Mitt hår trillar av.

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Ja, jag sa att dina anfall mest lät som ep medan doktorn trodde att det var panikångest eller något åt det hållet. I alla fall tills du hade gjort EEG:n som påvisade epilepsi.
Skryttant eller tant med alldeles för mycket fritid
Tolkningen är fri

Magoperationen har risker ja och rätt otrevliga komplikationer om man har otur. Det handlar ändå bara om mängden mat. Att minska matsäck gör att hungerskänslor inte blir lika jobbiga men annars så får man ju äta som om man vore opererad och stå ut om man känner hunger.
Man får fråga sig vilken risk som är störst och väga dessa mot varandra. Vet människor som varit nöjda men även människor som fått jobbiga komplikationer som de får leva med resten av sitt liv.
Inget man bestämmer sig över en kafferast precis.

Men att äta som om man vore opererad, skulle det funka? Det borde jag testa!

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Kan PSOS ligga bakom din önskan att bli av med dina bröst?

Hur menar du? Jag tror inte att det har någon koppling. Fast jag vet förstås inte, för jag kan inget om det!

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Det finns en medicin som heter Androcur, den minskar på testosteronet men jag vet inte om man kan använda den så som du tänker.

Sen finns det väl p-piller som används vid PCOS men om det har inverkan på vikten vet jag ej.

Jo p-piller läste jag om, men det kan jag inte ta eftersom jag har släkt som fått blodproppar, så det är inte önskvärt.

Jag tänkte mer att det är det högre testosteronet som är boven, enligt gyn, och om man sänker det så tänkte jag att det borde vara lättare att gå ner i vikt.

Androcur, ska kolla upp den.

 

[Laa]

Sv: Mitt hår trillar av.

Det var ju inte ett inlägg jag ville ha

Varför vill du inte att din sambo opererar sig och varför vill inte han? Om du vill svara alltså Visst är det bra att ha fått en diagnos, men jag hade så klart hoppats på en lösning som vore lättare.
Jag vill verkligen inte operera mig. Betyder det att jag lika bra ska ge upp?

Jag har smakat en sådan shake, med päronsmak. Jag går hellre hungrig, det smakade pulver/papper/ lite päron på ett äckligt sött vis. Det vände sig i magen när jag kände lukten efter att ha försökt dricka några klunkar.

Det var en gynekolog jag var hos. Det tog inte många minuter att ställa diagnosen faktiskt. Jag undrar vad hon egentligen såg. Men jag blev så paff att jag glömde fråga vidare. Och jag befinner mig inte på det ställer mer än absolut nödvändigt.

Sorry

Ang min sambo: vi har faktiskt inte diskuterat så djupt varför han själv inte vill opereras, min gissning är att iom att han (ännu) inte har några större problem än att hitta kläder, så ser han inte övervikten som något reellt farligt. Vilket ju inte är sant. Men iom att han ändå vill gå ner i vikt, så kämpar vi på med ffa att få till motionen. Vilket funkar sådär. Gissningsvis kommer det att sluta med en operation inom 10 år oavsett vad vi gör, men det är lite strutsmetod just nu.
Min inställning är krass: oskuret är bäst i de allra flesta situationer. Är du inte opererad kan du inte drabbas av operationskomplikationer. I mitt jobb ser jag ju ffa de personer där något går snett, och jag blir ju självklart färgad av det. Trots att jag vet att de flesta inte får sådana problem så är det ju problemen jag stöter på. (Jag skulle på mig själv undvika operation i den mån det går, men det är ju inte alltid möjligt, och ibland är operation det lämpligare alternativet ur säkerhetssynpunkt, trots risken för komplikationer. Allt utifrån situation.)
Och iom att gatric bypass är ett permanent ingrepp, där man ännu inte hunnit se långtideffekterna (iom att operationsmetoden inte funnits så länge), känner jag mig lite osäker. Hur kommer det egentligen att fungera när man är 80 år? Å andra sidan lever man inte så länge om man fortsätter ha sin stora övervikt (BMI>45), så vad är alternativet? Det filosoferas rätt mycket om just gastric bypass på min klinik, iom att vi tycker att en hel del patienter opereras som inte borde (tex patienten som på narkosbedömningen innan operation frågade narkosdoktorn hur snart han skulle kunna äta pizza igen efter operationen...), och att det är så otroligt många unga personer som opereras (födda på sent 80-tal är inte ovanligt...).

