Min stora kärlek är en psykopat

[micaelathegreat]

Det kanske är samma kille?

Det är det inte.

Och jag förstår ju att det kanske är "roligt" för en utomstående men för de inblandade är det här fruktansvärt. Du kanske ska spara skämten till andra som inte är drabbade.

 

[Raderad medlem 6459]

Det kanske är samma kille?

Ingen risk .

 

[Raderad medlem 6459]

(och alltså, prata med niphredil , hennes "ex" var kanonstört)

Helt kokobäng!

 

[micaelathegreat]

Helt kokobäng!

Heeeeeeelt jävla livsfarligt kanongalen.

Och det är därför man ska ta det på allvar.

 

[MattiZ]

Ts jag förstår inte precis hur du känner men nästan. Jag var tsm med min stora kärlek i nästan 2,5år och så en dag(igår) så bara var det slut. Jag frågade om något hänt(då han varit lite avståndstagande/frånvarande ett litet tag) då gjorde han slut när jag frågade. Som en blix från klar himmel. Krossad i tusen bitar och jag fick förklaringen, jag känner inget längre, jag vågade inte slösa år på dig som på mitt ex, jag ångrar inget och ja att han tänkt igenom det noga sa han.

Jag känner migtom, förbannad, mållös och helt jävla förstörd. Mitt liv är här hos honom! Vi har så mkt gemensamt som bara försvinner. Alla våra vänner är hans vänner osv osv. Nu måste jag omställa hela mitt liv.. Usch går sönder, varför ge någon hela sitt hjärta om de bara ska ta sönder det?????


Jag hoppas det löser sig för dig ts!!!

 

[Amha]

Det där med räkorna var ju en kul idé. Hade gärna sett en film på när paketet öppnas med direktsänd med länk för oss bukefalister.

Men på en lite mer seriös nivå. Jag trodde verkligen inte att sånt här händer på riktigt förrän jag började läsa om det på Buke och det verkar inte vara en heller utan ett flertal. Jisses alltså. Det får otrohet att likna en piss i havet. Stackars alla som råkat ut för detta! Vet inte ens vad man kan skriva för att stötta, jag har tänkt på tråden många gånger idag. Förjävligt beteende. Äckligt. Usch! Lev ut känslorna men samtidigt tänker jag att du kanske kan se positivt på att ni inte hann skaffa barn.

 

[elefanten]

Usch vad hemskt! Förstår verkligen att du mår piss, det är liksom två delar i det; dels att förlora sin stora kärlek (vilket är hemskt nog) men också känna sig så lurad och förd bakom ljuset. Jag har dejtat en spansk kille typ 2 månader som sen visade sig vara gift, han ljög verkligen om allt och var sjukt störd. Det var jättejobbigt när det kom fram och då var jag inte ens kär i honom. Bara den där känslan att bli så lurad av någon... stor kram!

 

[mandalaki]

Ts jag förstår inte precis hur du känner men nästan. Jag var tsm med min stora kärlek i nästan 2,5år och så en dag(igår) så bara var det slut. Jag frågade om något hänt(då han varit lite avståndstagande/frånvarande ett litet tag) då gjorde han slut när jag frågade. Som en blix från klar himmel. Krossad i tusen bitar och jag fick förklaringen, jag känner inget längre, jag vågade inte slösa år på dig som på mitt ex, jag ångrar inget och ja att han tänkt igenom det noga sa han.

Jag känner migtom, förbannad, mållös och helt jävla förstörd. Mitt liv är här hos honom! Vi har så mkt gemensamt som bara försvinner. Alla våra vänner är hans vänner osv osv. Nu måste jag omställa hela mitt liv.. Usch går sönder, varför ge någon hela sitt hjärta om de bara ska ta sönder det?????


Jag hoppas det löser sig för dig ts!!!

Visst är det ofta helt vidrigt, sorgligt och hemskt att bli dumpad. Men: det är inte i närheten av vad TS varit med om. Hon har blivit 200 procent chockartat grundlurad. Det spelar i en helt egen division.

 

[Remmer]

Det där med räkorna var ju en kul idé. Hade gärna sett en film på när paketet öppnas med direktsänd med länk för oss bukefalister.

