Lugnande dagtid o något att sova på

[Magiana]

Vad finns det för dokumentation på att yoga hjälper mot bipolär sjukdom?

Jag sa inte att det fanns dokumentation. Jag vet inte om det finns. Det jag menade var att man inte kan garantera att yoga är verkningslöst (eller att det garanterat inte botar). Finns det någon forskning som bekräftar att man kan garantera att det inte botar?

 

[Vallmo]

Klart att yoga, mindfullnes, bra sömn och matvanor är något bra och kan ge positiva effekter för ALLA människor, sjuka såväl som friska.
De ersätter inte mediciner eller andra behandlingar som terapi eller ECT.
Däremot kan det vara ett bra komplement till behandling.
I vissa fall kan det säkert räcka med det för att må bättre.
Men det gäller ju i princip alla såna åtgärder för att förbättra hälsan, typ träna, äta vettigt, sluta med alkohol, sova på nätterna och vara vaken på dagarna osv.
För människor med lättare problem kan det säkert räcka väldigt långt att förbättra sin livsstil.
Men som enda alternativ vid medelsvår, svår depression, svår ångest, bipolaritet; nej. Då behövs det mer.

 

[vallhund]

Klart att yoga, mindfullnes, bra sömn och matvanor är något bra och kan ge positiva effekter för ALLA människor, sjuka såväl som friska.
De ersätter inte mediciner eller andra behandlingar som terapi eller ECT.
Däremot kan det vara ett bra komplement till behandling.
I vissa fall kan det säkert räcka med det för att må bättre.
Men det gäller ju i princip alla såna åtgärder för att förbättra hälsan, typ träna, äta vettigt, sluta med alkohol, sova på nätterna och vara vaken på dagarna osv.
För människor med lättare problem kan det säkert räcka väldigt långt att förbättra sin livsstil.
Men som enda alternativ vid medelsvår, svår depression, svår ångest, bipolaritet; nej. Då behövs det mer.

Själv sover jag bättre sedan jag på VC doktorns inrådan slutat att moralisera mig själv. Vaknar jag kl 02 o är pigg så går jag upp, blir jag trött mitt på dagen så sover jag någon eller några timmar. Hundpromenader i gryningen är underbara.
Mycket kan vara sviterna efter att ha jobbat natt större delen av livet. Jag har fasat ut Venlaflaxin på en vecka (från maxdos) o halverat mitt intag av Propavan.
Mitt liv som jag hade innan försvann efter en serie Grand mal anfall o ett icke kloniskt status epileptikus sommaren -14. Hjärnan håller inte ihop o jag skulle inte drömma om att arbeta eller köra bil, tyvärr, jag hade tänkt arbeta tills jag var 67.

 

[Magiana]

Klart att yoga, mindfullnes, bra sömn och matvanor är något bra och kan ge positiva effekter för ALLA människor, sjuka såväl som friska.
De ersätter inte mediciner eller andra behandlingar som terapi eller ECT.
Däremot kan det vara ett bra komplement till behandling.
I vissa fall kan det säkert räcka med det för att må bättre.
Men det gäller ju i princip alla såna åtgärder för att förbättra hälsan, typ träna, äta vettigt, sluta med alkohol, sova på nätterna och vara vaken på dagarna osv.
För människor med lättare problem kan det säkert räcka väldigt långt att förbättra sin livsstil.
Men som enda alternativ vid medelsvår, svår depression, svår ångest, bipolaritet; nej. Då behövs det mer.

Jag har aldrig rekommenderat yoga som enda alternativ till någon som behöver annan behandling, men jag får dålig smak i munnen när du garanterar att det inte kan bota psykiska problem. Det är för det första inte sant, man kan inte garantera det, och för det andra så kan ett sådant uttalande ta bort hoppet om möjligheten för någon. Hur väl det fungerar för folk är ju olika, men jag tycker att man aldrig ska utesluta möjligheten att bli friskare, eller rent av botad.

Jag var medicinberoende i många år, försökte sluta vid ett tillfälle och det gick inte alls bra. Jag hamnade skakande av ångest på sängbotten, så jag blev tvungen att börja igen. Slutligen blev jag föreslagen förtidspension för att jag ansågs som ett hopplöst fall.

Idag är jag medicinfri sedan flera år och klarar av mycket mer än vad jag någonsin gjorde när jag åt mediciner, så för mig har yoga absolut ersatt medicinen. Övergången var successiv. Jag är frisk, fullt arbetsför och har endast restsymptom, som dock inte är särskilt besvärande eller något jag tänker på regelbundet, då det endast uppkommer lite och sällan.

Jag får regelbundet höra från folk, med varierande diagnoser, om hur de börjat må bättre med yoga. De flesta känner jag dock inte personligen och har därmed inte all information och inte heller vet jag något om hur det har gått sedan med dessa personer. Men för egen del vet jag ju att resultatet blev att jag är fri från medicin och mår bättre än jag någonsin gjort. Det är inte osannolikt att det kan hända även för andra. Man kan inte ta det för givet, men man ska heller inte utesluta det.

 

[Magiana]

Hög ångest kan faktiskt bli värre av mindfullnes och yoga.

Jag gick tillbaka lite i tråden och hade missat det här. Det stämmer att ångest kan bli värre. Den goda nyheten är dock att det går att komma över, men det är inget gör-det-själv-projekt, utan man behöver hjälp av någon vet hur man gör.

 

[TinyWiny]

@Magiana Jag håller med dig om att ingen kan garantera men det går åt båda hållen. Det är farligt att påstå att alla ska göra en sak som har fungerat för dig för alla är inte som du, har inte samma orsak till sjukdomen som du och vägen till hälsa ser olika ut för olika individer. Du får gärna skriva "såhär blev jag frisk". Det är helt okej men att köra stenhårt på att yoga botar allt är inte okej för det gör faktiskt inte det.

Jag har också hittat min grej. Efter 14 år som svårt multisjuk varav sju år i rullstol och hårt medicinerad där utgången var oviss är jag idag gående igen. Jag har fått tillbaka något jag kan kalla liv och jag vågar drömma om att faktiskt bli helt frisk och arbetsför igen utan att det känns som något som bara ska hålla hoppet uppe. Jag skulle ändå aldrig skriva/säga till någon, "gör såhär så blir du frisk." Jag kan inte veta om det var jag som hade en sådan tur att just det här hjälpte mig eller att det faktiskt är så att det kan hjälpa de flesta. Det överlämnar jag åt forskningen som pågår att bevisa. Jag kan berätta för den som är intresserad vilka otroliga saker som har hänt och vilken livsglädje jag har idag, hur mycket jag klarar idag som jag inte ens vågade hoppas på att kunna igen för bara drygt ett år sedan men jag skulle aldrig köra ner i halsen på folk att det botar allt. Inget botar allt. Inte ens mediciner och operationer botar allt. Man får vara lite ödmjuk och förstå att alla vill inte bli påprackade diverse behandlingar, metoder osv.

Det enda man kan säga är att ingen någonsin ska ge upp. Så länge det finns ett uns liv kvar i kroppen så finns det hopp!

 

[mandalaki]

Jag sa inte att det fanns dokumentation. Jag vet inte om det finns. Det jag menade var att man inte kan garantera att yoga är verkningslöst (eller att det garanterat inte botar). Finns det någon forskning som bekräftar att man kan garantera att det inte botar?

Forskning fungerar inte så. Forskning garanterar ingenting, framförallt inte att något INTE botar. Då kan du lika gärna säga att det inte finns forskning som garanterar att en matsked sågspån varje morgon jämna veckor inte botar bipolär sjukdom. Eller ätstörning. Eller Parkinson eller högt blodtryck.

Att säga att yoga minskar behovet av medicin för någon med bipolär sjukdom är som att säga att en cancerdrabbad kan använda yoga istället för cellgifter. Det är så bortom allt förnuft att jag skulle bli arg om jag var yogautövare. Jag har alltid uppfattat yoga som ett vettigt sätt att få kroppskontroll och mental avslappning och hade funderat på att pröva själv, för avslappningen. Men du gör yogan en STOR otjänst genom att skriva som du gör. Nu är den på väg in på min humbuglista.

 

[Petruska]

Jag har aldrig rekommenderat yoga som enda alternativ till någon som behöver annan behandling, men jag får dålig smak i munnen när du garanterar att det inte kan bota psykiska problem. Det är för det första inte sant, man kan inte garantera det, och för det andra så kan ett sådant uttalande ta bort hoppet om möjligheten för någon. Hur väl det fungerar för folk är ju olika, men jag tycker att man aldrig ska utesluta möjligheten att bli friskare, eller rent av botad.

Jag var medicinberoende i många år, försökte sluta vid ett tillfälle och det gick inte alls bra. Jag hamnade skakande av ångest på sängbotten, så jag blev tvungen att börja igen. Slutligen blev jag föreslagen förtidspension för att jag ansågs som ett hopplöst fall.

Idag är jag medicinfri sedan flera år och klarar av mycket mer än vad jag någonsin gjorde när jag åt mediciner, så för mig har yoga absolut ersatt medicinen. Övergången var successiv. Jag är frisk, fullt arbetsför och har endast restsymptom, som dock inte är särskilt besvärande eller något jag tänker på regelbundet, då det endast uppkommer lite och sällan.

Jag får regelbundet höra från folk, med varierande diagnoser, om hur de börjat må bättre med yoga. De flesta känner jag dock inte personligen och har därmed inte all information och inte heller vet jag något om hur det har gått sedan med dessa personer. Men för egen del vet jag ju att resultatet blev att jag är fri från medicin och mår bättre än jag någonsin gjort. Det är inte osannolikt att det kan hända även för andra. Man kan inte ta det för givet, men man ska heller inte utesluta det.

Att du upplever att du har fått sådan avgörande hjälp av yoga är jättebra! Men jag skulle snarare tro på tursamma sammanträffanden i ditt fall, än att det egentligen är yogan som har botat dig.

Det går inte att vetenskapligt "bevisa" att något inte har effekt. Det fungerar inte så, helt enkelt. Det verkar också befängt att testa grej efter grej bara för att visa att det inte funkar. Vem ska betala det och vem ska slösa sin arbetstid på det? Ett så meningslöst arbete.

Jag ser ingen fördel i att ingjuta andra falska förhoppningar, vilket ditt missionerande om yoga snarast riskerar att göra.

 

[Dentaku]

Jag har aldrig rekommenderat yoga som enda alternativ till någon som behöver annan behandling, men jag får dålig smak i munnen när du garanterar att det inte kan bota psykiska problem. Det är för det första inte sant, man kan inte garantera det, och för det andra så kan ett sådant uttalande ta bort hoppet om möjligheten för någon. Hur väl det fungerar för folk är ju olika, men jag tycker att man aldrig ska utesluta möjligheten att bli friskare, eller rent av botad.

Det är hoppet om möjligheten som får cancersjuka att lägga massor med pengar på verkningslösa alternativmetoder bara för att bli besvikna. Det är hoppet om möjligheten som får personer med bipolär sjukdom att sluta med mediciner och förr eller senare få nya skov som riskerar att sluta med döden.

Du uttalar dig väldigt generellt om "psykiska problem", som om det vore en enhetlig grupp tillstånd men det är det inte. En del går att bota men andra är livslånga. Bipolär sjukdom tillhör de senare precis som t ex schizofreni. Faktum är att dessa två sjukdomarna har en del gemensamma genetiska orsaker. Men av någon anledning ser man sällan påståenden om att personer med schiofreni kan bli botade med hjälp av kostomläggning, motion eller yoga.

 

[Arisj]

Jag har aldrig rekommenderat yoga som enda alternativ till någon som behöver annan behandling, men jag får dålig smak i munnen när du garanterar att det inte kan bota psykiska problem. Det är för det första inte sant, man kan inte garantera det, och för det andra så kan ett sådant uttalande ta bort hoppet om möjligheten för någon. Hur väl det fungerar för folk är ju olika, men jag tycker att man aldrig ska utesluta möjligheten att bli friskare, eller rent av botad.

Jag har gått genom det där med "näää jag behöver inte mediciner, vi kan dra ner på det" så många gånger att jag knappt kan räkna det, och det har aldrig slutat bra. Bipolaritet är så slug, den smyger sig tillbaka, och jag får inte en guldmedalj vid livets slut för att jag struntade i medicinering. Träning utan medicinering gjorde mig bara sämre, och jag skulle aldrig kunna rekommendera det till någon annan med samma sjukdom.

Grejen är, jag är sjuk, och kommer vara resten av livet, jag kommer behöva medicinera resten av livet, och det är inte dåligt, jag har accepterat det och det tar inte bort allt mitt hopp. Och det är det som är hela poängen. Det är inget att bli botad från, och medicinen är inte ond, den är som.. insulin för någon med diabetes, inte röv, utan livsnödvändigt. Det är allt.

 

[Lovisaleonora]

Men du gör yogan en STOR otjänst genom att skriva som du gör. Nu är den på väg in på min humbuglista.

Jag känner likadant.Har alltid sett yoga som ett intressant sätt att nå avslappning och träning,men nu när det börjar höras som bot mot allt från fotsvamp till depression känns det bara som oseriöst.

 

[Dentaku]

Jag har gått genom det där med "näää jag behöver inte mediciner, vi kan dra ner på det" så många gånger att jag knappt kan räkna det, och det har aldrig slutat bra. Bipolaritet är så slug, den smyger sig tillbaka, och jag får inte en guldmedalj vid livets slut för att jag struntade i medicinering. Träning utan medicinering gjorde mig bara sämre, och jag skulle aldrig kunna rekommendera det till någon annan med samma sjukdom.

Grejen är, jag är sjuk, och kommer vara resten av livet, jag kommer behöva medicinera resten av livet, och det är inte dåligt, jag har accepterat det och det tar inte bort allt mitt hopp. Och det är det som är hela poängen. Det är inget att bli botad från, och medicinen är inte ond, den är som.. insulin för någon med diabetes, inte röv, utan livsnödvändigt. Det är allt.

Kanske är det det faktum att mina föräldrar har typ 1-diabetes respektive en kronisk autoimmun sjukdom och alltså båda är beroende av daglig medicin som gjorde att tanken på detsamma för mig inte kändes så jobbig för mig när jag insjuknade. Det som visat sig fungera bäst är en kombination av olika preparat, så jag tar en skrälldus av olika piller men jag är inte intresserad av att försöka trappa ner eller ta bort något av dem - för jag mår bra nu. Jag är på den nivån att om jag känner mig lite nere så kan en promenad få mig att känna mig bättre. Vanliga saker gör mig glad. Medicinerna gör mig inte till en zombie, de gör att jag fungerar som jag ska.

 

[Arisj]

Kanske är det det faktum att mina föräldrar har typ 1-diabetes respektive en kronisk autoimmun sjukdom och alltså båda är beroende av daglig medicin som gjorde att tanken på detsamma för mig inte kändes så jobbig för mig när jag insjuknade. Det som visat sig fungera bäst är en kombination av olika preparat, så jag tar en skrälldus av olika piller men jag är inte intresserad av att försöka trappa ner eller ta bort något av dem - för jag mår bra nu. Jag är på den nivån att om jag känner mig lite nere så kan en promenad få mig att känna mig bättre. Vanliga saker gör mig glad. Medicinerna gör mig inte till en zombie, de gör att jag fungerar som jag ska.

Precis så! Har närstående med typ 1 diabetes och det var just när jag insåg att våra mediciner gör samma sak för oss, som det blev bättre. Och att ignorera folks prat där de likställde vad jag tog med rent knark. Vissa kan bli så otroligt pushande att man inte ska ta något, som om man vore en sämre människa, när det är som du säger, det gör att man fungerar som man ska. Och jag gillar att funka som jag ska, även om det kanske inte är 100% med vad andra tycker (å andra sidan tycker de också att jag är jättetrevlig när jag har en manisk period och blir ett manipulerande as).

 

[Vallmo]

Jag har aldrig rekommenderat yoga som enda alternativ till någon som behöver annan behandling, men jag får dålig smak i munnen när du garanterar att det inte kan bota psykiska problem. Det är för det första inte sant, man kan inte garantera det, och för det andra så kan ett sådant uttalande ta bort hoppet om möjligheten för någon. Hur väl det fungerar för folk är ju olika, men jag tycker att man aldrig ska utesluta möjligheten att bli friskare, eller rent av botad.

Jag var medicinberoende i många år, försökte sluta vid ett tillfälle och det gick inte alls bra. Jag hamnade skakande av ångest på sängbotten, så jag blev tvungen att börja igen. Slutligen blev jag föreslagen förtidspension för att jag ansågs som ett hopplöst fall.

Idag är jag medicinfri sedan flera år och klarar av mycket mer än vad jag någonsin gjorde när jag åt mediciner, så för mig har yoga absolut ersatt medicinen. Övergången var successiv. Jag är frisk, fullt arbetsför och har endast restsymptom, som dock inte är särskilt besvärande eller något jag tänker på regelbundet, då det endast uppkommer lite och sällan.

Jag får regelbundet höra från folk, med varierande diagnoser, om hur de börjat må bättre med yoga. De flesta känner jag dock inte personligen och har därmed inte all information och inte heller vet jag något om hur det har gått sedan med dessa personer. Men för egen del vet jag ju att resultatet blev att jag är fri från medicin och mår bättre än jag någonsin gjort. Det är inte osannolikt att det kan hända även för andra. Man kan inte ta det för givet, men man ska heller inte utesluta det.

Nu vet jag ju inte vilken problematik just du har haft, men det finns psykiatriska tillstånd som blir bättre med tiden och läker s a s ut.
Till exempel borderline, emotionell instabil personlighetsstörning är en av dom.
Man tror det beror på att man med tiden lär sig hantera saker som separationer, ångest osv. Det går att söka på Google om man tycker det låter flummigt.
Det går också att bota med modern terapi (MBT, DBT).
När det gäller just borderline så finns det inga mediciner som hjälper mot borderline.
Däremot kan man få mediciner mot symtomen man har vid borderline, ex ångest, depression osv. Där kommer yoga, mindfullnes, bra livsstil, ingen alkohol osv in.
Det brukar rekommenderas eftersom det hjälper personen att stabilisera sin vardag.
Den stora skillnaden är att borderline (nu tar jag bara det som exempel) är en personlighetsstörning. Inte en sjukdom.
Bipolär är en sjukdom. Depression är en sjukdom. De kallas affektiva sjukdomar .
Schizofreni är en sjukdom. Kallas psykossjukdom.
Yoga botar inga sjukdomar. Förstår du skillnaden?

 

[Vallmo]

@Magiana Jag håller med dig om att ingen kan garantera men det går åt båda hållen. Det är farligt att påstå att alla ska göra en sak som har fungerat för dig för alla är inte som du, har inte samma orsak till sjukdomen som du och vägen till hälsa ser olika ut för olika individer. Du får gärna skriva "såhär blev jag frisk". Det är helt okej men att köra stenhårt på att yoga botar allt är inte okej för det gör faktiskt inte det.

Jag har också hittat min grej. Efter 14 år som svårt multisjuk varav sju år i rullstol och hårt medicinerad där utgången var oviss är jag idag gående igen. Jag har fått tillbaka något jag kan kalla liv och jag vågar drömma om att faktiskt bli helt frisk och arbetsför igen utan att det känns som något som bara ska hålla hoppet uppe. Jag skulle ändå aldrig skriva/säga till någon, "gör såhär så blir du frisk." Jag kan inte veta om det var jag som hade en sådan tur att just det här hjälpte mig eller att det faktiskt är så att det kan hjälpa de flesta. Det överlämnar jag åt forskningen som pågår att bevisa. Jag kan berätta för den som är intresserad vilka otroliga saker som har hänt och vilken livsglädje jag har idag, hur mycket jag klarar idag som jag inte ens vågade hoppas på att kunna igen för bara drygt ett år sedan men jag skulle aldrig köra ner i halsen på folk att det botar allt. Inget botar allt. Inte ens mediciner och operationer botar allt. Man får vara lite ödmjuk och förstå att alla vill inte bli påprackade diverse behandlingar, metoder osv.

Det enda man kan säga är att ingen någonsin ska ge upp. Så länge det finns ett uns liv kvar i kroppen så finns det hopp!

Jag blir alldeles tagen av din historia.....

 

[Petruska]

Kanske är det det faktum att mina föräldrar har typ 1-diabetes respektive en kronisk autoimmun sjukdom och alltså båda är beroende av daglig medicin som gjorde att tanken på detsamma för mig inte kändes så jobbig för mig när jag insjuknade. Det som visat sig fungera bäst är en kombination av olika preparat, så jag tar en skrälldus av olika piller men jag är inte intresserad av att försöka trappa ner eller ta bort något av dem - för jag mår bra nu. Jag är på den nivån att om jag känner mig lite nere så kan en promenad få mig att känna mig bättre. Vanliga saker gör mig glad. Medicinerna gör mig inte till en zombie, de gör att jag fungerar som jag ska.

Min partner har både diabetes typ 1 och bipolär sjukdom (i båda fallen mår han idag bra, och arbetar heltid på ett jobb i nivå med sina intressen och kvalifikationer, trots tidigare sjukpensionering). Jag tror att vi båda tänker som du när det gäller medicinen.

Om han sa att han ville sluta med antideppmedicinerna och istället börja med yoga, tror jag att jag skulle dumpa. Jag orkar inte vara med på sådana experiment.

 

[Vallmo]

Min partner har både diabetes typ 1 och bipolär sjukdom (i båda fallen mår han idag bra, och arbetar heltid på ett jobb i nivå med sina intressen och kvalifikationer, trots tidigare sjukpensionering). Jag tror att vi båda tänker som du när det gäller medicinen.

Om han sa att han ville sluta med antideppmedicinerna och istället börja med yoga, tror jag att jag skulle dumpa. Jag orkar inte vara med på sådana experiment.

