"Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

[nordsvensken]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tror faktiskt det!

Det är häftigare med en stor, krävande hund som man "kan hantera". Sällskapsraser är ofta små och kan tyckas se "töntiga" ut. Och kanske anses man vara lat när man köper en mindre krävande ras?

Jag förstår att man inte vill verka lat, jag ser sällan själv lathet som något possitivt men någon slags självinsikt måste man väl ändå ha. Gillar man inte att röra på sig själv, och helst ägnar tiden efter jobbet och helgerna i soffan eller andra stillsamma inomhusaktiviteter, kan det ju inte vara särskilt svårt att förstå att en hund avlad för timtals dagligt arbete inte är rätt val. (sedan finns fö ytterligare ett intressant gäng hundägare. De som inte är det minsta lata utan tillbringar timtal på gymmet medan hunden sover bort sitt liv och får nöja sig med rastrundor. De människorna kan verkligen inte ha sällskapshundar, de som är så aktiva! )

Kanske får man släppa lite på sig egen prestige och acceptera att en och annan tycker att ens hund är löjlig då, hellre det än att göra käpprätt fel val och låta hunden lida av det ett helt liv. Dessutom drabbar det ju ofta inte bara hunden själv utan även omgivningen, såväl folk som fä...

 

[alenchik]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker att man ska veta MYCKET om sin ras innan man skaffar hund, oavsett om det är till bruks, jakt eller sällskap man letar hund. Dels så att man vet vilken linje och avel man bör kika efter och dels för att undvika dålig genetik och tveksamma uppfödare. Alla raser gynnas av en duktig och engagerad valpköpare samtidigt borde uppfödaren också ta mycket mer ansvar och inte sälja till fel person men jag förstår att det inte alltid är 100% möjligt att kolla upp sin köpare, och en oseriös säljare bryr sig mer om att få sålt än på rasens framtid.

 

[Blueberry]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Vilka bra och kloka inlägg hörni!

Jag håller med många av er - men tycker särskilt att Blandrastik har en viktig poäng.
Informationen som finns, ofta från rasklubben, är kanske inte helt nyanserad och ärlig. Samtidigt måste det finnas skillnad på ras och individ.

Det är ett väldigt komplext problem med många sidor, och att försöka hitta en enkel lösning är knappast realistiskt. Jag skulle nog önska att uppfödarna kunde ta mer ansvar för att kolla potentiella köpares (för)kunskaper, men det är knappast där som varken problemet eller lösningen egentligen ligger.

 

[Snurrfian]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Både ja och nej... (bra svar va? )

Men sett till oss, första hunden tittade vi på wachtel, pratade med lite uppfödare men på den tiden fanns det nästan bara i skåne och vi var inte så sugna på att ha en uppfödare så långt ifrån oss, just för att vi kände oss lite osäkra. Sen blev det hux flux en Eng springer spaniel istället, rätt lite påläst och så här i efterhand så inser jag ju vilken otrolig tur vi hade med att få en hund som passade oss som handen i handsken. Han var verkligen inte helt rastypisk, betydligt större jaktinstikt än vad han "borde" ha haft med sina linjer men för oss var det perfekt eftersom vi sökte en fungerande jakthund.

Nu med andra hunden så läste jag på ännu mer om wachtel, kollade stamtavlor, jaktprov, pratade med andra ägare till wachtlar så vi var väldigt väl förberedda på vad vi fick hem, en jaktmaskin som kräver fostran, tid och engagemang för att fungera som familjehund utöver jakten. Nu fick vi ändå ett måndagsexemplar och jag tittar så smått efter ytterligare en hund, och jag blir ännu mer påläst.

Men inom jaktfolket finns det två rätt tydliga linjer, en som är lika ner nördad som jag, oavsett vilken ras, och så en mer "kompisen hade en sån här och den fungerade bra" utan att veta så mycket mer, det är ofta de som dessutom krånglar med korsningar och annat för att de tycker att det är mycket pengar för en renrasig valp. Men många av dem lär sig av sina misstag och köper sig så småningom en renrasig med bra stam, när de har misslyckats med sina "buskavlade" korsningar utan stöd av uppfödarna.
Men det blir en jobbig period för både den "felavlade" och ouppfostrade hunden och en frusterad ägare som inte har förstått att det krävs träning för att få en bra jakthund.

 

[Trissa]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker fler borde inse att det är en sällskapshund de eg borde ha.
En hund som inte har så stora krav, men ändå kan träna lite av det man tycker är kul.

Då är jag nyfiken på vilka raser som definieras som sällskapshundar?
Jag har nämligen i mitt tycke en sådan ras, och den kräver lika mycket jobb som tex en retriever - men kanske lite annorlunda. Den är heller inte avlad för samarbete, vilket ställer krav på ägaren när det handlar om motivation och inlärning.

 

[lady_vip]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag håller med många av er - men tycker särskilt att Blandrastik har en viktig poäng.
Informationen som finns, ofta från rasklubben, är kanske inte helt nyanserad och ärlig. Samtidigt måste det finnas skillnad på ras och individ.

Det är ett väldigt komplext problem med många sidor, och att försöka hitta en enkel lösning är knappast realistiskt. Jag skulle nog önska att uppfödarna kunde ta mer ansvar för att kolla potentiella köpares (för)kunskaper, men det är knappast där som varken problemet eller lösningen egentligen ligger.

Jag tror, tyvärr, att andra hundägare får ta mycket av det ansvaret som kanske uppfödaren och hundköparen borde ta. Det är ju det här med att vara ärlig när folk kommer och frågar om just DIN hundras.

Jag mötte själv en tjej med en weimaraner i somras, vi kom att snacka om ditten och datten ang hennes hund och jag frågade om de gjorde något med hunden, om de jagade osv. Svaret var nej, men de hade aldrig sett att hunden verkade behöva det(?). Nu vet jag vilka linjer hunden kommer från, de är väl inte de mest krävande. Men jag är ändå väldigt frågande till varför man köper sig en weimaraner om man bor mitt i stan, utan körkort, och inte har några som helst tankar på att sysselsätta hunden. Men hon vet ju inte hur hennes hund hade varit om den faktiskt fick arbeta och jobba.
Sen om hon skulle komma på att hunden nog behövde jaga för att må bra, då hade det antagligen varit alldeles för sent, det handlar ju om att lägga en bra grund osv. Så hur bra förutsättningar hade de egentligen..?

 

[lady_vip]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Då är jag nyfiken på vilka raser som definieras som sällskapshundar?

Grupp 9 såklart. Men även vissa molosser skulle jag säga, vissa terriers, schnauzer, dvärgschnauzer, pinscher, små spetsar. Men jag tar för givet att även en sällskaphund gör något, inte bara värmer soffan, annars kan man ju skaffa katt.

 

[Laa]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

*kl
Jag erkänner glatt att jag inte hade större koll på min ras än att de var strävhåriga (men ingen aning om vad det innebar i pälsvård...) och sällskapsavlade (min sambos kunnande innefattade att de var söta...). Hade ingen koll på sjukdomar, hade definitivt ingen som helst insikt i de olika linjerna, och jag tackar alla högre makter för att uppfödaren vi tog kontakt med (den enda i närheten, ytterligare något som kunde gått snett) är en helt underbar person, med massiv erfarenhet inom rasen och som glatt delar med sig av sin kunskap utan att döma när jag/vi går vår egen väg... och oftast gör "fel" och får göra om En hundraprocentig lyckoträff! Jag fick två fantastiska hundar (självklart med fel och brister som alla andra, men de är underbara ), en "egenproducerad" valp med mycket starkt stöd från hennes sida, en fantastisk vän som det går att diskutera det mesta med och får "dela" hennes hundar lite grann genom att höra hur hon tänker om olämpliga tikar och lämpliga hanar (och tvärtom ). Hon har blivit en starkt lysande stjärna i min och min sambos sociala värld, något som jag absolut inte väntade mig när vi kontaktade henne första gången. Jag är mycket lyckligt lottad.
Summa: det kan gå väldigt bra trots dåligt förarbete, men då ska man ha tur. (Och om jag nån gång skaffar annan ras så kommer jag läsa på massor... och sedan lite till)

