Jag är detsamma och jag tycker inte ena sättet att vara på är bättre än det andra (men jag är ju subjektiv
) däremot tror jag att jag hade haft det svårt med universitetsstudierna om min mamma inte hållit hårt på läxorna. Om jag skulle ha klarat skolan så skulle jag bara what? vadå? läsa själv? när jag började på universitetet. Så det känns kanske snarare som jag behövde extra mycket veta att det gäller att jobba själv också. Lära mig att ibland får man göra det som är tråkigt.
(En väns föräldrar struntade i att hjälpa honom och påminna honom om läxor, de ville vara snälla. De påminde inte om någonting alls, lärde honom ingenting, full service, han krashade skolan, var knappt ens där tidvis, krashade universitetet (ja han kom in han är inte lite smart och fick tillräckligt med betyg för att hasa in, älskad av lärare.) (han visste inte ens hur en tvättmaskin fungerade, kunde knappt koka ägg) och är lite ledsen över deras attityd. Jag menar, det hade tveklöst varit jag om min mamma inte hade varit hm inte engagerad för det var hans föräldrar, de är underbara, men tja tjatig och noga med läxor och la ned läxtid på mig.)