Mera dejting

Status
Stängd för vidare inlägg.
Javisst, men en lite läskig tanke, ändå?

Eller kan du klart, koncist och logiskt redogöra för på vilka grunder du valde din partner?
"han ägde ett slott på Rivieran, fyra lyxyachter som hänger på pinne i Nice, Bali, Mexico och en liten skitbåt för trettio i hamnen i Miami, hen har åtta multinationella företag, bakar goda queneller, köper ekologiska vindruvor har stor kuk och slår inte barnen? :)
 
@pepson. Läskigt, varför? Jag ser det enbart som dravel, felaktigt, jag tror inte på det. Det är ett av kulturens sätt att förstå biologin som jag är kritisk till.

Jag finner det inte direkt önskvärt att ens veta sådant som du frågar om, och jag är inte särskilt bekväm med att lägga ut texten om det offentligt heller.

Nu har vi inga gemensamma barn och har aldrig avsett få några, men vi har goda skäl att tro att han nedärver depression, reumatism och diabetes typ 1, så jag tror inte att det var mina gener som kände på sig att det här var ett perfekt avelsmaterial, om vi säger så.

Vi är helt enkelt väldigt lika när de gäller världsåskådning, värderingar, politik, etik, alla viktiga intressen, hur vi ser på andra människor, vilken sorts relationer vi gärna vill ha med varandra och andra. Vi är också båda fullt övertygade om att samma grad av förälskelse från början, inte hade varit något att ta på allvar om vi inte hade haft alla de där samstämmigheterna. (Hoppa i säng kan man givetvis göra ändå.)
 
Oavsett om man kan redogöra för det där eller inte - så behöver man ju inte söka svaret inom biologismen.
Enligt mig, styrs ju valet av partner av något mer än logik och intellektuell urskiljning. Om du kallar det känsla, så utlöses känslor ofta av kemiska reaktioner i hjärnan, biokemi. Och någonting utlöser den kemiska reaktionen... Sen, hur stor roll det, egentligen, har i valet av partner kan man ju bara sia om...
 
"han ägde ett slott på Rivieran, fyra lyxyachter som hänger på pinne i Nice, Bali, Mexico och en liten skitbåt för trettio i hamnen i Miami, hen har åtta multinationella företag, bakar goda queneller, köper ekologiska vindruvor har stor kuk och slår inte barnen? :)

Äh, den där personen är skittråkig och hinner aldrig baka några queneller, sköter inte hushållsinköpen och om han slår barnen eller inte vet vi inte för han är ändå aldrig hemma och träffar dem. :)
 
@pepson. Läskigt, varför? Jag ser det enbart som dravel, felaktigt, jag tror inte på det. Det är ett av kulturens sätt att förstå biologin som jag är kritisk till.

Jag finner det inte direkt önskvärt att ens veta sådant som du frågar om, och jag är inte särskilt bekväm med att lägga ut texten om det offentligt heller.

Nu har vi inga gemensamma barn och har aldrig avsett få några, men vi har goda skäl att tro att han nedärver depression, reumatism och diabetes typ 1, så jag tror inte att det var mina gener som kände på sig att det här var ett perfekt avelsmaterial, om vi säger så.

Vi är helt enkelt väldigt lika när de gäller världsåskådning, värderingar, politik, etik, alla viktiga intressen, hur vi ser på andra människor, vilken sorts relationer vi gärna vill ha med varandra och andra. Vi är också båda fullt övertygade om att samma grad av förälskelse från början, inte hade varit något att ta på allvar om vi inte hade haft alla de där samstämmigheterna. (Hoppa i säng kan man givetvis göra ändå.)
Naturligtvis behöver du inte redogöra för det offentligt! Sen kanske er önskan om att inte få gemensamma barn, spelade in i valet? Think about it!
 
Nej, men baserat på mina erfarenheter av mänskligt beteende och den syn på människan som jag utvecklat genom livet. Att en enskild erfaren nätdejtare skulle ha bättre insikt än gällande forskningsfront på närliggande områden; tror jag inte. Tyvärr. Vi får nog acceptera att vi har helt olika syn i just den frågan.
 
Enligt mig, styrs ju valet av partner av något mer än logik och intellektuell urskiljning. Om du kallar det känsla, så utlöses känslor ofta av kemiska reaktioner i hjärnan, biokemi. Och någonting utlöser den kemiska reaktionen... Sen, hur stor roll det, egentligen, har i valet av partner kan man ju bara sia om...

Och hur kul förhållande det blir, om man blott och bart går efter hur passionerad man är utan att tänka till lite och fundera över vad man brukar trivas med och hur man vill att ens liv ska se ut - ja, jag tycker att vi ofta ser rätt tråkiga resultat av sådana där helt oöverlagda förhållandebildningar. (Bättre att ha sina passioner som tillfälliga historier, tycker jag.)

Det är säkert många förhållanden/romanser som inleds på det viset, med att det känns och det känns på sätt som gör att man börjar tro på vulgärsociobiologi, men vi ser ju också väldigt ofta hur folk som separerar efter rätt kort tid (upp till 3-5 år tex) plötsligt står där och inte alls känner sin partner.
 
Jag är inte heller någon aktiv nätdejtare men det händer ju faktiskt att förhållanden tar slut, oavsett vilka kemiska/biologiska processer som kan ha bidragit till att förhållandet uppstått från första början.

