Min kk hade sex med mig när jag sov

Jag vågar knappt skriva det, men kan det handla om manligt respektive kvinnligt perspektiv?

Jag har blivit förhörd av en kvinnlig polis när jag anmälde en kollega för ofredande (tror de klassade det som det) och hon ansåg att eftersom jag en gång haft sex med killen (vilket jag kände mig pressad till då situationen var sån att jag kände att han hade inte låtit mig gå) så kunde han ju inte rå för att han var kär i mig och det var inte så lätt att förstå att jag inte var intresserad blabla. Jag skrev och sa (+några kollegor också) i klartext att jag INTE var intresserad så några tveksamheter där fanns inte. Han mer eller mindre stalkade mig och tog på mig när jag sov på jobbet under en övning osv. Den manliga polisen som förhörde mig sist hade noll och inga såna tankar som den kvinnliga idioten. Så vissa kvinnor tänker också så.
 
Jag vågar knappt skriva det, men kan det handla om manligt respektive kvinnligt perspektiv?
Alltså poliser ska VETA. De ska ha verktyg för att sätta sina egna attityder och fördomar åt sidan. Inte minst efter all debatt som varit om hur offer för sexbrott blir bemötta i rättsapparaten så ska de gå fram som på äggskal.

Vilket jag förstår att du också tycker.
 
Alltså poliser ska VETA. De ska ha verktyg för att sätta sina egna attityder och fördomar åt sidan. Inte minst efter all debatt som varit om hur offer för sexbrott blir bemötta i rättsapparaten så ska de gå fram som på äggskal.

Vilket jag förstår att du också tycker.

Absolut, jag är helt enig. Men ändå tror jag att många tar med sig annat in i rummet när de gör en bedömning.
 
Jag är så fruktansvärt less på den här skiten, blir så arg och trött varje gång jag hör om dåligt och okunnigt bemötande från polisen och övriga rättsväsendet. Det verkar ju förkrossande vanligt och visar på en tragisk brist på rättssäkerhet för offer för sexualbrott.

Tycker också du tar upp något viktigt @Myblackcat , det att det här är ett exempel på någon som troligtvis haft och kommer ha hand om andra liknande fall och för de som inte har din stadiga syn på vad som hänt och att det var fel kan ett sådant oprofessionellt bemötande vara förödande, det gör det hela extra upprörande.

Håller tummarna för att det ska gå rätt till den här gången! Vad som än sker har du verkligen gjort vad du kunnat för att de ska ta ditt fall på allvar. Det är beundransvärt att du orkar slåss för dina rättigheter i det här rättsväsendet som är i så akut behov av kunskap och utbildning.
 
Bukefalos är ett diskussionsforum.
Det ligger i sakens natur att man på ett diskussionsforum diskuterar olika ämnen och att man kan behöva räkna med att ens åsikt inte alltid får stå oemotsagd.

Med det sagt så har vi ändå här på Buke en stark tradition av att låta vissa trådar som handlar om en enskild användares upplevelse, särskilt en traumatisk sådan, vara en fristad.

Det handlar helt enkelt om uppvisa lite fingertoppskänsla och använda sig av social kompetens och jag vill väldigt gärna att den här tråden ska få leva kvar så länge TS behöver den.

Den som vill diskutera var gränsen för övergrepp går är välkommen att göra det i samtyckeslagstråden.

LenaH, moderator
 
Bukefalos är ett diskussionsforum.
Det ligger i sakens natur att man på ett diskussionsforum diskuterar olika ämnen och att man kan behöva räkna med att ens åsikt inte alltid får stå oemotsagd.

Med det sagt så har vi ändå här på Buke en stark tradition av att låta vissa trådar som handlar om en enskild användares upplevelse, särskilt en traumatisk sådan, vara en fristad.

Det handlar helt enkelt om uppvisa lite fingertoppskänsla och använda sig av social kompetens och jag vill väldigt gärna att den här tråden ska få leva kvar så länge TS behöver den.

Den som vill diskutera var gränsen för övergrepp går är välkommen att göra det i samtyckeslagstråden.

LenaH, moderator

Snyggt! :up:
 
Ok nu är jag hemma och måste ventilera med er lite.

Jag börjar med att säga att det är kvinnor som har förhört mig (jag hade ett till förhör imorse) och en man som utredde anmälan och lade ned för att det inte var ett brott enligt honom.

Jag fick tag i den utredaren idag och frågade varför han skrivit den motiveringen. Han svarade att det inte var ett brott då vi ju hade haft sex kvällen innan och att jag inte sa ifrån tillräckligt.

Jag var så chockad över att han började anklaga mig och kritisera hur jag agerade. Han gjorde mig så upprörd att jag började gråta i telefonen och fick världens ångest (jag grät inte vid förhören med kvinnorna). Det kändes som jag pratade med en idiot från flashback och inte en polisman.

