Jag var i stallet klockan tre, lättmockat och så ville hästarna in. Alla tre, hade övergångstäcken på sig idag och Tima var så varm och gosig under täcket.
Jag hade fått blodad tand att testa "lång töm", tack vare psychos alla fina bilder, hon visat på buke. Så på med sidepull, töm och så ut i hagen. Det var indiandans med häst runt lutande totempåle (matte) på en gång. Jag blev något upprörd
.
Till sist var jag tacksam när jag lyckades få henne att skritta fem steg, göra halt, skritta fem steg, halvhalt och kvartsvändning, två gånger på raken utan att trassla in sig i mig, backa och småstudsa. Nu var vi varma i kläderna tyckte jag.
In i stallet, på med sadel och vanligt träns. Upp i sadeln precis när L och E kom för att hämta S. Tima verkade MYCKET nöjd och vi skrittade bort mot Hoffes backe, i backen ner från diakonissan hade grannen dumpat ett genomskinligt plastksynke i diket bakom ett elskåp...
sa Tima men vände inte hemåt utan full kareta vidare nerför backen med mig hängande som en disktrasa runt halsen. Jag fick hejd på damen vid bäcken och sen svängde vi över stubbåker och gick över vägen och cykelbanan mot kyrkan. Då hade någon tappat en...
ve och fasa, ljuddämpare i diket, snedsteg och halvvägs upp med rumpan på vägen, så en bil fick väja...
När vi äntligen kunde svänga in vid kyrkan var damen riktigt sansad, så jag bjöd fram till trav och voilá en sån där underbar mjuk trav, så man bara
Ut på stubben bakom huset bredvid kyrkan och lite travvolter, med en mjuk och mysig mjuk häst. Där var jag så glad, att jag valde att skritta hemåt.
Vi mötte L och E när de åkte på träningen, så jag kom på att vi inte varit ute mer än så där... 25 minuter kanske och visst, det är ju bland det längsta jag ridit sen olyckan. Men whatever.
Vi skrittade ner på stubben bakom stallet och trimmade framdelsvändningar och sen lite avslappnande travserpentiner. Jag hörde lite "honk honk" från himmelen, men tänkte inte så mkt på det... inte förrän...
en flock på 20 kanadagäss, flög upp framför näsan på Tima som skvätte iväg åt sidan, men inget mer!!!
Fy bubblan, vilken tur! säger jag bara. Jag såg dem verkligen inte. Men jag kände strax innan att Tima tittade lite åt sidan. Då flög de rakt upp. Jätteläskigt.
Jag har förstått att jag verkligen ser illa just nu. För de andra tjatade igår och i förrgår om alla rådjur de såg och pekade på genom bussfönstret. Jag såg inte en enda.