B
bliss
Sv: Någon som känner barn med autism-eller har barn själv med det?
Det här är intressant! Det diskuteras ju hur socialt konstruerade dessa diagnoser är. Samhällets norm är ju föränderlig, och diagnoserna som ställs utifrån normavvikandet torde ju vara föränderliga de med. Sedan finns det precis som du säger barn inom AST var beteende förstärks av det sociala sammanhanget - att klumpas ihop i grupper med andra inom spektrumet. Det finns exempel på personer med AS som hamnat i särskolan tillsammans med många på lägre utv.nivå och regredierat fullständigt, men som tar stora utvecklingskliv när de tas ur miljön.
Det är också en vanlig "åkomma" bland personal att bli väldigt statisk i något man lärt sig: "Här har vi pictogrambilder, och det har vi haft i tjugo år, för så jobbar man med autism" Och detta oavsett utv.nivå.
Eller så använder man sig av bekvämast förklaring för Lisa med Asperger ser ju ut som vilken tonåring som helst, man kan inte riktigt tro på funktionshindret för hon ser ju "normal" ut: "Det är bara pubertetens fel att Lisa inte kan vara i klassrummet samtidigt med Björn som har Tourette's"
Ett där man stämplar autism, ADHD osv om barnet är "annorlunda" och den andra sidan menar på att det kan vara vanskligt att behandla dessa barn -som befinner sig i gråzonen- som om de vore just autistiska eller bokstavsbarn.
Att det förstärker det avvikande beteendet istället för att dämpa det!
Det här är intressant! Det diskuteras ju hur socialt konstruerade dessa diagnoser är. Samhällets norm är ju föränderlig, och diagnoserna som ställs utifrån normavvikandet torde ju vara föränderliga de med. Sedan finns det precis som du säger barn inom AST var beteende förstärks av det sociala sammanhanget - att klumpas ihop i grupper med andra inom spektrumet. Det finns exempel på personer med AS som hamnat i särskolan tillsammans med många på lägre utv.nivå och regredierat fullständigt, men som tar stora utvecklingskliv när de tas ur miljön.
Det är också en vanlig "åkomma" bland personal att bli väldigt statisk i något man lärt sig: "Här har vi pictogrambilder, och det har vi haft i tjugo år, för så jobbar man med autism" Och detta oavsett utv.nivå.
Eller så använder man sig av bekvämast förklaring för Lisa med Asperger ser ju ut som vilken tonåring som helst, man kan inte riktigt tro på funktionshindret för hon ser ju "normal" ut: "Det är bara pubertetens fel att Lisa inte kan vara i klassrummet samtidigt med Björn som har Tourette's"