Du ska INTE ge upp, du kan mycket väl hitta en metod för viktnedgång som fungerar för dig och som inte är operation (och inte ens operation är 100%igt, det är en del som går upp igen...). Det är ju det eviga mantrat energi in och energi ut, och det är inte enkelt på något sätt, det handlar ju om att bryta vanor. Jag är övertygad om att du provat många metoder men det gäller ju att fortsätta försöka.

Ang vad gynekologen såg på ultraljudet: precis det som sjukdomsnamnet säger. Polycystiska ovarier, dvs massor med "blåsor" på äggstockarna. Min tanke var inte att du skulle bli undersökt igen, utan att ni skulle ha en diskussion, för du har ju uppenbart fler frågor, och här på buke kan du inte få exakta svar utifrån just din situation. Ring och boka en samtalstid, kanske kan gå med telefontid om du inte vill gå dit

 

[Badger]

Sv: Mitt hår trillar av.

Skryttant!!!

Visst känns det bra att ha fått en diagnos på det, men jag blev besviken när hon sa att jag inte kommer gå ner i vikt på annat sätt än genom en magoperation. Att jag gått ner 3 kg nu är inget konstigt, man pendlar ju i vikt varje månad, sa hon. Jag ska absolut inte väga mig varje vecka för de här kg spelar ingen roll- jag lär inte kunna gå ner i vikt utan magoperation. Hon var envis på den punkten.
Jag känner mest att jag hellre är tjock och fet än gör en sådan operation. Visst lockar det att vara smal, men för att få en sådan operation måste jag ju gå ner i vikt typ 10 kg först. Och om jag kan göra det innan operation då betyder ju det jag KAN gå ner i vikt?!


Visst borde det funka om jag ger mig fan på det?

Tycker väl du kan googla pcos och gå ned i vikt. Jag tex fick upp det här från 1177

Behandling

Det går inte att bli helt fri från PCOS men det går att behandla de besvär man får. För många som har övervikt och PCOS räcker det att gå ner några kilo för att återställa hormonbalansen och få igång menstruationerna.

Tycker att om det verkligen är helt omöjligt att gå ned i vikt borde de skrivit det istället.
http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

vidare

Om man är överviktig, vilket är vanligt om man har PCOS, är det bra att försöka gå ner i vikt. Det kan i sig göra att mensen blir regelbunden. Det kan även göra att hårväxten på kroppen minskar. Det minskar också risken för att man ska få följdsjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt senare i livet.

Det kan räcka med att man går ner bara några kilo för att hormonbalansen ska normaliseras så att menstruationerna kommer i gång. Men det kan vara svårt att gå ner i vikt, särskilt när man har PCOS, eftersom hormonrubbningen gör att aptiten stimuleras. Det kan gå lättare om man deltar i ett program för viktminskning. Som alltid när man går ner i vikt är det avgörande att fortsätta sin ändrade livsstil för att kunna hålla vikten.

Ett annat sätt att underlätta viktnedgången är att äta p-piller. P-piller motverkar effekten av testosteron så att hormonrubbningen balanseras. Om man lider av fetma kan en magsäcksoperation ibland vara det enda som har effekt.

"Kan ibland vara" och är "enda sättet" är ju lite olika sätt att se det.

Om man av någon anledning inte kan eller vill använda p-piller eller Diane finns annan behandling som har en viss effekt. Det vanligaste är behandling med läkemedel som innehåller spironolakton, som motverkar testosteron. Spironolakton sänker blodtrycket något, men har inga allvarliga biverkningar.

För att motverka kroppsbehåring, lustigt nog sägs ingenting alls på sidan om mindre hår. Jättekonstigt om du frågade efter medel som sänkte testosteron och så gav de inte ens informationen från sjukvårdsrådgivningen, men det kanske finns ngn orsak till att det inte går. Kombinerade p-piller och Diane är tydligen bäst för att fixa hormoner och gå ned i vikt men båda ökar risken för blodproppar.

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Sorry

Ang min sambo: vi har faktiskt inte diskuterat så djupt varför han själv inte vill opereras, min gissning är att iom att han (ännu) inte har några större problem än att hitta kläder, så ser han inte övervikten som något reellt farligt. Vilket ju inte är sant. Men iom att han ändå vill gå ner i vikt, så kämpar vi på med ffa att få till motionen. Vilket funkar sådär. Gissningsvis kommer det att sluta med en operation inom 10 år oavsett vad vi gör, men det är lite strutsmetod just nu.
Min inställning är krass: oskuret är bäst i de allra flesta situationer. Är du inte opererad kan du inte drabbas av operationskomplikationer. I mitt jobb ser jag ju ffa de personer där något går snett, och jag blir ju självklart färgad av det. Trots att jag vet att de flesta inte får sådana problem så är det ju problemen jag stöter på. (Jag skulle på mig själv undvika operation i den mån det går, men det är ju inte alltid möjligt, och ibland är operation det lämpligare alternativet ur säkerhetssynpunkt, trots risken för komplikationer. Allt utifrån situation.)
Och iom att gatric bypass är ett permanent ingrepp, där man ännu inte hunnit se långtideffekterna (iom att operationsmetoden inte funnits så länge), känner jag mig lite osäker. Hur kommer det egentligen att fungera när man är 80 år? Å andra sidan lever man inte så länge om man fortsätter ha sin stora övervikt (BMI>45), så vad är alternativet? Det filosoferas rätt mycket om just gastric bypass på min klinik, iom att vi tycker att en hel del patienter opereras som inte borde (tex patienten som på narkosbedömningen innan operation frågade narkosdoktorn hur snart han skulle kunna äta pizza igen efter operationen...), och att det är så otroligt många unga personer som opereras (födda på sent 80-tal är inte ovanligt...).

Du ska INTE ge upp, du kan mycket väl hitta en metod för viktnedgång som fungerar för dig och som inte är operation (och inte ens operation är 100%igt, det är en del som går upp igen...). Det är ju det eviga mantrat energi in och energi ut, och det är inte enkelt på något sätt, det handlar ju om att bryta vanor. Jag är övertygad om att du provat många metoder men det gäller ju att fortsätta försöka.

Ang vad gynekologen såg på ultraljudet: precis det som sjukdomsnamnet säger. Polycystiska ovarier, dvs massor med "blåsor" på äggstockarna. Min tanke var inte att du skulle bli undersökt igen, utan att ni skulle ha en diskussion, för du har ju uppenbart fler frågor, och här på buke kan du inte få exakta svar utifrån just din situation. Ring och boka en samtalstid, kanske kan gå med telefontid om du inte vill gå dit

Jag tänker som din sambo lite- jag har inga egentliga problem med min vikt. Inget fysiskt, mer än att jag tycker att jag är ful. De problem och sjukdomar jag har har jag inte pga min vikt och de hade jag haft även om jag väg 50 kg. På så vis känns det konstigt när man pratar om framtidens risker osv. Nu är jag inte dummare än att jag tror på att det är sant att det är förenat med flera risker att vara fet, men det känns inte så nära.

Jag tänker samtidigt som du. Att skära i kroppen på det viset känns inte bra. Precis exakt det du skriver brukar jag säga! Vi vet ju inte hur man skulle må om 20 år efter en sådan operation. Jag har oerhört svårt för att tänka mig att vi i dag kan säga med så stor säkerhet att en sådan operation är jättebra att göra. Det sa man ju också om operationerna för 20 år sedan och enligt gyn jag var hos så var de inte så bra.

Vad för komplikationer ser du i ditt jobb?

Nej jag har inte provat så många metoder egentligen. Den jag provar nu är en helt vanlig tallriksmodell. Äta nyttigt och varierat och normala portioner och så äta 5 gånger per dag. DÄR har vi mitt största problem, jag äter vanligtvis för få gånger per dag och då helst macka istället för nåt annat. Så nu äter jag 5 gånger per dag så gott jag kan, jag glömmer mig ibland. och jag äter nyttigt och försöker tänka på vad som är lagom. Det är därför jag gått ner i vikt, tror jag, för jag vägrar tro att det inte betyder något.

Vore nog en god idé med telefontid med läkaren. Har några frågor av det privata slaget som jag skulle frågat henne men glömde bort där. Hon var sen och stressad vilket också påverkade mig.

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Tack, Badger Jag såg också det när jag googlade.
När jag frågade läkaren om vad man kan göra åt det så avbröt hon innan jag ställt frågan helt och sa det där om viktoperation. För henne var... är en sådan operation det enda riktiga, så hon sa inget annat som alternativ.

Jag funderar på det med p-piller och så. Det kanske borde funkar. Men jag är så väldigt väldigt rädd för blodproppar.

 

[Tessanium]

Sv: Mitt hår trillar av.

