Måste man ha två barn?

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Exakt, jag tror inte att grupperna är direkt jämförbara för lyckobegrepp eftersom just det som skiljer dem åt också kan vara det som avgör deras generella förmåga att vara lyckliga. (utom ofrivilligt barnlösa då, men jag tror de är betydligt färre än de som aktivt valt.)

Men vi vet ju inte hur studierna har gjorts. Jag tycker att det är lite väl vanligt på buke att man förklarar på vilket sätt olika studier säkerligen är bristfälliga, utan att ens ha sett dem. Det är faktiskt inte särskilt mycket smartare än att svälja allt man här med hull och hår. Grunden för de båda förhållningssätten är i det här fallet, tex, exakt densamma.

Att utifrån ett synnerligen översiktligt redovisat resultat komma fram till vilka brister som finns i en studie - nej, det blir absurt.

För övrigt tänker jag ofta att det skulle vara lite roligt att bli del av en lyckoundersökning, jag undrar verkligen hur min lyckonivå förhåller sig till andras, och hur jag bedömer min lyckonivå jämfört med andra. Det är ju dock snarare en privatpsykologisk fråga än en vetenskaplig.

När jag gjorde ett lyckotest fick jag ganska låga värden. Men jag vet ju inte om det, jämfört med andra, beror på att jag tolkar frågorna "fel", eller om det beror på att jag faktiskt har en låg lyckonivå (detta var dessutom innan mitt barn var utfluget).

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Just gällande föräldrars lycka fanns det tydligen en hel del forskning om.

Jag tänkte lite till på det där med föräldraskap och lycka.

Generellt sett tror jag att det är feltänkt att skaffa barn för att bli lycklig. Så sett tror jag att det är vettigare att skaffa barn för att få barn. Den eventuella lyckan är en helt annan fråga.

Ibland känner jag att man liksom förväntas (andras förväntan? egen förväntan? - jag vet inte) att bli lycklig av saker som just en bostad (särskilt egen villa), ett förhållande och barn. Men egentligen bor inte jag för att bli lycklig, jag bor för att jag vill bo, jag vill inte vara hemlös.

Förhållande, i så fall, är kanske lite mer för att bli/vara lycklig. Jag skulle ju tex aldrig spara på ett förhållande där jag inte var nöjd. Så ser det ju inte alls ut när det gäller barn.

 

[Badger]

Sv: Måste man ha två barn?

Redovisar bara möjliga brister jag tycker det är intressant. Säger inte att inte studien kan stämma, bara att den inte måste göra det. Skulle nog välja att se fler studier innan jag baserade ett val om barn eller inte barn på forskningen.

Däremot är den ju väldigt relevant på ett sätt. Man ska inte tro att det nödvändigtvis är bättre eller mer lyckat liv med barn. Det håller jag med om!

(Dessutom är det inte helt sällan man faktiskt i slutänden hittar en hel del om man väl väljer att läsa studien, pressen och forskarna brukar bla inte komma fram till samma sak. Men jag brukar bara orka bry mig när det gäller feminism , tex apor som föredrar grytor som leksaker. Men jag är ganska säker på att jag när artikeln kom läste betydligt mer om den än man kan se på länkarna här.)

Jisses, inte konstigt du fick dåligt på lyckotestet, det var urkasst. (jag fick ok) Man ska inte ha negativa frågor i test och statistiska undersökningar det är nära nog omöjligt att reda ut om man nästan håller med om att man inte är mestadels energisk bland det första man får lära sig i statistiken. Och vilken evig energi man skulle lägga ned på att skaffa sig lycka sedan, brev och skriva och dona. Hur ska man då få tid till att leva, spela wow, rita, diska och leka som gör en lycklig

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Redovisar bara möjliga brister

Möjliga brister hos något du inte hade läst, det är väl det som är haken. Det du skrev handlar ju inte alls om studien, utan om dina gissningar om studien utifrån en populärt beskriven del av resultatet. Du kan inte utläsa vare sig förtjänster eller brister hos en studie av resultatet enbart, skulle jag säga. (Är resultatet så uppenbart galet att man kan se direkt att de måste ha gjort fel - typ visat att jorden är platt eller homeopatin sann - så handlar det helt enkelt inte om en vetenskaplig studie.)

Sen tror jag nog att det är rätt ovanligt att man baserar valet att få barn eller inte på forskning (enda gången jag kan föreställa mig att man gör det är om man har någon fruktansvärd sjukdom med mycket stor eller 100% ärftlighet).

 

[Badger]

Sv: Måste man ha två barn?