Genpoolerna lär ju vara ganska statiska, så hade det nu varit den viktigaste och mest väsentliga delen för ett förhållande borde ju alla leva lyckliga i alla sina dagar när man väl gjort sin match?
 
Nej, men baserat på mina erfarenheter av mänskligt beteende och den syn på människan som jag utvecklat genom livet. Att en enskild erfaren nätdejtare skulle ha bättre insikt än gällande forskningsfront på närliggande områden; tror jag inte. Tyvärr. Vi får nog acceptera att vi har helt olika syn i just den frågan.
Ok. No probs.
 
Naturligtvis behöver du inte redogöra för det offentligt! Sen kanske er önskan om att inte få gemensamma barn, spelade in i valet? Think about it!
Men snälla, varför i all världen ska tänka över det där nästan 20 år senare? Vad skulle jag lära mig av det, menar du?

(För din information kan jag berätta att vi höll barnfrågan öppen. Han sa att han inga ville ha, jag sa att jag möjligen kunde tänka mig att förhandla om saken fram tills jag fyllde 40, om någon annan tog upp frågan. Önskan om att "slippa" barn, förde oss inte samman, önskan om att få barn gjorde det inte heller. Vi valde varandra. Varken mer eller mindre.)
 
Och hur kul förhållande det blir, om man blott och bart går efter hur passionerad man är utan att tänka till lite och fundera över vad man brukar trivas med och hur man vill att ens liv ska se ut - ja, jag tycker att vi ofta ser rätt tråkiga resultat av sådana där helt oöverlagda förhållandebildningar. (Bättre att ha sina passioner som tillfälliga historier, tycker jag.)

Det är säkert många förhållanden/romanser som inleds på det viset, med att det känns och det känns på sätt som gör att man börjar tro på vulgärsociobiologi, men vi ser ju också väldigt ofta hur folk som separerar efter rätt kort tid (upp till 3-5 år tex) plötsligt står där och inte alls känner sin partner.
Javisst, jag håller med dig, till stor del. Men, jag hävdar fortfarande att det finns något mer än logiskt tänkande som styr valet...
 
Jag är inte heller någon aktiv nätdejtare men det händer ju faktiskt att förhållanden tar slut, oavsett vilka kemiska/biologiska processer som kan ha bidragit till att förhållandet uppstått från första början.

Genpoolerna lär ju vara ganska statiska, så hade det nu varit den viktigaste och mest väsentliga delen för ett förhållande borde ju alla leva lyckliga i alla sina dagar när man väl gjort sin match?
På savannen har det förmodligen varit viktigare med en bra kvalitet på sin reprodution, än en långt och lyckligt monogamt förhållande.
 
Enligt mig, styrs ju valet av partner av något mer än logik och intellektuell urskiljning. Om du kallar det känsla, så utlöses känslor ofta av kemiska reaktioner i hjärnan, biokemi. Och någonting utlöser den kemiska reaktionen... Sen, hur stor roll det, egentligen, har i valet av partner kan man ju bara sia om...

Våra känslor är dock inte befriade från sociala konstruktioner. Vi tänder på dem som passar in i våra ramar.

Den senaste som fick igång mig var en engelsman med typiskt europeiskt utseende och sätt att vara.

Däremot har jag aldrig tänt på någon i Indien eller Thailand. Det kulturella avståndet är för stort, dessutom har jag känt mig som en elefant jämfört med många män där (jag är 171 lång och normalviktig) och jag går inte igång på att känna mig som elefant. Evolutionärt sett skulle det förmodligen vara den gynnsammaste parningen där parterna kom så långt som möjligt från varann.
 
Jag är inte heller någon aktiv nätdejtare men det händer ju faktiskt att förhållanden tar slut, oavsett vilka kemiska/biologiska processer som kan ha bidragit till att förhållandet uppstått från första början.

Genpoolerna lär ju vara ganska statiska, så hade det nu varit den viktigaste och mest väsentliga delen för ett förhållande borde ju alla leva lyckliga i alla sina dagar när man väl gjort sin match?
Fast vi människor har ju vår hjärna, som även den, till viss del styr våra handlingar...:)
 
Våra känslor är dock inte befriade från sociala konstruktioner. Vi tänder på dem som passar in i våra ramar.

Den senaste som fick igång mig var en engelsman med typiskt europeiskt utseende och sätt att vara.

Däremot har jag aldrig tänt på någon i Indien eller Thailand. Det kulturella avståndet är för stort, dessutom har jag känt mig som en elefant jämfört med många män där (jag är 171 lång och normalviktig) och jag går inte igång på att känna mig som elefant. Evolutionärt sett skulle det förmodligen vara den gynnsammaste parningen där parterna kom så långt som möjligt från varann.

Precis. Trots att det borde vara bättre för den genetiska spridningen, så ser vi ju jämförelsevis få förhållanden mellan personer av olika etnicitet här i världen - även numera då vi reser och flyttar runt mer än tidigare i historien. Tvärtom, är ju sk "blandäktenskap" något som tabuerats i många sammanhang.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

IT & mobiler Som en fortsättning på den här tråden om att marksänd TV inte längre finns för betalkanaler...
2
Svar
25
· Visningar
621
Senast: MJLee
·
Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 578
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 768
Senast: Mineur
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
7 039
Senast: Sassy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp