@L(i)FE du har fått väldigt många svar kring att bli sövd mm, men tänker att du får lite av mig också
Jag opererades i våras, gjorde en hysterektomi, dvs opererade bort livmodern. I mitt fall så gjordes operationen med titthålsteknik och livmodern togs ut via vaginan, så det kanske finns lite likheter med ingreppet du ska genomgå?
För min del var det inget val att bli sövd eller ej, utan ingreppet görs (iaf på det sjukhuset) alltid under narkos. Jag var, precis som du, väldigt nervös och orolig inför operationen, men tycker att jag fick bra svar från vården på mina frågor. Åtminstone för mig så hjälper det mot nervositeten att veta vad som ska hända, varför och när och vad det finns för risker.
Precis som väldigt många andra har sagt så var det okomplicerat att bli sövd. Jag fick diverse mediciner och en dropp-infart satt på en avdelning först (hade kunnat få lugnande då om jag velat, men känner att jag mår bättre och är lugnare om jag slipper den typen av mediciner, så det jag fick var lång- och kortverkande smärtstillande samt en engångsdos antibiotika). Sedan gick jag själv till operationssalen och där blev jag förberedd för operation av en sköterska och narkosläkaren. Narkosläkaren var väldigt pedagogisk och förklarade precis vad han skulle göra, jag pratade lite med honom, fick syrgas i en mask och sen plötsligt vaknade jag till av att sängen rörde på sig, någon sa "operationen har gått bra" och jag kördes in på uppvaket. Jag mådde lite illa och hade lite ont, fick medicin mot båda DIREKT och i och med att man får medicinen intravenöst så hjälper den verkligen på en gång! På uppvaket, där det ligger flera patienter samtidigt och där det finns gott om personal, är man INTE ensam. De övervakar bokstavligen varje andetag och varje hjärtslag och de är mycket generösa med att ge den smärtlindring och övrig medicinering som man behöver. Jag ogillar normalt sett sjukhusmiljön, men där kände jag mig lugn och trygg och väl omhändertagen. Kriteriet för att sedan flyttas därifrån till en vårdavdelning var att kunna sitta upp själv, samt för min del då även ställa mig upp bredvid sängen. Jag bedömdes också klara mig utan intravenös medicinering.
På vårdavdelningen, där jag stannade till dagen efter, fick jag äta och dricka (underbart efter nästan ett dygns fasta!!!) och katetern togs bort efter ett par timmar. De kontrollerade att jag kunde kissa (och hur mycket) och jag fick den smärtlindrande medicinering jag behövde, stannade över natten och fick sedan komma hem efter att ha pratat med kirurgen som opererade.