Måste man ha två barn?

[Sonic76]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag har ett barn.. kanske skulle vilja ha fler, men älskar det barn jag har och just nu har jag ingen partner. jag är fullkomligt nöjd med det jag har.
Vi har gjort massor med saker ihop och jag kan ge henne den tid hon behöver. Hon är då översocial och kompetent att umgås och komprimissa.
De kompisar hon har som har syskon är värre på den fronten faktiskt

 

[LadyCovergirl]

Sv: Måste man ha två barn?

Ibland inbillar jag mig att många av de som absolut bara vill ha ett barn har haft det tufft för att de fått ta hand om barnet alldeles utan den andra föräldern.

Det stämmer inte hos oss. Om det är någon som tagit mer av babypysslet och fixandet så är det definitivt min sambo. Trots det så vill han ha ett barn till medan jag tycker det räcker utmärkt med ett.

 

[Ray]

Sv: Måste man ha två barn?

Precis! Jag har en strålande sambo, han har tagit hand om vårt barn minst lika mycket. Han tvättar och lagar mat och städar. Mer i och för sig när han var pappa ledig än vad han gör nu,men han har alltid gjort mer hemma än vad jag gjort...
Men jag är verkligen ingen hemmaperson liksom... Jag vill hellre ut och se världen och sen ha det lugnt och skönt när jag är hemma. Leka gjorde jag med kompisar när jag var liten... Av mina kompisar var det bara jag som var enda barnet, men många hade syskon som var mycket äldre eller yngre och umgicks inte alls med dom. Jag tror inte de hade roligare än vad jag hade...

Så egentligen vet jag inte varför jag nojjar?? Det är väl den där tanken att man stänger för gott. Om jag inte skaffar ett till barn blir det ju inga fler chanser. Jag är nöjd. Jag kan inte se att jag inte kommer fortsätta vara det.

Men är det egoistiskt mot min sambo som gärna haft en till men säger sig vara ok som det är?? Det är ju det där defenetiva som är jobbigt. Det var därför jag ville prova ha ett barn. Jag tänkte att om jag inte gör det kanske jag ångrar mig när det är för sent... Även om jag var glad över livet då oxå så är det ju tusen gånger bättre med en liten en som vänder upp och ner på tillvaron.

Tror ni att det spelar någon roll vilka männsikor man umgås med och var man bor? Många hästmänniskor har till exempel inget eller få barn- eller en mamma som blir ponnymamma och sköter hela familjens tävlingsbestyr... Just för att man har en sån uppslukande hobby gissar jag.
Karriärkvinnor har oxå ofta ett eller inget, kanske för att de börjar sent och inte vill vara borta från jobbet.
Vanliga medelklasspar som har varsitt småtrist jobb vill ha två barn och en lite sladdis... Shit vilka fördomar man har

 

[MidnightSoul]

Sv: Måste man ha två barn?

Haha fördomar finns det ju lite varstans. I princip åt vilket håll man än tittar åt.

Egoistiskt och egoistiskt. Ni är två personer med egna tankar. Tycker inte det är egoistiskt med att vilja ha olika mängder barn mellan två personer, det viktiga är att ni pratar igenom det hela och kommer fram till någonting som passar båda två tillsammans.

 

[Quiss]

Sv: Måste man ha två barn?

KL

Svar på lite av varje här i tråden.

Visst, det är kanske inte vanligt med syskon som är tajta och gör massa saker med varandra.
Men då tillhör jag och mina tre syskon undantagsfall. Har en sex år äldre halvbror(samma pappa) och en två år yngre syster och en fem år yngre bror.
Vi har gjort jättemycket(både bra och kanske mindre bra) saker tillsammans.
Vi har alltid skyddat varandra och täckt upp för varandra. Till och med ljugit för våra föräldrar för syskonens skull.
Vi är nu 33, 27, 25 och 22 och vi umgås fortfarande med varandra och hittar på saker.
Men visst, vi har inte alltid varit vänner. Våldsamma lekar och slagsmål tills någon blödde var väl inte helt ovanligt under uppväxten.

Jag och min äldre bror har ett barn var. Han vill inte ha fler dels för att han tycker att han börjar bli för gammal och dels för att han och sambons förhållande har varit lite ostadigt.
Jag och sambon har bara ett barn på nio månader och kommer förmodligen inte att skaffa fler.
Fast min dotter HAR syskon. De är bara väldigt mycket äldre. Sambon är 16 år äldre(43 år) och har tre barn sedan tidigare.
Hans tidigare barn är 22, 21 och 16. Han har dessutom hunnit bli morfar och till hösten ska han även bli farfar.
Han vill inte ha fler, men jag skulle kunna tänka mig en till. MEN. Jag vill helst slippa vara gravid
Så där är det kört. Jag hatade att vara gravid. Kände mig bara fet, ful och klumpig. Som en strandad val, typ.
Nu har jag absolut inget att gnälla över. Vår dotter är en liten ängel. Hon började sova hela nätter när hon var två månader och hon är nästan alltid och sprallig.

Angående hushållssysslor.
Vi har varit fem i hushållet. Man hade tid över till annat också. Man fick hjälpas åt.
Även om det inte alltid var så lätt att få barnen att hjälpa till. Tonåringar kan vara extremt sega och motvilliga.

 

[Quiss]

Sv: Måste man ha två barn?

Dessutom är jag mycket bättre på och mer road av att vara mamma till en 1½-åring än till en nyfödd, men det törs man väl knappast erkänna.

Jag med
Tyckte bara det var jobbigt när hon var riktigt liten. Nu börjar hon bli rolig.
Och jag längtar faktiskt tills hon kan börja gå själv.

 

[cirkus]

Sv: Måste man ha två barn?

Det var med avseende på argumenten som TS radade upp som fick mig att reflektera. Sen är "många" inte samma sak som "alla".

 

[LadyCovergirl]

Sv: Måste man ha två barn?

Jo, jag förstår det

 

[Mirre]

Sv: Måste man ha två barn?

En annan lite skum aspekt på ämnet är ju att har man fler än 3, då är man annorlunda, har bara ett intresse osv. Så då blir det tjat åt andra hållet istället

Vi har 2 nu, om det blir fler i framtiden eller ej vet vi inte än.
Det visar sig tids nog.

 

[ameo]

Sv: Måste man ha två barn?

En annan lite skum aspekt på ämnet är ju att har man fler än 3, då är man annorlunda, har bara ett intresse osv. Så då blir det tjat åt andra hållet istället

Vi har 2 nu, om det blir fler i framtiden eller ej vet vi inte än.
Det visar sig tids nog.

Hehe, jo nog dök frågan "Har ni ingen TV??" upp när jag var gravid med min fjärde...
(sen är ju frågan varför 'folk' tror att man måste ligga hela tiden för att bli gravid. det gällde i alla fall inte här...)

Angående ursprungsfrågan så tycker jag inte att det finns några måsten eller borden, utan alla måste få göra som man vill. Jag personligen upptäckte ju att jag gillade att vara mamma, trots att jag i ganska många år aaaaaaaldrig skulle skaffa några jävla ungar... (den inställningen växte bort) Därför blev det flera stycken, när vi ändå var igång.
Jag önskar ju att alla kunde tycka om livet som mamma lika mycket som jag gör, men inser ju att så inte är fallet. Och om man inte längtar efter ett barn till tycker jag att man ska låta bli (om man har möjlighet att välja), för barn har rätt att vara önskade när de föds. De kan inte välja att låta bli.

 

[Ray]

Sv: Måste man ha två barn?

Haha, ja man kan ju undra vad folk gör hemma ibland...

Jag hade ju absolut älskat ett andra barn, utan tvekan. Jag vet vad jag kände när det första väl kom ut!

Det är nog lite så med oss som inte riktigt vill ha fler att det är kanske inte att man inte gillar mamma rollen- utan snarare gravidböket och den där första bäbistiden... Bäbis gillade jag ju i och för sig, tyckte det var helt fantastiskt vad mycket som hände varje dag, underbart att följa uppväxten av en egen lite person. Men jag vet inte om jag vill göra en repris liksom...

 

[Jaahl]

Sv: Måste man ha två barn?

Nä, klart man inte måste. En enkel slutsats är väl helt enkelt att "folk" överlag är väldigt bra på att tycka och lägga sig i andra människors/familjers privata angelägenheter, inte minst då barn - om, när, hur många, hur tätt osv. I en parrelation där barn inte verkar vara på väg inom x antal år börjar folk fråga, och 2-3 är väl normen för hur många det "ska bli" - färre liksom fler är lite märkligt. Och får man mindre än ca 2 år mellan syskon ojar sig folk en smula - dröjer det däremot mer än ett par år utan att nr 2 verkar vara i antågande så frågar folk om det istället och ja fler än 3 kan man ju inte ha utan att folk börjar komma med lustiga pikar etc. Inte ska man vara "för gammal" heller. Eller för ung. Sensmoralen är väl att familjer kommer i alla former och konstellationer och att folk borde bry sig lite mindre om hur andra lever sina liv...

Här är tvåan är beräknad om en månad, blir knappt 17 månader mellan barnen. Ska det bli fler nån gång får det dock dröja längre Jag är inte direkt superförtjust i gravid-tillståndet men denna gång har det varit lättare att acceptera det som en i det stora hela mycket kort period... För mig kändes önskan efter åtminstone ett syskon ganska självklar men för den sakens skull lägger jag alls inga värderingar i hur andra känner. Både jag och sambon har väl någon slags uppfattning om att syskon generellt är något positivt - såtillvida att de har varandra både som barn och som vuxna. Men med det sagt är det ju absolut ingen självklarhet att syskon faktiskt blir tighta varken som barn eller vuxna bara pga att de är syskon.

 

[Linnea F]

Sv: Måste man ha två barn?

Äh, jag tror bara att det är folk som inte vet vad de ska prata om. Då kommer det ett, när kommer tvåan?, trean?, fyran osv.
Jag har två barn och jag får ofta höra när vi ska ha ett till, eller när vi ska skaffa en liten grabb. Vilket om möjligt är ännu dummare eftersom man inte kan välja.
Ett barn är väl jättebra.

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

*kl*

Denna tråd får mig att tänka på något jag hörde på radio igår. De talade om lycka. Och om "babylycka". Killen som kåserade menade att hur lycklig är man när man har en bebis egentligen; man får inte sova när man vill, man kan inte gå ut med polarna när man vill, man får torka bajs, kräks och mat från golvet osv.

Han ringde upp någon som kunde en del om forskningen på området. Den mannen berättade att när man studerat just lycka (den subjektiva upplevelsen av lycka) så är faktiskt föräldrar generellt lite mer olyckliga än de som inte har några barn alls. Däremot så ökade föräldrars lycka när barnen flyttade hemifrån; då låg de lite högre i lyckokänslor än de som inte har barn alls. Så han konstaterade att totalt utslaget på hela livet så har man ungefär lika mycket "lycka" vare sig man är förälder eller inte.

Till sak: vi har två barn. Jag har alltid velat haft två barn. Jag har själv gillat att ha syskon (2,5 år yngre). Visst har man bråkat med sitt syskon, men också lekt och haft roligt. Och som vuxna tycker jag det är en fördel att ha någon till som man känt hela sitt liv; som verkligen förstår vad man menar när/om man är irriterad på sina föräldrars ovanor.

Däremot måste "man" inte alls välja att ha flera barn än ett. Det är helt valfritt. Jag känner många ensambarn och ser ingen generell skillnad på hur de är som vuxna än vad syskonbarn är som vuxna.
Jag kan däremot tänka mig att det ställer lite större krav på en förälder till bara ett barn på vissa plan. Med flera barn går vissa saker förmodligen lite mer "per automatik". Jag skulle nog lättare kunna "skämma bort" om jag bara hade ett barn; t ex med saker och service. När man har fler måste man liksom dela upp så att de får lika mycket/många saker och lika mycket/lite service. Därmed inte sagt att ensambarn BLIR "bortskämda"; bara att föräldrarna får tänka lite mer medvetet på sådana saker.

Jag tror också det är ännu viktigare för ett ensambarn att som förälder t ex ta med kompisar på utflykter, semestrar och dylikt ibland. Syskonbarn har ju redan barn med sig på köpet.

På andra områden ställer det förstås andra krav på flerbarnsföräldrar; t ex får man tackla fler konflikter mellan syskonen.

 

[Lena Furberg]

Sv: Måste man ha två barn?

KL

Om man ska vara krasst praktisk, kan jag tänka mig att det är skönt att vara flera syskon när föräldrarna börjar bli gamla och gaggiga och behöver hjälp. Att vara ensam som tar hand om och hjälper en gammal förälder, är inte alltid lätt. Varesej praktiskt eller känslomässigt. Då är det en välsignelse att vara åtminstone två som hjälps åt.

