Morsgris?

[shjoop]

Anonymt nick för jag känner jag behöver få ventilera mig lite.

Vad anses som ett normalt förhållande med sina föräldrar? Jag ska försöka göra mig så kortfattad som möjligt.

Min pojkvän har ett oerhört starkt band med sin familj, framför allt med sin mor. Att ha en bra relation med sina föräldrar är såklart någonting jag uppmuntrar och vill fortsätta att göra. Jag kommer själv ifrån en trasig familj (har bara kontakten med min mor och bror, inga övriga släktingar övh) och har en gäng barndomstrauma jag bearbetar nu som vuxen. Jag har en bra relation med både min mor och bror men inte alls på det här intensiva (för mig) sättet som min pojkvän har. Jag har därför svårt att förstå om det här är normalt och om problemet ligger hos mig.

Det skickas massa sms varje dag, om absolut allt som jag uppfattar det som. Varje gång vi ska göra något speciellt så skickas det massa bilder om allt vi gör. Kan vara att vi är och äter på någon restaurang, att vi själva lagar nån god mat, åker iväg nånstans. Allting ska delas med familjechatten. Han får även godnatt sms av sin mor varje kväll... Allt detta är väl inget problem egentligen, förutom att jag kan inte hjälpa mig själv att bli så fruktansvärt avtänd när jag ser han sitta och skriva godnatt sms till sin mamma innan vi ska ha sex tex...

Det största problemet för mig är att jag känner vi inte har något privatliv och att hans mor blir involverad i privata saker som egentliga bara är mellan mig och honom. Som när vi hamnade i gräl en gång, jag bad honom att gå ut och lugna sig så kan vi prata om det efteråt. Han ringde omedelbart sin mamma och berättade om hela grälet etc. Alltså saker som vi egentligen ska reda ut själva. Jag tycker bara det känns så pinsamt när han drar in sin mor i våra privata liv såhär.

Är han vad jag uppfattar en stor morsgris eller överreagerar jag? Jag vet inte riktigt hur jag ska ta upp detta utan att verka respektlös mot hans familj på något sätt.

 

[Nahar]

Att han har en nära relation med sin mor ska i min mening inte betyda att du också skall behöva ha det, vilket du ju nu har genom honom. Jag tycker absolut att du ska prata med honom om att du inte vill att hans mamma ska ha sådan inblick i ditt liv/ert samliv. Det är respektlöst mot dig tycker jag att dela saker ni gör bara du och han med andra, även hans familj, utan din tillåtelse.

Sen är det väl klart att en ska kunna prata med sina nära kära för sin egen skull, typ att han ska kunna prata av sig om ett bråk eller berätta om något kul ni gjort. Det finns väl en gräns dock när det sker i realtid, att han ringer mamman under tiden ni bråkar gör ju att hon blir involverad på ett helt annat sätt än om han ringer henne efteråt för att prata av sig, t.ex.

 

[Fruentimber]

Om hans ständiga delande till sin mamma gör dig obekväm så är det väl precis det du ska säga? Säg att du blir obekväm av att han delar så mycket av ert privatliv. Att han delar saker när han är själv är en sak och får väl vara okej, men det är klart att du har rätt att säga ifrån när han delar så hejdlöst kring det ni gör tillsammans.

 

[Mangust]

Asså, om du känner dig obekväm i din relation ska du nog prata med den du har relation med. Det är väl bättre än att vi okända människor ska sitta och spekulera

 

[Lingon]

Oj.... jag hade nog känt mig rätt obekväm med det! Låter rätt ovanligt måste jag säga. Lite privatliv vill man ju ha. Har du pratat med honom om det?

 

[Sezziyanen]

Nej man är inte en morsgris för att man pratar ofta och mycket med sina föräldrar.

Men du är ju uppenbart besvärad av det. Det kan du ju få vara även om han egentligen inte gör nått objektivt fel, och då kan du ju helt enkelt prata med honom om det? Detta med sms varje kväll tex, att allt delas med dem. För honom är det säkert inga konstigheter alls, och det är inte "fel" att han gör det, men du kan ju ändå förmedla att du vill att ni ska hålla mer saker för er själva.

Prata med din kille så löser det sig garanterat om han är lite vettig.

Hur ska du prata? Du måste ju inte säga att det är dåligt på nått sätt det han gör, men säg bara så du skriver här typ, att du vill att ni ska ha mer saker för er själva och att det känns lite weird att allt delas med dem. Det förstår han säkerligen.

 

[shjoop]

Jag vill ju såklart att han ska ha en så bra relation med sin mor han har, det som besvärar mig mest är när det blir lite väl privat och jag själv blir inkluderad i det hela på ett sätt (med saker vi gör tillsammans bara han och jag t ex). Jag känner mig liksom obekväm när hans mamma är mer inkluderad i mitt liv än min egna familj är. Jag har aldrig själv haft den här nära relationen med min egna familj så det är därför jag känner mig förvirrad vad som anses som ”för mycket”. Samtidigt är det ju skillnad på mitt ”för mycket” och hans. Tja, det är väl därför jag startade tråden från början. För att få lite klarare bild och kloka råd helt enkelt.