Jaha välkommen i pcos-klubben dådå, inte så roligt kanske men du är definitivt inte ensam!!!!

(Jag har bara snabbgranskat tråden så jag kanske upprepar ngt)

Var var du på gyn ngnstans??? Man blir ju mörkrädd :O
Så typiskt att inte få svar på sina frågor om ämnet, gör mig så arg för man vill ju gärna veta vad som händer med en men tydligen händer detta ofta .
Om du vill veta mer om pcos ska du försöka läsa på amerikanska sidor, deras forskning och vetenskap är ljusår före dom svenska när det gäller pcos.

Ang. vikten finns det dom som avråder op., varför är jag inte riktigt på det klara med men pcos är ett metabolisk (stavning) syndrom och tydligen har det ngn inverkan...
Mest rekommenderat är en lågkolhydratisk och glutenfri kost men som allting annat är det inte för alla men jag skulle starkt rekommendera dig att prova .

Finns även ngt som heter metformin, tror det är för diabetiker, som hjälper pcos-folk att tappa vikt....

Finns även grupper på facebook där man kan fråga och få reda på mycket, bra att få se att man kan vara så olika i sina symptomer.

Tycker också att du ska försöka kolla upp om det finns ngn annan gyn som kan pcos, för den du gick hos verkar ju inte inge ngt förtroende tyvärr .

Ursäkta kort och rörigt inlägg, är på väg ut men var tvungen att svara ;-)

P.s: Ja min pappa är en snälling ;-)

 

[Laa]

Sv: Mitt hår trillar av.

....Vad för komplikationer ser du i ditt jobb?
....

I princip inga som är specifika för gbs, utan de som är risker för alla bukoperationer: infektioner, blodproppar, sår som spricker upp, läckage på stället där de sytt ihop tarmarna, sammanväxningar mellan tarmar som ger tarmvred osv. Som jag har förstått det är inte risken större vid en gbs, men just de fallen minns jag tydligare, iom att det är unga människor (förhållandevis iaf ). Sen finns det ju komplikationer relaterade till övervikten i sig; luftvägsproblem ffa.
Har träffat på en riktigt riktigt allvarlig komplikation (specifik för gbs), som jag inte känner att jag kan skriva om av sekretesskäl (så ovanlig komplikation att det går att identifiera patienten om man stött på honom eller henne). Det gick inte bra för patienten.

Hemsk läsning, men för de allra flesta går det ju bra, iaf på några års sikt, framtiden få utvisa resten.

 

[Badger]

Sv: Mitt hår trillar av.

Vitaminbrist?

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Jaha välkommen i pcos-klubben dådå, inte så roligt kanske men du är definitivt inte ensam!!!!

(Jag har bara snabbgranskat tråden så jag kanske upprepar ngt)

Var var du på gyn ngnstans??? Man blir ju mörkrädd :O
Så typiskt att inte få svar på sina frågor om ämnet, gör mig så arg för man vill ju gärna veta vad som händer med en men tydligen händer detta ofta .
Om du vill veta mer om pcos ska du försöka läsa på amerikanska sidor, deras forskning och vetenskap är ljusår före dom svenska när det gäller pcos.

Ang. vikten finns det dom som avråder op., varför är jag inte riktigt på det klara med men pcos är ett metabolisk (stavning) syndrom och tydligen har det ngn inverkan...
Mest rekommenderat är en lågkolhydratisk och glutenfri kost men som allting annat är det inte för alla men jag skulle starkt rekommendera dig att prova .

Finns även ngt som heter metformin, tror det är för diabetiker, som hjälper pcos-folk att tappa vikt....

Finns även grupper på facebook där man kan fråga och få reda på mycket, bra att få se att man kan vara så olika i sina symptomer.

Tycker också att du ska försöka kolla upp om det finns ngn annan gyn som kan pcos, för den du gick hos verkar ju inte inge ngt förtroende tyvärr .

Ursäkta kort och rörigt inlägg, är på väg ut men var tvungen att svara ;-)

P.s: Ja min pappa är en snälling ;-)

Nej jag har förstått att jag inte är ensam om pcos. Tur det! Jag var i en stad här i närheten, har varit hos henne förut och som jag skrev förut är hon en barsk äldre kvinna som jag knappt vågar säga bu eller bä till

Tack för tipset om amerikanska sidor och om kosten, det ska jag kolla in! Bra att veta!

