Mitt livs svåraste val?

[Lillstrumpa]

Hej bukefalister!

Vet inte riktigt hur jag ska författa detta inlägg.
Men till saken, jag har varit tillsammans med min sambo i 8 år nu och det har varit upp och ner.

I höstas gjorde jag slut två ggr pga att jag insåg att det inte var såhär jag ville leva resten av mitt liv. Hade svårt att se en framtid, att förhållandet var på väg någonstans.
Men efter att min sambo brutit ihop totalt och förklarade hur mycket han älskade mig så bestämde jag mig för att ge oss en chans.

Det som inte funkat är att han sällan ger mig ens en puss och jag inte ber om det innan, visar inte känslor. Vi har inga gemensamma intressen och på helgerna är han antingen ute och festar sent (!) eller jagar. Man får verkligen boka in sig om man vill umgås.
Trots att han vet vad som måste ändras så gör han inget.

Jag älskar honom men det känns som att vi båda är värda mer.
Men samtidigt är jag så galet rädd!

Jag har flyttat till en liten stad för hans skull, där jag nu har fast jobb och hästen i ett bra stall. Men inte många vänner.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är nu 26 år och kan ju inte stanna i ett förhållande som inte utvecklas...

Alla tips och råd är välkomna.
/Förvirrad, rädd och osäker strumpa

 

[Modest]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Du har redan gjort slut två gånger, vilket jag tycker talar sitt tydliga språk.
Ser du verkligen en framtid med honom? För om du inte gör det så spelar det ju ingen roll att du har ett bra jobb, ett fint stall, etc. - livet kommer inte bli roligt ändå. Han verkar inte kär, utan mer klamra sig fast för att inte bli lämnad ensam.
Ni kanske har vuxit isär på de här 8 åren?

 

[Blueberry]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Jag har ett ex som var likadan.
Det var en ren fröjd att gå vidare från det förhållandet.

Har du några stallkompisar? Bukefalister i närheten? Umgås du med kollegor på arbetstid?
En behöver inte ha många vänner, det viktiga är att en gör vad en kan med det en har.

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Åh, du har så rätt. Det vet jag ju egentligen.. Jag menade mest att jag inte vet vart jag ska ta vägen om jag gör slut. Om jag ska bo kvar här, eftersom att jag har fast jobb och bra stall men inte så mycket vänner och inte min familj. Absolut inte att det skulle väga upp ett dåligt förhållande.
Jag tror absolut vi har vuxit isär, jag har mognat väldigt mycket mer än honom. Jag uppskattar inte samma saker som han gör.
Tack för din input!

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Tack, det där behövde jag verkligen höra! Jag har kollegor som jag skulle kunna kalla mina vänner och en nära vän.
Hästvänner har jag, dock i fyrtioårsåldern men helt underbara människor som jag kan umgås med i hästsammanhang .
Det kommer inte bli lätt men det är väl bara att bita i det sura äpplet. :/

 

[Blueberry]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Det är bara surt en kort stund.

Sen väntar ju rena rama ljuvligheten
Eget boende, fokus på dig (och allt som är härligt med dig) och ingen tråkig kille som tar med än vad han ger.

 

[AVB]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Dumpa så fort du kan

 

[strawberrysylt]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Det låter som om du är tillsammans med honom för hans skull och inte för din egen/er bådas. Sjukt svårt verkligen att göra slut, men jag tror du vet att det är vad du vill. Lycka till.


//r

 

[Rouge]

Sv: Mitt livs svåraste val?

I höstas gjorde jag slut två ggr pga att jag insåg att det inte var såhär jag ville leva resten av mitt liv. Hade svårt att se en framtid, att förhållandet var på väg någonstans.

Jag älskar honom men det känns som att vi båda är värda mer. Men samtidigt är jag så galet rädd!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag är nu 26 år och kan ju inte stanna i ett förhållande som inte utvecklas...

Om det vore någon annan som hade skrivit det här, vilka råd skulle du ge spontant då?

Om jag tolkade det du skrev rätt nu så känner du att inget av det du behövde har förbättrats sedan i höstas? Har bristen på känsloyttringar från din sambos sida funnits där hela tiden, eller är det något som har förändrats i ert förhållande? Om det har varit så hela tiden, varför upplever du att det är jobbigare nu?

