Morsgris?

[Lingon]

Det som får mig att reagera är godnatt sms:en varje kväll och att han mitt i gräl med dig ringer sin mamma och pratar om grälet. Det hade jag inte velat att min man gjorde med nån vän ens. Sen kan man prata med en vän i efterhand om grälet om man har de behovet. Men mitt i? Nope.

Sen tycker jag om när min man är närvarande i stunden. Det är så tråkigt med folk (partner eller vänner) som ska kommunicera med andra när man umgås med dem. Var här och nu. Har de inte tid att umgås så säg det så kan vi umgås en annan dag. Men sitt inte och chatta/skicka meddelande till andra stup i kvarten. Sen när vi inte umgås då kan de ju kommunicera med vem de nu vill. Men när vi umgås vill jag ju att deras uppmärksamhet ska vara på det som sker här och nu. Inte på att uppdatera någon annan om vad vi gör hela tiden. När det gäller den biten struntar jag i om det är en förälder eller en vän som måste uppdateras hela tiden faktiskt.

 

[Elektronen]

Anonymt nick för jag känner jag behöver få ventilera mig lite.

Vad anses som ett normalt förhållande med sina föräldrar? Jag ska försöka göra mig så kortfattad som möjligt.

Min pojkvän har ett oerhört starkt band med sin familj, framför allt med sin mor. Att ha en bra relation med sina föräldrar är såklart någonting jag uppmuntrar och vill fortsätta att göra. Jag kommer själv ifrån en trasig familj (har bara kontakten med min mor och bror, inga övriga släktingar övh) och har en gäng barndomstrauma jag bearbetar nu som vuxen. Jag har en bra relation med både min mor och bror men inte alls på det här intensiva (för mig) sättet som min pojkvän har. Jag har därför svårt att förstå om det här är normalt och om problemet ligger hos mig.

Det skickas massa sms varje dag, om absolut allt som jag uppfattar det som. Varje gång vi ska göra något speciellt så skickas det massa bilder om allt vi gör. Kan vara att vi är och äter på någon restaurang, att vi själva lagar nån god mat, åker iväg nånstans. Allting ska delas med familjechatten. Han får även godnatt sms av sin mor varje kväll... Allt detta är väl inget problem egentligen, förutom att jag kan inte hjälpa mig själv att bli så fruktansvärt avtänd när jag ser han sitta och skriva godnatt sms till sin mamma innan vi ska ha sex tex...

Det största problemet för mig är att jag känner vi inte har något privatliv och att hans mor blir involverad i privata saker som egentliga bara är mellan mig och honom. Som när vi hamnade i gräl en gång, jag bad honom att gå ut och lugna sig så kan vi prata om det efteråt. Han ringde omedelbart sin mamma och berättade om hela grälet etc. Alltså saker som vi egentligen ska reda ut själva. Jag tycker bara det känns så pinsamt när han drar in sin mor i våra privata liv såhär.

Är han vad jag uppfattar en stor morsgris eller överreagerar jag? Jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp detta utan att verka respektlös mot hans familj på något sätt.

Men vad tycker din pojkvän om det? Kanske inte är något han har behov av egentligen, men att det mer sker på rutin? Tänker även om mamman bor i ett annat land och kanske är ensam nu under pandemin?
Det du beskriver är väldigt långt ifrån mitt egna förhållande med föräldrarna och ingen jag dejtat har haft så mycket kontakt med föräldrarna (vad jag vet). Så kan förstå att det känns lite märkligt.

 

[karamelldrottningen]

Folk som tar kort om precis allting och sitter med sina telefoner hela tiden är något jag också stör mig på. Säger till i så fall om nödvändigt.
Angående själva relationen han har till sin mamma ser jag inga problem med. Kul att han har en god relation till mamman! Men sluta dela allt in i absurdum - lev istället!

 

[Kenya]

Jag håller med det mesta som skrivit här i tråden. Prata med din sambo och det är inte konstigt att du känner dig obekväm.

Men jag känner flera som har släkten utomlands som har daglig kontakt i familjechatt och liknande och jag tycker inte just det är så konstigt. Det är inte helt lätt att bo så långt ifrån som familj, speciellt inte om man vuxit upp med att familj är något som naturligt ska finnas i ens liv på nära håll.
Svenskar är ju internationellt kända för att vara lite svala, ha stor integritet och dålig kontakt med familjen.

Men det spelar faktiskt ingen roll vad som är normalt eller inte. Hans relation till hans egen familj är hans grej som han borde få sköta hur han vill. Men DIN del i det, dvs om du ska pausa förspelet för godnattsms till mamma eller om han ska berätta vad som helst om DIG, det har du all rätt att ha åsikter om. Och de åsikterna ska du givetvis dela med din sambo. Om det är delvis ny info för honom kan det ju vara schysst att börja med att berätta hur det känns för dig och se hur han löser det.