(Ja, jag vet att det minsann inte är alla syskon som "hjälps åt" och inte alla barn som vill ha med föräldrarna att göra, men i de många fall då det faktiskt är så...)

När mina föräldrar fick diverse problem och krämpor, kan jag inte ens tänka tanken ut på hur jag skulle klarat det ensam utan min bror. Bara att ha någon att prata med när det blev svårt, var en lättnad.

Givetvis inte en anledning i sig till att skaffa flera barn, men en ingrediens...

(Jag har "bara" ett barn, jag ville ha fler men insåg inte det förrän äggen tog slut....! Hon är den enda i sin klass, på 30 elever, som inte har syskon!!)

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag känner många ensambarn och ser ingen generell skillnad på hur de är som vuxna än vad syskonbarn är som vuxna.

Det verkar stämma, ja. Det finns ju en del populärpsykologi om hurdana ensambarn blir och hur positionen i syskonskaran praktiskt taget bestämmer hela ens personlighet - men vetenskapligt finns det tydligen just ingenting som tyder på att det är så.

Själv har jag ett barn därför att jag inte minns det positivt att ha syskon, jag står inte ut med syskontjafs och jag har inget intresse av att försöka rådda ihop ett fungerande samspel i en grupp (varken syskongrupp eller andra grupper). Jag är så sett väldigt förtjust i barn som är 0,5-3 år gamla, men det är ju rent självdestruktivt att skaffa barn för att man önskar sig en bebis/småtting, med tanke på hur kort bebistiden är.

Att lyckonivån skjuter i höjden när barnen flyttar hemifrån kan jag skriva under på! Det är nästan hemskt.

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Själv har jag ett barn därför att jag inte minns det positivt att ha syskon, jag står inte ut med syskontjafs och jag har inget intresse av att försöka rådda ihop ett fungerande samspel i en grupp (varken syskongrupp eller andra grupper). Jag är så sett väldigt förtjust i barn som är 0,5-3 år gamla, men det är ju rent självdestruktivt att skaffa barn för att man önskar sig en bebis/småtting, med tanke på hur kort bebistiden är.

Nej, det verkar inte riktigt bra...
Själv är jag minst förtjust i just "småbarnsperioden" såhär långt. Har alltid mer gillat barn som börjat kommunicera mer med ord och med 4åringen tycker jag det bara blir roligare och roligare.

Att lyckonivån skjuter i höjden när barnen flyttar hemifrån kan jag skriva under på! Det är nästan hemskt.

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Nej, det verkar inte riktigt bra...

Men jag tycker att många som pratar om att få fler barn just pratar om att få en bebis, undrar om man inte önskar sig en bebis, att de vill ha en ny bebis nu när den/de andra har blivit lite större osv. Som om det var bebisar föräldraskapet handlar om.

 

[ameo]

Sv: Måste man ha två barn?

Men jag tycker att många som pratar om att få fler barn just pratar om att få en bebis, undrar om man inte önskar sig en bebis, att de vill ha en ny bebis nu när den/de andra har blivit lite större osv. Som om det var bebisar föräldraskapet handlar om.

Det där ser man nog egentligen hos "båda sidor", dvs både de som längtar efter en "ny bäbis" och de som inte vill ha fler barn för att de inte gillar bäbistiden...

 

[Ramona]

Sv: Måste man ha två barn?

Jösses va dom ungarna avskyr varandra.

Det är 5 år mellan mig och min bror och jag har nog egentligen inga bra minnen från honom som liten. Han var mest bara elak mot mig hela min uppväxt. Gjorde grejer som han skyllde på mig, slog mig, stoppade råttfällor i mina skrivbordslådor, etc, etc, etc, etc. Det finns möjligtvis ett eller två minnen som är bra, annars var han mest en plåga.

Men nu som vuxna, sedan han flyttade hemifrån när jag var typ 14 år gammal, så har han varit min bästa vän och min klippa i livet.

Nu skulle jag aldrig, aldrig kunna tänka mig ett liv utan min bror. Vi är hur tighta som helst och vi håller verkligen ihop. Berättar allting för varandra och känner varandra utan och innan. Vi pratar med varandra varje dag på ett eller annat sätt, vi semestrar ihop, vi gör grejer ihop och vi ser verkligen till att vi träffas så ofta vi kan. Han bor ju i England och jag i Sverige, så det blir ju inte varje dag vi ses. Men det blir flera gånger varje år i alla fall.