Innerst inne tror jag att du vet vad som är rätt för dig, och det låter inte som att det blir ett förhastat beslut oavsett vad du bestämmer dig för. Det är självklart mycket viktigt att ta hänsyn till andras känslor, men kör inte över dig själv för den skull! Slänger in ett citat från John Lennon (?) som jag hade som mantra för mig själv efter ett jobbigt uppbrott: "Everything will be okay in the end. If it's not okay, it's not the end"

 

[Vira]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Åh, du har så rätt. Det vet jag ju egentligen.. Jag menade mest att jag inte vet vart jag ska ta vägen om jag gör slut. Om jag ska bo kvar här, eftersom att jag har fast jobb och bra stall men inte så mycket vänner och inte min familj. Absolut inte att det skulle väga upp ett dåligt förhållande.
Jag tror absolut vi har vuxit isär, jag har mognat väldigt mycket mer än honom. Jag uppskattar inte samma saker som han gör.
Tack för din input!

Du behöver kanske inte bestämma allt på en gång? Om du först gör slut och flyttar till ett eget boende på orten kan du ju sedan, när du har "landat" i det nya, bestämma om du vill stanna kvar eller flytta .

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Tack för allas input!
Ni har rätt i att jag egentligen redan bestämt mig och jag måste bryta för min skull.

Men hur gör jag slut, det tar emot. Jag tror inte ens att han anar vad som är på väg.

Som du skriver Vira så är nog det bästa att bo kvar här ett tag innan jag bestämmer mig för framtiden.

 

[pepp]

Sv: Mitt livs svåraste val?

+ en på den.
Jag tror att när man väl har börjat tänka "ska jag göra slut?", "vill jag vara med honom?" då är det inte rätt.
Har gjort samma misstag med att gå tillbaka till ett ex, just för att han blev så ledsen... det var mer att man fick dåligt samvete...

Det är skitsvårt att göra slut, att ta upp det.
Jag gjorde som så att jag tog upp det när vi låg i sängen och så frågade jag "tycker du vi har haft det bra den senaste tiden?" båda var överens att så var inte fallet...

Skickar styrkekramar

 

[Passion]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Jag håller med alla andra. Varje gång jag har känt som du har det varit det rätta att göra. Är man kär och nöjd går man inte och funderar på att göra slut...
Du kommer kanske att ångra dig ibland just efteråt pga omställningen men jag tror faktiskt inte att han är rätt för dig och det du kommer sakna kanske inte honom utan tryggheten.

Skulle det vara viktigt för honom att visa att han älskar dig skulle han göra det med pussar, ord och vilja umgås.

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Ni är så kloka!
Tack! Tar det när vi går och lägger oss. Håller tummarna att det inte blir som sist då han grät hela natten..

Passion: Du har nog rätt i att jag kommer sakna tryggheten i första hand, det blir ju en stor omställning.

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Igår kväll frågade jag honom om han tyckte vårt förhållande var bra nu, fick svaret jag var rädd för. Ja, det tyckte han.
Jag förklarade att detta tyvärr inte räcker för mig, jag vill ha mer. Han sa i princip ingenting förutom att han blev förvånad, han var inte beredd på detta. Jag tror att han blev arg, verkade så på hur han öppnade och stängde dörrarna.

Jag har anmält mitt intresse på en etta i samma lägenhetshus vi bor i nu, men den blir ledig först i maj..

 

[Blueberry]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Bra att du har tagit snacket

Och att han tyckte att förhållandet var bra innebär att han alltså anser att ett förhållande ska vara så som ert förhållande är (eller har varit), och då har ni ju inte alls samma grund att stå på eller samma bild av hur ett bra förhållande är.

Kolla runt bland fler hyresvärdar - jag tror att samma hus kan kännas lite för nära.

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Ja, jag vet att han inte kan ge mig mer.. Utan att det funkar bra för honom.

Ska kolla runt efter fler lägenheter. Det är lite för hundens skull som samma hus hade varit bra, han är lite nervös. Men du kan ha rätt i att det blir för nära

 

[Modest]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Förstår att det är svinsvårt, du bryr dig ju om honom. Och man vill inte såra.
Men jag tror verkligen att det är rätt steg att ta, som det låter på det du skriver i alla fall.
Hoppas saker och ting blir lättare med tiden.

 

[Lillstrumpa]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Han tycker jag ger upp för lätt, men jag tycker inte det ska vara så lite förändring efter 4 månader som det är sen vi bestämde oss för att försöka.
Så nu är han ARG, säger att jag kan dra åt helvete och stormade ut ur lägenheten..
Fy fan för detta!

 

[Blueberry]

Sv: Mitt livs svåraste val?

Förstår att det är jobbigt!

Men han får väl vara arg då, om det är enda gången han visar känslor så är det ju en bra början för hans utveckling