Jag får kanske försöka få in ett besök till annan läkare, funkar metformin vore det ju bra. Men det ges för att tappa vikt enbart eller vet du hur det funkar?


P.s Hälsa pappa! (om han lever förstås )

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

I princip inga som är specifika för gbs, utan de som är risker för alla bukoperationer: infektioner, blodproppar, sår som spricker upp, läckage på stället där de sytt ihop tarmarna, sammanväxningar mellan tarmar som ger tarmvred osv. Som jag har förstått det är inte risken större vid en gbs, men just de fallen minns jag tydligare, iom att det är unga människor (förhållandevis iaf ). Sen finns det ju komplikationer relaterade till övervikten i sig; luftvägsproblem ffa.
Har träffat på en riktigt riktigt allvarlig komplikation (specifik för gbs), som jag inte känner att jag kan skriva om av sekretesskäl (så ovanlig komplikation att det går att identifiera patienten om man stött på honom eller henne). Det gick inte bra för patienten.

Hemsk läsning, men för de allra flesta går det ju bra, iaf på några års sikt, framtiden få utvisa resten.

Här rabblar du just upp en anledning till att jag också säger nej!

Usch!!!

 

[Laa]

Sv: Mitt hår trillar av.

Vitaminbrist?

Självklart, men dem träffar inte jag på som narkosläkare

 

[Laa]

Sv: Mitt hår trillar av.

Här rabblar du just upp en anledning till att jag också säger nej!

Usch!!!

Jo, det är risker med alla operationer, så är ju verkligheten. Man får väga riskerna med operationen mot fördelarna, och överväger nackdelarna så är det ingen (vettig...) läkare som ens rekommenderar operation. Eller skulle godkänna det om patienten själv krävde en (sånt förekommer också ).
Oavsett hoppas jag du lyckas få bra hjälp, Metformin lät ju som en lovande möjlighet.

 

[Tessanium]

Sv: Mitt hår trillar av.

Vad jag förstår det som är Metformin ngt som hjälper till med insulin-biten och kan då sänka testosteronet.
Jag ska själv leta upp en gyn som kan lite mer om pcos här i småland och fråga om metforminen.
Det är inte lätt att hitta bara så där tyvärr, får väl ta mig i kragen och ringa kvinnokliniken och fråga om dom vet ngn .
När jag bodde i skåne gick jag till speciallisthuset i din och min gamla hemkommun, tyckte dom var helt ok

Ska hälsa pappa ;-)

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Jo, det är risker med alla operationer, så är ju verkligheten. Man får väga riskerna med operationen mot fördelarna, och överväger nackdelarna så är det ingen (vettig...) läkare som ens rekommenderar operation. Eller skulle godkänna det om patienten själv krävde en (sånt förekommer också ).
Oavsett hoppas jag du lyckas få bra hjälp, Metformin lät ju som en lovande möjlighet.

Jag har en liten känsla av att läkare nog är lite FÖR väl inställda på sådana operationer, vissa läkare kanske. Personligen tycker inte jag att det för mig är så att fördelarna överväger riskerna, just nu har jag inga problem av min vikt och ingen vet hur mycket problem jag kommer att få¨. Det kan mycket väl vara så att en operation ger mig mer problem än vad min övervikt någonsin skulle göra, och det känns så riskabelt, och dessutom att leva på det viset, som om jag vore opererad vilket jagi nte alls gillar tanken på, Jag tror inte det är värt det faktiskt.

Nu tänkte jag högt också så du behöver inte käna dig angripen eller så

Men du, du som själv är läkare, du vet ju hur svårt det kan vara att få en läkare att gå den vägen man vill att den ska gå Tex att få en läkare att skriva ut Metformin till mig. Jag försöker att inte vara negativ men med tanke på att det bara fanns operation i gyns huvud så känns det som en omöjlighet att få testa något annat

Kan jag vända mig till min vanliga husläkare för att få prata om Metformin och försöka få det utskrivet?

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Vad jag förstår det som är Metformin ngt som hjälper till med insulin-biten och kan då sänka testosteronet.
Jag ska själv leta upp en gyn som kan lite mer om pcos här i småland och fråga om metforminen.
Det är inte lätt att hitta bara så där tyvärr, får väl ta mig i kragen och ringa kvinnokliniken och fråga om dom vet ngn .
När jag bodde i skåne gick jag till speciallisthuset i din och min gamla hemkommun, tyckte dom var helt ok

Ska hälsa pappa ;-)

Jag gick nu också till specialisthuset i din och min gamla hemkommun, fick remiss dit.

Har du många besvär av pcos? Hur länge har du vetat om det? Fick du barn lätt? Förlåt nyfikna frågor.

Gyn sa att det är bra att jag fick mina barn tidigt och att det är tur jag itne ska ha fler, för det kan bli lite svårt. Typ.

 

[Laa]

Sv: Mitt hår trillar av.

Jag har en liten känsla av att läkare nog är lite FÖR väl inställda på sådana operationer, vissa läkare kanske. Personligen tycker inte jag att det för mig är så att fördelarna överväger riskerna, just nu har jag inga problem av min vikt och ingen vet hur mycket problem jag kommer att få¨. Det kan mycket väl vara så att en operation ger mig mer problem än vad min övervikt någonsin skulle göra, och det känns så riskabelt, och dessutom att leva på det viset, som om jag vore opererad vilket jagi nte alls gillar tanken på, Jag tror inte det är värt det faktiskt.

Nu tänkte jag högt också så du behöver inte käna dig angripen eller så

Men du, du som själv är läkare, du vet ju hur svårt det kan vara att få en läkare att gå den vägen man vill att den ska gå Tex att få en läkare att skriva ut Metformin till mig. Jag försöker att inte vara negativ men med tanke på att det bara fanns operation i gyns huvud så känns det som en omöjlighet att få testa något annat

Kan jag vända mig till min vanliga husläkare för att få prata om Metformin och försöka få det utskrivet?

Känner mig inte påhoppad på något sätt, känn dig fri att filosofera och fundera högt
Ja, det där med att få andra att göra som man själv vill är ju inte helt enkelt (löser det med att skriva ut själv... inte en helt optimal lösning *ska ta tag i att få en ny vc-doktor*). Men du vet inte innan du frågat, och självklart kan du vända dig till din husläkare, men det är inte säkert att han/hon känner sig bekväm med att skriva ut preparatet på en indikation han/hon kanske inte är van vid. Beroende på tids- och intressemässiga aspekter kan du få husläkaren att 1: läsa på och skriva ut preparatet, 2: läsa på och vägra skriva ut preparatet för att det inte finns forskning nog/någon konstig biverkan har rapporterats, what ever, 3: remittera dig vidare till en *tada* gynekolog eller 4: säga nej och så händer inget mer. Börja med gynekologen och prata med husläkaren i andra hand. Det är inte omöjligt att gynekologen faktiskt går att prata med, ibland är de av den mänskliga rasen

 

[Enya]

Sv: Mitt hår trillar av.

Känner mig inte påhoppad på något sätt, känn dig fri att filosofera och fundera högt
Ja, det där med att få andra att göra som man själv vill är ju inte helt enkelt (löser det med att skriva ut själv... inte en helt optimal lösning *ska ta tag i att få en ny vc-doktor*). Men du vet inte innan du frågat, och självklart kan du vända dig till din husläkare, men det är inte säkert att han/hon känner sig bekväm med att skriva ut preparatet på en indikation han/hon kanske inte är van vid. Beroende på tids- och intressemässiga aspekter kan du få husläkaren att 1: läsa på och skriva ut preparatet, 2: läsa på och vägra skriva ut preparatet för att det inte finns forskning nog/någon konstig biverkan har rapporterats, what ever, 3: remittera dig vidare till en *tada* gynekolog eller 4: säga nej och så händer inget mer. Börja med gynekologen och prata med husläkaren i andra hand. Det är inte omöjligt att gynekologen faktiskt går att prata med, ibland är de av den mänskliga rasen

Ja man skulle varit läkare ibland känner jag

Gynekologen jag har ÄR ju bra, och säkert mycket vänlig och mänsklig som person också! Men hon är ju så där barsk, har ett bestämt kroppspåk och människor som är som hon gör mig nervös och får mig att backa och jag får svårt för att prata med dem, att säga att jag blir rädd är inte helt rätt ord. Samtidigt är det inte helt fel ord heller egentligen. Så jag ville slippa och gå till husisen istället, som visserligen är en äldre man. Men du har rätt, jag måste prata med henne om det här! Jag får samla mod! Och så får jag be henne att inte prata om operation med mig för det vill jag inte diskutera.

 

[Laa]

Sv: Mitt hår trillar av.

Sedär, du har en plan Försök med telefontid, då blir du ju av med kroppsspråket som faktor i obehaget. Lycka till