En del medicinska problem (brister, underfunktioner) orsakar ångest. Då kan faktiskt naturpreparat/icke receptbelagda hjälpa. Beror ju helt på vad det är.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tipsar också om en ordentlig genomgång med blodprov hos VC. Du kan ha brist på något, eller problem med sköldkörteln.
Lugnande är ju johannesört t.ex. Finns speciella kvällstéer man kan dricka så ska man sova bättre.
Sen bra sömnhygien:
Inte för varmt i sovrummet
Aldrig läsa/kolla film/telefon i sängen. Sängen är Enbart för sömn (och sex)
Varva ner hjärnan innan man ska sova, gärna motionera på kvällen.
Försöka få rutiner i vardagen som hålls även på helgen.
För ångest är KBT bra. Det är inte som vanlig terapi så jag tycker nog du ska ta ett försök ändå.
Hoppas du tillhör en av dom som "kan lära sig leva med det". Själv gör jag det inte utan behöver mediciner för att ha en fungerande vardag.Om jag bara hade vetat vad....
Jag sover så otroligt dåligt... Drömmer o snurrar runt,vaknar till o somnar om osv....
Under dagen så känner jag mig "uppskruvad" näst intill hela tiden...
Jag har haft ett ganska händelserikt o ganska stressad år o jag tror att det kan bero på det....
Jag börjar känna mig matt o vet inte riktigt hur jag ska få kroppen i balans igen...
Cyklar eller går o handlar bara för att få motion o äter magnesium,4 tabletter om dagen 2 på morgonen o två till kvällen.
Försöker på alla sätt att komma "igen" men känns övermäktigt mellan varven...
Märker att lite av mina tankar ibland kan få mitt hjärta att klappa litr extra..
Jag förstår att du undrar över vad jag menar med sån medicin...
Jag har varit i vården tidigare,men ja jag känner nu i efterhand att jag inte riktigt fick den "hjälp" som var rätt för mig. Kanske jag har en diagnos jag vet inte,men jag tror oxå på att man kan lära sig att leva med det i så fall. O att man kan lösa saker p ting själv,att man kan "läka" sig själv. Därav att jag inte känner att jag vill söka för det,utan kanske hitta en annan väg ut ur detta. Vet att sånt här tar tid så därför som jag försöker hitta något som kan eventuellt lindra mina symtom tills jag kanske hittat mig själv igen eller vad man nu ska kalla det.
Ursäkta långt inlägg.
Håller med!Hoppas du tillhör en av dom som "kan lära sig leva med det". Själv gör jag det inte utan behöver mediciner för att ha en fungerande vardag.
Förstår inte att det ofta är sån skam att behöva det. (det kanske inte var så du menar, i så fall ber jag om ursäkt)
Det var lite så jag tänkte oxåEn del medicinska problem (brister, underfunktioner) orsakar ångest. Då kan faktiskt naturpreparat/icke receptbelagda hjälpa. Beror ju helt på vad det är.
De allra flesta med psykisk sjukdom söker alldeles för sent och då tar det längre tid att bli frisk.
Det är för övrigt väldigt konstigt att det är så.
Inte går man med en fysisk åkomma så länge och tror att man kan tänka sig frisk, typ.
Ursäkta om jag låter väldigt negativ!
Du har så rätt.Enligt min erfarenhet o kunskap i ämnet så är en del av sjukdomen o hur den påverkar människan att personen inte tror sig vara värd att bli lyssnad på, att man inte är värd något...alls. O det gör att man inte söker vård i tidigt skede...sen är det också så att vården inte bryr sig förens när det är seriöst allvarligt. Det gör att det ÄR svårt att få hjälp. Du blir i regel inte trodd...alls. Jag knölade i 4 år för att bli trodd o få den hjälp jag behövde. Jag började vara intressant för vården när jag sa att jag inte ville leva längre o funderade på självmord o hur jag skulle utföra självmordet (ett hem innehåller många vapen som man kan avsluta ett liv på..). Läkaren trodde mig först när jag bröt ihop mitt framför ögonen på honom...DÅ blev det eld o lågor o aktivitet.
Så, som jag ser det är det en kombination av hur sjukdomen i sig själv fungerar men också hur organisatoriskt vården fungerar.
Inget ont om yoga och vitaminer, men jag tycker det är helt fel ände att börja i.
Om du har allvarliga psykiska problem så är det inget som botar dig, garanterat.
Vad finns det för dokumentation på att yoga hjälper mot bipolär sjukdom?Givetvis är det viktigt att kolla om det är något fysiskt fel och i vissa fall behövs ju mediciner, men att garantera att yoga inte botar psykiska problem är tokigt, då verkliga fall visar att personer blivit hjälpta och även kunna sluta med medicinering så småningom då de mått så bra av det. Det har varit problem så som depression, panikångest, allvarlig ätstörning (livshotande), och bipolaritet.
