Sv: mammor vinter 2010/2011
Jag tror att det är bra att inte vara allt för påläst första gången, men framför allt att gå in på förlossningen med ett öppet sinne. Jag hade ingen aning om något, ingen av min kompisar hade fått barn och min mamma hade pedagogiskt nog inte berättat om min förlossning. Min BM undrade om jag var orolig för något men eftersom jag inte visste vad som väntade var jag inte direkt orolig heller. Visst fattade jag att det skulle göra ont som
men bebisen skulle ju ut på ett eller annat sätt. Sen hade jag en himla tur som hade en hyfsat lätt förlossning och en bra BM.
Det låter som foglossning, tror att det kan kännas lite olika. För mig känns det som att jag har två knivar instuckna på varje sida om ryggraden långt ner i korsryggen och som att nån håller på att klyva mig på mitten *ni vet var* fast det gör mest ont när jag har varit stilla ett tag och ska börja röra på mig igen.
*Tillägg till tidigare inlägg*
Ang. smärtlindring, jag hoppas att jag kan klara mig utan men måste man så måste man. Jag har bett om den otäcka epiduralen båda mina tidigare förlossningar men då har det varit för sent.
Förlossningsställningen är mitt största problem just nu. Av vad jag har kunnat läsa mig till är det gyn-ställnng som gäller vid tvillingförlossning för att de ska kunna hålla koll på tvåan. Känns inte jätte lockande men vi får väl se hur det blir, ska på förlossningsplanering efter nästa UL.
Min första födde jag i knästående. + Jag kunde hänga i saccosäcken med lustgasmasken pressad mellan kudden och munnen, tyngdlagen skötte mycket, jag fick ta emot min lilla flicka själv
(var ensam den gången) -Jag sprack lite för det gick så fort. Det gjorde absolut inte ont men var inte så kul att bli sydd efteråt.
Min andra födde jag på sidan. + Kunde ha ögonkontakt med min man hela tiden, har aldrig upplevt att jag har kommit så nära en annan människa i hela mitt liv, en otrolig känsla av samhörighet. Kändes som att man kunde ta i utan att riskera att spricka, kroppen jobbade med mig. - Det tog fem krystvärkar innan han var på väg ut och sen två för att få ut honom (men det är nästan inte ett minus, jag sprack inget eftersom kroppen hade tid att förbereda sig), han hamnade på britsen nedan för mig, fast de lyfte ju upp honom snabbt så det var ok det med
Får jag välja så föder jag gärna på sidan igen!