Sv: Lite upprörd (skriva av sig-tråd)
Jag går lite på äggskal här, eftersom min inställning egentligen är att man kan lösa det mesta (inlärningsvis och i stort sett de flesta problem) genom klickerträning/operant inlärning.
MEN jag ser att det emellan det svarta och det vita ligger gråzoner, där det finns tillfällen då man kan vara tvungen att gå in fysiskt mot sin hund.
Där håller jag med totalt! Jag är en inbiten klickertränare, men jag anser ändå att det finns vissa situationer där man inte kan komma undan att man blir fysisk mot sin hund, som i situationen ovan.
Håller även med Gnist när hon säger:
Jag tror att det är det som ligger till grund för hela den här argumentationen fram och tillbaka, att det ligger olika värderingar i orden.
Jag tror inte att det är någon i denna tråd som pratar om att använda hårda korrigeringar vid inlärning, men att det ändå finns situationer där man hellre är korrigerar sin hund fysiskt om det t.ex är fara för dens liv (t.ex i Jadzias exempel om hunden som slänger sig ur bilen på E20).
Och det ska ju inte heller handla om att trycka ner hunden brutalt i marken om den inte lyder ett kommando (vilket det ju tyvärr finns folk som gör), utan att bryta ett beteende som kan vara farligt för hunden eller någon annan i dess omgivning.
En fysisk korrigering är inte någonting som jag skulle rekommendera i första, andra eller ens i tredje hand till någon, men jag blundar inte heller för att det ibland kan vara nödvändigt. Det gäller ju bara att den som korrigerar är kunnig nog att veta vad den gör, och att det inte går till övergrepp där hunden skadas fysiskt eller mentalt (som det tyvärr finns många exempel på att folk inte är kunniga nog för att använda det
) eller att det förvirrar hunden (t.ex att hunden ibland är tillåten att göra en sak, nästa gång den gör det så får den en smäll eller blir nertryckt i marken).
Hoppas jag kopplade ihop mina tankar så att ni förstår vad jag menar.
Jag går lite på äggskal här, eftersom min inställning egentligen är att man kan lösa det mesta (inlärningsvis och i stort sett de flesta problem) genom klickerträning/operant inlärning.
MEN jag ser att det emellan det svarta och det vita ligger gråzoner, där det finns tillfällen då man kan vara tvungen att gå in fysiskt mot sin hund.
jag är mesigare än mesigast och tycker absolut att man ska prova att man ska lära hunden vad den ska göra, istället för att dänga till den när den gör fel. men om det inte funkar? om hunden vet vad den ska göra, men hellre vill göra något annat? om beteendet inte går att släcka ut? då får man problem.
mina hundar är klickertränade enligt konstens alla regler. den ene svarar enligt boken. den andre har inte läst boken. han agerar till synes helt irrationellt i en mängd situationer och där behöver jag lägga in bromsen så hjärnan hinner ikapp benen. i 99,9% duger rösten mer än bra. men det händer att jag får gå fram och bli lite mer fysisk. särskilt i situationer där han har hittat en "delikatess" som har antagit nya former och färger.
ett exempel ur verkligheten. min hund hittar en sedan länge död kanin. min hund börjar äta av kaninen. jag vill inte att min hund ska äta kaninen. hur får jag honom att sluta? du har ca 3 tuggor på dig innan hela kaninen ligger i min hunds mage.
Där håller jag med totalt! Jag är en inbiten klickertränare, men jag anser ändå att det finns vissa situationer där man inte kan komma undan att man blir fysisk mot sin hund, som i situationen ovan.
Håller även med Gnist när hon säger:
För dig: fysisk korrigering = banka och slå hunden gul och blå/ rycka och slita våldsamt i kopplet och samtidigt gapa som en rabiessjuk furie.
För oss övriga: fysisk korrigering = bryta ett felbeteende genom att knuffa till/nypa lätt i nackskinnet eller örat/ ge ett lättare ryck i kopplet.
Jag tror att det är det som ligger till grund för hela den här argumentationen fram och tillbaka, att det ligger olika värderingar i orden.
Jag tror inte att det är någon i denna tråd som pratar om att använda hårda korrigeringar vid inlärning, men att det ändå finns situationer där man hellre är korrigerar sin hund fysiskt om det t.ex är fara för dens liv (t.ex i Jadzias exempel om hunden som slänger sig ur bilen på E20).
Och det ska ju inte heller handla om att trycka ner hunden brutalt i marken om den inte lyder ett kommando (vilket det ju tyvärr finns folk som gör), utan att bryta ett beteende som kan vara farligt för hunden eller någon annan i dess omgivning.
En fysisk korrigering är inte någonting som jag skulle rekommendera i första, andra eller ens i tredje hand till någon, men jag blundar inte heller för att det ibland kan vara nödvändigt. Det gäller ju bara att den som korrigerar är kunnig nog att veta vad den gör, och att det inte går till övergrepp där hunden skadas fysiskt eller mentalt (som det tyvärr finns många exempel på att folk inte är kunniga nog för att använda det
Hoppas jag kopplade ihop mina tankar så att ni förstår vad jag menar.