Sv: Någon som adopterat?
*kl*
Förlåt att jag inte uppdaterat... har ju tänkt att jag skulle det. Men plötsligt är man hemma och allt går i en rasande fart.
Men för att förkorta det hela lite går det verkligen BRA! Resan hem var mindre rolig, men hon var tapper vår tjej. Hon sov dock i princip inget alls på planet vilket förstås gjorde att vi inte heller gjorde det (och inte dom på dom närmsta sätena heller förmodligen) så vi var nog tre vandrande zombies när vi landade i Sverige. Vi möttes av familjen och det var helt fantastiskt att äntligen få träffas igen och att dom fick träffa vår lilla tjej live istället för på skype (även om skype är fantastiskt)! Mina föräldrar och ena systern med familj skjutsade oss och alla väskor hem till huset. 6 väskor a 23 kg, två kabinväskor, en ryggsäck och vi tre plus mina föräldrar fick inte plats i föräldrarnas bil direkt så det var bra med en till...
Lika underbart som det var att äntligen komma hem var det också overkligt! Huset var nystädat och kylen var fylld med mat och det var så himla konstigt att faktiskt vara hemma, med HENNE! Hon tyckte det hela var väldigt spännande och allra mest spännande var det ju förstås med hennes alldeles egna rum!
De första dagarna gick bara åt till att vända på dygnet, packa upp, tvätta och att utforska huset med henne. Nu var det inget mer runtresande i Colombia, inga mer tillfälliga platser, nu var vi hemma och det förstod hon efter att ha sett bilder och film på huset så många gånger. Hon har blivit väldigt harmonisk och avkopplad sen vi kom hem. Många saker vi fått jobba mycket på i Colombia funkar jättebra i jämförelse nu när vi är hemma. Läggningarna och måltiderna hör till de största positiva förändringarna. Nu äter hon bra för det mesta och hon somnar gott nästan varenda kväll.
Hon är verkligen en helt fantastisk liten individ som mer och mer kan återberätta saker nu. Innan berättade hon tex för sin pappa att jag och hon hade burit in ved och att det var tungt, men hon var stark. Såna små vardagshistorier som hon annars inte kunnat förmedla utan att ta med honom och peka på veden och visa att hon burit in den. Och eftersom hon märker att hon kan återberätta utan att behöva visa saken det gäller så återberättar hon det måånga gånger eftersom hon är så glad för att hon kan. Och vi "lyssnar" så klart gärna!