Jag är så oerhört konflikträdd, jag vill ju inte säga något som kan missuppfattas. Jag har en bra relation med hans familj som jag gärna vill ha kvar. Det är ju en underbar familj och jag tycker mycket om dom, det blir bara för mycket ibland. Speciellt med den sociala ångesten jag lider av. Jag har redan blivit missuppfattad när hans mor bestämde sig nyligen för att resa hit (från spanien), ja mitt i en pandemi och andra våg, för att de inte hade setts på två månader och jag valde att stanna hemma för att jag helt enkelt är livrädd för pandemin.

Tack så mycket för era kloka ord, jag ska såklart försöka ta upp detta på samma sätt som här. Det känns ändå skönt att få höra att det är inget fel hur varken jag eller han känner.

 

[Sezziyanen]

Jag vill ju såklart att han ska ha en så bra relation med sin mor han har, det som besvärar mig mest är när det blir lite väl privat och jag själv blir inkluderad i det hela på ett sätt (med saker vi gör tillsammans bara han och jag t ex). Jag känner mig liksom obekväm när hans mamma är mer inkluderad i mitt liv än min egna familj är. Jag har aldrig själv haft den här nära relationen med min egna familj så det är därför jag känner mig förvirrad vad som anses som ”för mycket”. Samtidigt är det ju skillnad på mitt ”för mycket” och hans. Tja, det är väl därför jag startade tråden från början. För att få lite klarare bild och kloka råd helt enkelt.

Jag är så oerhört konflikträdd, jag vill ju inte säga något som kan missuppfattas. Jag har en bra relation med hans familj som jag gärna vill ha kvar. Det är ju en underbar familj och jag tycker mycket om dom, det blir bara för mycket ibland. Speciellt med den sociala ångesten jag lider av. Jag har redan blivit missuppfattad när hans mor bestämde sig nyligen för att resa hit (från spanien), ja mitt i en pandemi och andra våg, för att de inte hade setts på två månader och jag valde att stanna hemma för att jag helt enkelt är livrädd för pandemin.

Tack så mycket för era kloka ord, jag ska såklart försöka ta upp detta på samma sätt som här. Det känns ändå skönt att få höra att det är inget fel hur varken jag eller han känner.

Typ detta du skriver här:
Jag vill ju såklart att han ska ha en så bra relation med sin mor han har, det som besvärar mig mest är när det blir lite väl privat och jag själv blir inkluderad i det hela på ett sätt (med saker vi gör tillsammans bara han och jag t ex). Jag känner mig liksom obekväm när hans mamma är mer inkluderad i mitt liv än min egna familj är. Jag har aldrig själv haft den här nära relationen med min egna familj så det är därför jag känner mig förvirrad vad som anses som ”för mycket”. Samtidigt är det ju skillnad på mitt ”för mycket” och hans.

Det kan du nog nästan säga ordagrant till din kille.

 

[ginnies]

Det skickas massa sms varje dag, om absolut allt som jag uppfattar det som. Varje gång vi ska göra något speciellt så skickas det massa bilder om allt vi gör. Kan vara att vi är och äter på någon restaurang, att vi själva lagar nån god mat, åker iväg nånstans. Allting ska delas med familjechatten. Han får även godnatt sms av sin mor varje kväll...

Jag tycker det där du beskriver är läskigt och tyder mer på en klängig mor än en som lärt sin son stå på egna ben och leva ett eget liv.

 

[the_connemara]

Nu är jag verkligen ingen femma på relationer. Men den typen av relation jag uppfattar att du beskriver att han har med sin mor är liksom någon variant där den andre finns i ens tankar mer eller mindre hela tiden. Det skulle jag tycka kännas väldigt konstigt med en partner och dennes förälder.

 

[escodobe]

Jag hade nog haft lite svårt att respektera en partner som är så knuten till sin mamma som vuxen. Att ha bra relation med sina föräldrar är ju bra, men att skicka gonattsms varje kväll och att ständigt höra av sig och dela "allt" med dem tycker jag snarare tyder på att man fortfarande har nån slags minderårigt barn-mamma relation än en relation mellan två vuxna.

Speciellt om hen blandar in föräldern i saker, jag hade haft svårt att dela saker med en partner om jag inte vet att det stannar där så att säga.

 

[athena_arabians]

Jag tycker det låter enormt gränslöst. Min särbo är väldigt nära sina föräldrar (speciellt sin mor) men det finns ju som sagt gränser... och min svärmor är enormt lyhörd, hon låter oss sas vara ifred när jag är där (de bor nära varandra i samma by). Det blir liksom inte kletigt utan en respektfull gemenskap. Jag brukar hjälpa henne när jag är där, hon börjar bli gammal och lite skröplig. Det gör jag inte för att jag känner att jag måste utan för att jag tycker om och bryr mig om min svärmor.

