Men....va??

[Lady_Morgaine]

Var just hemma hos en kompis med två barn, äldsta sonen är 13 år, yngre 11 år... Hon berättade hur viktigt det är att man har gränser för sina barn och att det blir konsekvenser om regler bryts..
När vi satt och fikade kom äldste sonen och visade en slangbella han gjort, jättefin sa vi och mamman sa "men du vet att du får gå ut om du ska skjuta med den där va..?" "jaaaaaaaa..."
Så går han in på sitt rum(han syns från köket där vi sitter) spänner bellan, siktar mot sängen(där hans yngre bror och äldste sonens kompis sitter) och skjuter en sten eller va han nu hade mot dem... mamma låtsas inte se...
Två minuter senare kommer en sten farandes ut från rummet och snuddar vid mitt öra och far ut i rummet bakom mig .
"Du får gå ut och skjuta sa mamma.... annars tar mamma den där.."
"Jaha.. då gör jag väl en ny.." Hämtar stenen och går in i rummet, skjuter mot sängen igen...där ett "AAJE!" hörs.
Mamma reser då på sig och stänger dörren till rummet "så slipper vi störas..."
"Ja.. så slipper jag få en STEN i huvet också... "
"Ja.. pojkar.. de ääääär sånna"

Jag har så svårt för sånt, jag vill bara ta slangbellan och kasta in i öppna spisen eller något.... I alla fall efter tillsägelsen...eller, är jag konstig?? Jag har inte barn själv men.. blir man sån när man får barn?? 13 år.. då borde man väl ha liiite bättre koll??

 

[Lycanthrope]

Sv: Men....va??

Jag tycker det låter som lite dubbelmoral av henne.

Att stänga dörren löser inga problem.
Hon kanske inte vill vara hård inför dig men jag vet hur jag hade gjort

Särskilt att skjuta "sten" på gäster!

 

[chrysler]

Sv: Men....va??

Det är just såna föräldrar som gör att det är skolorna som måste uppfostra deras barn
Jag förstår att en sån ignorerande mamma kan vara helt slutkörd eller att hon vill välja sina strider men barnen borde veta att inte skjuta på andra.

 

[Cocos]

Sv: Men....va??

Ja du, vad ska man säga? Väldigt många föräldrar är precis så här inkonsekventa, tyvärr. Det är så populärt och trendigt att "låta barnen vara barn" nuförtiden och så missar man jättemycket i uppfostran och kommer på det alldeles för sent.

Visst borde man veta bättre när man är 13 år gammal. Men om ingen har visat hur det ska vara och hur man ska göra, på ett positivt sätt? Det är ju inte barnets fel att h*n gör fel. Föräldrarna är ansvariga, men det är lättare att skylla ifrån sig på barnen och rycka på axlarna i stil med "pojkar är såna", istället för att axla sitt ansvar.

Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer.

 

[nevin]

Sv: Men....va??

Jag hade tagit bellan och brutit den mitt itu om min son gjort nåt som ens var i närheten av det där. Jag har alltid varit noga med att skjuter, det gör man ute, och på måltavlor som är gjorda för det!

 

[havreflinga]

Sv: Men....va??

Det låter som om killen verkligen ville att nån skulle reagera, att han var trött på bristen på regler och vuxna som låtsas att de inte ser.

Att mamman babblade om regler och konsekvenser tolkar jag som en såndär typisk grej...att man pratar vitt och brett om det man INTE klarar av. Man vet det i teorin, men kommer inte längre.

 

[havreflinga]

Sv: Men....va??

Jag har så svårt för sånt, jag vill bara ta slangbellan och kasta in i öppna spisen eller något....

Gör det nästa gång! Lita på din känsla! Du har rätt att reagera även om det inte är du som är mamman. Dessutom gör du barnet en tjänst om du reagerar.

 

[Hyacinth]

Sv: Men....va??

