Mera dejting

[stjarnhimmel]

Jag personligen syftar på logiskt tänkande och problemlösning, men även på att kunna lära sig nya saker snabbt.

Fast ngn annan skulle säkert beskriva intelligens på annat sätt. Vilket innebär att det då är ngn annan som är mest intelligent.

 

[Petruska]

Jag vet inte ens tillräckligt bra vad definitionen på intelligens är för att kunna svara på en sådan förenklad enkätfråga.

Jag minns inte hur frågan var formulerad, men det kommer från en riktig studie.

 

[hestmannen]

Fast ngn annan skulle säkert beskriva intelligens på annat sätt. Vilket innebär att det då är ngn annan som är mest intelligent.

Jo, det finns ju många sorters intelligens. När det gäller dejting och att framstå som attraktiv så är det en form av intelligens där jag bevisligen ligger långt under genomsnittet.

 

[Mia_R]

Om en timme? Lunchdejt alltså? Vad är detta för typ då?

En förhoppningsvis helt normal man med hjärna och förmåga att använda den.
Det blir bad, grill och sol och vi är jämnåriga, sen får vi se hur det klickar.

 

[Mona]

Hur många är det som inte har barn här och som är i dejtingsvängen?

Hur tänker ni när det gäller att träffa någon som har barn?

I min ålder kan jag inte riktigt räkna med att hitta någon som INTE har barn. Och dom flesta i min ålder har inte vuxna barn utan tvärtom ganska små.

Först ska man hitta någon som man klickar ordentligt med, sen ska man tycka om den personens barn och tvärtom. Och dessutom måste man ha någon slags (bra) relation med den här personens ex för att allt ska fungera smidigt.

Ibland känns det enklare att klättra upp på Mount Everest...

 

[stjarnhimmel]

Jo, det finns ju många sorters intelligens. När det gäller dejting och att framstå som attraktiv så är det en form av intelligens där jag bevisligen ligger långt under genomsnittet.

Att beskriva sig som intelligent tycker jag är lite som att säga att jag är snygg. Folk skriver på dejtingsidan att de är snygga och intelligenta.
Jag tycker inte det går att säga att man är ngt av det. För jag har chattar med folk som beskrivit sig som intelligenta och jag tyckte de var lite korkade. Jag har sett bilder på folk som beskriver sig som snygga men jag har inte tyckt det.
Så för mig är det konstiga begrepp att använda att man är snygg eller intelligent. Det beror ju helt på vem man frågar- alla kommer tycka olika.

 

[stjarnhimmel]

Hur många är det som inte har barn här och som är i dejtingsvängen?

Hur tänker ni när det gäller att träffa någon som har barn?

I min ålder kan jag inte riktigt räkna med att hitta någon som INTE har barn. Och dom flesta i min ålder har inte vuxna barn utan tvärtom ganska små.

Först ska man hitta någon som man klickar ordentligt med, sen ska man tycka om den personens barn och tvärtom. Och dessutom måste man ha någon slags (bra) relation med den här personens ex för att allt ska fungera smidigt.

Ibland känns det enklare att klättra upp på Mount Everest...

Jag har inte barn men är i en ålder då många har barn.
Jag vill helst träffa ngn utan barn om jag får välja. Anledningen är att det är lättast. Träffar man ngn med barn är det så många fler aspekter som ska fungera. Det är ju inte alltid barnet vill att pappa ska träffa ngn ny. Sen finns det ku ofta ett ex med i bilden på ett annat sätt om det finns barn.
Jag känner att om jag träffar ngn med barn är det jag utan barn som kommer få göra de flesta kompromisserna.
Däremot om jag blir kär skulle jag absolut inleda ngt med ngn som har barn och försöka få det att fungera.
Men om jag får välja - helst utan barn.

 

[Houdinie]

Men jag kanske bara hade otur förut och råkade träffa på avskummet av kvinnor och blivit kompenserad av universum för det nu genom att få arbeta med gräddan av män!

Ja, det tror jag. Stämningen på en arbetsplats sätts ofta av en eller ett par tongivande personer, oavsett vilket kön de har. Jag jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats, och det är en fantastisk stämning hos oss.

 

[Sleepy]

Att beskriva sig som intelligent tycker jag är lite som att säga att jag är snygg.

Precis. Om man verkligen innehar en egenskap behöver man inte tala om det; det märks ändå.

 

[Illiana]

Hur många är det som inte har barn här och som är i dejtingsvängen?

Hur tänker ni när det gäller att träffa någon som har barn?

I min ålder kan jag inte riktigt räkna med att hitta någon som INTE har barn. Och dom flesta i min ålder har inte vuxna barn utan tvärtom ganska små.