 

[Disen]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Sen är det väl också en fråga om att bli accepterad som valpköpare på den seriösa kenneln om man inte verkar ha tänkt igenom det ordentligt. Enklare då att köpa nånstans där man inte får så svåra frågor.

Så är det absolut. Ett par här nere som föder upp är otroligt kräsna med valpköpare. Dom säljer inte till någon som inte har suttit och fikat och snackat hund med dom minst 3h först. Spelar ingen roll vart i landet dom bor, dom får vackert pallra sig ner hit om dom vill ha en hund från dom. Hundarna är klart värda det!

Folk har såklart genom åren nobbats, senare får mina vänner höra att dom då köpt någon oreggad av samma ras istället. Såklart lättare... Jag fick senast vi träffades höra att ett par hade fått avslag och helt enkelt värderat om helt och köpt en annan ras istället. Hunden passade som handen i handsken och det var såklart mycket lyckat!

 

[Disen]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Verkligen!

Jag vet att det många gånger skrivits i tidningar om att tex antalet brukshundar minskat och "åh det är så tråkigt". Själv tänker jag bara "f*n vad bra, då kanske folk köpt sig sällskapshundar istället".

Antalet kan ha minskat för att folk tidigare har köpt fel ras, och då håller jag med om att det är en bra minskning! Vad vi också ser på klubbarna är att allt färre intresserar sig för brukssporterna och det tycker jag är trist. Det blir svårare att få tag i funktionärer och domare. Men det är lite av ett sidospår.

Jag har länge varit övertygad om att det borde satsas mer på köpa hund-kurser, där folk helt enkelt innan de köper hund får lära sig generella skillnader mellan olika typer av hundar, lära sig vad man bör kolla upp, hur man hittar en bra uppfödare osv.

Sådana har vi haft här nere under en tid. Tyvärr slutade vi då det var noll intresse

 

[Disen]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

I våras hade jag en as-häftig riesen på valpkurs, förstagångsägare. Hela hunden var en turboråtta som gnagade på mesta och for runt som en duracelkanin. Många gråa hår på matten. Vid nåt tillfälle så sa jag "ni har väl rustat er för könsmognaden?" Mest på skämt, då frågade matten "vaddå, händer det nåt särskilt när de blir könsmogna?"

Det vore enklare om man hittade information om att hunden kan bli ett monster vid könsmognad.

Jag är medlem i riesenklubben (är med i samma sökgrupp som ordföranden tom) och träffar fler folk med den rasen än med belgare , och måste säga att det för mig är väldigt konstigt att dom inte fått ta del av den infon. Nu vet jag inte vilken uppfödare hunden kom ifrån, men dom jag känner/känner till här nere är väldigt noga med att berätta vad ägarna kan förvänta sig av sina skägg i framtiden.

På rasklubbens hemsida står det:

Riesenschnauzern är en allroundhund som är väl lämpad för de aktiviteter som en brukshund förväntas kunna utföra.

Rasen har under alla år den funnits i Sverige deltagit i bruksgrenarna sök, spår, rapport, skydd samt IPO. Några har använts som tjänstehundar inom polisväsendet. Ett ansenligt antal används som tjänstehundar inom Räddningstjänsten och Försvarsmakten. Det kan nog uppriktigt sägas att riesenschnauzern lättast kommer till sin rätt som arbetande hund.