Sedan berättade jag delar av historien igen och han sa att det måste blivit ett missförstånd. Helt plötsligt var han helt förstående och sa typ "jaha du frös och därför gjorde du inget" då är det ett brott typ.

Så jag fick ha ett nytt förhör med en kvinna som såg till att verkligen allt i min berättelse kom med i rapporten, då det hade saknats en massa i den första.
Så nu får vi se om de gör en annan bedömning eller inte. Jag antar att det blir samma utredare.

Och tack för ert stöd! Det betyder jättemycket för mig, verkligen :heart.
Så stark du är!
Heja dig, hoppas att allt kommer att gå bra och att du blir trodd och killen får sig en riktig tankeställare.
Du har så mycket stöd från så många.
 
Idag gjorde jag misstaget att berätta för en ej nära killkompis. Jag visste att det var en chansning då jag inte känner honom väl. Hans reaktion var: Varför anmälde du? Det räcker väl med att han sa förlåt och ångrar sig?

Han ställde inte frågorna på ett elakt sätt, utan verkade nyfiken. Samtidigt kände jag att jag var den som var elak. Hur kunde jag göra så mot den stackars killen typ?

Fick ångest pga det idag. Jag vet inte varför jag känner ansvar att prata om det. Det är ju en stor chansning att ta upp det med vem som helst. Det kanske inte är värt att offra mitt välmående för det? Känns jobbigt att än en gång bli osäker över mitt beslut att anmäla (eller snarare rätta till den).
 
Idag gjorde jag misstaget att berätta för en ej nära killkompis. Jag visste att det var en chansning då jag inte känner honom väl. Hans reaktion var: Varför anmälde du? Det räcker väl med att han sa förlåt och ångrar sig?

Han ställde inte frågorna på ett elakt sätt, utan verkade nyfiken. Samtidigt kände jag att jag var den som var elak. Hur kunde jag göra så mot den stackars killen typ?

Fick ångest pga det idag. Jag vet inte varför jag känner ansvar att prata om det. Det är ju en stor chansning att ta upp det med vem som helst. Det kanske inte är värt att offra mitt välmående för det? Känns jobbigt att än en gång bli osäker över mitt beslut att anmäla (eller snarare rätta till den).


Vilken jävla idiot.

"Hoppsan, jag råkade hugga av din arm. Men det är väl okej om jag säger förlåt?" Eh nej.

Fan vad äckligt. Man får stå tillsvars för sina handlingar, det räcker väldigt sällan med att säga "Förlåt".
 
Vilken jävla idiot.

"Hoppsan, jag råkade hugga av din arm. Men det är väl okej om jag säger förlåt?" Eh nej.

Fan vad äckligt. Man får stå tillsvars för sina handlingar, det räcker väldigt sällan med att säga "Förlåt".

Jag försökte förklara för honom, men det kändes inte bra att behöva göra det.

Det jag tror att folk tänker är att jag pratar om det väldigt sakligt och kallt. Inga tårar eller känslor. Jag verkar säkert oberörd. Då kanske de tänker att det inte var en riktig grej. Min tjejkompis som jag sms:ade med reagerade liknande. Hon hade inte fattat att det var en stor grej för mig O_o.
 
Jag försökte förklara för honom, men det kändes inte bra att behöva göra det.

Det jag tror att folk tänker är att jag pratar om det väldigt sakligt och kallt. Inga tårar eller känslor. Jag verkar säkert oberörd. Då kanske de tänker att det inte var en riktig grej. Min tjejkompis som jag sms:ade med reagerade liknande. Hon hade inte fattat att det var en stor grej för mig O_o.

Jag har alltid låtit så när jag pratat om övergrepp jag utsatts för. Det är enbart med en psykolog jag haft som jag faktiskt visat något mer än likgiltighet. Ofta har folk (vänner, kontakter inom psykiatrin osv.) inte alls tagit det på allvar, och om de sen fattat allvaret då sagt "oj, jag visste inte att det var så allvarligt". När min ena förövare (bror) anmäldes sa alla jag träffade inom psykiatrin "det kommer inte ens bli någon rättegång" antagligen för att jag skulle vara beredd på det, problemet var dels att de som uttalade sig kunde inte ha en jävla aning om hur det skulle bli och dels att jag var ganska oförberedd på att det faktiskt skulle bli något mer än ett förhör och sen inget mer. När datum för huvudförhandling var satt sa de "han kommer aldrig bli dömd, det krävs väldigt mycket för fällande dom i såna här fall". Jag antar att även det var nån välvilja som blev totalt fel (han blev dessutom dömd). Det här var alltså människor som jobbade inom psykiatrin, som ändå inte kunde fatta allvaret och som inte heller verkar ha nån som helst koll på hur man bör bemöta brottsoffer.