Men på en lite mer seriös nivå. Jag trodde verkligen inte att sånt här händer på riktigt förrän jag började läsa om det på Buke och det verkar inte vara en heller utan ett flertal. Jisses alltså. Det får otrohet att likna en piss i havet. Stackars alla som råkat ut för detta! Vet inte ens vad man kan skriva för att stötta, jag har tänkt på tråden många gånger idag. Förjävligt beteende. Äckligt. Usch! Lev ut känslorna men samtidigt tänker jag att du kanske kan se positivt på att ni inte hann skaffa barn.

Ja, se det positivt TS. Du kan börja om.

 

[AraSlei]

Men bästa @lovely_piff !
Vad är det för en vidrigt sjuk jävla människa du råkat ut för - fy fan rent ut sagt!
Hör av dig om jag kan hjälpa till med något eller om du bara vill prata

 

[Vallmo]

Ja, se det positivt TS. Du kan börja om.

Vilken bra ide! Precis vad Ts behöver.
Not!
Det är väldigt svårt att förstå hur du tänker.

 

[Jens]

Som andra skrivit, håll dig borta från sådana personer. Du skadar bara dig själv till slut.

 

[Sporthorse]

Herregud det var det sjukaste jag läst på länge! Det finns verkligen märkligt folk där ute. Fattar inte hur han tänkte? Bra att du kom på honom och som du skriver, försök se det positiva även i mörka stunder.
Vet inte riktigt vad jag kan råda dig, men jag tror inte att du ska ändra för mycket i ditt liv utan att tänka igenom ev flytt osv först. Det kan vara bra att prata med en kurator eller liknande för att gå vidare. Lätt att man vill fly men kom ihåg att det inte är du som ska fly eller skämmas, det där är enbart hans fel. Jag tror att det är svårt att förstå hur manipulativa vissa människor kan vara för folk som aldrig råkat ut för dessa själv.

Hade en person i mitt liv som ställde folk emot varandra och försökte spela ut oss mot varandra. Det tog ett bra tag innan vi kom på vad hen sysslade med.

Så var stark!

 

[Azalea]

Som andra skrivit, håll dig borta från sådana personer. Du skadar bara dig själv till slut.

Lägger du över det på TS??? Det är ju fan komplett omöjligt att veta vilka sånna där personer är på förhand, och varför i hela friden tror du att man skulle utsätta sig för det frivilligt.

 

[Singoalla]

Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt konto, men kom på att jag bryr mig inte om folk vet vem jag är. Jag är inte skurken i den här historien och jag tänker inte skämmas. Jag kan fortfarande inte förstå den mardrömmen som är mitt liv helt plötsligt. För tre veckor sen var jag lyckligare än någonsin och sen rasade hela världen samman.

För lite mer än två år sedan så mötte jag min pojkvän ute. Vi började dejta direkt och jag skulle egentligen flytta ifrån staden men valde att stanna kvar på grund av honom. Jag föll direkt och vi var oskiljaktiga, jag flyttade i stort sett in i hans lägenhet och när han var ute och reste eller jag var borta så pratade vi i telefon eller på whatsapp hela tiden. Hans stora intresse var att resa och han var iväg mycket. Han är ifrån Spanien så han reste hem ganska ofta också.
I två år så var vi ett par, och jag var fruktansvärt lycklig. Han var min bästa vän, min klippa och känslorna förminskades aldrig. Han var otroligt stöttande, kärleksfull och gullig. Jag hade fjärilar i magen i två år när jag skulle träffa honom. Jag hade nycklar till hans lägenhet och vi sågs ungefär 3-5 gånger i veckan. Allting verkade normalt. Det fanns några saker som jag nu inser va konstigt, men för tillfället verkade ha logiska förklaringar och jag litade hundra procent på honom. T.ex. var han alltid på telefonen, och hade den alltid med sig vart han än gick (t.ex. på toaletten), han var väldigt privat av sig men han berättade det redan från början att det var sån han var. Och jag skulle aldrig komma på att lägga upp bilder på oss på facebook eller liknande, och det visste han. Tyckte det var konstigt när vi mötte hans kompisar att han aldrig verkade berätta saker för dom, men tänkte att det var typiskt killar.
Och den konstigaste saken var ju att jag aldrig fick träffa hans familj. Men han hade förklaringar på allt och vi gjorde flera gånger planer för att åka dit men nånting hände hela tiden och vi fick skjuta på det.