Rasstandarden anger en ”oförskräckt framåtanda” vilket kan vara en stor tillgång under belastande arbetsvillkor men även något av en utmaning att hantera i vardagen.

Att hunden förändras mycket vid könsmognaden hör för mig till grundläggande kunskaper om hundar generellt. Visserligen så har jag till viss del samma erfarenhet som dig, alltså att folk inte vet om det förens dom kommer till oss på kurs.

 

[Is]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tror jag tyvärr måste hålla med majoriteten, det är många som inte vet vad dem ger sig in på och som någon sa varför inte ha mer skaffa hund kurser. Det är garanterat behövligt.

Men varför skaffar då folk fel hundar? Så här tror jag

1. Folk har inte förståelsen och vetskapen om hur starka drifter en hund kan ha.

2. Popularitets raser, det är coolt att ha en krävande hund eller som i åre där det ha blivit någon flyga med att ha Sibirien haskey och Alaskan malamute som SÄLSKAPSHUNDAR för dem är ju så fina och varglika.

3. Det är svårt att sätta sig in i en hundras utan att ha erfarenhet av hundrasen och för blandraser blir det ju mycket mycket svårare då man helst ska vara insatt i samtliga raser som är inblandad.

4. Allt för försäljnings desperata uppfödare som hellre talar om hur snälla hundarna är än vilket jobb det krävs för att få hundarna snälla.

 

[Luff]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

KL
Om man googlar kan man dessutom hamna på sidor som iochförsig är på svenska men där innehållet inte riktigt stämmer överens med SKK rasbeskrivning.

Som ett roligt exempel så är min ras på en amerikansk sida INTE lämplig att ha med katter?
Nä, kanske håller vår katt med, han blir lite mycket älskad ibland och trampad på när alla ska hälsa samtidigt när man kommer hem.

 

[Brandgul]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Sen kan det vara svårt för icke insatta människor att veta vad all betyder. Vad är en livlig, reserverad hund egentligen? Vet man det om man aldrig haft en sådan hund? Vad betyder det om hunden sen har mycket eller lite skärpa? Hur påverkar det upplevelsen av hunden?

Jag har fått gå den hårda vägen att ha en något nervös hund. En del som hade haft hund i 20 år förstod mig inte alls för SÅ fungerade ju ingen hund. Min hund var bara dåligt uppfostrad. En del var inne på att jag gav henne stryk så kom var skygg och andra trodde hon hade ont. Så att ha haft (kontakt med) väldigt lika hundar i hela sitt hundliv är ju heller ingen garanti.

 

[Glimfeather]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tror, tyvärr, att andra hundägare får ta mycket av det ansvaret som kanske uppfödaren och hundköparen borde ta. Det är ju det här med att vara ärlig när folk kommer och frågar om just DIN hundras.

Jag mötte själv en tjej med en weimaraner i somras, vi kom att snacka om ditten och datten ang hennes hund och jag frågade om de gjorde något med hunden, om de jagade osv. Svaret var nej, men de hade aldrig sett att hunden verkade behöva det(?). Nu vet jag vilka linjer hunden kommer från, de är väl inte de mest krävande. Men jag är ändå väldigt frågande till varför man köper sig en weimaraner om man bor mitt i stan, utan körkort, och inte har några som helst tankar på att sysselsätta hunden. Men hon vet ju inte hur hennes hund hade varit om den faktiskt fick arbeta och jobba.
Sen om hon skulle komma på att hunden nog behövde jaga för att må bra, då hade det antagligen varit alldeles för sent, det handlar ju om att lägga en bra grund osv. Så hur bra förutsättningar hade de egentligen..?

Låter som stallägarnas hund, en helt underbar jaktlabbe-/wachtelblandis. De köpte honom som 4-månaders omplacering från ett par mitt i göteborg utan några som helst ambitioner att arbeta något med hunden. Han hade nog inte varit fullt så underbar om han inte fått jaga ...

Tur att de insåg sitt misstag relativt fort iaf. Men man undrar ju vad de tänkte när de köpte honom?

 

[Silver Girl]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Jag tycker fler borde inse att det är en sällskapshund de eg borde ha.
En hund som inte har så stora krav, men ändå kan träna lite av det man tycker är kul.

Detta är precis vad jag letar efter. Började med att jag ville träna mer, men har rannsakat mig själv och insett att det är bättre att börja med en hund som nöjer sig med mindre och skaffa en till om jag blir biten av tävlingsdjävulen framöver.
Kommer inte skaffa hund än på ett par år och har "bara" letat på nätet än så länge efter information (kommer åka på utställningar m m när det närmar sig), men det är svårt.
Om du lägger till att du vill ha en frisk ras (inkluderande inga andningsproblem, inga allvarliga medfödda sjukdomar, inga kejsarsnitt osv) samt ej är intresserad av pälsvård i större omfattning blir inte många raser kvar (speciellt inte i grupp 9). Många säger att det går att hitta friska hundar av de "sjukare" raserna, men hur lätt är det för en nybörjare, speciellt som någon nämnde att det inte räcker med att kenneln är med i SKK. Eller så får man tipset att klippa ner hunden, men det är ju också pälsvård, liksom trimning.

Så jag förstår om man köper en ras som kanske kräver lite mer, särskilt som många har så olika åsikter om rasers behov och man tror de klarar sig med enbart promenader (som säkert vissa individer gör).

 

[Hyacinth]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Men om valet är en nedklippt pudel, så kanske det ändå är att föredra framför en beagle. Gick jag bara på utseende skulle jag ha en pointer tror jag. Eller irländsk varghund.
Förnuftet säger mig att med tanke på att vi har småbarn och intresset har dalat blir nästa Om det blir en nästa en tibetansk spaniel, petit brabancon eller en papillon. Samtliga går att träna med, de gillar promenader men blr inte knäppa av soffhäng.

 

[Silver Girl]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Pudel räknar inte jag som att den blir nerklippt, den måste ju alltid klippas, jag menar mera långhårsraser för att slippa borsta så mycket. Det är i alla fall sådana tips jag fått.
Är just nu inne på att satsa lite på pälsvård och funderar på just pudel eller dvärgschnauzer (men jag ändrar mig ännu hela tiden, så vi får se vad det blir i slutändan).

Skulle jag gå enbart på utseende skulle det kunna bli en beagle, de är ju så enormt söta...

 

[Brandgul]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Ja tack! Tänk om vi bara kunde ta utseendet på hunden och sen bara trycka in det vi vill ha i hunden :-) Jamen du vet, hunden blir vad du gör den till.

Jag skulle ha en basset! (Med inte så mycket hud)

 

[RubinNovak]

Sv: "Många valpköpare vet för lite om sin egen ras"

Min första alldeles egna hund var schäfer/rottis/anatolisk herdehund. Jag kände till schäfer och rottis, inte den anatoliska herdehunden. Och trots att jag kände till schäfer och rottis så kände jag inte till vilken mängd träning i vardagen dessa djur kräver. Så när man ser det såhär svart på vitt så är det bäddat för katastrof. Att hunden i fråga är en av dom lugnaste i världen som nöjer sig med lite promenader och övningar för ökat självförtroende var bara ren tur inser man såhär i efterhand Hon valde soffan framför promenad om det regnade Nu har jag en bc/collie/setter/schäferkorsning med ett betydligt högre (läs:superhögt) stimulansbehov, som har mötts upp därefter med hjälp av personlig hundtränare. Där visste jag dock vad jag gav mig in på då jag hade haft hunden i min närhet sedan hon föddes.

Nu när jag fått känna på hunderiet i några år är jag ganska så säker på att nästa hund blir en rottis eller finsk lapphund. Aussies har en speciell plats i mitt hjärta men den tiden lär jag aldrig ha