det med min BM men hon har visat alla kurvor och det är inget fel på min mage alls :mad: Men folk har tydligen behov av att hitta fel överallt.
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Men fy! Om min svärmor ändå var så, så hade jag ju haft motiv. Det har jag absolut inte nu...

Men jag tänker på min f.d. svärmor :rofl: Hon var ju inte så hemsk som din f.d. men människa till att lägga sig i... Jag håller tummarna för hennes nya svärdotter som också ska ha barn nu i dagarna ;) Jag vet att jag blev irriterad på henne bara hon tog hand om sin dotters barn *puh*
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Era egna föräldrar då ?

Inte bara mot svärföräldrar, utan alla.. Fast det var rätt enkelt att mina vänner och mina föräldrar höll sig borta tills det var okey för dom bodde 28 mil..

Mvh
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Man blir mer känslig under graviditeten. Sedan tror jag också att det finns en djup rotad rädsla över att någon ska "ta över". Men det är svårt att veta hur man kommer att reagera, vi fick ju en väldigt underlig resa med inläggning en månad på sjukhus så när vi kom hem ville jag bara visa våra små skruttisar för hela världen.
Anledningen till att man känner sig mer osäker på sina svärföräldrar är väl för att man inte har samma kontakt med dem som sina egna föräldrar där man kan säga till att man vill vara ifred utan att det blir en stor sak.
Jag hade inga som helst problem med min svärmor men blev ibland vansinnigt irriterad på min svärfar som var och ringde på dörren när jag väl fick en chans att sova med barnen (de gällde att få dem nog synkade, var en vaken blev det ingen vila för mig). Han hade ju inte sportslig att veta när vi var vakna eller ej eftersom sovtiderna var olika varje dag. Sedan ville jag gärna sitta ifred och amma och då jag dubbelammade var det inte speciellt lätt att flytta sig och jag blev väldigt "naken" eftersom jag fick lyfta upp hela tröjan så jag ville inte att han skulle vara där så jag fick skrika till att jag ville vara ifred.
Annars har jag inte haft några somhelst problem med mina gulliga svärisar förutom vid planeringen till dopet då jag upplevde att svärmor höll på att ta över och då blev min sambo så arg att han ringde och läste lusen av henne så att hon blev så förskräckt att hon började gråta. Då fick jag dåligt samvete.
Före och efter det är vårt förhållande helt konfliktfritt, både mamma och svärmor är lyhörda och snälla både med oss och barnen. Svärmor är stans coolaste 78-åring som utan problem fixar att rodda våra bustroll. Underbart!:love:
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Måste bara säga att svärmor var hit här om dagen och jag fick anstränga mig för att le när hon sa:
- Åååhhh vad fin säng ni har gjort iordning. Så gullig plutt plutt plutt.
- Ja visst har vi!

När mamma sa samma sak, fast inte lika hysteriskt, så blev jag stolt ;)

Sen är det nog så när jag tänker efter att det är jobbigt att hon alltid tittar på min mage först. Sen på mitt ansikte och säger hej. Jag känner mig verkligen som en... förvaringsbox...
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Så himla skönt!! Jag hoppas att det blir så för mig med när det väl blir dags och att det bara är någon osäkerhet som spökar...

I sådana lägen så skulle min sambo också säga till. Det är skönt att veta :) Jag känner iaf att vi två är sammansvetsade utan att någon står emellan!
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?



Tänkte detsamma.
Jag hade en enorm aversion mot tv, så den åkte ut. Levde utan i ett år innan en ny fick sätta sin fot:crazy: i huset. Och gonggongen i den gamla klockan fick sig en mkt skarp tillrättavisning oxå. Mot folk kommer jag inte ihåg ngt speciellt, men det förekom säkert.

Efteråt däremot var jag som tigrinna, men det hade sina orsaker misstänker jag.
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Riktat till ingen o alla här inne...

Precis som någon skrev förut, är det bara svärföräldrarna som är avskyvärda eller är det alla?

Hos oss är det bara svärföräldrarna enligt mig och samma sak gäller min kille, fast då är det ju HANS svärföräldrar som han stör sig på.. hrm.
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag tror att man helt enkelt inte är lika känslig när det gäller ens egna föräldrar.

Överhuvudtaget så tycker jag mig se att folk i allmänhet är känsligare. Men också kanske att folk tar sig mer friheter.
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Vad skönt det känns att det inte bara e jag som "blev emot" min svärmor när jag blev gravid/fick barn. Tyckte också hon var underbar innan. Men nepp inte längre.. Jag kan bara spy på henne nu. Undra varför de blev så?? Kommer ställa mej den frågan många gånger..:confused: Fast min svärmor verkar tro att det e hennes barn..

