Lite ekonomi och tankar om saker man villhöver

[Snubbelfot]

Såklart den tappar i värde, det är ju ett fordon, men den är ju inte värd 50 till våren, utan den håller ju sitt värde ett tag till. Men en hoj är sällan en vinstaffär.

Nej. Men en hoj för 90' tappar generellt mer i värde än en för 45', och det var min poäng. Inte att det finns hojar som inte tappar i värde.

 

[TeamLundVer]

Är jag korkad som går och suktar efter en jättefin motorcykel för 90.000:-? Ena sidan av mig tänker att det är alldeles för mycket pengar och att jag kan köpa en annan hoj för hälften av pengarna som jag har lika roligt med. Den andra halvan av mig säger att man bara lever en gång och att det är självklart att jag ska köpa den där jag suktar efter. Pengarna finns inte utan jag kommer få låna till den. Lån är beviljat på 3,99% ifall jag bestämmer mig.

Samtidigt har jag arrenderat en gård i massvis med år nu som jag sedan 5,5 år tillbaka bor heltid på. Nu har ägaren avlidit (ålderdom) och till våren när bouppteckningen är klar hoppas jag att arvingen kommer fram till att jag får köpa. Det handlar inte om några stora pengar, men runt miljonen kronor i alla fall. De pengarna finns inte heller, men däremot finns handpenningen på ett öronmärkt konto.

I hagen går 3 st d-ponnyer, varav en gammal som ska avlivas innan nyår. Kvar finns en 3-åring jag tänker att jag ska behålla livet ut, och en 2-åring som ska ridas in nu under vintern och säljas till våren/sommaren som 3-åring. Ska jag ha kvar 3-åringen (snart 4) så tänkte jag ställa henne hos grannen, vilket kommer kosta mig lika mycket som att ha mina 3 st nuvarande, men då har jag bara en att tänka på. Samtidigt är jag ju lite sugen på att köpa mig ett connemara-sto för avel och promenadridning, vilket innebär att jag har sällskap och kan ha ponnyerna hemma vilket egentligen blir billigare än att ha en hos grannen, men mer jobb förstås. Och så var det det där med att ha råd med den där dumma hojen som jag inte kan släppa.

Lever man bara en gång?

Jag hade nog väntat med hojen tills du står som ägare på gården iaf. I värsta scenariot så får du inte banklån till gården för att du har banklån på hojen. Dumt att chansa tänker jag.

 

[sidensvans]

Är jag korkad som går och suktar efter en jättefin motorcykel för 90.000:-? Ena sidan av mig tänker att det är alldeles för mycket pengar och att jag kan köpa en annan hoj för hälften av pengarna som jag har lika roligt med. Den andra halvan av mig säger att man bara lever en gång och att det är självklart att jag ska köpa den där jag suktar efter. Pengarna finns inte utan jag kommer få låna till den. Lån är beviljat på 3,99% ifall jag bestämmer mig.

Samtidigt har jag arrenderat en gård i massvis med år nu som jag sedan 5,5 år tillbaka bor heltid på. Nu har ägaren avlidit (ålderdom) och till våren när bouppteckningen är klar hoppas jag att arvingen kommer fram till att jag får köpa. Det handlar inte om några stora pengar, men runt miljonen kronor i alla fall. De pengarna finns inte heller, men däremot finns handpenningen på ett öronmärkt konto.

I hagen går 3 st d-ponnyer, varav en gammal som ska avlivas innan nyår. Kvar finns en 3-åring jag tänker att jag ska behålla livet ut, och en 2-åring som ska ridas in nu under vintern och säljas till våren/sommaren som 3-åring. Ska jag ha kvar 3-åringen (snart 4) så tänkte jag ställa henne hos grannen, vilket kommer kosta mig lika mycket som att ha mina 3 st nuvarande, men då har jag bara en att tänka på. Samtidigt är jag ju lite sugen på att köpa mig ett connemara-sto för avel och promenadridning, vilket innebär att jag har sällskap och kan ha ponnyerna hemma vilket egentligen blir billigare än att ha en hos grannen, men mer jobb förstås. Och så var det det där med att ha råd med den där dumma hojen som jag inte kan släppa.

Lever man bara en gång?

Arvingar är sällan så snälla. Räkna med att dom kanske vill lägga ut gården till försäljning för att maxa sitt arv, och du dras med i en häftig budgivning. Då behöver du ha alla pengar du kan för att få ett lån på gården. Vänta med motorcykel!

 

[sidensvans]

Arvingar är sällan så snälla. Räkna med att dom kanske vill lägga ut gården till försäljning för att maxa sitt arv, och du dras med i en häftig budgivning. Då behöver du ha alla pengar du kan för att få ett lån på gården. Vänta med motorcykel!