Inte för att vara sådan....
Men tar din partner verkligen antidepressiva, dvs SSRI eller SNRI?
Det brukar vara kontraindicerat vid bipolär sjukdom eftersom det kan utlösa mani.
Vanligast är att man får litium men även quetiapin eller olanzapin vid bipolär sjukdom.
De är stämningsstabiliserande mediciner, inte antidepressiva.

 

[Vallmo]

Själv sover jag bättre sedan jag på VC doktorns inrådan slutat att moralisera mig själv. Vaknar jag kl 02 o är pigg så går jag upp, blir jag trött mitt på dagen så sover jag någon eller några timmar. Hundpromenader i gryningen är underbara.
Mycket kan vara sviterna efter att ha jobbat natt större delen av livet. Jag har fasat ut Venlaflaxin på en vecka (från maxdos) o halverat mitt intag av Propavan.
Mitt liv som jag hade innan försvann efter en serie Grand mal anfall o ett icke kloniskt status epileptikus sommaren -14. Hjärnan håller inte ihop o jag skulle inte drömma om att arbeta eller köra bil, tyvärr, jag hade tänkt arbeta tills jag var 67.

Mitt inlägg var inte avsett att moralisera över att ha "bra" vanor.
Men det kanske inte var det du menade heller?

 

[Grazing]

Nu vet jag ju inte vilken problematik just du har haft, men det finns psykiatriska tillstånd som blir bättre med tiden och läker s a s ut.
Till exempel borderline, emotionell instabil personlighetsstörning är en av dom.
Man tror det beror på att man med tiden lär sig hantera saker som separationer, ångest osv. Det går att söka på Google om man tycker det låter flummigt.
Det går också att bota med modern terapi (MBT, DBT).
När det gäller just borderline så finns det inga mediciner som hjälper mot borderline.
Däremot kan man få mediciner mot symtomen man har vid borderline, ex ångest, depression osv. Där kommer yoga, mindfullnes, bra livsstil, ingen alkohol osv in.
Det brukar rekommenderas eftersom det hjälper personen att stabilisera sin vardag.
Den stora skillnaden är att borderline (nu tar jag bara det som exempel) är en personlighetsstörning. Inte en sjukdom.
Bipolär är en sjukdom. Depression är en sjukdom. De kallas affektiva sjukdomar .
Schizofreni är en sjukdom. Kallas psykossjukdom.
Yoga botar inga sjukdomar. Förstår du skillnaden?

Fast och andra sidan, bota och bota, det är svårt tycker jag att prata om olika psykiska "sjukdomar" på det sättet att man botar dom. Anledningarna att man får dom är ju ofta kvar även om man blir symptomfri och lär sig förebygga och lär sig hantera sig själv så att säga så man inte faller igen. Olika personligheter har ju olika lätt för att hamna där så att säga. Är man väldigt känslig och "skör" så försvinner ju inte den delen av en, däremot så lär man sig vad man klarar och inte, man lär sig med åren hur man ska leva för att må bra osv. Förhoppningsvis iallafall. Med eller utan mediciner.

Det går aldrig att säga generellt om någonting när det gäller psykiska problem, mediciner fungerar inte för alla depressioner tex, terapi och prata ur sig saker fungerar inte för alla. Det finns olika lösningar för alla beroende på varför man får problemen från början.

Jag skulle inte påstå att mediciner botar några psykiska sjukdomar heller lika lite som yoga gör, det är bara ett av sätten att få hjälp att klara av livet på. Mediciner är också ofta ett komplement till andra behandlingar, förutom då typ bipolär och andra psykossjukdomar. Fungerar tex inte mediciner eller ifall man inte trivs med sej själv under medicinering så är det väldigt hoppfullt tycker jag när andra skriver att det kan fungera med yoga, det kan fungera med det och det osv. Alla tips tas glatt emot och jag tror dom flesta förstår att det inte existerar några mirakelkurer eller metoder som garanterat fungerar.

 

[Petruska]

Inte för att vara sådan....
Men tar din partner verkligen antidepressiva, dvs SSRI eller SNRI?
Det brukar vara kontraindicerat vid bipolär sjukdom eftersom det kan utlösa mani.
Vanligast är att man får litium men även quetiapin eller olanzapin vid bipolär sjukdom.
De är stämningsstabiliserande mediciner, inte antidepressiva.

Jag visste att du skulle hugga på den. Jag är helt ointresserad av vad han tar. Det funkar.