Först ska man hitta någon som man klickar ordentligt med, sen ska man tycka om den personens barn och tvärtom. Och dessutom måste man ha någon slags (bra) relation med den här personens ex för att allt ska fungera smidigt.

Ibland känns det enklare att klättra upp på Mount Everest...

Jag har inga barn och har gjort det ganska klart att jag vill träffa en man utan barn. Jag har provat med en man med barn och det funkar inte. Inte pga barnen i sig men pga pappans inflytande, det blir nog lätt så att barnen blir mannens egenvälde och man har då inget att säga till om.

 

[Illiana]

En förhoppningsvis helt normal man med hjärna och förmåga att använda den.
Det blir bad, grill och sol och vi är jämnåriga, sen får vi se hur det klickar.

Vad roligt, det lät som en riktigt bra dejtingidé Sådär lagom avslappnat..

 

[Sleepy]

Först ska man hitta någon som man klickar ordentligt med, sen ska man tycka om den personens barn och tvärtom. Och dessutom måste man ha någon slags (bra) relation med den här personens ex

Man kan lägga ribban lite lagom, så känns det inte så oöverstigligt. Byt "tycka om" till "acceptera".

 

[Mona]

@Mumorsan

Där sa du nåt. Jag har funderat mycket på det där med barnuppfostran t ex.

Hur stor är sannolikheten att jag ska träffa någon som tänker precis som jag i den frågan och tycker att det är helt okej att jag också har rätt att ha inflytande över barnens uppfostran?
Och att även hans ex tycker likadant....

 

[Petruska]

Precis. Om man verkligen innehar en egenskap behöver man inte tala om det; det märks ändå.

Dessutom ligger det ju ändå helt och hållet i betraktarens öga. Att X tycker att han är intelligent, är ju till ingen i världens nytta om hen som X dejtar inte tycker det. Snarare tvärtom, att säger sig vara intelligent och dejten sedan tycker motsatsen, är nog ett större hinder för en lycklig förening än om X bara hållit truten om saken från början.

Om någon beskrev sig som intelligent i en dejtingprofil, skulle jag snarare tolka det som Uppblåst Ego. Not so sexy.

Man hör ju talas om kvinnors "dåliga självförtroende", men jag lutar åt att många mäns fullständigt omotiverade hybris är ett större problem.

 

[Petruska]

@Mumorsan

Där sa du nåt. Jag har funderat mycket på det där med barnuppfostran t ex.

Hur stor är sannolikheten att jag ska träffa någon som tänker precis som jag i den frågan och tycker att det är helt okej att jag också har rätt att ha inflytande över barnens uppfostran?
Och att även hans ex tycker likadant....

Det där är skitsvårt. Att bilda styvfamilj är skitsvårt. Det finns böcker om det, och det är ingen slump.

 

[Mona]

Man kan lägga ribban lite lagom, så känns det inte så oöverstigligt. Byt "tycka om" till "acceptera".

Ja det förstås. Jag kan ju välja att bara gilla läget, så att säga.

 

[Illiana]

@Mumorsan

Där sa du nåt. Jag har funderat mycket på det där med barnuppfostran t ex.

Hur stor är sannolikheten att jag ska träffa någon som tänker precis som jag i den frågan och tycker att det är helt okej att jag också har rätt att ha inflytande över barnens uppfostran?
Och att även hans ex tycker likadant....

Ja alltså, problem uppstår ju då även om man har olika syn på barnuppfostran och pappan säger en sak och du säger en annan. Dubbla budskap för barn är sällan en bra idé.

Jag kände mig iallafall ganska utskuffad från familjen när jag fick det klart för mig att jag inte var mamma till hans barn och att detta gällde hans barn så då ska han bestämma om det, även fast jag kanske i grunden hade en bättre idé.

 

[Mona]

Det där är skitsvårt. Att bilda styvfamilj är skitsvårt. Det finns böcker om det, och det är ingen slump.

Det känns knepigt, minst sagt.

Och när man inte har några egna barn är man ju inte heller van vid den sortens hänsyn? eller hur jag nu ska uttrycka mig.
Jag är ju van vid att kunna göra, i princip, vad jag vill, när jag vill och endast med hänsyn till en eventuell partner.
Med barn blir det något helt annat.

 

[Mona]

@Mumorsan

Det du beskriver skulle jag inte fixa alls!
Och jag förstår ju att det mycket väl kan bli så, om man träffar någon som har barn.

 

[Sleepy]

tycker att det är helt okej att jag också har rätt att ha inflytande över barnens uppfostran?
Och att även hans ex tycker likadant....

Barnens föräldrar har vetorätt när det gäller deras barns uppfostran, som jag ser det.