 

[Sezziyanen]

Men vad tycker din pojkvän om det? Kanske inte är något han har behov av egentligen, men att det mer sker på rutin? Tänker även om mamman bor i ett annat land och kanske är ensam nu under pandemin?
Det du beskriver är väldigt långt ifrån mitt egna förhållande med föräldrarna och ingen jag dejtat har haft så mycket kontakt med föräldrarna (vad jag vet). Så kan förstå att det känns lite märkligt.

Bra poäng. Jag har i princip daglig kontakt med mina föräldrar nu via sms och telefon då vi inte riktigt träffas. Så var det inte före pandemin när vi träffades fysiskt rätt ofta.

"Godnattsms" kan innebära att man avslutar en (daglig) chattkonversation med ett "gonatt!" eller att man när man går och lägger sig faktiskt tar fram luren enbart för att smsa "godnatt" varje gång, vet inte vad som var fallet här. Jag har en kompis utomlands jag chattar med nästan varje dag nu under dessa tider, om allt möjligt som händer i våra liv och i världen. Då vi båda bor ensamma så är det rätt logiskt och kul att ha lite sån social kontakt. Och vi avslutar med "godnatt" när nån av oss går och sover. Men det är inte som att jag tänker på att "jag måste skriva godnatt till den här personen när jag går och lägger mig!".

 

[Bison]

Tycker du att det är ett problem får du väl prata med honom.
Min kille har nära kontakt med sin familj, de har också familjechatt, träffas ofta, han pratar med sin mamma varje dag, diskuterar problem i livet och säkert relationen med mig.
Det stör mig inte det minsta. Mina föräldrar är döda och jag tycker bara det är bra att han har så fin och nära kontakt med sin familj.
Jag kommer jättebra överens med dem och de är inte det minsta gränslösa.

 

[Lingon]

Tycker du att det är ett problem får du väl prata med honom.
Min kille har nära kontakt med sin familj, de har också familjechatt, träffas ofta, han pratar med sin mamma varje dag, diskuterar problem i livet och säkert relationen med mig.
Det stör mig inte det minsta. Mina föräldrar är döda och jag tycker bara det är bra att han har så fin och nära kontakt med sin familj.
Jag kommer jättebra överens med dem och de är inte det minsta gränslösa.

Det finns många olika sätt man kan ha en nära kontakt med sina föräldrar. Man kan messa bilder och skriva meddelanden till mamma när man sitter på restaurangen med sin partner och man kan ringa mamma i efterhand och berätta om restaurangbesöket och under restaurangbesöket vara närvarande med sin partner.

 

[Bison]

Det finns många olika sätt man kan ha en nära kontakt med sina föräldrar. Man kan messa bilder och skriva meddelanden till mamma när man sitter på restaurangen med sin partner och man kan ringa mamma i efterhand och berätta om restaurangbesöket och under restaurangbesöket vara närvarande med sin partner.

Och för min del får man göra som man vill
Jag messar själv mycket när vi umgås så det är inget som stör mig alls.

 

[Lingon]

Och för min del får man göra som man vill
Jag messar själv mycket när vi umgås så det är inget som stör mig alls.

Allt tror jag handlar om hur väl ens partner får en att känna sig sedd och betydelsefull för hen. Om partnern är bra på att verkligen se en och får en att känna sig betydlesefull för hen så spelar sånt mindre roll än om partnern inte är så bra på det.

 

[Cambrie]

Min man är ju inte heller från sverige och har en liknande relation med sin familj. Nu bor ju de inte i Sverige, så jag har full förståelse att han gärna delar sitt liv i familjens gruppchat. Däremot skulle jag bli irriterad om han låter relationen med familjen gå ut över samlivet :-)

 

[Bison]

Allt tror jag handlar om hur väl ens partner får en att känna sig sedd och betydelsefull för hen. Om partnern är bra på att verkligen se en och får en att känna sig betydlesefull för hen så spelar sånt mindre roll än om partnern inte är så bra på det.

Antagligen, jag tycker min kille är världens bästa, finaste och mest underbara

 

[Voeux]

Allt tror jag handlar om hur väl ens partner får en att känna sig sedd och betydelsefull för hen. Om partnern är bra på att verkligen se en och får en att känna sig betydlesefull för hen så spelar sånt mindre roll än om partnern inte är så bra på det.