I Mars flyttade han till London för jobbet, och jag sökte in på skola där och planerade att flytta dit i sommar. Vi skulle äntligen bo tillsammans på riktigt och jag var där flera helger och hälsade på. Jag var så lycklig, vårt riktiga liv tillsammans skulle äntligen börja. Senaste månaden började han bete sig konstigt och vi pratade inte lika ofta. Jag ställde honom emot väggen och han sa att han mådde väldigt dåligt, han var pressad på jobbet, hade inga kompisar där och att distansen med mig slet väldigt på honom. Jag frågade om hans känslor för mig och våra framtidsplaner tillsammans fortfarande gällde och han svarade ja. Han behövde bara ha lite tid att komma tillrätta i London. Jag oroade mig massa för honom men stöttade honom och gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom.

För två och en halv vecka sedan kommer min bästa kompis hem till mig och säger att vi måste prata. Hon skakar och beter sig jättekonstigt. Hon tar upp en bild på en tjej och frågar om jag vet vem hon är, jag har ingen aning. Så säger hon att det är A (min pojkväns) andra flickvän.. Hon mötte en tjej ute som också kände honom men inte mig, som har mött hans andra tjej. Dom hade då träffats i 8 månader.
Sedan rullar lögn efter lögn efter lögn upp sig. Vi får tag i den andra tjejen, hon sitter då i min lägenhet i London med honom. Han hade fått oss båda två att säga upp lägenhet och jobb för att flytta dit med honom. Hon visste ingenting om mig.
Han ringer och spyr ut sig mer lögner, och är helt iskall. Inga känslor alls.
En av mina kompisar nämner då att hon när jag mötte honom hade hört någon säga att dom trodde han hade flickvän i Spanien, men att hon såklart trodde det var hans ex dom menade och berättade det aldrig för mig. Så jag går in på hon jag trodde var hans ex facebook sida och ser att hennes profilbild är tagen på samma ställe som min pojkväns. Jag fattar direkt att något inte stämmer och skickar ett meddelande och undrar hur hon känner honom. Hon svarar att dom varit tillsammans i 10,5 år.. Han försökte få henne att flytta till London också men hon ville inte då hon väntat på honom i Spanien i 5 år och gjorde slut för en månad sen..
Han har alltså varit ute och rest med henne under hela vårt förhållande och spenderat varje holiday med hennes familj. Han sa till mig att hennes namn var hans mammas namn, så när jag såg att M ringde eller skrev så tyckte inte jag det var konstigt. Jag pratar inte spanska så han satt och pratade med henne med mig i lägenheten.

Detta blev väldigt långt, men det är så mycket som kommit fram. Jag skulle kunna skriva hundra sjuka lögner och saker han gjort för att lyckats med det här. Hela vårt liv tillsammans var ett nät av lögner, ingen känner honom alls. Han var otroligt planerande och berättade oftast saker för mig innan jag hann tycka det var konstigt. Hans kompisar har täckt upp hans otrohet (ja han var inte bara otrogen med flickvännerna utan med massa tjejer så fort jag inte var runt), men visste inte hela historien. Men omkring 15 personer har vetat att han haft flera flickvänner och ingen har sagt nånting.. Jag blir så äcklad.
Han har ljugit för alla om allt, ingen verkar veta vem han är. Han är råpsykopat. Det finns inga känslor där alls. Han ringde mig en gång efter det och sa massa hemska saker till mig, allt för att flickvän nummer tre inte skulle lämna honom heller. Bland annat att han var med mig i två år för han hade tråkigt, inte för att han älskade mig. Efter det har han blockat mig överallt. Två år, borta på några sekunder.

Så nu sitter jag här utan att veta vad jag ska ta mig till. Förkrossad, chockad, förbannad och med hela livet i kras. Jag förstår fortfarande inte hur något av det är möjligt. Och jag saknar han jag var tillsammans med något fruktansvärt, men han finns ju inte. Så vad fan gör jag nu liksom?

(och kommentarer som går ut på att jag borde vetat eller liknande som får mig att må sämre kan ni gärna låta bli att skriva, jag mår redan sjukt kasst).

