Ja, fortsätta såhär vill jag inte, men jag ser vart det barkar. Vad behöver jag göra om jag ser till mig själv och mitt barn är väl en mycket relevant fråga. Men svaren är svårare. Ta barnet en större del av tiden och ha honom som "barnvakt"? Separera från ett i övrigt mycket bra förhållande?
Om du inte är i närheten på ett dygn eller tre, så kommer pappan automagiskt att klara av att ta hand om sitt barn. Vad är det värsta som logiskt skulle kunna hända då? Säkert missar han saker som ett vettigt mellanmål, blöjbyten kommer dra ut på tiden och så vidare. Allt beroende på att han inte har lärt sig att äga ett ansvar. Men alla tre kommer sannolikt överleva med hälsan i behåll.
Med det sagt så är det fortfarande inte DU som är problemet som hjälper honom och ställer upp. Det är inte Ditt fel att du skaffade barn med honom. Han var i högsta grad delaktig i att ha oskyddat sex. Du måste heller inte stå ut för att det eventuellt blir bättre sen. Det blir annorlunda, men sannolikheten för att pappan helt plötsligt skulle ändra sig är ganska liten.
Att vara separerad är inte fel. Att fortsätta förhållandet är inte fel det heller. Det som är fel är om du mår dåligt under för lång tid. Det sätter spår i dig som kan påverka dig negativt för mycket lång tid framöver. Även om det skulle bli lite lättare/bättre så småningom.