Möjliga brister jag kommer ihåg att jag såg i det betydligt större material jag läste om studien för ett antal år sedan. Där dessutom det fanns betydligt fler grupper än innehavare av barn och icke innehavare av barn. Den gången jag blev lite skadeglad över att barnlösa var lyckligare och sedan hittade hål i det, tillsammans med min sambo (som jag skrev ovan...)

Dessutom kan man visst fundera över svagheter i artiklar från Aftonbladet. Det tycker jag bara är bra om man gör.

 

[Mabuse]

Sv: Måste man ha två barn?

När jag gjorde ett lyckotest fick jag ganska låga värden. Men jag vet ju inte om det, jämfört med andra, beror på att jag tolkar frågorna "fel", eller om det beror på att jag faktiskt har en låg lyckonivå (detta var dessutom innan mitt barn var utfluget).

Och jag hamnade rätt högt på det, trots att jag har småbarn hemma. Man ska nog inte ta det så bokstavligt. Jag tror också det beror på hur man mäter lycka, i det här testet var det ett gäng frågor som hade med energinivå att göra, och den vet jag sedan ett personlighetstest jag använde rätt ofta på ett tidigare jobb ofta ligger rätt lågt för småbarnsförälder. De svarar ofta nej på frågor i stil med "jag har många fritidsintressen" "jag är utvilad när jag vaknar" "jag känner mig pigg och energisk", osv. Och så fall ger ju den trötthet som många (småbarns)föräldrar känner nerslag på lyckoskalan.

Jag tror att önskade barn gör en lycklig. Man är glad att ha dem, helt enkelt, och minns hur det var när man ville ha men inte kunde få. Men mycket ligger nog i hur man definierar "lycka".

 

[Sar]

Sv: Måste man ha två barn?

För övrigt tänker jag ofta att det skulle vara lite roligt att bli del av en lyckoundersökning, jag undrar verkligen hur min lyckonivå förhåller sig till andras, och hur jag bedömer min lyckonivå jämfört med andra. Det är ju dock snarare en privatpsykologisk fråga än en vetenskaplig.

När jag gjorde ett lyckotest fick jag ganska låga värden. Men jag vet ju inte om det, jämfört med andra, beror på att jag tolkar frågorna "fel", eller om det beror på att jag faktiskt har en låg lyckonivå (detta var dessutom innan mitt barn var utfluget).

Jag fick höga värden (82%) men jag tror inte det där är ett speciellt välutarbetat test. Det borde finnas något bättre.

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag fick höga värden (82%) men jag tror inte det där är ett speciellt välutarbetat test. Det borde finnas något bättre.

Nej, jag tar det inte heller särskilt allvarligt. Det var mest något jag kom att tänka på för att jag tycker att det är lite kul.

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag tänkte lite till på det där med föräldraskap och lycka.

Generellt sett tror jag att det är feltänkt att skaffa barn för att bli lycklig. Så sett tror jag att det är vettigare att skaffa barn för att få barn. Den eventuella lyckan är en helt annan fråga.

Ja, det tror jag med. Kåseriet i radion var ju intressant ur den aspekten; att han utgick ifrån alla rubriker och uttalanden om "bebislycka" för Victoria och Daniel. Man kan väl ändå säga att normen är att den som just fått en bebis är i något slags lyckorus? Och att den normen skapar förväntningar på någon slags (orimligt?) lyckotillstånd över att vara förälder. Förväntingar hos en själv och hos andra.

Föräldraskapet är ju omgärdat av en massa föreställningar om just lycka; lyckan över att få barn och över att ha barn. Kanske skulle det också kunna vara så att "vara lycklig" också handlar om förväntningar. Om man är förälder så förväntar man sig att känna sig "jättelycklig" och sen upptäcker man att man inte är det och då blir man MER olycklig än vad man hade blivit om förväntningarna på lycka faktiskt varit mer rimliga...?

 

[Kattennizze]

Sv: Måste man ha två barn?

Ja, det tror jag med. Kåseriet i radion var ju intressant ur den aspekten; att han utgick ifrån alla rubriker och uttalanden om "bebislycka" för Victoria och Daniel. Man kan väl ändå säga att normen är att den som just fått en bebis är i något slags lyckorus? Och att den normen skapar förväntningar på någon slags (orimligt?) lyckotillstånd över att vara förälder. Förväntingar hos en själv och hos andra.

Föräldraskapet är ju omgärdat av en massa föreställningar om just lycka; lyckan över att få barn och över att ha barn. Kanske skulle det också kunna vara så att "vara lycklig" också handlar om förväntningar. Om man är förälder så förväntar man sig att känna sig "jättelycklig" och sen upptäcker man att man inte är det och då blir man MER olycklig än vad man hade blivit om förväntningarna på lycka faktiskt varit mer rimliga...?