Som quick-fix är det sällan ett alternativ, då finns det vanligen andra metoder, men jag känner en person som brände ut sig rejält och återfick läsförmågan efter första yogapasset, så i det fallet fick yogapasset uppenbar effekt direkt (men givetvis var det bara ett steg av miljoner andra steg).
I en del fall kan yoga vara det enda som behövs, medan det i andra fall är ett utmärkt komplement till annan behandling. Givetvis kan man inte garantera hur god effekt man får (eller hur lång tid det tar att få effekt), men man ska heller inte garantera att det inte botar.
Snälla, skriv inte att yoga botar bipolaritet.Givetvis är det viktigt att kolla om det är något fysiskt fel och i vissa fall behövs ju mediciner, men att garantera att yoga inte botar psykiska problem är tokigt, då verkliga fall visar att personer blivit hjälpta och även kunna sluta med medicinering så småningom då de mått så bra av det. Det har varit problem så som depression, panikångest, allvarlig ätstörning (livshotande), och bipolaritet.
Som quick-fix är det sällan ett alternativ, då finns det vanligen andra metoder, men jag känner en person som brände ut sig rejält och återfick läsförmågan efter första yogapasset, så i det fallet fick yogapasset uppenbar effekt direkt (men givetvis var det bara ett steg av miljoner andra steg).
I en del fall kan yoga vara det enda som behövs, medan det i andra fall är ett utmärkt komplement till annan behandling. Givetvis kan man inte garantera hur god effekt man får (eller hur lång tid det tar att få effekt), men man ska heller inte garantera att det inte botar.
Yoga är ingen mirakelmedicin. Yoga är yoga.
Finns det några forskningsresultat som du stödjer dig på?
Mindfullnes har haft goda resultat vet jag.
Men jag vet också att det långt ifrån funkar för alla.
I de flesta fall bör man kommit en bit för att kunna få ut något av det.
Hög ångest kan faktiskt bli värre av mindfullnes och yoga.
Mindfullnes och yoga tycker jag är något man tar till som komplement och inte istället för.
Jag har aldrig varit med om att det ordinerats som första hands val vid psykisk sjukdom.
Snälla, skriv inte att yoga botar bipolaritet.
Personer som är bipolära bör stå på livslång medicinering oavsett.
Precis så. Kostomläggning/mindfulness/yoga/promenader/whatever kan vara jättebra för vem som helst, oavsett om de har bipolär sjukdom eller inte. Men det är en svår sjukdom där rätt medicinering faktiskt kan ge den sjuke ett så bra liv som möjligt. Att sluta med medicineringen verkar dock oftast leda till just sådana krascher som du beskriver.Kan bara hålla med. Jag har följt flera personer med diagnosen bipolär sjukdom som upplevt sig kunna sluta med medicin tack vare kostomläggning, livsförändringar eller annat(kanske yoga, vad vet jag). Inte i något fall har det slutat bra. Inte ett enda. Alla har varit tvungna att börja medicinera igen, oftast efter en rejäl kraschlandning och besök på slutenpsyk. I värsta fall har experimentet slutat med självmord. Ibland har det tagit några månader, ibland ett år eller mer. Men det har varit resultatet, varenda gång.
Precis så.Kan bara hålla med. Jag har följt flera personer med diagnosen bipolär sjukdom som upplevt sig kunna sluta med medicin tack vare kostomläggning, livsförändringar eller annat(kanske yoga, vad vet jag). Inte i något fall har det slutat bra. Inte ett enda. Alla har varit tvungna att börja medicinera igen, oftast efter en rejäl kraschlandning och besök på slutenpsyk. I värsta fall har experimentet slutat med självmord. Ibland har det tagit några månader, ibland ett år eller mer. Men det har varit resultatet, varenda gång.
Just den där tappade självinsikten leder väl ofta till att de slutar med medicinen? För det går ju så bra ändå. Tills det är dags för pang bom krasch.Precis så.
Dessutom tenderar bipolära personer tappa självinsikt ikapp med att manin trappas upp. Eller ner, vid svackor.
Det har jag sett så ofta på mitt jobb. Det tar oerhörd tid för dessa patienter att komma tillbaka efter ett skov. Hade de medicinerat korrekt så kan det värsta undvikas.
Ja tyvärr är det precis så. Därför är det jätteviktigt att de här personerna följs upp i öppenvården. Tyvärr har det skett en försämring där ( iaf där jag jobbar).Just den där tappade självinsikten leder väl ofta till att de slutar med medicinen? För det går ju så bra ändå. Tills det är dags för pang bom krasch.
Precis så.
Dessutom tenderar bipolära personer tappa självinsikt ikapp med att manin trappas upp. Eller ner, vid svackor.
Det har jag sett så ofta på mitt jobb. Det tar oerhörd tid för dessa patienter att komma tillbaka efter ett skov. Hade de medicinerat korrekt så kan det värsta undvikas.
Ja, det är min erfarenhet också. Jag stämmer in i kören för samstämmighet.Och varje bipolärt skov ökar risken för skador på hjärnan som kan påverka de kognitiva funktionerna.