TS partner verkar ha en väldigt "barnslig" relation till sina föräldrar, dvs inte som en jämbördig vuxen. Personligen hade jag sagt tack och hej för min del, jag tror den typen av relation i vuxen ålder är enormt svår att ändra på.

 

[Enya]

Som med så många relationsfrågor är det att bara prata med honom om det. Vad jag funderar på är hur gammal han är och om han bott själv innan han träffade dig. Det tar kanske lite tid att mogna ibland, och både han och mamman skulle behöva göras medvetna om att det känns obekvämt för dig med en SÅ nära kontakt. En nära kontakt i sig är inte att vara morsgris. Ett godnatt SM ser jag inte som så farligt, inte heller att han ventilerar sina gräl med dig med henne, men att dela allt så som du beskriver är för mycket.
Du behöver helt enkelt lyfta det här, för dem båda. För mamman så att hon själv kan "ta avstånd" och partnern för att han ska kunna "ta avstånd" och bilda en gemenskap med dig istället.

 

[Sonnenschein]

Risken finns ju att om du inte tar ett snack med honom nu är att han vill att hans mamma ska flytta in till er när hon blir gammal och ensam. Den diskussionen kommer säkert bli värre. Lika bra att ta det nu liksom.

 

[tanten]

Det är lätt att fortsätta i gamla invanda spår...

Mitt ex var väldigt bunden till föräldarna, framförallt mamma är vi möttes.-
Sedan flyttade vi ihop, i närheten av föräldrarna. När han kom hem från jobbet åkte han först "hem" till mamma och var där en stund innan han kom hem till vårt gemensamma hem.

Jag blev skogstokig efter ett tag. Sa att han gärna fick hälsa på i föräldrahemmet med det var faktiskt så att vi bodde ihop och jag ville att han skulle komma hem först.

@shjoop - Att han berättar "allt" för mamma innebär ju att han berättar om dig för henne. Förklara att ditt liv är ditt och du inte är bekväm med att ha hamnat i en dokusåpa med kameran ständigt påslagen. Allt du gör hamnar hos mamman.
Ditt privatliv är ditt och det är du som bestämmer hur mycket du vill dela med dig.

Du har valt honom, inte hans familj.

Grrrr.....

 

[TheRedLightning]

Mitt ex var väldigt bunden till föräldarna, framförallt mamma är vi möttes.-
Sedan flyttade vi ihop, i närheten av föräldrarna. När han kom hem från jobbet åkte han först "hem" till mamma och var där en stund innan han kom hem till vårt gemensamma hem.

Jag blev skogstokig efter ett tag. Sa att han gärna fick hälsa på i föräldrahemmet med det var faktiskt så att vi bodde ihop och jag ville att han skulle komma hem först.

Det där känner jag igen från mitt ex också, vet att jag sa ifrån vid några tillfällen. Han jobbade väldigt mycket övertid, så det blev ofta jobb, sen hem till mamma och pappa för att senare komma hem. Sa att jag kände mig bortprioriterad, nog inte så konstigt att vi gled isär och till sist slutade som två vänner som bodde ihop.

 

[Modest]

Han låter som ett barn och hans mamma verkar välkomna det. Inte ett särskilt gott tecken för framtida prövningar, skulle jag säga.

 

[iNHALE]

Jag som trodde min svärmor var klängig på min sambo... (han klänger inte tillbaka dock). Det du beskriver låter som en vagn som gått ned sig rejält i gamla hjulspår. Troligen har din sambo ingen aning om att hans ständiga delade av hela ert liv med sin mamma inte är normalt eftersom de troligen har gjort detta sedan dagen han flyttade hemifrån. Jg gissar att båda två har svårt att klippa navelsträngen och så länge han varit singel och bott själv har mamma varit en tröst och ett sällskap. Du måste sätta dig ned och prata med honom och förklara att han jättegärna får ha en nära och bra relation med sin mamma, men han får inte hålla på och dela detaljer om ert privatliv utan att iaf fråga först, det är respektlöst mot dig och mot er relation. Lyssnar han inte eller vägrar respektera dina känslor och kompromissa så tycker jag du ska överväga att lämna förhållandet. Det visar isf bara att han prioriterar navelsträngen med mamma högre än sin vuxna relation med dig.

 

[MiaMia]

Du skrev Spanien. Om familjen har ursprung där kan det vara en kulturskillnad också. Att det är mer normalt för dem att fortsätta "mamma" en son som är vuxen och skaffat ett eget hem? Kan vara så att sambon behöver uppmärksammas på att något han ser som en självklarhet inte alls är någon självklarhet man oreflekterat kan fortsätta med när det finns en ny part att ta hänsyn till också.

Jag hade aldrig varit bekväm med den mängden och detaljnivån på delandet. Helt oavsett om det var mamma eller någon annan. För det är inte den nivån jag vill ha på de privata gränserna i mitt liv helt enkelt. En bra och nära relation behöver inte samtidigt innebära detaljerat delande.

 

[MiniLi]

Tycker det låter som en osund föräldra-barnrelation (i vuxen ålder). Hade också stört mig på det och blivit irriterad.