Men hjälp! Kära vän, vad är det för galning som du råkat ut för

Mitt bästa råd till dig är att hålla huvudet kallt, hur svårt det än är. Sörj, gråt, ta hjälp av dina vänner och familj, ventilera och prata. Bearbeta precis så mycket och länge som du behöver. Men håll dig borta från killen och hans vänner. I de påfrestande situationer som jag varit i så har jag i efterhand varit glad över att jag hållt huvet kallt och dragit mig tillbaka. Han behöver inte vara involverad i din process. Inte för att det låter som att det är någon risk, men en hjärtlig påminnelse. Jag vet hur lätt det är att vilja lyfta telefonen och skrika.

Du är stark och kommer ta dig igenom det här

 

[Jens]

Lägger du över det på TS??? Det är ju fan komplett omöjligt att veta vilka sånna där personer är på förhand, och varför i hela friden tror du att man skulle utsätta sig för det frivilligt.

Det är ju det jag säger, hon misstänker att han är psykopat och jag uppmanar henne att lämna sådana personer. Det håller du väl med om?

 

[Azalea]

Det är ju det jag säger, hon misstänker att han är psykopat och jag uppmanar henne att lämna sådana personer. Det håller du väl med om?

Men vad pratar du om, dom är inte ens ihop längre? Och jag tycker det står klart att TS inte är kontaktsökande mot honom, hon är förkrossad och söker stöd hos andra för att kunna ta sig vidare.

 

[Jens]

Men vad pratar du om, dom är inte ens ihop längre? Och jag tycker det står klart att TS inte är kontaktsökande mot honom, hon är förkrossad och söker stöd hos andra för att kunna ta sig vidare.

Nej hon frågade ju det i Trådstarten, det är det jag svarade på.

 

[BobberiBoo]

Nej hon frågade ju det i Trådstarten, det är det jag svarade på.

Men har du överhuvudtaget läst hela TS eller ens en liten del av tråden??

 

[phie]

Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt konto, men kom på att jag bryr mig inte om folk vet vem jag är. Jag är inte skurken i den här historien och jag tänker inte skämmas. Jag kan fortfarande inte förstå den mardrömmen som är mitt liv helt plötsligt. För tre veckor sen var jag lyckligare än någonsin och sen rasade hela världen samman.

För lite mer än två år sedan så mötte jag min pojkvän ute. Vi började dejta direkt och jag skulle egentligen flytta ifrån staden men valde att stanna kvar på grund av honom. Jag föll direkt och vi var oskiljaktiga, jag flyttade i stort sett in i hans lägenhet och när han var ute och reste eller jag var borta så pratade vi i telefon eller på whatsapp hela tiden. Hans stora intresse var att resa och han var iväg mycket. Han är ifrån Spanien så han reste hem ganska ofta också.
I två år så var vi ett par, och jag var fruktansvärt lycklig. Han var min bästa vän, min klippa och känslorna förminskades aldrig. Han var otroligt stöttande, kärleksfull och gullig. Jag hade fjärilar i magen i två år när jag skulle träffa honom. Jag hade nycklar till hans lägenhet och vi sågs ungefär 3-5 gånger i veckan. Allting verkade normalt. Det fanns några saker som jag nu inser va konstigt, men för tillfället verkade ha logiska förklaringar och jag litade hundra procent på honom. T.ex. var han alltid på telefonen, och hade den alltid med sig vart han än gick (t.ex. på toaletten), han var väldigt privat av sig men han berättade det redan från början att det var sån han var. Och jag skulle aldrig komma på att lägga upp bilder på oss på facebook eller liknande, och det visste han. Tyckte det var konstigt när vi mötte hans kompisar att han aldrig verkade berätta saker för dom, men tänkte att det var typiskt killar.
Och den konstigaste saken var ju att jag aldrig fick träffa hans familj. Men han hade förklaringar på allt och vi gjorde flera gånger planer för att åka dit men nånting hände hela tiden och vi fick skjuta på det.

I Mars flyttade han till London för jobbet, och jag sökte in på skola där och planerade att flytta dit i sommar. Vi skulle äntligen bo tillsammans på riktigt och jag var där flera helger och hälsade på. Jag var så lycklig, vårt riktiga liv tillsammans skulle äntligen börja. Senaste månaden började han bete sig konstigt och vi pratade inte lika ofta. Jag ställde honom emot väggen och han sa att han mådde väldigt dåligt, han var pressad på jobbet, hade inga kompisar där och att distansen med mig slet väldigt på honom. Jag frågade om hans känslor för mig och våra framtidsplaner tillsammans fortfarande gällde och han svarade ja. Han behövde bara ha lite tid att komma tillrätta i London. Jag oroade mig massa för honom men stöttade honom och gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom.

För två och en halv vecka sedan kommer min bästa kompis hem till mig och säger att vi måste prata. Hon skakar och beter sig jättekonstigt. Hon tar upp en bild på en tjej och frågar om jag vet vem hon är, jag har ingen aning. Så säger hon att det är A (min pojkväns) andra flickvän.. Hon mötte en tjej ute som också kände honom men inte mig, som har mött hans andra tjej. Dom hade då träffats i 8 månader.
Sedan rullar lögn efter lögn efter lögn upp sig. Vi får tag i den andra tjejen, hon sitter då i min lägenhet i London med honom. Han hade fått oss båda två att säga upp lägenhet och jobb för att flytta dit med honom. Hon visste ingenting om mig.
Han ringer och spyr ut sig mer lögner, och är helt iskall. Inga känslor alls.
En av mina kompisar nämner då att hon när jag mötte honom hade hört någon säga att dom trodde han hade flickvän i Spanien, men att hon såklart trodde det var hans ex dom menade och berättade det aldrig för mig. Så jag går in på hon jag trodde var hans ex facebook sida och ser att hennes profilbild är tagen på samma ställe som min pojkväns. Jag fattar direkt att något inte stämmer och skickar ett meddelande och undrar hur hon känner honom. Hon svarar att dom varit tillsammans i 10,5 år.. Han försökte få henne att flytta till London också men hon ville inte då hon väntat på honom i Spanien i 5 år och gjorde slut för en månad sen..
Han har alltså varit ute och rest med henne under hela vårt förhållande och spenderat varje holiday med hennes familj. Han sa till mig att hennes namn var hans mammas namn, så när jag såg att M ringde eller skrev så tyckte inte jag det var konstigt. Jag pratar inte spanska så han satt och pratade med henne med mig i lägenheten.

Detta blev väldigt långt, men det är så mycket som kommit fram. Jag skulle kunna skriva hundra sjuka lögner och saker han gjort för att lyckats med det här. Hela vårt liv tillsammans var ett nät av lögner, ingen känner honom alls. Han var otroligt planerande och berättade oftast saker för mig innan jag hann tycka det var konstigt. Hans kompisar har täckt upp hans otrohet (ja han var inte bara otrogen med flickvännerna utan med massa tjejer så fort jag inte var runt), men visste inte hela historien. Men omkring 15 personer har vetat att han haft flera flickvänner och ingen har sagt nånting.. Jag blir så äcklad.
Han har ljugit för alla om allt, ingen verkar veta vem han är. Han är råpsykopat. Det finns inga känslor där alls. Han ringde mig en gång efter det och sa massa hemska saker till mig, allt för att flickvän nummer tre inte skulle lämna honom heller. Bland annat att han var med mig i två år för han hade tråkigt, inte för att han älskade mig. Efter det har han blockat mig överallt. Två år, borta på några sekunder.

Så nu sitter jag här utan att veta vad jag ska ta mig till. Förkrossad, chockad, förbannad och med hela livet i kras. Jag förstår fortfarande inte hur något av det är möjligt. Och jag saknar han jag var tillsammans med något fruktansvärt, men han finns ju inte. Så vad fan gör jag nu liksom?

(och kommentarer som går ut på att jag borde vetat eller liknande som får mig att må sämre kan ni gärna låta bli att skriva, jag mår redan sjukt kasst).

Jag beklagar det du fått utstå. Varför är det alltid så att verkligheten överträffar dikten?

Såklart att du är ledsen! Du är ju chock, och säkert sörjer du det du trodde att ni hade tillsammans. Hur känns det nu för dig nu? Har du lyckats med att börja omorganisera tankarna lite bort från den initiala overklighetskänslan?