Måste man ha två barn?

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Det där ser man nog egentligen hos "båda sidor", dvs både de som längtar efter en "ny bäbis" och de som inte vill ha fler barn för att de inte gillar bäbistiden...

Det kan hända, men eftersom det är ett betydligt större ansvar att sätta en människa till världen än att låta bli, så ser jag inget som helst problem med att någon låter bli att få barn för att de inte gillar bebisperioden. Det är ju inte direkt så att mänskligheten står på randen inför att dö ut.

 

[Ray]

Sv: Måste man ha två barn?

Intressant synvinkel...

Det jag tycker är lite svårt är att jag tyckte ju faktiskt om mycket med att ha en lite bebis... Jag gillar inte bebisar som så, men min egen lilla var ju mycket sötare och gosigare. Jag kommer ihåg att jag brukade önska i hemlighet att h*n aldrig skulle bli stor och alltid vaa min goa myspys...

Men jag ogillar tanken på att låta livet stå lite still igen, inte kunna göra vad jag vill utan att ha massa bök och kånk. Jag vill inte ha ett till för jag tycker det känns besvärligt...Men jag vill vara säker på att jag inte kommer ångra det, att jag har tänkt igenom det och är nöjd med beslutet...
Det är ju svårt att säga att nåt är bättre än det andra. Har man syskon älskar man såklart dom! Självklart tycker man att livet borde vara fattigt utan. Jag som inte har syskon själv kan inte minnas att jag någonsin velat ha det. Inte en sekund, inte när jag var liten och inte nu.

Mina kompisar hade alla syskon, men ingen hade syskon i sin egen ålder, ingen lekte med sina syskon liksom. Syskonbilden för mig var någon som förstör och retas och är i vägen... Typ som Ramona skriver...
Sen har jag fått en annan bild när jag ser vänner som har två ungar i typ samma ålder och de leker och har det roligt- och det ser ut som idealbilden av en familj.
Så såg ju ingen familj ut runt mig när jag växte upp- det kanske är därför jag kände mig som en lycklig människa som slapp ha syskon Mitt barn har ju en annan värld att växa upp i, kommer kanske tycka att det är jättetråkigt att vara enda barnet i familjen???? Och då är det mitt fel eftersom jag tyckte det var besvärligt att vara gravid...
Det var lätt att bestämma att jag skulle ha ett barn-men det är skitsvårt dilemma detta tycker jag.

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Men jag tycker att många som pratar om att få fler barn just pratar om att få en bebis, undrar om man inte önskar sig en bebis, att de vill ha en ny bebis nu när den/de andra har blivit lite större osv. Som om det var bebisar föräldraskapet handlar om.

Tja, de kommer ju oftast som bebisar. Det kanske är därför?
Det ordvalet behöver ju inte innebära att de önskar att de fortsätter vara bebisar för all evighet tänker jag.

Men en del är ju riktiga bebisälskare - som pratar om att "snusa på bebis" osv. Jag har aldrig varit så galen i det där just så jag vet inte.

 

[Kattennizze]

Sv: Måste man ha två barn?

*kl*

Denna tråd får mig att tänka på något jag hörde på radio igår. De talade om lycka. Och om "babylycka". Killen som kåserade menade att hur lycklig är man när man har en bebis egentligen; man får inte sova när man vill, man kan inte gå ut med polarna när man vill, man får torka bajs, kräks och mat från golvet osv.

Han ringde upp någon som kunde en del om forskningen på området. Den mannen berättade att när man studerat just lycka (den subjektiva upplevelsen av lycka) så är faktiskt föräldrar generellt lite mer olyckliga än de som inte har några barn alls. Däremot så ökade föräldrars lycka när barnen flyttade hemifrån; då låg de lite högre i lyckokänslor än de som inte har barn alls. Så han konstaterade att totalt utslaget på hela livet så har man ungefär lika mycket "lycka" vare sig man är förälder eller inte.

Till sak: vi har två barn. Jag har alltid velat haft två barn. Jag har själv gillat att ha syskon (2,5 år yngre). Visst har man bråkat med sitt syskon, men också lekt och haft roligt. Och som vuxna tycker jag det är en fördel att ha någon till som man känt hela sitt liv; som verkligen förstår vad man menar när/om man är irriterad på sina föräldrars ovanor.

Däremot måste "man" inte alls välja att ha flera barn än ett. Det är helt valfritt. Jag känner många ensambarn och ser ingen generell skillnad på hur de är som vuxna än vad syskonbarn är som vuxna.
Jag kan däremot tänka mig att det ställer lite större krav på en förälder till bara ett barn på vissa plan. Med flera barn går vissa saker förmodligen lite mer "per automatik". Jag skulle nog lättare kunna "skämma bort" om jag bara hade ett barn; t ex med saker och service. När man har fler måste man liksom dela upp så att de får lika mycket/många saker och lika mycket/lite service. Därmed inte sagt att ensambarn BLIR "bortskämda"; bara att föräldrarna får tänka lite mer medvetet på sådana saker.

Jag tror också det är ännu viktigare för ett ensambarn att som förälder t ex ta med kompisar på utflykter, semestrar och dylikt ibland. Syskonbarn har ju redan barn med sig på köpet.

På andra områden ställer det förstås andra krav på flerbarnsföräldrar; t ex får man tackla fler konflikter mellan syskonen.

Jag har också hört det där med olycka som förälder och jag tycker det är mycket intressant. Jag har dock inte fått klarhet i vad det är som gör att man känner sig olycklig riktigt. Vet du mera om det?

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag har också hört det där med olycka som förälder och jag tycker det är mycket intressant. Jag har dock inte fått klarhet i vad det är som gör att man känner sig olycklig riktigt. Vet du mera om det?

Nej, tyvärr. Han på radion intervjuade någon som tittat på forskning på området, men jag vet inte vem det var.

Han pratade dock om den vetenskapliga definitionen av lycka och den löd något i stil med "subjektiv livstillfredsställelse" och att man är nöjd med sitt liv. Gissningsvis så har de väl frågat ett antal personer via enkäter och/eller intervjuer om i vilken omfattning de känner sig lyckliga (förmodligen på någon slags skala) och också frågat om bakgrundsfaktorer som kön, om man är förälder eller inte , ålder osv. Och då kunnat få resultat som visar att den självupplevda lyckan är generellt högre för någon grupp än för någon annan.
Just gällande föräldrars lycka fanns det tydligen en hel del forskning om.

 

[Lena Furberg]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag har också sett en liknande undersökning (inte svensk) - och den visade på, att de "olyckligaste" var människor som levde sina liv utan familjer. Dvs ensamstående. (Då pratade man inte om unga människor som inte "skaffat familj" utan medelålders och däröver.)

Vad man sen menar med familj kan ju diskuteras.

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Nej, tyvärr. Han på radion intervjuade någon som tittat på forskning på området, men jag vet inte vem det var.

Han pratade dock om den vetenskapliga definitionen av lycka och den löd något i stil med "subjektiv livstillfredsställelse" och att man är nöjd med sitt liv.

Jag gissar att det var Bengt Brülde. I hans bok Lycka och lidande kan man läsa mer om detta.

Jag tycker egentligen inte att det är förvånande att föräldrar är mindre olyckliga än icke-föräldrar, med tanke på hur fruktansvärt sårbar man är som förälder och man har sin ömmaste punkt utanför den egna kroppen (och alltså utom kontroll).

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag tycker egentligen inte att det är förvånande att föräldrar är mindre olyckliga än icke-föräldrar, med tanke på hur fruktansvärt sårbar man är som förälder och man har sin ömmaste punkt utanför den egna kroppen (och alltså utom kontroll).

*min fetstil*
Fast du menar väl mindre lyckliga (eller mer olyckliga)?

 

[Petruska]

Sv: Måste man ha två barn?

Jo, det är svårt med negationerna ibland.

 

[Badger]

Sv: Måste man ha två barn?

Frågan är hur de gjort urvalet för undersökningen.

Vissa människor skaffar ju barn bara för att "man ska" och utan att tänka efter. Andra bara älskar barn men kände inte några i verkligheten och blev nog lite förvånade. Ytterligare fler har väl förhållanden som gått åt helvete och är olyckliga för att partnern är ett hemskt X eller ett as (svårare att bli av med om man har barn med honom/henne).

Så om man jämför den stora gruppen, folk som fick barn (med eller utan eftertanke och planering) med den lilla gruppen folk som aktivt valde att vara utan så kan ju resultatet bli lite hur som helst.

Jag tror ju helt ärligt att chansen att vara lycklig är större om man aktivt valt bort barn än om man inaktivt gör som man "ska". Just bara genom att man gjort ett aktivt val i sitt liv och tänkt efter. (och kom ihåg att chans är ett uttryck som betyder just chans och inte betyder alla, måste, definitivt, alltid, de flesta osv) Jag tror man kanske har odds att blir lite lyckligare om man tänker efter än om man flyter med.

 

[vix]

Sv: Måste man ha två barn?

Hej!
När vårt första barn kom så kändes det som vår lilla familj var alldeles perfekt och jag var helt inställd på att "bara" ha ett barn. Så kände jag väldigt länge. Jag var rädd att förstöra den fina familj som vi hade, skulle vi fixa att ha två? kunde man älska ett till barn? det var många tankar som surrade. Många i vår närhet tjatade och jag var stensäker, det blir bara ett barn.... Men när hon var typ 2 1/2 år och jag kände att tiden höll på att rinna ifrån mig 33 år "ung" så kom ändå en känsla att visst ville vi ha ett barn till. Nu när han har kommit så vår familj är komplett, det var han som saknades. Jag tror att man aldrig ångrar det barn man fått, men kanske att man kan ångra att man inte fick ett barn till. Men jag vet inte, det är säkert individuellt.
/Vix

 

[voltis]

Sv: Måste man ha två barn?

Ja fast det där har vi också fått höra: "ni kommer att ångra er om ni inte skaffar fler!"

Va?! Om vi bestämt oss för bara ett barn och är 100% nöjda och glada för det, ska vi då ändå ha det i baktanken att vi kanske kommer att ångra oss "när det är försent"? Som att vi gjort ett dumt val att bara ha ett barn, att vi borde skaffa ett till så att vi inte ångrar det sen.. Ibland kan man verkligen känna sig udda för att man valt bara ett barn.. trist!

Inget menat mot dig, utan mer mot de vi känner som säger det rakt till oss

 

[No1]

Sv: Måste man ha två barn?

Nej, tyvärr. Han på radion intervjuade någon som tittat på forskning på området, men jag vet inte vem det var.
.

Det råkar tom vara gammal skåpmat!
Så gammal att vi kan hitta en bukepost från 2009 som lyfter fram professorn jag tror var först med att hävda det alla barnskeptiker redan visste :

http://www.bukefalos.com/f/showpost.php?p=12308719&postcount=66

http://www.aftonbladet.se/halsa/article11408996.ab

 

[No1]

Sv: Måste man ha två barn?

Jag har också sett en liknande undersökning (inte svensk) - och den visade på, att de "olyckligaste" var människor som levde sina liv utan familjer. Dvs ensamstående. (Då pratade man inte om unga människor som inte "skaffat familj" utan medelålders och däröver.)

Vad man sen menar med familj kan ju diskuteras.

Ja det finns uppspecat och om inte jag minns fel (det är möjligt) så är det män utan partner och män utan familj som mår sämst av alla.
Vill även minnas att frånskilda kvinnor mår rätt bra i jämförelse.

 

[vix]

Sv: Måste man ha två barn?

No hard feelings

Jag beundrar de som verkligen bestämt sig och håller fast vid det. Jag är glad att jag ändrade mig för jag trodde verkligen att jag bara skulle ha ett barn. Men nu är det stopp

 

[Ray]

Sv: Måste man ha två barn?

Men det är ju precis så folk säger! Att man kommer ångra sig. Hela tiden, när kommer nästa? Kör man bil till en fest är man gravid! Och det är klart man ska ha fler, klart man måste ha ett syskon, klart man ska ha "varsin" unge, klart man blir mer familj om man är fler än tre...

Rent krasst vet ju jag att JAG inte skulle ångra mig- vad jag än väljer att göra. Föutom hela graviditeten för det ångrade jag sist oxå.... Men jag skulle ju aldrig kunna ångra ett barn- å andra sidan kommer jag inte på sakna ett barn som aldrig funnits...
Jag är mest rädd att min sambo eller dotter ska anklaga mig för att det är mitt fel att vi bara har ett barn... Det känns jobbigt...

