Tack
Träning är egentligen något du kan se på som kan/ska göras HELA tiden. Om du tex försöker lära hunden att inte tigga mat vid bordet hemma, ja då tränar du. Träning är bara inlärning. Så fort du vill lära hunden något så behöver du träna, och det finns ju massor att lära hundarna! Det är dessutom något som kan vara otroligt jätteintressant, just att lära sig läsa av sin hund och lära sig hur du själv kan påverka hunden, lära dig vad som påverkar osv.
Det du också bör tänka på, är att hunden kanske är kopplad och "ofarlig" MEN många hundar kan ändå se den som ett rejält hot. Alla hundar förstår inte att koppel innebär att hunden inte kan komma fram, de ser hunden som en hund som beter sig illa och agerar utifrån det. Vissa hundar tar stor skillnad på om mötande hund är i koppel eller inte (min första tik blev tokig om hon såg lös hund och själv var kopplad, oavsett hur lugn mötande hund var. Mötte hon kopplad hund brydde hon sig inte om hur den var, för hon såg kopplet. Tog ett tag innan jag förstod att det var så hon fungerade). Så ja, åter igen, genom att hålla fullt fokus på din hund så kommer det inte finnas något direkt behov av att hålla koll på andra hundar.
De som du här upplever att ger dig en rejäl känga i baken, försök tänka på hur de känner. De ser någon som ber om hjälp, de försöker ge hjälp, men upplever att hjälpen "inte duger". De kan också medvetet ge dig en känga i baken för att få dig att tänka till. Ibland till vissa personer så behöver man i princip slå dem i huvudet med en stekpanna för att de ska ändra riktning på sina tankebanor.
När du håller på med din hund, försök förstå hur hunden känner utifrån ett hundperspektiv. Kom ihåg att hunden inte är en människa. Läs lite om kroppspråket, försök lära dig när din hund visar att din hund börjar bli lite osäker på situationen och jobba på att redan där få hunden att känna sig trygg, INNAN den hinner bli fullskaligt rädd.
I hundmöten tex, de som gör utfall gör i princip alltid ungefär såhär: De får syn på hund, de tvekar lite, de börjar spänna sig lite, de börjar stirra lite, de ändrar sättet de går på lite (ännu mer stelt för det mesta eller börjar smyga eller stannar), de börjar fundera på om de kan ta sig iväg någonstans och när de inte kan det, då börjar de skälla och sprattla runt som galningar.
När hunden sprattlar och skäller som en galning har du väldigt svårt att göra något åt situationen, men som du ser så har du mååånga steg innan där det faktiskt går att jobba med hunden. Det allra bästa är förstås om du ser mötande hund först och kan tex ge kommando för att gå lugnt vid sidan redan innan din hund ser den andra hunden. Ibland går det snabbt från det att hunden får syn på mötande hund tills att de skäller, det kan gå på några sekunder, men alla steg finns ändå däremellan. Min första tik upplevde jag att gick direkt från att få syn på hund till att vara komplett galen. Det gjorde hon inte, men det gick så ruskigt jäkla snabbt att jag inte hann uppfatta alla olika lägen. Ju bättre jag blev på att läsa av henne, desto mer tid fick jag att jobba med henne. Desto mer jag jobbade med henne, desto längre tid tog det innan hon gick från att få syn till hunden till att börja skälla osv. Efter ett tag så gick det så bra att sista steget, med rejäla utfall osv, aldrig kom.