Fy fan vad arg jag blir det e faktist mitt barn o vill jag ha henne när svärmor e hos oss så får hon faktist acceptera det eller vad tycker ni?? Ska jag låta henne ha mitt barn när hon e hälsar på även fast jag känner att jag vill hålla mitt barn just då?? Det e mitt första barn o hon är två månader..
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Min svärmor sa: Jag kan ju komma o bo hos er ett par veckor när bäbisen har kommit, för det ville ju (min sambos syster) att jag skulle göra när (sambos systerdotter) föddes!

Mitt uttryck: :eek:
Tackochlov såg sambon detta o sa att vi nog ville vara själva de två första veckorna iaf och lära känna vårat barn själva.
:love:
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

jag tror att man blir mer irriterad på sina svärisar för att man har svårare att säga till dem än vad man har till sina egna föräldrar. Sen är det väldigt intimt och personligt att få barn, det kan kännas väldigt konstigt att personer som man hittills haft artiga småtrevliga middagar med och en och annan övernattning på landet hos helt plötsligt ska ha frikort att komentera ens vikt/bröst/bebishantering etc. Dessutom kan man känna sig frustrerad över att människor som egentligen inte känner en särskilt väl helt plötsligt projicerar en massa förväntningar och bestämda uppfattningar om hur man nu känner och vill agera.

Visst är man extra känslig i samband med födseln, men jag tycker att man ska vara väldigt försiktig med att nonchalera sina känslor. Vad som händer i samband med att man föder barn glömmer man aldrig. Det är synd att det ska färgas negativt av att man försökte vara till lags och dissa sin egen magkänsla. Man kanske kan ses som larvig, men det har man all rätt att vara.
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag håller med dig till stor del. Man måste lyssna på sig själv, men det får inte gå till överdrift.

Men jag tycker att man nånstans måste vara lite rationell också. HELT känslo/hormonstyrd kan man inte tillåta sig att bli, då blir man nog en väldigt otrevlig människa.

Sen att folk (jag väljer order folk istället för svärmor för jag tror inte att detta borde bara vara ett problem med svärmödrar) plötsligt börjar behandla ens kropp (läs mage/vikt etc under graviditet) som allmän egendom är direkt oförskämt tycker jag.

Men jag tycker att det är lika oförskämt att vägra låta folk (läs far-föräldrar, morföräldrar) hälsa på sitt barnbarn eller ens hålla i det. Inte för att man måste ha hela truppen på BB, men efter ett par dagar hemma, varför inte liksom ?
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Men jag tycker att det är lika oförskämt att vägra låta folk (läs far-föräldrar, morföräldrar) hälsa på sitt barnbarn eller ens hålla i det. Inte för att man måste ha hela truppen på BB, men efter ett par dagar hemma, varför inte liksom ?
Men varför denna akuta brådska, varför kan man inte ge en nybliven förälder någon vecka att landa i lugn och ro innan man kommer? Jag upplevde att det var många som förväntade sig vädligt mycket av en angelägenhet som var min och sambons. Och detta handlade mer om deras bekräftelsebehov än något annat, de ville ha sett bebisen först helt enkelt. De ville liksom veta att de hör till den innersta kretsen och nästan helst bli ett med vår familj. För min del passade det dåligt, jag har aldrig gillat när man ska vara så där nära med folk. Andra kanske det passar bättre.
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Jag ska verkligen försöka att hitta en balans utan att såra någon. För det är sant att jag måste lyssna till mig själv också... Jag kan inte sälja ut mig helt bara "för att man ska". Konflikten kommer ju i det också att jag är en person som gillar att ha lite distans till folk. Jag kan bjuda på mig massor, men när det blir för mycket den privata sfären så vill jag ha den, som i detta fall, med min sambo.

Ni har gett mig mycket att fundera över och jag är glad att jag lyfte det innan det är dags...
 
Sv: Något inbyggt mot svärmor?

Vi är väl olika - hur mycket man behöver landa. Jag behövde inte många timmar någon gång. Jag hade ju liksom landat detta med att bli förälder under en hel graviditet.

Jag har väldigt svårt att se bebisen som bara min och pappans angelägenhet faktiskt. Det kanske är där vi skiljer oss så mycket. Det ÄR en stor grej för de flesta mor/farföräldrar också. Och syskon. Och i mitt fall kompisar och jobbarkompisar.

Men som sagt, man är olika. Jag är antaligen iskall och det gör mig inte ett skit om mina närmaste vill få vara de närmaste, varför skulle jag störas så av det ? Det är ju ändå en subjektiv grej hur nära man är. Var och en har sin egen uppfattning. Än en gång, väldigt olika.


Jag undrar om detta inte är litegrann av en generationsfråga.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 974
Senast: Anonymisten
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
8 493
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
31 317
Senast: Elendil
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 226
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp