Matkonto, tips

[Sar]

Vi är två vuxna (utan barn) som bor ihop och delar på kostnaderna. Men. Vi har inget system med matkonto vilket gör att vi ibland tjafsar i onödan. Vi har olika banker, en handlar oftast på Coop, den andra oftast på Ica. Hur gör andra i våran situation?

Vi har två gemensamma konton dit vi för över pengar, ett privatkonto med två kort kopplade och ett sparkonto som vi använder för att renovera, köpa in lite dyrare saker. Annars har var och en sina egna konton.

 

[pepp]

Det där lät på riktigt asjobbigt. Hur orkar ni hålla på med det

Så gör faktiskt vi också. Sambon äter ex. frukost varje vardag plus x antal mellanmål. Det skulle bli flera 100 extra för mig som jag inte har lust att betala

 

[pepp]

Fast det är ju ändå 300 kr / året. Borde finnas billigare bättre.
Har också hör gått om COOP som tas upp i tråden, ska tydligen vara ett bra poängsystem på det.

Måste man enbart handla på Coop då antar jag? Vi handlar mest på Ica och Willys..

 

[FengurLaugar]

Vi är gifta, har hus och två barn ihop så vi har helt och håller gemensam ekonomi. Har servicekonto där all inkomst varje månad sätts in. Alla kostnader, fasta som rörliga betalas från det kontot, även mat alltså. När sen ny inkomst kommer så sätts det som eventuellt blivit över på servicekontot in på ett av sparkontona och så börjar vi om på ny månad med ny inkomst

Vi hade Med Mera kort tidigare med varsitt kort kopplat till en kredit och så kom det en faktura varje månad. Det funkade också bra men sen några år tillbaka handlar vi på Ica och då har vi inte orkat bry oss om att fixa kreditkort där utan det fungerar lika bra att betala allt direkt vi handlar och bara dra poängkortet. Vi är långt ifrån millimeterrättvisa när det gäller det här och det funkar för oss

 

[Bison]

Så gör faktiskt vi också. Sambon äter ex. frukost varje vardag plus x antal mellanmål. Det skulle bli flera 100 extra för mig som jag inte har lust att betala

Mitt ex åt också betydligt mer och handlade därför oftare, blev aldrig ett bekymmer.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag försöker inte ens hålla reda på saldot på mitt bankkort. Det behövs ju inte.

Jag tror väldigt få svenskar har så mycket pengar att de slipper bry sig om hur mycket pengar de har på kortet. Snacka om att vara privilegierad.

 

[sassiball]

Vi delar upp det i affären så att vi betalar ca 50% var. Det blir inte på kronan rätt men det spelar ingen roll. Det funkar för oss, vi har gjort så i 11 år. Betalar alltså var och en från sitt egna konto.

 

[Bluefish]

Förut handlade vi varannan gång, eller två veckor var i månaden. Det blev ungefär samma summa varje vecka. Nu betalar istället en alla gemensamma räkningar och den som åker förbi affären oftast all mat. Också typ lika, förutsatt att vi inte ändrar matvanor.

 

[MiniLi]

Måste man enbart handla på Coop då antar jag? Vi handlar mest på Ica och Willys..

Inte om du väljer Coops betalkort. Om ni har ett "vanligt" medlemskort som man även kan ha pengar på funkar det bara på COOP. Men de har typ VISA/Mastercard som alternativ, eller kreditkort, och då kan man handla med det som vilket kort som helst men man får poäng på allt. Även sånt man köper på andra ställen.
Min mamma brukade alltid betala resor med sitt COOP-kort, blev sjukt mycket poängrabatter då

Motsvarande gäller såklart även för ICAs kort, men jag tror att COOPs poängsystem är ngt mer fördelaktigt.

 

[stjarnhimmel]

Jag försöker inte ens hålla reda på saldot på mitt bankkort. Det behövs ju inte.

Hur menar du?
Att du satt över så mkt pengar att du vet att det finns pengar?

 

[Petruska]

Nu är det ju inte mig du frågar men att man har dåligt om pengar kan göra att det är väldigt viktigt att det blir millimeterrättvist. Jag vet att jag och min dåvarande sambo var väldigt rättvisa ifråga om inköp under tiden vi studerade och var svaga ekonomiskt (eller, jag jobbade extra som en tok för att ha råd att hålla häst men summa summarum var att det fanns en mycket begränsad summa som skulle räcka till exempelvis mat) och men att det sedan luckrades upp direkt vi fick mer pengar att leva på.
I nuvarande förhållande har vi aldrig kört med millimeterrättvisa men ekonomin ser ju mycket bättre ut då båda har jobb.

Okej! Mitt ex och jag gjorde tvärtom under den fattiga studietiden. Ju pankare vi var, i desto högre grand blandade vi ihop ekonomierna och betraktade varje enkrona som vi råkade hitta bland soffkuddarna som gemensam. Jag tror det kändes som att två små högar pengar var mindre än en lite större gemensam hög.

Nu känner jag snarare att vi klarar oss ju fint oavsett om vi hjälps åt eller inte, så att säga, så vi gör lite som det faller sig.

 

[Petruska]

Jag tror väldigt få svenskar har så mycket pengar att de slipper bry sig om hur mycket pengar de har på kortet. Snacka om att vara privilegierad.

Schysst tolkning, hörrö, verkligen. Typ rörande. Det måste ju vara den absolut enda förklaringen.

Förklaringen kan ju inte under några omständigheter helt enkelt vara att jag får samma lön varje månad (statligt anställd, ingen chefsbefattning el dyl) och att jag har ungefär samma vanor varje månad. Det är ju helt uteslutet. Med de vanor jag har, brukar helt enkelt lönen i princip räcka exakt till sista dagen. Jag hade inte koll på vad jag hade på kontot som student heller, då jag levde enbart på csn.

 

[Petruska]

Hur menar du?
Att du satt över så mkt pengar att du vet att det finns pengar?

Jag menar att lönen kommer in, jag betalar räkningar, och sen är ungefär lika mycket kvar varje månad och om jag då lever som vanligt brukar pengarna räcka. Det händer att det inte finns pengar när jag handlar tex dagen före lön, och då har jag en liten kredit för sådana tillfällen, som är kopplad till samma kort.

 

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Jag har också samma lön varje månad men måste ändå kolla att jag har pengar på kortet. Känner seriöst ingen människa som inte, åtminstone i slutet av månaden, måste ha lite span så att köp etc går igenom. Eller jo, mina päron som tjänar mycket, de kollar aldrig.

 

[Petruska]

@Petruska Jag har också samma lön varje månad men måste ändå kolla att jag har pengar på kortet. Känner seriöst ingen människa som inte, åtminstone i slutet av månaden, måste ha lite span så att köp etc går igenom. Eller jo, mina päron som tjänar mycket, de kollar aldrig.

Jag lutar mig i dessa lägen på min kredit, helt enkelt. Sen fyller jag på den när lönen kommer, det brukar handla om 0 -500 kronor ungefär. Jag upplever inget behov av den kollen. Men det är ju en upplevelse, inte en beskrivning av ett outsinligt konto. Jag kollade inte ens som student vad jag minns. (Jag visste att efter att jag hade köpt månadens pocketroman så var det sparsamhet som gällde, helt enkelt.)

 

[stjarnhimmel]

Jag menar att lönen kommer in, jag betalar räkningar, och sen är ungefär lika mycket kvar varje månad och om jag då lever som vanligt brukar pengarna räcka. Det händer att det inte finns pengar när jag handlar tex dagen före lön, och då har jag en liten kredit för sådana tillfällen, som är kopplad till samma kort.

Ok då är jag med
jag brukar också veta på ett ungefär om jag inte köpt något speciellt. Jag har inga dyra vanor utan det är mest matinköp under månaden eftersom det mesta går på autogiro

 

[Petruska]

Ok då är jag med
jag brukar också veta på ett ungefär om jag inte köpt något speciellt. Jag har inga dyra vanor utan det är mest matinköp under månaden eftersom det mesta går på autogiro

Jag sätter undan lika mycket varje månad till ett särskilt räkningskonto, så även om det är en månad med stora räkningar (csn!!!), så har jag vanligen i runda slängar samma summa kvar på mitt vanliga lönekonto. Sparande och sådant sätter jag också i förekommande fall undan till när lönen kommer, jag går inte och hoppas att det ska råka bli pengar över på lönekontot vid månadens slut.

 

[Petruska]

@Petruska Jag har också samma lön varje månad men måste ändå kolla att jag har pengar på kortet. Känner seriöst ingen människa som inte, åtminstone i slutet av månaden, måste ha lite span så att köp etc går igenom. Eller jo, mina päron som tjänar mycket, de kollar aldrig.