Jag tror det handlar om att man vet hur man borde göra, men man orkar inte alltid.
Jag är en sån där halvdålig människa, och vet att jag borde vara 100% konsekvent med t ex min hund för bästa resultat, men vissa dagar är jag less, trött, sjuk, stressad osv, och då Orkar jag bara inte.
Jag skulle förmodligen kunna bli en sån förälder också, man har olika toleranströskel olika dagar. Det kanske inte är 100% bra, men i mitt fall sant.
Vissa dagar kan jag ta hur mycket som helst, andra dagar kan jag vilja gråta för att pannkakorna brände fast i stekpannan.

Sen att det är lite lustigt att sitta och säga så och göra något annat kan jag hålla med om, men jag drog det lite mer generellt.

 

[Gnist]

Sv: Men....va??

Gör det nästa gång! Lita på din känsla! Du har rätt att reagera även om det inte är du som är mamman. Dessutom gör du barnet en tjänst om du reagerar.

Skulle någon utomstående lägga sig i mitt val av uppfostran och dessutom ta av mitt barn dennes sak och förstöra den saken, så skulle den vännen väldigt snabbt bli en X-vän

 

[nevin]

Sv: Men....va??

Jag håller med dig, det är INTE vänners ensak att uppfostra ens barn, men däremot hade jag nog talat om vad jag tycker om en kompis barn hade skjutit slangbella mot mig. Naturligtvis inte med barnet lyssnandes, men i enrum.

 

[Brisa]

Sv: Men....va??

Om en kompis barn hade skjutit sten med slangbella på mig, så hade jag helt klart talat direkt till barnet. En så pass stor kille borde förstå bättre. Och har inte min kompis uppfostrat honom såpass att han fattar det så behöver hon helt klart hjälp med uppfostran!!!

Sen tror jag nog att ingen av mina kompisar hade stört sig på att jag la mig i. Hade de gjort det, dvs hellre låtit sina barn skjuta stenar på mig... så då hade vi nog inte varit så nära kompisar trots allt.

//Brisa

 

[cirkus]

Sv: Men....va??

Detta är lite lustigt -

Vi diskuterar ju ofta om man som utomstående vuxen skall lägga sig i vad andras barn gör i olika situationer. Jag anser att vi har ett vuxenansvar. I det speciella fallet så skulle jag lägga mig i om JAG eller ngt av mina barn var i riskzoonen att få en sten i ögat, jag skulle också påpeka för kompisen att att hon glömt av vad som var sagt från början..

Andra får GÄRNA lägga sig i hur mina barn blir uppfostrade och jag skulle bli mer irriterad om barnen betedde sig illa och ingen sa till till DEM.

Gnist, tycker inte du att man skall säga till andras barn i tex lekparken om de är taskiga mot andra barn ? Eller om man råkar se en grej på skolan ? Eller om det händer ngt hemma hos en ?

 

[nevin]

Sv: Men....va??

Jag tror att jag är otydlig, eller glömmer bort att folk inte kan läsa vad jag tänker...

Det jag menar är att jag givetvis skulle säga ifrån om jag var nära att träfafs av något som skjuts från en bella, men inte skulle jag ta i så kraftigt som beskrevs tidigare här, där man skulle ta bellan från barnet.....

Och det jag menar med att ta det i enrum, är att jag helst inte pratar med mamman (eller pappan för den del delen) om dennes uppfostran av barnet, då barnet kan höra. Att säga ifrån att man inte vill bli slangbellad, är ionte samma sak aom att ta upp problemet med bristande uppfostran med föräldern.

 

[Gnist]

Sv: Men....va??

Gnist, tycker inte du att man skall säga till andras barn i tex lekparken om de är taskiga mot andra barn ? Eller om man råkar se en grej på skolan ? Eller om det händer ngt hemma hos en ?

Det jag svarade på var ju om att vara hemma hos en kompis och att om barnet beter sig illa ta på sig som gäst och kompis att ta av dennes barn barnets leksak och ta sönder den!

Vad har det med det du skrev att göra?? Inte ett dugg, faktiskt

Jag personligen skulle inte på något vis acceptera att mina barn beter sig så illa som i ts första inlägg,(och det skulle heller aldrig falla dem in att göra så) men skulle någon utomstende försöka uppfostra/bestraffa mina barn mitt framför ögonen på mig, så är det en x-kompis rätt omgående. Man gör bara inte så

 

[cirkus]

Sv: Men....va??

Jag läste att du hade skrivit såhär.....jag hängde nog mest upp mig på att man inte fick kritisera ditt val av uppfostran - och att man då blev en X-vän...

"Skulle någon utomstående lägga sig i mitt val av uppfostran och dessutom ta av mitt barn dennes sak och förstöra den saken, så skulle den vännen väldigt snabbt bli en X-vän "

Varför skulle inte någon få säga till dina barn framför dina ögon ? Det fattar inte jag...

 

[havreflinga]

Sv: Men....va??

Skulle någon utomstående lägga sig i mitt val av uppfostran och dessutom ta av mitt barn dennes sak och förstöra den saken, så skulle den vännen väldigt snabbt bli en X-vän

Ingen större skada skedd, om du har barn som skjuter slangbella på folk, tycker jag.

Ta ifrån någon hans/hennes saker är inte min stil, men jag hade definitivt sagt ifrån och krävt att få prata till punkt. Om du efter det inte skulle vilja vara vän med mig längre är upp till dig. Jag tvingar ingen att umgås med mig.

 

[havreflinga]

Sv: Men....va??

Och det jag menar med att ta det i enrum, är att jag helst inte pratar med mamman (eller pappan för den del delen) om dennes uppfostran av barnet, då barnet kan höra. Att säga ifrån att man inte vill bli slangbellad, är ionte samma sak aom att ta upp problemet med bristande uppfostran med föräldern.

Jag tycker inte att jag kan säga så värst mycket om förälderns uppfostran (varken positivt eller negativt) baserat enbart på en händelse som i exemplet. Det kan finnas tusen olika förklaringar till att barnet valde att provocera genom att skjuta slangbella just den här dagen.

Jag upplever sällan att jag vill gå in och korrigera hur någon uppfostrar sina barn. Jag har sällan den helhetsinsynen. Men jag upplever oftare att jag behöver säga ifrån i en enskild situation, och då direkt till barnet.

Om jag istället skulle vänta tills ett senare tillfälle, och vända mig till föräldern istället för barnet - då tycker jag att jag lägger för stort ansvar (och skuld) på föräldern. Föräldern kan ju ändå inte ändra det som hänt.

Och om jag vore barnet, och några dagar senare fick höra "min väninna berättade för mig hur illa hon tyckte att du betedde dig i lördags...osv" - då skulle jag känt mig överkörd. Jag tycker alltid det är trist när folk kommer med kritik i efterhand, och särskilt om den går via budbärare.

 

[Gnist]

Sv: Men....va??

Varför skulle inte någon få säga till dina barn framför dina ögon ? Det fattar inte jag...

Det är mitt jobb! Ingen annans..

 

[nevin]

Sv: Men....va??

Det är inte meningen att föräldern ska gå till barnet och berätta vad jag sagt i enrum, enrum betyder just att det är till för henens öron och ingen annans.

Jag vill heller inte "korrigera" hur förälderna uppfostrar sitt/sina barn, utan mera som en tanke om hur det uppfattas från mitt håll. Sen är det givetvis hennes ansvar att hantera det på ett bra sätt.

Och så vet jag inte om jag återigen är luddig, men jag skulle givetvis säga ifrån att jag inte vill bli slangbellad, och då direkt till barnet, MEN jag skulle INTE ta upp förälderns uppfostran med föräldern inför barnet!

 

[cirkus]

Sv: Men....va??

Okej. Jag fattar.

Så ser jag det inte. Helt tvärt om faktiskt ! Varje gång någon annan säger till mina barn om de beter sig illa tycker jag förstärker deras bild av vad som är rätt och fel. Detta gäller i enskilda situationer. Dessutom är det inte så att jag med flit låter ungarna bete sig och räkna med att andra skall säga till, men man ser inte, hör inte och orkar inte alla gånger. På det stora hela är det naturligtvis mitt ansvar att uppfostra mina barn.