Och har du koll på hur mycket pengar du behöver för lagfart och pantbrev? Och måste du låna till 20% eller har du handpenningen? Det blir ganska mycket pengar totalt, som kan vara svårt att få låna upp, särskilt om man har andra konsumtionslån.

 

[Hermelin]

När jag växte upp fanns det ett anslag hemma på tavlan i hallen som har etsat sig fast i mig.

"En mans bankkonto är monumentet över det roliga han inte har haft."

 

[Ramona]

Och har du koll på hur mycket pengar du behöver för lagfart och pantbrev? Och måste du låna till 20% eller har du handpenningen? Det blir ganska mycket pengar totalt, som kan vara svårt att få låna upp, särskilt om man har andra konsumtionslån.

Alltså, fastighetsköpet är välplanerat och ordnat. Det behöver vi inte oroa oss för i denna tråden.

 

[TygerTyger]

När jag växte upp fanns det ett anslag hemma på tavlan i hallen som har etsat sig fast i mig.

"En mans bankkonto är monumentet över det roliga han inte har haft."

Jag blir obeskrivligt provocerad. Marknadsföring var en av huvudinriktningarna när jag studerade men jag kan inte minnas att jag någonsin sett en slogan för att köpa i största allmänhet, så där ospecifikt.

 

[Ramona]

När jag växte upp fanns det ett anslag hemma på tavlan i hallen som har etsat sig fast i mig.

"En mans bankkonto är monumentet över det roliga han inte har haft."

Jag är medlem i en Facebook-grupp för kvinnor som gillar ekonomi. Det är väldigt tragiskt att se hur utbredd den ekonomiska anorexin är bland kvinnor.

Nu är buke ju ett hästforum så vi som finns här är mer vana att det läcker tusenlappar på torkat gräs, dyra sadlar etc än vad icke-hästfolk är. Det är sällan någon på buke sparar 15.000:-/mån på sin 22.000:- lön.

 

[Lovisaleonora]

Ja, så är det ju. Det är rimligen något man har med i kalkylen när man köper prylar. Jag köpte sportbil för några år sen. Och det är klart att den tappat lite i värde när jag sålde den. Men j-r vad kul jag hade med den.

Fast om räddningstanken är "jag kan alltid sälja igen" är det ju sannolikt ekonomiskt betingat snarare än platsbrist. Och då är det djävligt surt att ha tappat 25 000 kr över några månader "bara för att". Det finns gånger när jag känt att jag borde vilat lite på hanen, det var väl stor prislapp på den "unna mig" - sett i backspegeln.

 

[Lovisaleonora]

Jepp, man lever bara en gång. Hellre glad och fattig än sur och massor med pengar i madrassen.

Sedan finns ju alternativet jag siktar på: glad och rik.

 

[Unafraid]

Sedan finns ju alternativet jag siktar på: glad och rik.

Precis! Bara för att man är duktig på att spara behöver det inte betyda att man inte unnar sig. Antingen jobbar man hårt (jag får nog in cirka 50k extra per år på extrajobb utöver heltidsjobb som till stor del finansierar mitt sparande) eller så konsumerar man smartare.

 

[Ramona]

Sedan finns ju alternativet jag siktar på: glad och rik.

Ja, dit vill vi ju alla.

Å andra sidan kommer lånet på motorcykeln inte innebära någon ekonomisk misär eller att jag får svälta. Det finns utrymme i budgeten. Speciellt om jag bara har två stycken hästar på hemmaplan.

 

[Voeux]

"En mans bankkonto är monumentet över det roliga han inte har haft."

...ännu

 

[Lovisaleonora]

Ja, dit vill vi ju alla.

Å andra sidan kommer lånet på motorcykeln inte innebära någon ekonomisk misär eller att jag får svälta. Det finns utrymme i budgeten. Speciellt om jag bara har två stycken hästar på hemmaplan.

Lånemässigt tänker jag mest att jag inte vill ha konsumtionslån om jag ska låna till fastighet. Men jag är så otroligt van vid att hela tiden försöka maximera mina ekonomiska möjligheter att investera att det mycket väl kan vara over kill för många andra. Jag gillar helt enkelt inte att bli omsprungen i affärer för att jag (t ex) unnat mig en rätt onödig cabbe för att det var kul precis i maj....

 

[Voeux]

Som svar på trådstarten, det där är så himla individuellt, hur mycket nöje man får ut av en sak man vill ha eller hur mycket nöje man får ut av investeringar och sparande. Jag blir gladast av det senare eftersom jag drömmer om saker som är dyrare som kommer att hända senare i livet. Hade jag inte haft det, så hade jag nog blivit gladare av att spendera mer i nuet.

"Man lever bara en gång" är ju verkligen sant, men för de allra flesta så innebär det ett full-långt liv så man lever ju oftast även sen och inte enbart det här året. Så jag försöker hitta en balans, leva nu OCH sen

 

[jeennnnyy]

Ja, dit vill vi ju alla.

Å andra sidan kommer lånet på motorcykeln inte innebära någon ekonomisk misär eller att jag får svälta. Det finns utrymme i budgeten. Speciellt om jag bara har två stycken hästar på hemmaplan.

Fast om din ekonomi nu är så god, varför sparar du inte bara ihop till motorcykeln och slipper orimliga räntekostnader?

 

[Angel]

När jag växte upp fanns det ett anslag hemma på tavlan i hallen som har etsat sig fast i mig.

"En mans bankkonto är monumentet över det roliga han inte har haft."

Jag har ett annat citat som jag gillar och det är "If you have to think about it you probably can't afford it". Inte helt sant det heller då de flesta då antagligen aldrig skulle köpa varken bil eller hus men känns rätt rimligt när det kommer till vardagssaker som man inte sparat ihop till

 

[TygerTyger]

Jag är medlem i en Facebook-grupp för kvinnor som gillar ekonomi. Det är väldigt tragiskt att se hur utbredd den ekonomiska anorexin är bland kvinnor.

Nu är buke ju ett hästforum så vi som finns här är mer vana att det läcker tusenlappar på torkat gräs, dyra sadlar etc än vad icke-hästfolk är. Det är sällan någon på buke sparar 15.000:-/mån på sin 22.000:- lön.

"Ekonomisk anorexi" har jag inte hört förut. Hur skulle du definiera det?

Jag ser ut att spara ca 21 000 av 31 000 nettolön det här året så det är i princip samma andel. Det innebär t.ex. att jag hade kunnat köpa två sådana motorcyklar om jag hade velat, utan lån. Det innebär att jag kan investera ganska mycket på andra sidan av samma konsumtionslån, och kamma hem andras höga räntor. Det innebär att jag kan tycka att det är tråkigt att separera men utan problem "köpa ut" min man ur lägenheten vid bodelning och ändå ha 50% belåningsgrad (om jag inte bestämmer mig för att ha större hävstång).

 

[Lovisaleonora]

Jag tror det kokar ner till vad en tycker är roligt. Jag tycker det är vansinnigt roligt att kunna spontanköpa fastigheter utan att behöva ha lånelöfte från banken. Jag tycker det är skitkul att slippa oroa mig för om jag ska behöva jobba med något tråkigt fast jag inte vill. Det är sånt som gör att jag sover lugnare på nätterna.

Jag har gjort rätt så mycket av det där med att ha grejor som jag tänkt var kul (ja, cabben). Och upptäckt att jag inte tycker det är så roligt, mer jobb än kul att behöva hitta förvaring, hålla iordning, serva, tvätta, skatta, försäkra och sedan köra 20 mil/år (true story). Det tyckte jag snarare var djävulskt tråkigt när jag sedan sålde, och blev väldigt vare om MIN onödiga investering (som ju givetvis gick back). Det var inte jättemycket pengar, det var lättsålt (men med 1/3 av inköpspriset i förlust) men rätt onödigt eftersom jag faktiskt inte hade motsvarande glädje av inköpet.

Kan spendera en del på billigare saker än bilar (nu när en inte har häst är det ju pengar över till skor åt en själv). Men just att låna tycker jag är en tråkig bit som jag märkt hänger surt efter och framförallt jag har enormt för mig när jag pratar med banken - att jag INTE har lån.

 

[escodobe]

Jag är medlem i en Facebook-grupp för kvinnor som gillar ekonomi. Det är väldigt tragiskt att se hur utbredd den ekonomiska anorexin är bland kvinnor.

Nu är buke ju ett hästforum så vi som finns här är mer vana att det läcker tusenlappar på torkat gräs, dyra sadlar etc än vad icke-hästfolk är. Det är sällan någon på buke sparar 15.000:-/mån på sin 22.000:- lön.

Jag kan trösta dig med att om min dräkt kommer innan årsskiftet så har jag lagt närmare 70 000 på dykprylar i år, trots att jag redan har haft det jag behöver för att dyka... Och då har jag inte räknat in kurser, resor, bensin, mat ect Och jag har en rätt medelmåttig lön :-)

Men det som står väldigt väl inetsat i mitt huvud från barndomen är gällande konsumtion "har du inte råd att köpa det kontant så har du inte råd att köpa det".