Både och skulle jag säga. Jag tycker att min sambo är väldigt duktig på att få mig att känna mig sedd och älskad, sen kan han ibland vara lite disträ när han har mycket på jobbet och eftersom han har notiser på både Teams och sin mail så blir han ibland avbruten av det och tappar fokus. Det stör mig eftersom vi kan vara mitt i en konversation, eller matlagning när jag märker att han helt plötsligt har spejsat ut och står och läser ett jobbmail. Det är helt OK att han behöver hoppa in och jobba lite på kvällstid men liksom.. säg det då för bövelen så kan jag syssla med något annat en stund i stället för att prata ut i tomma intet innan jag märker att han inte är närvarande längre Generellt tycker jag inte att man behöver ha 100% fokus på varandra all tid man umgås, varken med partner, vänner eller familj. Det är helt okej att det blir tyst några minuter och man hinner svara på något mess osv. Men när en part har 100% fokus på att umgås och den andre ständigt spejsar ut in i sin telefon hela tiden - sjukt störigt.

TS, jag säger som många andra i tråden att deras relation kanske inte är problemet utan din uppmärksamhet och integritet. Det är ju viktigt att, oavsett hur nära han är sin mor, att du känner att han är närvarande när han är med dig och att du kan lita på att privata saker stannar mellan er.

 

[miumiu]

Alltså det finns ju inga rätt och fel här egentligen. Men om du har problem med att han exempelvis luftar era relationsproblem med sin morsa så är det ju ett problem i er relation. Har du pratat med honom om detta? Alltså inte när ni bråkar utan bara rent allmänt.

Jag är ju själv en morsgris/farsgris av rang. Pratar med min mamma varje morgon när jag åker till jobbet. Vi pratar om allt möjligt, men självklart har jag luftat problem som jag har haft i min relation med henne ibland. Hon är dessutom psykolog så hon sitter inne på ganska matnyttiga och konstruktiva tips ibland. Kan tänka mig att min partner inte är 100% nöjd med detta då han förvisso är en riktig pappagris själv, men i hans familj pratar man liksom inte så mycket om känsliga saker med varandra. För mig funkar inte det, jag skulle bli galen om jag inte hade mina bollplank utanför relationen.

 

[Cambrie]

Alltså det finns ju inga rätt och fel här egentligen. Men om du har problem med att han exempelvis luftar era relationsproblem med sin morsa så är det ju ett problem i er relation. Har du pratat med honom om detta? Alltså inte när ni bråkar utan bara rent allmänt.

Jag är ju själv en morsgris/farsgris av rang. Pratar med min mamma varje morgon när jag åker till jobbet. Vi pratar om allt möjligt, men självklart har jag luftat problem som jag har haft i min relation med henne ibland. Hon är dessutom psykolog så hon sitter inne på ganska matnyttiga och konstruktiva tips ibland. Kan tänka mig att min partner inte är 100% nöjd med detta då han förvisso är en riktig pappagris själv, men i hans familj pratar man liksom inte så mycket om känsliga saker med varandra. För mig funkar inte det, jag skulle bli galen om jag inte hade mina bollplank utanför relationen.

Just så, jag hoppas ju att ALLA människor har någon att lufta problem med? Nu är det inte så farligt med min nuvarande man, vi bråkar väldigt väldigt sällan, och när vi bråkar kan nog både han och jag lyfta det med våra egna familjer, med mitt ex och den destruktiva relationen dock är jag oerhört glad att jag hade någon att prata med (mamma bland annat), annars hade jag inte levt idag alternativt varit tillsammans med honom fortfarande.

Jag kan inte riktigt se problemet med att ha en god relation med den familj man lämnar bakom sig när man skaffar partner och ser inte heller något osunt i att smsa god natt till exempel, det gör jag ofta om än inte alltid. Så länge man självklart ser sin partner också.

 

[Freazer]

Definitivt en morsgris, herregud
Jag bryr mig inte om min man vill ha kontakt med sin familj men det får finnas gränser för vad man delar med sig av.

 

[Brassneck]

Anonymt nick för jag känner jag behöver få ventilera mig lite.

Vad anses som ett normalt förhållande med sina föräldrar? Jag ska försöka göra mig så kortfattad som möjligt.

Min pojkvän har ett oerhört starkt band med sin familj, framför allt med sin mor. Att ha en bra relation med sina föräldrar är såklart någonting jag uppmuntrar och vill fortsätta att göra. Jag kommer själv ifrån en trasig familj (har bara kontakten med min mor och bror, inga övriga släktingar övh) och har en gäng barndomstrauma jag bearbetar nu som vuxen. Jag har en bra relation med både min mor och bror men inte alls på det här intensiva (för mig) sättet som min pojkvän har. Jag har därför svårt att förstå om det här är normalt och om problemet ligger hos mig.

Det skickas massa sms varje dag, om absolut allt som jag uppfattar det som. Varje gång vi ska göra något speciellt så skickas det massa bilder om allt vi gör. Kan vara att vi är och äter på någon restaurang, att vi själva lagar nån god mat, åker iväg nånstans. Allting ska delas med familjechatten. Han får även godnatt sms av sin mor varje kväll... Allt detta är väl inget problem egentligen, förutom att jag kan inte hjälpa mig själv att bli så fruktansvärt avtänd när jag ser han sitta och skriva godnatt sms till sin mamma innan vi ska ha sex tex...

Det största problemet för mig är att jag känner vi inte har något privatliv och att hans mor blir involverad i privata saker som egentliga bara är mellan mig och honom. Som när vi hamnade i gräl en gång, jag bad honom att gå ut och lugna sig så kan vi prata om det efteråt. Han ringde omedelbart sin mamma och berättade om hela grälet etc. Alltså saker som vi egentligen ska reda ut själva. Jag tycker bara det känns så pinsamt när han drar in sin mor i våra privata liv såhär.

Är han vad jag uppfattar en stor morsgris eller överreagerar jag? Jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp detta utan att verka respektlös mot hans familj på något sätt.

Jag tycker väldigt bra om mina föräldrar och deras respektive. Bra värderingar, vettiga människor, trevliga och inte en massa drama. Jag kan ringa om det är nåt och de släpper allt de har och kommer om det är kris. Men vi har inte så mycket gemensamt mer än att vi är släkt typ. Bor vi i närheten av varandra träffas vi kanske nån gång i månaden, skickar sms kanske nån gång i veckan. Det känns lagom. Jag är vuxen och min egen person men de är mitt skyddsnät.

Tycker att exemplet i trådstarten är lite väl mycket. Mina svärföräldrar bor i närheten och är ganska snokiga och ibland kan jag tycka att de vet lite väl mycket... så ibland säger jag till att jag inte vill att de ska veta vissa saker. Samtidigt hjälper dom oss jättemycket och har väl inte så mycket liv själva just nu så det är inget stort problem egentligen.

 

[Happimess]

Eftersom relationen mellan din sambo och hans mamma uppenbarligen går ut över er relation så är den ju per definition dysfunktionell/osund/morsgrisig.

Jag anser absolut att du har rätt till ett privatliv där han inte delar med sig av allt till sin mamma. Jag hade blivit förbannad och konfronterat honom, utifrån de exemplen du skriver. Hade aldrig kunnat vara med någon i längden som ringde sin mamma som första reaktion på ett gräl. Skillnaden mellan att ringa en vän och ösa och att ringa sina föräldrar är ju att du förväntas ha en relation med svärföräldrarna också, som du såklart själv vill kunna forma och som inte ska ha sin utgångspunkt i att han delar med sig av allt privat mellan er.

 

[tanten]

Det behöver väl inte vara allt eller inget?

Jag har NÄRA vänner som jag absolut inte berättar allt för. (mina föräldrar berättade jag ingenting för, med det är en annan historia ) Jag berättar också olika saker för olika personer.

Man kan vara nära och betyda mycket för varann utan att ha inblic i precis allt.

Människor är olika. Jag fläker inte ut mig inför vem som helst och inte vad somhelst. Hade jag haft någon som rapporterade allt till en tredje part hade nog relationen varit slut ganska snabbt. jag vill ha kontroll över mitt liv. Ingen Big Brother-övervakning.

 

[Sel]

Det behöver väl inte vara allt eller inget?

Jag har NÄRA vänner som jag absolut inte berättar allt för. (mina föräldrar berättade jag ingenting för, med det är en annan historia ) Jag berättar också olika saker för olika personer.

Man kan vara nära och betyda mycket för varann utan att ha inblic i precis allt.

Människor är olika. Jag fläker inte ut mig inför vem som helst och inte vad somhelst. Hade jag haft någon som rapporterade allt till en tredje part hade nog relationen varit slut ganska snabbt. jag vill ha kontroll över mitt liv. Ingen Big Brother-övervakning.

Och kl*
Min mor har vackert sagt att hon inte Vill veta precis allt. Saker hon missat som jag gjort eller upplevt.

Det är bara sunt att dra någon slags gräns mellan föräldrar och barn tycker jag, både när det kommer till andra relationer och andra ting. Vuxna såväl som unga och från båda håll.

 

[Otherside]

Inte läst hela tråden (...) men kan han oroa sig för sin mamma? Lever hon ensam eller känner han att hon ÄR ensam i livet och att hon därför behöver honom? Sånt kan vara svårt. Min egen mamma levde ensam sina sista år och jag bodde i andra änden av landet. Jag hade ständigt dåligt samvete över hennes ensamhet. Såna situationer kan vara svåra att hantera på ett bra sätt.