Det är överhuvudtaget slående hur regelbundet över tid du påpekar för mig hur priviligierad jag är.

Första gången du gjorde ett sådant påpekande var jag deltidsarbetslös, min partner utförsäkrad från FK pga långtídssjukskrivning och min son hade ännu inte flyttat hemifrån, utan måste försörjas (hans pappa bidrog inte till det). Jag tolkar det som att jag låter en aning mer obekymrad än vad situationen egentligen motiverar.

 

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Jag har inget minne av att jag nånsin kallat dig priviligerad tidigare så sorry, vet inte vad du referar till.

Om du skriver saker i stil med att du aldrig behöver ha koll på ditt saldo på kortet får du nog räkna med att folk tror att du har det rätt fett. Medan om du skriver "jag förlitar mig på krediten" alt "... eftersom jag har så stor koll ändå" så får du ju andra reaktioner.

Hur ditt eller din partners privatliv ser ut kan jag omöjligt ha koll på utan får ju helt enkelt läsa vad du skriver och svara utifrån det. Som jag gjorde i den här tråden.

 

[Otter]

Vi har kort från Statoil Mastercard, ingen avgift, faktura i efterhand. Behöver därmed inte hålla koll på något saldo. Förmånskort på respektive butik kräver ingen kod, så det är väldigt enkelt tycker jag.

Räknar inte av något, det som handlas i matbutiken eller i övrigt för att gå i munnen eller hundarna eller som hygien/tvätt delas på. Han kanske har lite dyrare schampo än jag, eller så äter han dyrare än vad jag gör. Det jämnar ut sig, det unnar vi varandra.

Låter smidigt och det är skönt att slippa extra avgifter. Däremot är varken jag eller sambon förtjusta i att få en faktura i efterhand eftersom vi upplever att det är lättare att "unna" sig och därmed riskera att få en faktura som kan bli kämpig att betala. Vi har varsitt bensinkort men dom används så pass sällan varje månad att det är lätt att hålla reda på ett ungefär hur mycket man tankat för totalt.

Där förstår jag att ni delar fakturan rakt av då det är nästintill omöjligt att hålla reda på vad som är inköpt.

Jag försöker inte ens hålla reda på saldot på mitt bankkort. Det behövs ju inte.

För mig låter ert system dels jobbigt, dels som lite extrem millimeterrättvisa som jag inte fattar syftet med. Varför är det viktigt att dela så noggrant på utgifterna?

+

Jag är inte mycket för millimeterrättvisa. Innan jag och exet hade gemensam ekonomi så handlade han ibland, jag ibland och det var inte mer med det. Vi kollade vad som behövdes och handlade det. Ingen bigie och aldrig tjafs.

Våra utgifter kan variera kraftigt från månad till månad då vi har ett bilintresse som tar upp både tid och pengar, därmed vill vi ha koll på vårt saldo så att vi inte lever över våra tillgångar.

Det handlar absolut inte om milimeterrättvisa, handlar någon av oss för 50 kr kommer vi inte hem och kräver att den andre ska swisha 25 kr. Vårt system tillämpas när det kommer till större summor, t.ex. när vi veckohandlar.

Vill passa på att förtydliga konceptet med att jag räknar av för privata inköp. Jag levde i flera år med en "man" som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, där han b.la. redovisade för mig hur mycket jag kostade honom varje månad. Detta var under en period då jag var timanställd och inte fick ihop så mycket men bidrog med alla mina pengar till räkningarna, vilket ledde till att ex:et fick stå för matkostnaderna. Detta har rotat sig djupt och jag väljer själv att räkna av, för min egen sinnesro, inte för att min sambo vill/kräver att jag gör det. Han tycker att jag absolut inte behöver hålla på och att det bara är att dela summan på hälften.

Kort och gott; sambon missunnar inte mig och jag missunnar inte honom och det handlar inte om någon milimeterrättvisa. Det handlar om mina själsliga ärr, min sinnesro, mina tvångstankar och min ångest, ingenting annat. Jag kunde absolut ha varit tydligare i mitt ursprungsinlägg men körde en förenklad version då mitt mående egentligen inte är relevant i en tråd där det efterfrågas tips om matkontot.

Vårt system må vara udda men det funkar för oss.