Brandgul
Trådstartare
Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt förstått det där med att hundarna inte får ligga i sängen, att de inte ska rusa ut genom dörren först etc etc. Jag körde det på min första hund utan resultat. Ja hon gjorde ju som jag sa, men någon effekt av det mellan oss upplevde jag aldrig. Med de andra hundarna skippade jag allt sådant och inte blev det sämre hundar för det. Vi delade huvudkudde och eftersom vi bodde i lägenhet spelade det ingen roll om de gick ut genom ytterdörren på eget bevåg (den stod ju bara öppen när jag skulle ut med dem...) osv.
Men nu jäklar... Nu har jag träffat på en kille som är Herren på täppan. Säger jag nej du får inte gå upp på bordet, kilar han raskt iväg och hoppar upp i min säng. Ligger sonens filt ute på golvet är han där direkt och lägger sig. Säger jag bu säger han bä. Alla direktiv jag ger ska testas. Det är alltid en fördröjning med allting för att kolla om jag verkligen verkligen menar det.
Han kommer ALDRIG att få ligga i mina sängar. Banne mig. Han kommer aldrig tillåtas att kolla in vad jag har på diskbänken. Han får inte rusa före barnvagnen in i hissen. Här är det hårda åtstramningar. Är det någon som bestämmer här är det jag. Han får bestämma över sina egna leksaker och han har bekväma hundsängar att ligga på.
Nu kan jag förstå dessa gyllene regler som många tjatar om. Nej jag anser inte att det alltid behövs, men med en sådan här jycke i huset behövs de verkligen...
Nej han bor inte här utan jag passar honom några dagar i veckan. Men ett sådant evigt tjatande från hans sida. Jag förstår att han mer eller mindre kört över sin matte och bestämmer över den familjen med järntass. Jag ska inte gå in på hur mycket han tigger... Nu får jag honom iaf att sitta 1 meter bort och inte med ena tassen i mitt knä... Jag blev chockad första gången. Jag är van vid mina hundar som iaf vred bort huvudet och låtsades kolla på något annat när jag sa: Inte tigga
Men nu jäklar... Nu har jag träffat på en kille som är Herren på täppan. Säger jag nej du får inte gå upp på bordet, kilar han raskt iväg och hoppar upp i min säng. Ligger sonens filt ute på golvet är han där direkt och lägger sig. Säger jag bu säger han bä. Alla direktiv jag ger ska testas. Det är alltid en fördröjning med allting för att kolla om jag verkligen verkligen menar det.
Han kommer ALDRIG att få ligga i mina sängar. Banne mig. Han kommer aldrig tillåtas att kolla in vad jag har på diskbänken. Han får inte rusa före barnvagnen in i hissen. Här är det hårda åtstramningar. Är det någon som bestämmer här är det jag. Han får bestämma över sina egna leksaker och han har bekväma hundsängar att ligga på.
Nu kan jag förstå dessa gyllene regler som många tjatar om. Nej jag anser inte att det alltid behövs, men med en sådan här jycke i huset behövs de verkligen...
Nej han bor inte här utan jag passar honom några dagar i veckan. Men ett sådant evigt tjatande från hans sida. Jag förstår att han mer eller mindre kört över sin matte och bestämmer över den familjen med järntass. Jag ska inte gå in på hur mycket han tigger... Nu får jag honom iaf att sitta 1 meter bort och inte med ena tassen i mitt knä... Jag blev chockad första gången. Jag är van vid mina hundar som iaf vred bort huvudet och låtsades kolla på något annat när jag sa: Inte tigga