Förväntade du dig att bli jättelycklig när du väl fick barn? Jag undrar om folk verkligen gör det? Jag kanske är naiv, men det trodde jag ingen gjorde, jag trodde de flesta vet/visste vilket enormt arbete som barn kräver. Kanske om man är väldigt ung och livsoerfaren, det är ju en sak, men de flesta borde väl fatta att det är ett jättejobb med barn och inte särskilt kul alla gånger. Jag vet inte om mina barn gör mig lycklig precis, däremot berikar dom mitt liv, men det kanske är samma sak egentligen?

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Förväntade du dig att bli jättelycklig när du väl fick barn? Jag undrar om folk verkligen gör det? Jag kanske är naiv, men det trodde jag ingen gjorde, jag trodde de flesta vet/visste vilket enormt arbete som barn kräver. Kanske om man är väldigt ung och livsoerfaren, det är ju en sak, men de flesta borde väl fatta att det är ett jättejobb med barn och inte särskilt kul alla gånger. Jag vet inte om mina barn gör mig lycklig precis, däremot berikar dom mitt liv, men det kanske är samma sak egentligen?

Nej, jag hade nog rätt realistiska förväntningar. Jag förväntade mig bli glad naturligtvis; vi ville ju ha barn. Men jag förväntade mig inget enormt påtagligt känslorus och ej heller att bli "förändrad".

Jag tror det finns en hel del som gör det; förväntar sig en massa saker. Vissa fortsätter ju med den "bilden" även när barnen kommit, andra mår ganska dåligt över att de inte blev sådär sanslöst lyckliga som de trodde. Det är ju bara att läsa på diverse familjeforum, bloggar och annat så ser man uttrycken för det. Att folk vet/förstår att det är mycket jobb med barn hindrar inte att de ändå tror att det ger dem enorm lycka.

Jag kan inte ens hålla räkningen på alla gånger jag fått höra ett "är du förälder själv eller?" följt av en IRL eller på forum. (Och sen: "nänä, jag trodde väl det..."). Och hur många gånger jag läst inlägg där folk verkar mena att de blev totalt personlighetsförändrade och såg föräldraskapet (och många andra frågor) så HELT annorlunda efter barnen jämfört med före.
Som om just föräldraskapet gör dem till "bättre" människor. Som om den som inte har förälder inte kan ha en endaste susning om vad det innebär att ha barn. Det handlar förstås inte om "lycka", men väl om vilka förväntningar folk har på föräldraskapet som sådant.

Och ja, jag tror att det mönstret är vanligare hos yngre personer än äldre.

 

[Lena Furberg]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag förväntade mig inte att bli jättelycklig av att få barn, snarare tvärtom, jag var ju rätt "gammal" och van vid ett fågelfritt liv, och hade ingen aning om hur jag skulle fixa detta med rutiner osv. Jag var ganska orolig ibland. Så för mig blev föräldraskapet en jätteglad överraskning och ja, jag kan nog säga att en ny form av "lycka" följde med på köpet.

Och jag ändrade faktiskt uppfattning om en hel del, eller fick upp ögonen för nya förhållanden kanske man skulle säga.

Idag önskar jag att jag inte väntat så förbenat länge, utan hade hunnit få ett barn till - mest då för hennes skull. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan min äldre bror idag, fastän vi inte hade speciellt mycket utbyte av varandra som små. Idag är han en verklig bundsförvant!

 

[Ray]

Sv: Måste man ha två barn?

Men frågan är om din dotter egentligen saknar ett syskon?
Jag ville gärna ha en storbror när jag var typ 14 men det hade ju aldrig kunnat fixa sig... Småsyskon - nej saknar inte alls. Men hade säkert älskat dom och inte klarat mig utan om jag hade haft...

 

[Farao]

Sv: Måste man ha två barn?

Vissa vill inte ha barn, andra vill ha.
Men finns det någon där ute som bestämt sig för att bara ha ett barn? Utan att det finns fysiska hinder- som att man inte har en lämplig mamma/pappa eller att man fått missfall och dyl.

Är det ok att tycka att man älskar sitt barn och tycker att det känns helt lagom med ett barn och att familjen liksom är fullkomlig...

Jag och min sambo har gjort valet att vi bara vill ha ett barn. Vår familj är komplett, jag känner ingen önskan att skaffa ett till.
OFTA får vi dock frågan; När blir det en tvåa då? Ska hon inte få något syskon? Men VARFÖR INTE?

Jag är trött på frågorna, sluta bry sig så mycket om hur VI väljer! Det verkar verkligen sticka i ögonen på folk..

 

[mino]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag tror, ärligt talat, att det nästan alltid är bättre för förhållandet med ett barn. Hur barnet upplever ev syskon eller inte är nog väldigt individuellt.

 

[Brandgul]

Sv: Måste man ha två barn?

Ibland blir jag riktigt mörkrädd när jag läser var folk skriver. Om den kompletta familjen som ska ge den sanna lyckan. Jag tror inte man blir automatiskt komplett eller lycklig av barn. Sådana saker tror jag kommer inifrån, från en själv.

 

[Farao]

Sv: Måste man ha två barn?

(Om du i ditt inlägg bl.a. syftade åt att jag skrev i mitt inlägg att vår familj är komplett: )
Vad jag menade var såklart inte att JAG personligen är komplett. Utan att vår familj är det. Det saknas inte någon. Om du vill hitta ett annat ord för det så varsågod. För mig stämmer det bra. Inget jag blir mörkrädd för.

 

[Brandgul]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag har ingen aning om vad du skrivit. Jag läser flera bloggar där resonemanget går så. Vilket platt fall det även blivit för en del som "bara" blivit förälder till ett barn och inte *¤~^* ~* MAMMA *~ *^~¤* Vi är ju rätt så många som fortsatte vara oss själva även efter att vi fick barn.

 

[prinsus_]

Sv: Måste man ha två barn?

Det är 5 år mellan mig och min bror och jag har nog egentligen inga bra minnen från honom som liten. Han var mest bara elak mot mig hela min uppväxt. Gjorde grejer som han skyllde på mig, slog mig, stoppade råttfällor i mina skrivbordslådor, etc, etc, etc, etc. Det finns möjligtvis ett eller två minnen som är bra, annars var han mest en plåga.

Men nu som vuxna, sedan han flyttade hemifrån när jag var typ 14 år gammal, så har han varit min bästa vän och min klippa i livet.
QUOTE]

Min bror var 4år äldre än mig och jag minns honom bara som elak och dryg. Han dog när jag var 17år och nu när det har gått så lång tid (jag är 40 nu) kan jag faktiskt krasst säga att jag inte saknar honom ett dugg eftersom jag bara minns det elaka. Jag fick det bättre som ensambarn efter att han dog, jag fick utrymme att utveckla lite självkänsla och min personlighet. Jag tror inte att jag hade gått så långt i mina studier om han levt kvar, jag var alltid i skuggan av honom. Men jag har ju inget facit, det är bara som det känns. Intressant att läsa att din bror nu är din bästa vän och klippa i livet.

Vi har ETT barn - en son som har varit hyperaktiv och explosiv och ganska krävande att leva med i perioder. På grund av att vi känner att detta är precis vad vi klarar av har vi för länge sen bestämt att det bara blir ett barn - trots att vi tänkt skaffa två barn från början. Som folk har tjatat om att man måste skaffa syskon! Jag satte ner foten ordentligt på jobbet och meddelade att vi aldrig ska skaffa fler när det hela tiden gick rykten om att jag var gravid. Det innebär ju en hel del sorg att fatta ett sånt beslut också - att man inte skaffar fler för att det man har är så krävande. Nu har det blivit så att sonen visat sig vara mycket småbarnskär och längtar jättemycket efter syskon och till min egen stora förvåning har en längtan efter ett barn till även börjat smyga sig på mig! Även om det kommer skilja minst sex år på barnen så tror jag man har mycket glädje av syskon ändå, framförallt om man som förälder lär barnen att ta hänsyn till varandra och se till de respekterar varandra. Min bror fick ju plåga mig så mycket han ville, han var ju kille och det var ingen som brydde sig - jag var ju bara en flicka - så kändes det.

Ja jag har fyllt 40 så det är ju i senaste laget men kanske att det blir ett barn till ändå, det känns faktiskt som om jag skulle klara det riktigt bra genom allt jag lärt mig av min son under de här åren och sonen skulle bli överlycklig. Det gäller väl att övertala maken... ska fundera ett tag till

 

[doglover]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag har en unge och vill antagligen inte ha fler. Jag var 23 när sonen kom, är nu 28. Har alltid sagt att jag inte vill föda barn efter 30.
Jag är singel och lever singelliv. Jag är inte beredd att ge upp det för ett till barn. Jag lever precis så som jag gjorde innan jag fick min son, just för att jag kan det. Jag har honom varannan vecka nämligen.
Men visst har jag hört från polare: Ska du inte ha ett till barn?? Man vet aldrig om du ångrar dig, då hade det vart bra att spara alla de där sakerna.

Jag har varken livsstil, kapital, utrymme eller förhållandet till ett till barn. Är singel, festar varannan vecka, jobbar deltid och bor i en tvåa.

Däremot har sonens pappa fått ett till barn med din nuvarande sambo, en liten dotter. Hon är 2 år. Så sonen går ju inte syskonlös direkt.