Poängen med detta är: det är vanligt och inte alls konstigt att utåt sett verka helt oberörd av det som hänt. Detta kan feltolkas av omgivningen, men även när det inte gör det verkar det finnas nån ovilja att ta sexualbrott på allvar.
 
@Myblackcat Om du känner dig osäker - nu har du ju prövat att berätta för några. Du kanske ska pröva att INTE berätta ett tag? Tills du känner dig säkrare på att du inte mår dåligt över reaktionerna du får, oavsett vilka de är.

Ja jag lägger nog ner det ett tag. Har egentligen inte lust att prata om det heller, vet inte varför jag hållit på att berätta ändå.
 
Jag har alltid låtit så när jag pratat om övergrepp jag utsatts för. Det är enbart med en psykolog jag haft som jag faktiskt visat något mer än likgiltighet. Ofta har folk (vänner, kontakter inom psykiatrin osv.) inte alls tagit det på allvar, och om de sen fattat allvaret då sagt "oj, jag visste inte att det var så allvarligt". När min ena förövare (bror) anmäldes sa alla jag träffade inom psykiatrin "det kommer inte ens bli någon rättegång" antagligen för att jag skulle vara beredd på det, problemet var dels att de som uttalade sig kunde inte ha en jävla aning om hur det skulle bli och dels att jag var ganska oförberedd på att det faktiskt skulle bli något mer än ett förhör och sen inget mer. När datum för huvudförhandling var satt sa de "han kommer aldrig bli dömd, det krävs väldigt mycket för fällande dom i såna här fall". Jag antar att även det var nån välvilja som blev totalt fel (han blev dessutom dömd). Det här var alltså människor som jobbade inom psykiatrin, som ändå inte kunde fatta allvaret och som inte heller verkar ha nån som helst koll på hur man bör bemöta brottsoffer.

Poängen med detta är: det är vanligt och inte alls konstigt att utåt sett verka helt oberörd av det som hänt. Detta kan feltolkas av omgivningen, men även när det inte gör det verkar det finnas nån ovilja att ta sexualbrott på allvar.

Jag tycker det är helt förståeligt att man inte blir känslomässig när man berättar sånt. Det känns bättre att vara ledsen när man är ensam och sedan sakligt kunna berätta/diskutera det med andra.
För mig är det också oftast så att jag måste känna mig extremt bekväm med den personen för att det ska vara möjligt att släppa fram känslorna.

Jag tycker folk borde förstå sånt här, men jag antar att de inte gör det.
 
@Myblackcat Om du känner dig osäker - nu har du ju prövat att berätta för några. Du kanske ska pröva att INTE berätta ett tag? Tills du känner dig säkrare på att du inte mår dåligt över reaktionerna du får, oavsett vilka de är.
Precis min tanke också. :bow:
Det finns inget som säger att "alla" måste veta eller förstå hur du känner.
Välj några få som du har förtroende för och prata med dom. Om du behöver. :heart

När du berättar för flera så lämnar du ut dig själv ganska mycket och ibland gör det mer skada än nytta. Du kan också fundera på varför du berättar för just den här personen, till exempel.

I allmänhet tror jag att människor har olika sätt att se på saker.
Att man själv tycker att andra borde förstå betyder inte att dom gör det, tyvärr. :(
 
Det syns tydligt efter att du har pratat med (2) av dina vänner att det är synen på VAD som är övergrepp/våldtäkt som måste förändras.
Det verkar sitta djup i oss att vi inte ska kränka mannens sexualitet. Det är totalt förbjudet att säga till en man att han gör något fel när han tar för sig sexuellt. En "snäll" kille ska tydligen få röra tjejer hur han vill, med hänvisning till att han är "snäll" och kan bli ledsen om han får en tillsägelse. :wtf:
Om en kille tar för mycket, beror det på att han inte förstod och trodde att tjejen ville.
Jag tycker det är dags att killar lär sig att förstå och inte tro så jävla mycket när det gäller sex ihop med en tjej.
Du gjorde så rätt när du anmälde, hoppas att din anmälan och styrka smittar av sig till andra tjejer så att även dom våga anmäla liknande händelse.

För mig är det totalt obegripligt att någon kan tycka att det är okey att en man tar på en kvinna utan att hon har sagt till att hon vill ha fysisk kontakt.
(oavsett, vilken kontakt de hade kvällen innan eller förra veckan eller förra året)

(ja, den här händelsen har retat upp mig så in i helvete)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga. Problemet är att jag sen typ...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
14 138
Senast: Svartkatt
·
Relationer Varning för långt desperat inlägg. Jag vet inte hur jag ska börja. Jag och min sambo skaffade en gård för några år sedan. Det blev så...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
8 358
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
6 855
Senast: Sassy
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 141
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp