Min stora kärlek är en psykopat

Såklart att du är ledsen! Du är ju chock, och säkert sörjer du det du trodde att ni hade tillsammans. Hur känns det nu för dig nu? Har du lyckats med att börja omorganisera tankarna lite bort från den initiala overklighetskänslan?

Nej jag får liksom inte ihop det. Jag kan inte förstå det han har gjort, det är så overkligt. Hur kan detta monstret och min kille vara samma person?
Hur kan den här överjävliga personen vara samma människa som jag var tillsammans med. Han var den första jag pratade med på morgonen och den sista innan jag somnade. Han gick upp mitt i natten och värmde handdukar när jag hade mensverk och hängde söta lappar på dörren så att jag inte skulle glömma min lunch. En gång när jag hade en dålig dag ringde han helt plötsligt på min dörr och hade köpt mina favoritkakor, bara för att muntra upp mig. Hur kan samma människa ljuga och bedra så fruktansvärt.. jag förstår det inte. Min första reaktion är ju att skriva till honom, men han finns inte. Det känns lite som om han dött.
 
I måndags var en extra tung dag; min födelsedag. Han skulle komma hit över helgen och sedan lovade han att stanna på min födelsedag. Vi skulle äta middag på min favoritrestaurang som vi gjorde varje år på min födelsedag. Kunde inte släppa tankarna på om han över huvud taget tänkte på mig. Men det vet jag ju att han inte gör, han är nog inte kapabel till ånger..Och vart jag än går så möter jag söta tjejer så undrar jag om han legat med dom. Alla jag möter blir en potentiell tjej som han varit otrogen med. Jag blir helt galen. En av mina nyaste vänner mötte honom aldrig då vi blev kompisar när han flyttade, men vi har kommit på att dom matchat på Tinder...
M (flickvännen från Madrid) grattade mig. Hon är verkligen en genomsnäll människa, och det är så hemskt att han gjorde något så fruktansvärt emot henne. Vi kan båda inte helt låta bli att jämföra våra historier, jag vet att jag antagligen inte borde. Varenda lucka fylls i, alla små lögner han sagt uppdagas på det sättet.
T.ex. har han ju diskuterat samma saker med oss. I höstas sökte han jobb på Bahamas och då pratade han bara om hur fantastiskt det skulle vara om vi bodde där ett år. Sa samma sak till henne.. Har sagt till båda att han tänkt fria om två år, och sagt samma namn på våra barn..
Men emot henne var han inte lika snäll. Efter han flyttade hit så förändrades han. Han fick henne ofta att känna sig elak och att det var hennes fel att de bråkade så mycket för att hon inte litade på honom. Och han såg till att hon inte fick komma hit och hälsa på de senaste två åren (med tanke på att jag hade massa saker i lägenheten). Istället tvingade han henne att resa runt med honom, trots att hon har flygskräck. Och han ville inte ens flyga med henne, utan mötte henne i Japan. Så sjukt elakt.
Satt och läste våra konversationer och liknande, jag vet att jag inte borde men jag kan inte låta bli. Jag kan inte förstå hur han kunde göra såhär. Det är så ofattbart och det gör så fruktansvärt ont..
 
Senast ändrad:
Som sagt, säg till om det är något du behöver hjälp med. Buke har ett stort och brett kontaktnät och många har stor erfarenhet av att slåss (och vinna!) mot myndighetssverige så du inte ska behöva tänka på försörjning och boende.

Vad du behöver är tid att bearbeta och sörja och vara ursinnig på ärkearslet! Har du en vän/familj du kan bo hos/umgås med som kan stötta?

Just nu ska du inte tänka på något annat än att läka dig själv. Bli arg, bli förbannad, gråt och kräks ut allt han gjort mot dig.

Kramar

Tack. Jag bor inte i Sverige så det behövs inte. Har ju ingen familj eller liknande i landet heller, men massa kompisar. Åkte hem till Sverige dom första två veckorna efter det hände men ville tillbaka efter det.
Jag är arg, men inte på honom. Jag kan fortfarande inte det, jag gråter bara när jag tänker på honom. Men är arg på hans vänner och på män i allmänhet. Vilket kanske är en sjuk sned reaktion, men det är så jag känner just nu.

Jag känner att jag vill göra något. Typ skriva en artikel eller en bok och tjäna pengar på aset. Hade inte kunnat knopa ihop den här historien ens i min vildaste fantasi.
 
Nej jag får liksom inte ihop det. Jag kan inte förstå det han har gjort, det är så overkligt. Hur kan detta monstret och min kille vara samma person?
Hur kan den här överjävliga personen vara samma människa som jag var tillsammans med. Han var den första jag pratade med på morgonen och den sista innan jag somnade. Han gick upp mitt i natten och värmde handdukar när jag hade mensverk och hängde söta lappar på dörren så att jag inte skulle glömma min lunch. En gång när jag hade en dålig dag ringde han helt plötsligt på min dörr och hade köpt mina favoritkakor, bara för att muntra upp mig. Hur kan samma människa ljuga och bedra så fruktansvärt.. jag förstår det inte. Min första reaktion är ju att skriva till honom, men han finns inte. Det känns lite som om han dött.
Så otroligt sorglig historia ni har delat :(

På något konstigt sätt kan jag inte låta bli att tycka synd om killen, han måste vara sjuk för att göra något sånt här, det är också sorgligt.

Det låter som om han har älskat och brytt sig om dig när ni träffades
(På ett väldigt konstigt vis)
Ingen skulle klara av att spela så, under så lång tid.
 
Skriv!
Samla ihop all information du kan om vad som hänt och alla känslor omkring det och när du har det nerpräntat kan du fundera över om du ev. kan skriva något själv eller om du kanske ska be någon om hjälp. Kanske kan du hitta någon som spökskriver åt dig?

Det behöver ju inte bli exakt, men det är bra om den som skriver har din historia att utgå ifrån, det kan säkert hjälpa andra som en dag helt plötsligt inser att de är i din situation. Det blir kanske inte nu eller de närmsta åren om ingen kan skriva just nu, men en dag kan din historia bli en bra bok, det tror jag!

Blir det ingen bok kan det ju alltid bli intressanta memoarer för dina framtida barnbarn (eller släktingar) att läsa ;) :D

Hur var det här med Buke-romanen del x? Kanske vi har intresserade författare här? ;)
 
Nej jag får liksom inte ihop det. Jag kan inte förstå det han har gjort, det är så overkligt. Hur kan detta monstret och min kille vara samma person?
Hur kan den här överjävliga personen vara samma människa som jag var tillsammans med. Han var den första jag pratade med på morgonen och den sista innan jag somnade. Han gick upp mitt i natten och värmde handdukar när jag hade mensverk och hängde söta lappar på dörren så att jag inte skulle glömma min lunch. En gång när jag hade en dålig dag ringde han helt plötsligt på min dörr och hade köpt mina favoritkakor, bara för att muntra upp mig. Hur kan samma människa ljuga och bedra så fruktansvärt.. jag förstår det inte. Min första reaktion är ju att skriva till honom, men han finns inte. Det känns lite som om han dött.
Det måste kännas helt sjukt! O_o
Svårt att föreställa sig. Verkligen!

Men jag förstår att du måste vara skakad i grunden och ifrågasätta hur du kunde bli så lurad.
Kom ihåg, DU blev inte lurad. Du litade på honom.
Svaret finns inte hos dig.
Det finns hos honom. HAN lurade dig. :mad: Kanske sig själv också.
Antagligen är han svårt störd, psykopat, whatever.
Så fruktansvärt. Som att vakna upp ur en mardröm. :crazy:
 
Så otroligt sorglig historia ni har delat :(

På något konstigt sätt kan jag inte låta bli att tycka synd om killen, han måste vara sjuk för att göra något sånt här, det är också sorgligt.

Det låter som om han har älskat och brytt sig om dig när ni träffades
(På ett väldigt konstigt vis)
Ingen skulle klara av att spela så, under så lång tid.

Det är så jag måste tänka. Att han har älskat mig så mycket han var kapabel till, men att han inte har en normal människas kapacitet att älska. Att tänka att han gjorde det fullt medveten det känns helt sjukt. Och jag kan inte förstå att han skulle vara så otroligt bra skådespelare, herregud han får ju Leonardo att se ut som en nybörjare. För hur kan man annars se någon i ögonen och kalla mig sin livs kärlek när han hade två andra flickvänner..
Innan han skulle flytta bröt han ihop en dag. Han ringde mig på jobbet och lät helt förstörd och ville att jag skulle komma dit. Så jag kastade mig iväg och han var helt nedbruten med svullna, röda ögon och bara låg och grät i min famn i flera timmar. Han sa att det va över flytten och sen grät han över att han inte förtjänade mig. Sa att jag var för bra för honom, att han var rädd att han skulle såra mig i London och förstöra mitt liv. Att han ville ge mig allt och förändra mitt liv så som jag förändrats han och hur mycket han älskade mig.
Jag tror det kan ha varit ändå gången hans riktiga jag kom ut. Så förstörd som han var kan man inte fejka. Men tror inte att han grät över mig längre..
 
Det finns ju inga rätt eller fel sätt att bearbeta en sådan här absurd situation så var inte hård mot dig själv. Du beskriver det så bra, jag kan föreställa mig att det är lika fruktansvärt smärtsamt som att han hade dött ifrån dig. Och ja, skriv skriv skriv... Dela med dig om du vill eller bränn allt i framtiden, men för all del skriv om det, skriv dig genom kaoset!
 
Det är så jag måste tänka. Att han har älskat mig så mycket han var kapabel till, men att han inte har en normal människas kapacitet att älska. Att tänka att han gjorde det fullt medveten det känns helt sjukt. Och jag kan inte förstå att han skulle vara så otroligt bra skådespelare, herregud han får ju Leonardo att se ut som en nybörjare. För hur kan man annars se någon i ögonen och kalla mig sin livs kärlek när han hade två andra flickvänner..
Innan han skulle flytta bröt han ihop en dag. Han ringde mig på jobbet och lät helt förstörd och ville att jag skulle komma dit. Så jag kastade mig iväg och han var helt nedbruten med svullna, röda ögon och bara låg och grät i min famn i flera timmar. Han sa att det va över flytten och sen grät han över att han inte förtjänade mig. Sa att jag var för bra för honom, att han var rädd att han skulle såra mig i London och förstöra mitt liv. Att han ville ge mig allt och förändra mitt liv så som jag förändrats han och hur mycket han älskade mig.
Jag tror det kan ha varit ändå gången hans riktiga jag kom ut. Så förstörd som han var kan man inte fejka. Men tror inte att han grät över mig längre..
Den killen mår inte bra
Hurdan uppväxt har han haft, vet du något om hans familj hur dom är?

Om du sprider förtal och hat om den killen, då gör du bara dig själv illa i längden
Trots allt, delade ni något fint tillsammans, du älskade ju honom (och han dig)
Att han har ljugit och bedragit, har säkerligen inget att göra med känslorna han har haft för dig
Du har tolkat hans känslor för dig, helt rätt
Börja inte tveka om ditt eget omdöme och personkännedom
Känslorna ni har haft har varit sanna

(Det är vad jag tror)
 
Den killen mår inte bra
Hurdan uppväxt har han haft, vet du något om hans familj hur dom är?

Om du sprider förtal och hat om den killen, då gör du bara dig själv illa i längden
Trots allt, delade ni något fint tillsammans, du älskade ju honom (och han dig)
Att han har ljugit och bedragit, har säkerligen inget att göra med känslorna han har haft för dig
Du har tolkat hans känslor för dig, helt rätt
Börja inte tveka om ditt eget omdöme och personkännedom
Känslorna ni har haft har varit sanna

(Det är vad jag tror)
Hans uppväxt och hur han mår spelar noll roll. Han har ett ansvar för sina handlingar ändå, att leta "ursäkter" är ingen idé och får bara @lovely_piff att gräva ner sig i fel saker. Hon funderar säkert tillräckligt på det redan.
 
Nej jag får liksom inte ihop det. Jag kan inte förstå det han har gjort, det är så overkligt. Hur kan detta monstret och min kille vara samma person?
Hur kan den här överjävliga personen vara samma människa som jag var tillsammans med. Han var den första jag pratade med på morgonen och den sista innan jag somnade. Han gick upp mitt i natten och värmde handdukar när jag hade mensverk och hängde söta lappar på dörren så att jag inte skulle glömma min lunch. En gång när jag hade en dålig dag ringde han helt plötsligt på min dörr och hade köpt mina favoritkakor, bara för att muntra upp mig. Hur kan samma människa ljuga och bedra så fruktansvärt.. jag förstår det inte. Min första reaktion är ju att skriva till honom, men han finns inte. Det känns lite som om han dött.
Känslan av att han dött tror jag är rätt och bra. Det har han ju, den person du kände. Den finns inte mer.

Att så skickligt vara två personer tror jag är förutsättningen för att lyckas med sådant bedrägeri. Om han är den fantastiska, omtänksamma partnern så blir det lättare att dölja sitt dubbelliv. Den andra blir så omhuldad av kärlek att hon inte ser. Ta inte på dig någon skuld i det här! Att du inte genomskådade honom beror inte på att du är dum, utan på att han var så skicklig.
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 837
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 175
Senast: Whoever
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 789
Senast: Enya
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
14 596
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Brukshunds- och kelpiefunderingar
  • Uppdateringstråd 30
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp