Anonymt nick (för jag skäms, konstigt nog). Vi har liknande situation. Partner som blir deppig av att umgås för mycket med bebis. Får dåligt självförtroende över sig själv som förälder. Saknar sin egentid. Tycker det mesta är jobbigt, ostimulerande och inte så ”roligt” som han trodde. Han hade mycket tankar och ambitioner om sig själv som förälder. Vi har alltid pratat mycket jämställdhet och haft det som aktivt mål. Han ville ha barn tidigare än vad jag ville. Han har tidigare skojat (halvt på allvar) om att han skulle bli hemma-man. Ändå blev det såhär. Nu är min partner mycket med bebis ändå, men ibland känns det som att det är mer av plikt och det är mycket suckar i perioder (mer ju mer tid de spenderar ihop).
Min förhoppning är att det ska bli bättre när han är ensam föräldraledig. Och/eller när bebis blir äldre.
Min förhoppning är att det ska bli bättre när han är ensam föräldraledig. Och/eller när bebis blir äldre.