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Frågan är hur de gjort urvalet för undersökningen.

Jo, det är ju alltid en fråga.
Det var dock bara en journalist som kåserade kring begreppet lycka, främst bebislycka och intervjuade någon som var påläst på forskningen inom området. Det rörde såvitt jag förstod inte EN specifik enkät (eftersom personen sa "det finns mycket forskning inom området föräldraskap och lycka och generellt ser man att......"). Om det handlar om seriös forskning så bör ju urvalet vara föräldrar kontra icke-föräldrar och inte någon specifik undergrupp INOM de grupperna.

Är bara underlaget tillräckligt många och statistiskt säkerställt så kan man ju dra slutsatser för just gruppen föräldrar kontra icke-föräldrar just på ett generellt plan.

Jag tror ju helt ärligt att chansen att vara lycklig är större om man aktivt valt bort barn än om man inaktivt gör som man "ska". Just bara genom att man gjort ett aktivt val i sitt liv och tänkt efter. (och kom ihåg att chans är ett uttryck som betyder just chans och inte betyder alla, måste, definitivt, alltid, de flesta osv) Jag tror man kanske har odds att blir lite lyckligare om man tänker efter än om man flyter med.

Ja, jag instämmer.

Det skulle ju kunna vara så att i den stora gruppen föräldrar så finns det fler som gjort just "som man ska". Gruppen icke-föräldrar innehåller ju både såna som ville-men-inte-kunde (fertilitetsproblem och där t ex adoption inte var ett alternativ) samt sådana som aktivt valde att INTE få barn.

 

[Björk]

Sv: Måste man ha två barn?

Det råkar tom vara gammal skåpmat!

Ja, det var inget nyhetsprogram utan ett rent kåseri. Så; jag tycker det var helt okej att det var "gammal skåpmat".

 

[Badger]

Sv: Måste man ha två barn?

Är bara underlaget tillräckligt många och statistiskt säkerställt så kan man ju dra slutsatser för just gruppen föräldrar kontra icke-föräldrar just på ett generellt plan.

Det skulle ju kunna vara så att i den stora gruppen föräldrar så finns det fler som gjort just "som man ska". Gruppen icke-föräldrar innehåller ju både såna som ville-men-inte-kunde (fertilitetsproblem och där t ex adoption inte var ett alternativ) samt sådana som aktivt valde att INTE få barn.

Exakt, jag tror inte att grupperna är direkt jämförbara för lyckobegrepp eftersom just det som skiljer dem åt också kan vara det som avgör deras generella förmåga att vara lyckliga. (utom ofrivilligt barnlösa då, men jag tror de är betydligt färre än de som aktivt valt.)

Dvs normföljarna i jämförelse med de som fakiskt tänker efter före.
(I båda grupper finns såklart båda varianterna, dvs i har barn gruppen tex kvinnor som inseminerar själva i Danmark och personer som aktivt valt barn o partner med alternativet inte barn och eller partner.)

Som kvinna tror jag att tex att -"ta första bästa slurk och skaffa barn med honom": är ett alternativ som gör en lyckligare som frånskild och exet kommer fortfarande alltid att gnaga lyckan lite i kanterna oavsett om just barnen gör det...


(Gärna parat med film och bok kommentaren -men han älskar ju mig! som jag finner så knäpp. Spelar roll? Du måste ju älska honom )

(Själv tror jag jag är lite lyckligare nu än innan barn, men första året gissar jag att det är det tveksamt, då vägde nog sömnbrist och trötthet jämt upp med tandlösa leenden så det var oförändrat. Dvs om man räknar lycka som ngt man kan hälla i en kanna och drar ifrån när man gråter av trötthet och det därmed blir ungefär lika mycket som en medellinje man hade innan.)

 

[Badger]

Sv: Måste man ha två barn?

Om syskon.

Ett barn är perfekt men jag håller med om att normen på två till tre sätter press, man vill inte vara udda när resten av släkten är inne på sitt andra och tredje. Som tur är är det ingen som tjatat om flera hittils. (pappa har frågat men vid svar nej sagt, Barn är en sådan sak som when in doubt -don't.)