Sv: Ledarskap, viktigt?
För att svara på dina frågor anser inte jag att jag har förmågan att styra om mina hästar blir rädda eller inte och har valt att acceptera det. Jag tror att hästar liksom människor blir lugnare i sällskap av andra lugna personer/hästar. Sedan har jag en helt egen teori (som jag inte har några som helst belägg för) att säkerhet och lugn kan inte fejkas, är jag inte lugn så kan jag inte låtsas inför hästen, därför är jag rädd att om jag börjar "träna aktivt" på att få mina hästar så lugna så blir effekten motsatt. Jämför med mig själv, redan i tanken "hoppas presentationen på jobbet imorgon går bra" har jag redan egentligen talat om att den kommer nog inte göra det, men hoppas kan jag ju göra. För att gå tillbaka till skilda uppfattningar om ledarskap och ledare tror ju jag att en häst kan lita på en människa utan att jag för den sakens skull är ledare, och att hästarna måste lita på mig är ju självklart något jag strävar efter så där är vi egentligen överens men att vi använder olika ord. Dock tror jag inte att mina hästar någonsin kommer lita på mig till 100 % att jag inte vill de något ont, javisst. Men att jag alltid har rätt om att något är farligt eller inte tvivlar jag på.
Jag rider inte på annat än knappt trafikerade grusvägar någon enstaka gång, men måste man så måste man ju och då är ju naturligtvis trafiksäkra hästar nödvändigt. Där kommer man in på min ursprungliga fråga, nämligen HUR får man sina hästar trafiksäkra? Genom ledarskapsträning eller min egen taktik lugnt och säkert bara vänja dem genom gradvis starkare exponering.
Jag ber om ursäkt, jag menade inte att jämföra lydiga hästar med robotar, vad jag försökte få fram är att jag tycker att vissa människor har orealistiska och extremt höga krav på hästar då de ständigt kräver 100% lydnad, uppmärksamhet och trygghet. Vilken levande varelse har de egenskaperna utan att vara fullständigt apatisk?
Som svar på din sista fråga är det samma anledning som förra stycket. Jag anser inte att det är rätt att människor vill hålla på med hästar men samtidigt är så rädda för riskerna som det naturligt medför så att man har orealistiska och alltför (enligt min mening) hårda krav på hästarna så man tar ifrån dem all chans till personlighet.
Antagligen är det som någon skrev, vi menar olika saker med "ledarskap". Det du anför ovan, varför skulle det göra ledarskap omöjligt?
Du skriver att det inte gör dig något om hästen blir rädd för något. Har du tänkt över det där? Om du rider på en väg och hästen blir skrämd av plastpåsen och hoppar ut framför lastbilen... Bryr du dig inte då heller?
Varför jämställer du en lydig häst med en robot?
Och ja, hästar är stora, starka och tunga, och därmed kan dom bli farliga för människan. Förklara gärna varför man inte ska minimera den risken via ledarskap och hantering!
LIA
Det var det jag tolkade som att du inte förstod varför jag inte tyckte ledarskap var viktigt. Men jag antar att mycket av diskussionen handlar om vad man tolkar begreppet ledarskap som, samt hur man uppnår det som några sagt tidigare. Vad jag skrev i första inlägget är antagligen också upphov till att det blivit olika tolkningar, jag skrev att självklart är kommunikationen mellan häst och människa viktig, men varför man behöver vara ledare och framförallt ägna sig åt ledarskapsövningar? Antar att samma skilda uppfattningar kring ordet ledare gäller och att vissa (jag mfl) ser det som att hästen ska vara lägre i rang än människan medan man som totalt utomstående kan bli 'kompis', jag tävlar på inga sätt i rang med hästar, vill de vinna dödar de mig på fem röda, jag är människa och per automatik i min egen klass.Hur kan man tycka att det inte är viktigt med ledarskapet? Det trodde jag var något som varenda en strävar efter med sina hästar. Både för att förhållandet ska fungera och inte minst av säkerhetsskäl. Vem vill rida/köra på en bilväg utan att veta att hästen lyssnar till människan och accepterar dom kommandon som ges?
LIA
För att svara på dina frågor anser inte jag att jag har förmågan att styra om mina hästar blir rädda eller inte och har valt att acceptera det. Jag tror att hästar liksom människor blir lugnare i sällskap av andra lugna personer/hästar. Sedan har jag en helt egen teori (som jag inte har några som helst belägg för) att säkerhet och lugn kan inte fejkas, är jag inte lugn så kan jag inte låtsas inför hästen, därför är jag rädd att om jag börjar "träna aktivt" på att få mina hästar så lugna så blir effekten motsatt. Jämför med mig själv, redan i tanken "hoppas presentationen på jobbet imorgon går bra" har jag redan egentligen talat om att den kommer nog inte göra det, men hoppas kan jag ju göra. För att gå tillbaka till skilda uppfattningar om ledarskap och ledare tror ju jag att en häst kan lita på en människa utan att jag för den sakens skull är ledare, och att hästarna måste lita på mig är ju självklart något jag strävar efter så där är vi egentligen överens men att vi använder olika ord. Dock tror jag inte att mina hästar någonsin kommer lita på mig till 100 % att jag inte vill de något ont, javisst. Men att jag alltid har rätt om att något är farligt eller inte tvivlar jag på.
Jag rider inte på annat än knappt trafikerade grusvägar någon enstaka gång, men måste man så måste man ju och då är ju naturligtvis trafiksäkra hästar nödvändigt. Där kommer man in på min ursprungliga fråga, nämligen HUR får man sina hästar trafiksäkra? Genom ledarskapsträning eller min egen taktik lugnt och säkert bara vänja dem genom gradvis starkare exponering.
Jag ber om ursäkt, jag menade inte att jämföra lydiga hästar med robotar, vad jag försökte få fram är att jag tycker att vissa människor har orealistiska och extremt höga krav på hästar då de ständigt kräver 100% lydnad, uppmärksamhet och trygghet. Vilken levande varelse har de egenskaperna utan att vara fullständigt apatisk?
Som svar på din sista fråga är det samma anledning som förra stycket. Jag anser inte att det är rätt att människor vill hålla på med hästar men samtidigt är så rädda för riskerna som det naturligt medför så att man har orealistiska och alltför (enligt min mening) hårda krav på hästarna så man tar ifrån dem all chans till personlighet.